Ni vet den där lätt panikartade känslan som infaller när man vaknar på morgonen och inser att man har försovit sig? Den erfor jag i morse. Jag slängde mig således ur sängen så fort jag vaknade till medan några få svordomar for igenom huvudet och hjärtat verkade tro att det satt i en otränad maratonlöpares kropp. Måste ha varit en otränad eftersom en vältränad person troligen inte alls kommer upp i den pulsnivån över huvud taget. Det var först efter att jag rusat ner i köket och satt på kaffe som jag tittade lite mer ordentligt på klockan. Jodå, visst hade jag vaknat fel tid men helt klart inte försent utan snarare 30 minuter innan första väckningen!
Har sedan utfordrat fyrfotingarna som väcktes till abrupt av mitt rusande nerför trappen. De kände troligen av paniken jag erfor inombords för de hade ovanligt bråttom att få mat. Förmodligen för att de trodde att jag skulle glömma dem. Men det går liksom inte att missa åtta tassar och två svansar som sicksackar mellan, framför, bakom och bredvid fötterna. Specerierna i skafferiet är inventerade och några saker är tillagda på min inköpslista. Hallgolvet är hjälpligt sanerat från de värsta grushögarna. Dock i mörker eftersom jag inte iddes tända lampan, men så pass mycket fick jag undan så vi bör klara oss ifrån att snubbla över små berg under morgonen,. Yngste sonens ryggsäck är packad inför skoldagen. Källsorteringen är utplockad ifrån lådan under diskbänken och sorterad så att det går smidigt att sortera allt i rätt kärl. Diskhon blänker efter en extra rengöring.
Snart kan den riktiga morgonen starta i hushållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar