De små grå

Efter att turligt nog inte ha blivit helt förstenad efter att ha passerar spegeln i hallen så har jag till slut lyckats ta mig ut ifrån hemmet. Eventuell förstening förväntades ske på grund av chock av alla gråa hårstrån som beräknades uppkomma efter förmiddagens olika arbetsinsatser i hemmet. Nu lyckades jag hålla hjärncellerna såpass i schack att de inte behövde slå totala frivolter utan de höll sig mer till små enkla kullerbyttor så hårcellerna, som jag var orolig för att hjärncellerna med sina gymnastiska övningar skulle störa, slutade tack och lov inte helt att producera färgpigment. De små grå inuti huvudet har inte fått vila direkt men efter att ha andats djupt ett antal gånger av flera anledningar så var de tämligen samarbetsvilliga. 

En av orsakerna till andningsövningarna var en hund som var alltför grå och med bestämdhet behövde ett bad. Omgående. Hunden fick därför åka in i tvättmaskinen. Men han fick sällskap av en kanin under sitt karusellåkande så han behövde inte känna sig ensam och övergiven. Vill härmed förtydliga att både hunden och kaninen är förvisso älskade familjemedlemmar men de är uppstoppade så det var inga levande djur jag stoppade in i tvättmaskinen. Eller uppstoppade låter kanske inte så bra heller för det är inte någon hund, eller kanin, som varit levande tidigare. De är mjukisdjur och har så alltid varit. Sedan de gjordes i alla fall. Innan dess var de olika syntetmaterial som sammanfogades och formades till en hund och en kanin. Hunden och kaninen åkte i alla fall runt i karusellen tills de uppnådde mer beiga tillstånd än smutsigt gråa, och förflyttades sedan till bastun för att torka. För mjukisdjur räcker ett torkskåp som bastu. Själv skulle jag nog inte välja att krypa in i torkskåpet om jag ville basta. 

En annan andningsövning utfördes efter att äldste sonen konstaterat att riset (vet inte vilken sort) vägrade att bli mjukare trots att han försökte mer eller mindre omformatera det genom att värma det i stort sett hur länge som helst. Den övriga maten på tallriken uppskattade inte behandlingen eller mängden mikrovågor som den fick utstå så den förvandlades nästintill till atomer. 

När själva micron inhandlades fick jag för mig att jag hade grå skåpsluckor på överskåpen i köket. Det var dagen efter att jag flyttat in. Som tur var hade jag en vän med mig som tvärsäkert talade om för både mig och personalen i butiken att mina överskåp var vita. Eftersom jag litar på vännen ifråga så fick jag till personalen i butikens glädje gå med på att jag inte alls har vita överskåp. Dock efter något litet svagt försök till ett nähä från min sida men jag gav upp relativt snabbt. Därav har jag en vit micro, och inte grå. Inhandlingen av micro har väl egentligen inte att göra med min dag just idag, men eftersom den höll på att bli grå så passar det ändå in att skriva om det om man betänker färgtemat. 

Ska nu försöka undvika att bråka alltför mycket med de små grå och hålla mig undan från speglar för säkerhets skull innan jag kommer tillbaka hem. För det kan nog bli lite jobbigt att bli förstenad på grund av chock på allmän plats. Eller för mig kanske det inte blir så jobbigt, möjligtvis kallt, men för omgivningen blir det troligen lätt besvärligt.