Fika

Idag hade vi trevligt besök till eftermiddagsfikat. Jag föredrar fika mer än en större måltid då de oftast blir ett mer otvunget och lättsamt umgänge vid just fika. Måltider är absolut inte ett dugg otrevliga att umgås kring heller, men jag är inte sådär jätteförtjust i att laga mat men att duka till fika gillar jag, skarpt. Nu är jag inte någon stor fantast av att baka heller, även om jag är barnsligt förtjust i att äta de flesta bakverk, men som tur är så låter man oftast färdigköp fikabröd passera som acceptabelt lättare än mat till en hel måltid. Jag har i och för sig bjudit på hämtmat till middag också vid flertalet tillfällen så det går absolut det med, men jag gillar ändå att fika. Eventuellt lite för mycket. Gillar även mat skapligt mycket men föredrar om den tillagats av någon annan än just mig.

När det efter lunchtid bestämdes att vi skulle få sällskap till fikat så kom jag på att jag inte ens hade fått på mig kläder än. Kändes väl inte helt bra eftersom det var mindre än två timmar kvar tills fikat skulle serveras. Det var inte jättestökigt och städning var definitivt ingen nödvändighet inför vårt besök men jag ville ändå bringa lite ordning i huset så det var bara att ta tag i mitt egenskapade frustrationsmoment. Så, sängar bäddades, tvätt hängdes, en son skickades iväg för att handla, elefanter började plockas men jag insåg snabbt att plocka upp alla för hand skulle vara klart mer tidsödande än att faktiskt ta fram dammsugaren. Så jag tog ett varv med den lilla svarta i alla hast och lyckades fånga in de största elefanterna. Den lilla svarta är alltså dammsugaren och inte någon liten svart klänning som jag hoppar i när jag ska städa. Det händer förvisso att jag städar både i kostym och klänning men att dra en klänning över huvudet kändes inte direkt passande för tillfället så varvet i hemmet utfördes fortfarande iklädd pyjamas. Efter att den lilla svarta åkt in i skåpet igen så tog jag en dusch och rafsade ihop någon lite mer lämplig klädsel. När jag kände mig tämligen nöjd med skicket på huset och någorlunda med mitt eget skick så stod jag i hallen och tittade på skohyllorna. Det var nu ca 10 minuter kvar till besöket skulle anlända. Eftersom det snöat ute senaste veckan så var skohyllorna i allt annat än rent skick. De var fulla med sand, eller kanske snarare små berg av grus, salt och små vattenpölar. Med faktiskt hela 10 minuter till godo så tog jag fram en hink, fyllde den med vatten och såpa, och tog fram en trasa och gav mig i kast med uppgiften att försöka sanera skohyllorna. När så skohyllorna väl var sanerade så såg jag att hallgolvet även hade vissa rester av utemiljön, som fastnat under och följt med våra skor in, så jag torkade av även det. Skorna ställdes på plats igen och nu hade jag inte riktigt tid att åtgärda skoputsningen som jag insåg även borde göras så skorna fick helt enkelt stå där med alla fläckar men hyllorna var rena ändå.

En mer normalt funtad människa hade troligen lagt de sista 10 minuterna på att torka av köksbordet, förbereda kaffe eller något annat vettigt eller till och med ta sig tid att bara sitta ner och koppla av men inte jag. Just i stunden så störde jag mig på de skitiga skohyllorna och ansåg att de behövde prioriteras. De kommer förvisso se lika hemska ut igen imorgon, om inte förr, men de såg fina ut i några minuter i alla fall och jag kände mig nöjd.

Vi hade en väldigt trevlig och god fikastund. Hembakade kakor togs emot och inmundigades till stor glädje och förtjusning. De levererades i en liten metallburk som jag tyckte om och jag hade sån otrolig tur så att jag fick den!

Efter att vi kände oss nöjda med fikandet och det var dags för vårt besök att gå så följde jag med en bit på vägen. Inte enkom för att säkerställa att besöket ifråga inte irrade iväg åt fel håll utan jag hade även för avsikt att passa på att inhandla något tillagningsbart till middagen samtidigt. Ingen irrade iväg åt fel håll utan det gick alldeles förträfflig men inhandlingen gick det lite sämre med. Insåg att man behöver troligen ha pengar med sig för att få gå ut ur en affär med deras varor. Eller ett plastkort åtminstone. Eftersom jag, efter att ha sagt farväl till besöket, insåg att min plånbok inte låg i jackan jag hade på mig, utan hemma med både kontanter och plastkort, så avstod jag eventuella försök till att handla på total kredit. Tror nämligen inte att det hade gått så bra. Middag gick det att ordna ändå, visade det sig när jag kom tillbaka hem. Och jag behövde inte ens laga den! Jag dukade nämligen upp en buffe av rester som alla blev nöjda och mätta av.