Eftersom jag jobbade hemifrån idag behövde jag koppla in skrivaren som jag slutligen efter att ha burit runt den i huset ett antal varv gömt i klädkammaren. Jag har tidigare inte funnit någon tillräckligt god anledning till att koppla in den, men idag var det till slut dags. Själva inkopplandet gick alldeles förträffligt vilket skapade en sån där god nöjdhetskänsla och nästintill ett smärre lyckorus. Äldste sonen kan intyga att jag utstötte både något hurra och några andra glädjeutrop när jag insåg att allt fungerade som det skulle. Skrivarens placering i klädkammaren innebär att jag behöver gå upp och ner för trappen för att hämta utskrifter men det anser jag enkom vara positivt. För det mesta. För att inte behöva springa av mig benen helt lämnade jag dörren öppen in till klädkammaren så att jag kan höra om skrivaren rasslar igång och levererar de önskade utskrifterna. Detta gör att jag inte behöver rusa upp och ner riktigt lika många gånger. Mitt jobb är allt annat än papperslöst så det kan bli skapligt många utskrifter och mycket rusande emellanåt. Eftersom dörren stod öppen beslutade sig en av våra små fyrfota vänner att klädkammaren absolut behövde undersökas lite noggrannare. Undersökningen innebar att hon skulle klämma sig in i varenda vrå och det är inte helt enkelt för det står för tillfället relativt mycket saker där inne. Det hindrade förvisso inte fyrfotingen utan gjorde det till en än mer spännande utmaning och en sådan måste man bara ta sig an och utföra ordentligt. Efter en inte alltför lång stund så ekade en smäll och ett kras igenom hela huset. Fyrfotingen fick världens fart nerför trappen och hittade något obskyrt gömställe. Nu var jag inte så särdeles intresserade av att hitta gömstället på en gång utan var mer fundersam över vad som gått sönder. Det visade sig vara en fönsterlampa helt i glas som stått på en hylla som nu aldrig mer kommer att tändas. Lampan kommer inte tändas mer alltså, hyllor kan man inte tända vad jag vet. Det var snudd på imponerande hur många bitar lampan gått sönder i och flertalet var dessutom skapligt vassa. Påbörjade så arbetet med att plocka ihop de större glasbitarna och skar mig såklart inom mindre än tre sekunder. Det blev ett fint snitt i tummen och det blödde rätt rejält men jag kunde rätt snabbt konstatera att om jag höll tummen över en större glasbit så behövde jag inte torka blod ifrån golvet också och det var ju bra. Jag kunde därefter fortsätta plocka ihop resten av den före detta lampan. Den ibland mer vilda än tama lilla olycksskaperskan hade klarat sig helt utan skador.
Yngste sonen får stå för en av dagens andra missöden. Jag begriper inte riktig hur han bär sig åt men han fastnar hela tiden med kängorna i varandra. Det orsakar i sin tur vissa balansproblem och gör att han snubblar titt som tätt. Idag lyckades han ramla och slå i ena armen rätt ordentligt. Vi kunde under kvällen beundra de tjusiga blåmärkena som han erhöll som minne av dagens fall. För att försöka förhindra att han skadar sig mer på grund av just kängorna i alla fall har jag ikväll tagit fram en tång och klämt ihop översta haken på vardera känga.
Dagens största suckar drogs över äggkokningen ikväll. Jag har en jättetjusig finess på min spis som gör att man kan ställa in en timer på själva spisen och plattan stängs då av efter önskad tid. Har tidigare använt mig av denna funktion och då har den fungerat alldeles förträffligt men icke ikväll. Kan troligen inte skylla på spisen för det är ju jag som sätter på både plattor och ställer in timern så dessvärre får jag nog ta på mig ansvaret. Sen kan man säkert undra hur många fel man kan lyckas med när man ska koka ett par ägg men jag kan intyga att det går ganska fort att få ihop till ett skapligt bra antal. Själva proceduren med att få ner ägg och vatten i en kastrull utfördes utan några större problem. Sen var det det här med att man ska sätta igång spisen. När det till slut åtgärdats och vattnet kokade så satte jag igång en annan platta istället för att få igång timern. Det upptäckte skapligt fort så jag gjorde ett nytt försök med timern. Efter någon minut så stod timern på 98 minuter till min förvåning och även om äggen ska vara lätt hårdkokta så är 98 minuter lite väl länge. Mitt mål var nämligen inte att skapa några små bomber utan endast ägg till frukostmackan. Så jag stängde av timern, ställde inte om utan stängd av... Efter ytterligare en kort stund så insåg jag att vid det här laget så hade jag ingen aning om alls hur länge äggen hade kvar av den egentligen önskade koktiden. Ställde i alla fall den vanliga timern på fyra minuter och lyckades faktiskt få bort kastrull, stänga av spisen och hälla på kallvatten efter att jag febrilt tryckt på fel knappar på timern för att försöka stänga av den. Ogillar skarpt ljudet på kökstimern vilket gör att jag får i stort sett totalt hjärnsläpp varje gång den har uppnått inställd tid.
Eftersom inga fler okokta ägg finns hemma för tillfället så har jag en förhoppning om att dessa två ägg är någorlunda ätbara till frukosten imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar