Det har både snöat och varit kallt i några dagar och den bitvisa upptining som skett emellanåt av viss snö, trots den nästintill bistra kylan ute, har skapat väldigt vackra istappar utanför några av vardagsrumsfönstren. För att säkerställa att det inte bara är mitt hus som får dessa vackra dekorationer så har jag spionerat lite på några av grannarna. Men bara lite, och endast för att konstatera att jag inte är ensam om att få njuta av dessa isiga skapelser utanför fönstren. Jag har fortfarande ingen aning om vad mina grannar har varken för tapeter eller ens hur möbleringen ser ut i deras hem så själva spioneringen skulle definitivt inte duga för en hemlig agent. Fast det vore kanske bra att smyga runt och inhämta lite inredningstips samt öva upp agentkunskaperna lite grann... Risken är väl dessvärre att jag blir upptäckt och även om det troligen inte skulle ske omedelbart så skulle det vara tämligen svårt att förklara varför alla fotspår i snön leder både från och tillbaka till just mitt hus. Tror jag får avvakta träningen av mina agentkunskaper tills snön smält. Eller åtminsonde tills jag kommit underfund med något bra sätt att dölja mina spår och därigenom undvika att bli upptäckt.
Eftersom det idag har varit klart blidare väder så har istapparna gått ett bistert öde till mötes. Detta genom att deras fästen har tinat tillräckligt för att inte klara av att hålla kvar tyngden för dessa vackra skapelser. Det har såklart inte skett samtidigt så jag har vid ett flertal tillfällen under dagen fått rejäl skrämselhicka av de först oförklarliga märkliga rasslande ljuden. Även efter att jag insett att istapparna höll på att släppa så minskade vare sig min förvåning eller skrämselhicka vartefter de åkte ner utan jag har blivit lika snopen varje gång.
Fotot tog jag igår så det är inte så att jag efter att ha konstaterat att de fallit ner har gått ut och limmat ihop och satt upp dem på plats igen. Nu tycker jag att de är vackra men vissa gränser har även jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar