Bacillers färg dementeras

Behöver härmed dementera bacillernas färgsättning. De onda är gröna och de goda är blå och inget annat. Eftersom jag uppenbarligen hade fel så har jag sammankallat gröna baciller till att gå till attack vilket har fått vissa oönskade effekter. Jag har genom mitt misstag i stort sett gett de gröna fri lejd till att härja runt i min kropp och konsekvensen har blivit att de har utökat sina marker markant under natten. Denna synnerligen oönskade frammarsch försöker nu motas genom att ge totala kontraorder och förhandlingar har börjat hållas med de blå bacillerna om att de ska ha förbiseende med mitt misstag. Har vissa förhoppningar om att samtliga av de blåa ska förlåta mig och gå ut i strid, snarast. Några av dem har redan under morgonen efter noga överväganden beslutat sig för att godta min ursäkt men jag tror att samtliga av dem behövs i denna strid.  

För att inte göra om samma misstag framöver ska jag tänka på smurfar nästa gång jag blir sjuk. Smurfar är ju blåa! Och jag gillar smurfar. 

Skattekurs

Idag har jag varit i New York! Eller tja, jag behövde inte resa så långt som det låter för det är en konferenslokal i World Trade Center vid Centralen. Jag höll dock på att gå åt fel håll när jag kom upp ifrån pendeln eftersom jag, när jag jobbar inne i stan, normalt brukar gå åt ett annat håll. När jag till slut väl var inne på rätt spår så kunde jag ändå inte motstå att vara lite obstinat och stå still och vänta på grön gubbe vid övergångsstället. Det är något jag brukar unna mig att göra medan jag studerar mina medmänniskor som stressat rusar förbi för att vinna någon millisekund eller två i jakten på att hinna fram i tid till vart de nu ska. Jag utförde denna övning även i slutet av dagen och jag tror att människorna, vars väg ledde åt samma håll som min, var om möjligt än mer stressade än de jag studerat på morgonen. Även om jag under morgonen från början var på väg åt fel håll så hade jag gott om tid och hann äta frukost innan kursen började. Det är en av de saker jag gillar med att gå på kurs, att man får frukost eller någon typ av förtäring beroende på tidpunkten på dagen kursen hålls. I höstas var jag och två kollegor på en föreläsning under kvällstid och de serverade ingen fika under pausen. Katastrof! Det var ingen bra föreläsning. Eller det var det väl på sätt och vis men en flera timmar lång föreläsning med paus där fika utlovats och det sen inte serveras något fika blir ett lite sämre minne än det kanske förtjänar. Men har man utlovat fika så har man, och i min värld är det viktiga saker. Jag gillar fika.

Det New York som jag besökte idag men det var

klart fler andra där under dagen än vad som syns här.

Efter att noga ha valt ut en smörgås och ätit upp densamma så påbörjades det som egentligen var dagens mål, kursen, alltså inte endast förtäring i olika former. Under inledningen fick vi diverse information om olika saker. En sak vi ombads göra under dagen, förutom att hålla oss vakna och helst ta in en viss mängd information kring skatter, var att ta ett foto under dagen och lägga ut på sociala medier. Priset i denna fototävling är en powerbank och en bluetoth-högtalare. Ingen slogan eller dylikt eftersökes eftersom det kräver en prestation och då blir det skattepliktigt och det vill man troligen helst undvika om man vill få någon att delta. Mitt fotograferande som normalt sett brukar vara riktigt frikostigt var dock knapert under dagen men jag skulle behöva en egen powerbank eftersom jag ibland behöver låna en av sönernas när jag vet att jag inte kommer att ha möjlighet att ladda telefonen under dagen. Idag var en sådan dag och det var tur för endast under förmiddagen hann jag och yngste sonens rektor ringa om varandra fem gånger samt båda lämna meddelanden att vi skulle försöka återkomma förutom allt annat som telefonen används till. Strax efter att lunchen serverats så fick vi fatt i varandra varpå jag ursäktade mig och gick ifrån bordet jag satt vid. Det var för övrigt en god lunch även om just min mat hann kallna lite på grund av min lite oartiga frånvaro. När jag kom tillbaka så frågade den äldre mannen som satt mitt emot mig om det gått bra och det hade det gjort. Vi småpratade lite med varandra och han hade barn som var runt 50 så jag känner att det faktiskt är korrekt att nämna honom som en lite äldre man. Jag tycker annars att det ofta är skapligt svårt att ange ålder på människor jag möter. Mannen var väldigt sympatisk och medan jag fokuserade på att hinna äta ifatt alla andra vid bordet, och försökte låta bli att prata med munnen full, så erbjöd han sig att hämta kaffe åt mig samtidigt som han hämtade te åt sig själv. Mellan tuggorna hann jag få fram ett, och choklad tack, innan han försvann iväg. Och jag fick choklad, flera bitar! Det var som sagt en väldigt trevlig man.

Efter lunchen avhandlades mer kring näringsverksamheter, moms och fastigheter inklusive kattrumpor. Kattrumpor kanske inte riktigt låter som om de hör hemma inom beskattning men det gör de. Det är en form av fastighetspaketering som sägs ha uppkallats efter en paketering av en fastighet med namnet kattrumpa på söder. Hur man kan ge en fastighet beteckningen kattrumpa kan man ju också fundera lite över.

Lagom tills ögonlocken började kännas lite väl tunga för att orka stå emot gravitationens enorma kraft, sådär som det lätt kan vara en stund efter lunch när man sitter still, så var det dags för fikapaus. Jag försåg mig med kaffe och hann drick upp hälften innan jag kom fram till bänken där en mängd godsaker var uppdukade. Men det positiva var att då hann jag studera urvalet och bestämma vad jag skulle ta för mig av och jag får ju erkänna att det blev ju inte bara en godsak på min assiett. För som jag troligen nämnt några gånger vid det här laget så anser jag att man bör inte förringa en god fika. Men de där små runda som ser ut som chokladbollar tog jag inte för det misstaget har jag gjort vid ett tidigare tillfälle, och dem gillade jag inte. Smaklökarna får sig alltid en liten chock när de är inställda på en smak och det är något helt annat som stoppas in i munnen så egentligen kanske de är goda men eftersom jag vid ett tidigare tillfälle trodde att det var just en chokladboll jag skulle inmundiga och mina smaklökar fick uppleva den där chocken av fel smak så låter jag bli dem numera.

Innan dagen var slut diskuterades även 3:12 reglerna som det står mer att läsa om i 57:e kapitlet av inkomstskattelagen. Det är ungefär sådan till synes värdelös information som fastnar i min hjärna ibland. Tack och lov fastnar det mycket annat också men ibland skulle jag önska att vissa saker bara kunde segla förbi för att sedan glömmas bort. För vad är egentligen poängen med att komma ihåg i vilket kapitel av inkomstskattelagen man kan läsa mer om 3:12 reglerna som för övrigt handlar om utdelning i fåmansbolag.

Under avslutningen sa ena föreläsaren att nu har ni fått med er lite gott och blandat. Han syftade så klart på all blandad information kring skatter som vi lyssnat till under dagen men jag fick upp en bild av en påse med godis för min inre syn. Missade dessvärre att inhandla en påse gott& blandat i godisform på vägen hem så jag får hålla till godo med kursdokumentationen som jag fick med mig. Men även om dokumentationen är bra så är den inte ätbar och det är lite av en besvikelse för tillfället.

Eftersom mitt fotograferande under dagen var skapligt sparsmakat så får det bli ett foto hemifrån. Nu brukar inte jag vinna saker direkt men om jag inte ens försöker så är jag definitivt totalt chanslös så jag har beslutat mig för att göra i alla fall ett försök. För jag skulle gärna vilja ha en alldeles egen powerbank och en bluetoth.högtalare.

Baciller och ilska

Vaknade i morse med en sprängande huvudvärk och i vänster öra hade de blå bacillerna byggt ett fort och utövade sprängövningar för fullt dessutom. De blå bacillerna ska man passa sig för. De är inte snälla, utan orsakar en sjukdomskänsla i kroppen och ibland utbryter slagfält på lite mer utvalda platser. De slåss emot de gröna bacillerna. De gröna är snälla. Detta har jag fått lära mig av min yngste son, och jag hoppas att jag kommer ihåg rätt angående vilka färger som är snälla respektive elaka. Jag kommer för säkerhets skull ställa frågan till honom ikväll och kommer uppdatera er om jag har fel.

Slaget mellan de blåa och gröna påbörjades egentligen redan igår kväll men striderna har accelererat eftersom de har fått pågå obevakade och utan försök till fredsförhandlingar under natten. Att ett fort dessutom har byggts i ena örat kan kanske har att göra med att jag igår fick höra saker som gjorde mig extremt arg. Notera att det var ingen härdsmälta utan ren och skär ilska jag erfor. Sådan där ilska som fick mig att skaka i hela kroppen. Tror dock inte att budbäraren och orsaken till denna skakande ilska riktigt förstod hur upprörd jag var. Det gjorde dock en vän som lyssnade medan jag försökte sortera och förklara varför jag var arg som ett bi och inte ens kunde sitta ner när jag talade. När jag nästan var klar fastnade min blick på ett paraply som jag hade lust att drämma in i väggen för att även få ut min ilska fysiskt. Greppade dock aldrig paraplyet och det var nog tur. Hade varit klart onödigt att ha sönder väggen som det stod lutat mot. Eller det är väl mer troligt att paraplyet hade gått sönder för riktigt så stark är jag inte. Även om adrenalinpåslaget var tämligen stort. Fast det allra troligaste är nog ändå att jag hade gjort illa mig själv och det hade varit riktigt onödigt. För även om jag såg rött av ilska så önskade jag inte se något rött lämna min kropp för det hade endast orsakat mig själv eventuella bekymmer medan objektet ifråga som orsakat ilskan inte hade fått några som helst problem. 

Att jag såg rött kanske bidrog till att även de blå och gröna bacillerna släpptes lösa. Min kropp kanske håller på att samla ihop till en färgkarta. Färgkartan har nu fyllts på med små vita piller i ett försök att mota bort de små elaka blå. Eftersom vitt är en kombination av samtliga färger så har jag en liten förhoppning om att färgkartan därmed är komplett och lugnet åter kan få infinna sig i livet. Nu är det väl inte särskilt troligt med tanke på att det är just mitt liv men man kan ju alltid hoppas. 

Härdsmälta 1

I förrgår erfor jag en härdsmälta. För att ett utbrott, anfall eller dylikt ska klassificeras som en härdsmälta så krävs det att frustrationsnivån når väldigt höga höjder. En trappstege räcker alltså inte till, utan det är mer en stegbil eller en skylift som krävs för att uppnå rätt nivå av frustration för att det ska få kallas härdsmälta. Jag smälte uppenbarligen inte helt av härdsmältan, utan endast lite och inte tillräckligt för att helt upphöra att existera, utan reparationer gick att utföra. Det har skett tre större kända härdsmältor, Harrisburgolyckan 1979, Tjernobylolyckan 1986 och Fukushimaolyckan 2011 och de har samtliga blivit tämligen omskrivna men min härdsmälta var inte av den klassen att tidningarna ansåg att den behövde få några rubriker. Anar att ingen mätning av förhöjda värden av radioaktivitet sker per automatik i mitt närområde för annars hade det kanske blivit en liten notis i alla fall, även om det inte hade blivit något stoff för en förstasida. Mitt haverifilter jobbar vanligtvis på och brukar för det mesta fungera tillfredsställande men tydligen var det inne på reparation eller något annat i förrgår, för det slog aldrig till, utan härdsmältan blev ett faktum. Vi har inte behövt äta inaktivt jod, vilket kan delas ut till befolkningen av myndigheterna efter en kärnkraftsolycka, utan har återhämtat oss med kakor istället.

Rubriken är härdsmälta 1 eftersom jag med skapligt stor säkerhet kan garantera att det inte var den sista härdsmälta jag kommer att erfara. Det var helt klart inte den första, men den första sedan denna blogg startades så då får den bli nummer 1. Eftersom mitt haverifilter var tillfälligt urkopplat så har jag en förhoppning om att utförda reparationer, eller alternativt semesterresan som det var iväg på, var tillfredställande så att det åter är i full funktion och att nästa härdsmälta dröjer lite.

Elefantsafari

Jag har en grymt bra ventilation i mitt lilla hem och det är väl bra men det skapar på något märkligt vis mer dammelefanter. Med tanke på hur mycket jag motionerade den lilla svarta under förra helgen och även bitvis har gjort under veckan som gått så anser jag att det inte borde ha funnits en enda elefant i huset. Möjligvis några små möss men de borde katterna ha hanterat eftersom de är skapligt förtjusta i att jaga. Men så var icke fallet när jag idag tog fram den lilla svarta. Utan det fanns tämligen gott om elefanter. En del var lite svårfångade eftersom desto mer möbler och saker som jag bär in i huset så får de fler och fler gömställen. Mina träningspass blir i och för sig lite längre och jag får använda en större variation av muskelgrupperna genom alla tillskott av saker som står i vägen i huset men det är väl i stort sett det enda positiva. Förutom möjligtvis en annan sak men jag är inte helt säker på att det går att genomföra, än.

Den andra positiva effektens skulle eventuellt kunna vara, om jag behöver dryga ut hushållskassan lite, att erbjuda elefantsafari! Om jag avvaktar några månader till så hinner jag förmodligen fylla på med ytterligare fler hinder och kommer att ha missat några gömställen så det finns goda utsikter för bra jaktmarker. Denna elefantsafari skulle inte erbjuda någon vacker naturupplevelse på en elefantrygg utan vara mer inriktad på jakt. Mina elefanter har inga betar av elfenben utan de är mest helgrå. Ibland har de vissa inslag av svart päls, från ena katten, så vid närmare eftertanke kanske min form av elefantsafari inte skulle dra till sig så många intressenter. Men, man skulle gärna få behålla sin eventuella fångst och en dammelefant torde vara klart billigare att rama in och sätta upp på väggen som en trofé än en hel elefant. Fångst skulle dessutom kunna garanteras och jag kan nog sträcka mig till att skapa någon form av diplom att hänga upp tillsammans med trofén. Behöver förmodligen fundera lite till över hur elefantsafarin skulle kunna marknadsföras och hur diplomen ska utformas.

F som i Fredag och Fel

Jag förmodar att jag redan i morse borde ha anat vad denna dag skulle innebära med tanke på att jag vaknade fel tid. Det känns för tillfället lite som när Brasse står och sprätter med händerna och ropar fel fel fel till Magnus i Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter. Jag är Magnus i denna scen och Brasse spelas av flera olika personer eller ting under dagens lopp.

Jag vaknade fel tid. Yngste sonen vaknade på fel sida men jag lyckades tippa över honom till kanske inte helt rätt sida, men närmare mittenstrecket i alla fall, så han kom iväg till slut men helt lycklig var han helt klart inte. Äldste sonen vaknade med huvudvärk och befinner sig för tillfället konstant klart längre bort än fel sida. De dagar jag lyckas få honom att hamna nära fel sida istället för vid avgrunden får jag anse mig tämligen nöjd, men idag var inte en sådan dag. Det i sin tur innebar att jag inte kom iväg själv heller.

Lyckades få lite arbete gjort hemifrån medan den äldste sonen läste på om hinduism. Sonen besvarade sedan frågor kring ämnet och det gick faktiskt riktigt bra. Han blev så pass nöjd att vi även kunde ta upp matteboken. Vi bläddrade fram till sidan han senast arbetat på och där försvann den positiva andan totalt, för sonen insåg att det var fel svar på en uppgift. Men efter synnerligen pedagogiska utläggningar från min sida, och en skaplig mängd beröm över att han själv noterat och faktiskt hade möjlighet att rätta uppgifterna så kunde vi bråka vidare med andra täljare och nämnare.

Lunchen lagade vi tillsammans så man kan därmed säga att vi fick med lite hemkunskap i dagens undervisning också. Det blev potatis, renskav, lingonsylt och sås. Inte en sådan sås jag hade önskat att göra för vissa ingredienser saknades men den var flytande och det var inte soppa så det fick kvalificera sig som sås och den var till och med fullt ätbar.

Efter att lunchen var avslutad gick strömmen. Fel i ledningen. Eller exakt vad felet bestod av vet jag inte men något fel var det och jag kunde inte brygga kaffe! Sonen skulle enligt planen för eftermiddagen titta på en film för vidare skolarbete men utan internet så fick vi ställa in det. Min dator hade förbrukat batteriet så jag kunde inte jobba vidare heller. Lite lätt frustrerad och skapligt trött la jag mig för att vila för vila borde man kunna göra utan att något blir fel. Trodde jag. Det var inte helt korrekt även om jag kanske är lite kinkig kring de fel som uppstod under mitt försök till vila. Den tyngre av de två fyrfotingarna fick nämligen för sig att han skulle använda min kropp som någon form av balansbräda. Det känns rätt mycket när en liten tass trycks ner med hela dess innehavares kroppstyngd på höften. Så småningom gav katten upp detta balanserade och jag höll på att slumra till varpå sonen kom för att fråga om jag sov. Det var inte helt uppskattat från min sida och vi har haft diskussioner kring lämpligheten i detta förfarande vid flera tidigare tillfällen men kontentan har förträngts. Han återkom efter en kort stund för att tala om att strömmen var tillbaka vilket i och för sig var positivt, men avbröt mitt andra försök till att slumra en stund. Vid det här laget var jag inte helt munter men blev lovad kaffe och det uppskattade jag.

Den yngste sonen kom så hem från skolan och berättade nöjt om sin dag som inte alls hade blivit så hemsk som han befarat. Kort därefter kom han tillbaka till mig i en helt förbytt sinnesstämning eftersom telefonen inte hade kommit hem samtidigt som honom. Efter att jag skapligt snabbt konstaterat att telefonen uppenbarligen inte varit redo för att ta helg samtidigt som sonen ifråga, utan befann sig kvar i skolan, så gav vi oss iväg för hämta hem den. Detta innebar i och för sig inte en resa tvärs igenom stan men det var ändå en tämligen tidsödande resa då skolan inte direkt ligger nästgårds. Väl på väg hemåt igen så hör den äldste sonen av sig via sms och meddelar att det finns ingen ström. Efter ett kort samtal förstår jag att det inte är ett totalt strömavbrott igen utan det är endast lokala bortfall i två av rummen i huset. Det mest akuta var att Ipaden inte gick att ladda i sitt ordinarie uttag. Nu är det inte så att det endast finns uttag i just dessa två rum men det är där den brukar laddas och då ska det vara så.

Även om inte samtliga stationer besöktes kändes det nästan så.

För att försöka vara lite effektiva möttes vi alla upp vid centrum för att handla innan vi gick hem för att utreda och åtgärda den lokala strömförlusten. Det är ibland säkrast att samtliga medlemmar i hushållet är med under inhandling för att säkerställa att inget missas. När vi nästan var klara blev jag uppring och informerad om att en fastighetsöverlåtelse som borde färdigställts i november inte har gått igenom. Där någonstans började min egen säkring gå sönder. Promenaden hem kan man nog påstå blev tämligen rask.

Väl hemma åtgärdades det synnerligen lokala strömbortfallet genom att fälla automatsäkringen åt rätt håll. Detta efterföljedes av en kort lektion med sönerna om var skåpet sitter samt hur det ska se ut och vad man gör om det inte ser ut som det bör.

Funderar nu över om jag törs sätta igång ugnen inför tillagningen av middagen eller om det börjar brinna då?

Fel tid

Ni vet den där lätt panikartade känslan som infaller när man vaknar på morgonen och inser att man har försovit sig? Den erfor jag i morse. Jag slängde mig således ur sängen så fort jag vaknade till medan några få svordomar for igenom huvudet och hjärtat verkade tro att det satt i en otränad maratonlöpares kropp. Måste ha varit en otränad eftersom en vältränad person troligen inte alls kommer upp i den pulsnivån över huvud taget. Det var först efter att jag rusat ner i köket och satt på kaffe som jag tittade lite mer ordentligt på klockan. Jodå, visst hade jag vaknat fel tid men helt klart inte försent utan snarare 30 minuter innan första väckningen!

Har sedan utfordrat fyrfotingarna som väcktes till abrupt av mitt rusande nerför trappen. De kände troligen av paniken jag erfor inombords för de hade ovanligt bråttom att få mat. Förmodligen för att de trodde att jag skulle glömma dem. Men det går liksom inte att missa åtta tassar och två svansar som sicksackar mellan, framför, bakom och bredvid fötterna. Specerierna i skafferiet är inventerade och några saker är tillagda på min inköpslista. Hallgolvet är hjälpligt sanerat från de värsta grushögarna. Dock i mörker eftersom jag inte iddes tända lampan, men så pass mycket fick jag undan så vi bör klara oss ifrån att snubbla över små berg under morgonen,. Yngste sonens ryggsäck är packad inför skoldagen. Källsorteringen är utplockad ifrån lådan under diskbänken och sorterad så att det går smidigt att sortera allt i rätt kärl. Diskhon blänker efter en extra rengöring.

Snart kan den riktiga morgonen starta i hushållet.

Planer

Planer har jag många, både kortsiktiga och långsiktiga. Det största bekymret är att det skapligt sällan blir så som jag har planerat från början. Planerna kan nästintill aldrig vara liksom spikade för jag kan oftast utgå ifrån att något kommer att ske på vägen som förändrar utgångsplanen. Detta har gjort att jag är tämligen bra på att vara flexibel och hitta alternativa lösningar. Ibland skulle jag dock önska att jag inte var riktigt så flexibel och hjälpsam, när det är någon annan part som stjälper mina planer. Lite mer som en dyckert som är en sorts spik som har ett obefintligt eller koniskt huvud och ska vara försänkt. De sitter rätt rejält när man väl fått dem på plats i till exempel golvlisten. En sån skulle jag vilja vara ibland. Eller kanske en ankarspik för de har som hullingar som griper fast och ger ett starkt motstånd till att förflyttas från sin placering. Någon form av svårutdragen spik skulle jag i alla fall vilja bete mig lite mer som när andra ändrar mina planer. När det är jag själv som förändrar dem är det en helt annan sak. Ibland kommer man ju underfund med att en annan plan kanske är bättre än den man hade från början och då underlättar det helt klart om man kan tillåta sig att ändra originalplanen.

En plan jag hade idag var att handla mjölk på vägen hem. Det sprack. För jag glömde helt enkelt bort det, och kom på det först när jag klev in genom ytterdörren. Därför har jag nu planerat in en kvällspromenad istället. Och har jag riktigt tur så får jag sällskap och då är den omgjorda planen klart bättre än originalplanen. De övriga planerna för början av kvällen gick dock helt klart i stöpet men får helt enkelt planeras om till något annat tillfälle.

De små grå

Efter att turligt nog inte ha blivit helt förstenad efter att ha passerar spegeln i hallen så har jag till slut lyckats ta mig ut ifrån hemmet. Eventuell förstening förväntades ske på grund av chock av alla gråa hårstrån som beräknades uppkomma efter förmiddagens olika arbetsinsatser i hemmet. Nu lyckades jag hålla hjärncellerna såpass i schack att de inte behövde slå totala frivolter utan de höll sig mer till små enkla kullerbyttor så hårcellerna, som jag var orolig för att hjärncellerna med sina gymnastiska övningar skulle störa, slutade tack och lov inte helt att producera färgpigment. De små grå inuti huvudet har inte fått vila direkt men efter att ha andats djupt ett antal gånger av flera anledningar så var de tämligen samarbetsvilliga. 

En av orsakerna till andningsövningarna var en hund som var alltför grå och med bestämdhet behövde ett bad. Omgående. Hunden fick därför åka in i tvättmaskinen. Men han fick sällskap av en kanin under sitt karusellåkande så han behövde inte känna sig ensam och övergiven. Vill härmed förtydliga att både hunden och kaninen är förvisso älskade familjemedlemmar men de är uppstoppade så det var inga levande djur jag stoppade in i tvättmaskinen. Eller uppstoppade låter kanske inte så bra heller för det är inte någon hund, eller kanin, som varit levande tidigare. De är mjukisdjur och har så alltid varit. Sedan de gjordes i alla fall. Innan dess var de olika syntetmaterial som sammanfogades och formades till en hund och en kanin. Hunden och kaninen åkte i alla fall runt i karusellen tills de uppnådde mer beiga tillstånd än smutsigt gråa, och förflyttades sedan till bastun för att torka. För mjukisdjur räcker ett torkskåp som bastu. Själv skulle jag nog inte välja att krypa in i torkskåpet om jag ville basta. 

En annan andningsövning utfördes efter att äldste sonen konstaterat att riset (vet inte vilken sort) vägrade att bli mjukare trots att han försökte mer eller mindre omformatera det genom att värma det i stort sett hur länge som helst. Den övriga maten på tallriken uppskattade inte behandlingen eller mängden mikrovågor som den fick utstå så den förvandlades nästintill till atomer. 

När själva micron inhandlades fick jag för mig att jag hade grå skåpsluckor på överskåpen i köket. Det var dagen efter att jag flyttat in. Som tur var hade jag en vän med mig som tvärsäkert talade om för både mig och personalen i butiken att mina överskåp var vita. Eftersom jag litar på vännen ifråga så fick jag till personalen i butikens glädje gå med på att jag inte alls har vita överskåp. Dock efter något litet svagt försök till ett nähä från min sida men jag gav upp relativt snabbt. Därav har jag en vit micro, och inte grå. Inhandlingen av micro har väl egentligen inte att göra med min dag just idag, men eftersom den höll på att bli grå så passar det ändå in att skriva om det om man betänker färgtemat. 

Ska nu försöka undvika att bråka alltför mycket med de små grå och hålla mig undan från speglar för säkerhets skull innan jag kommer tillbaka hem. För det kan nog bli lite jobbigt att bli förstenad på grund av chock på allmän plats. Eller för mig kanske det inte blir så jobbigt, möjligtvis kallt, men för omgivningen blir det troligen lätt besvärligt. 

Kakor

Äldste sonen gick in i köket och jag hörde honom rota runt i skåpen. Efter en tämligen kort stund kom han ut i vardagsrummet och frågade mig och sin lillebror om vi glömt att vi hade varsin kaka med vit choklad kvar? Det hade vi båda gjort så vi sken upp och tog glatt emot dem. Eftersom jag ändå anade att äldste sonen faktiskt var rätt sugen på något så försökte jag säkerställa att han verkligen inte ville ha min kaka som var kvar. Det ville han absolut inte för han hade redan ätit upp sina två, så det var helt klart min och inte hans.

Riktigt nöjd över att ha något gott till kaffet, som jag nyligen hällt upp, så öppnade jag så folien och började mumsa på min kaka. Ungefär halvvägs igenom kakan så kom äldste sonen tillbaka och meddelade att han skulle gå och handla och frågade både om något behövde handlas och om någon ville följa med. Vid det här laget började jag ana oråd över viljan att själv få kakan jag redan hade mumsar i mig halva av. Jag frågade därför vad orsaken var till denna plötsliga vilja över att ta en kvällspromenad till affären. Jodå, såklart ville han ha en kaka. Sagt och gjort så begav vi oss iväg mot affären efter att ha klätt på oss varierande mängd ytterkläder för att hålla kylan stången. Jag vann helt klart tävlingen mest ytterkläder. Tänk på en Michelingubbe och måla den svart så är det ungefär så jag ser ut varje gång jag går ut under hela vintern. 

Efter att ha funnit en skapligt stor mängd  av de kakor som vi var iväg för att inhandla men motstått frestelsen att plocka på oss samtliga utan istället nöjt oss med ynka två förpackningar så betalade vi för dessa. Vissa diskussioner uppstod kring vem av oss som skulle betala, men jag vann till slut för jag har klart vassare armbågar och större träning i att tränga mig än min skapligt ordentliga äldsta son. Att jag ville vinna var såklart för att då har jag mer bestämmanderätt över hur och när dessa kakor ska förtäras. 

Väl färdiga med vårt lilla uppträde kring betalningen vid snabbkassorna, såna där där man betalar själv, så följde diskussionen om vem skulle bära dessa två förpackningar. Båda backade, tittade på varandra, skakade på huvudet och sa nej du får bära. Till slut gav sonen upp och plockade upp kakorna, för han insåg troligen att jag var helt klart kapabel till att gå därifrån utan kakorna. Men bara en ytterst kort stund, för mössa och vantar behövdes ta på, och då fick jag hålla kakorna. Men även det varade endast en kort stund för jag var helt inställd på att inte ta ansvar för kakornas förflyttning tillbaka till hemmet. Jag tryckte därför ner dem i sonens luva! Och eftersom han hade vissa svårigheter med att komma åt dem med den placeringen så fick han helt enkelt ge med sig och därmed bära hem kakorna. Nu ska vi alla mumsa för fullt. 

Minioner

Idag hade jag möjlighet att under en kortare stund studera barnen som var ute och lekte på sitt dagis gårdsplan. Det var inte så att jag stannade och kikade in på ett lite slumpmässigt utvalt dagis som någon typ rätt läskig människa utan dagiset ligger bredvid kontoret där jag jobbade idag. Jag stod utanför kontoret och pratade i telefon och passade då samtidigt på att titta på de lekande barnen. Det som bland annat fångade min uppmärksamhet var att två av barnen hade gula mössor med minionögon på. Deras föräldrar hade även haft den goda smaken att klä sina barn i blåa overaller för att ytterligare utöka likheten med en minion. Det såg rätt roligt ut. Undrar om fröknarna ibland anser att de har en grupp med minioner när alla barn vill säga, göra eller visa något samtidigt? Skulle kunna föreställa mig att det i alla fall kan låta så ibland. Ett ivrigt, alternativt argt, oförståeligt tjatter. Tänk att få klä en hel dagisgrupp i minionmössor och blå overaller! Som betraktare skulle jag finna det rätt komiskt men inser att fröknarna troligen inte skulle finna det riktigt lika underhållande.

Nedmontering av skåp

Jag har haft ett skapligt trasig skåp i min tvättstuga sedan jag flyttade in. Säljaren av huset var ytterst trevlig och sympatisk så hon informerade mig om detta men vi kom överens om att det skulle få stå kvar tills jag hade möjlighet att köpa ett nytt. Det är ett sådant där skåp där allt möjligt förvaras såsom diverse rengöringsmedel, trasor, presentsnören mm mm mm. Nu kanske man normalt sett inte förvarar presentsnören i tvättstugan men i det här huset har det blivit så för tillfället. Om jag finner en bättre plats där de även får rum så kommer jag troligen att förflytta dem dit. Igår hade jag i alla fall möjlighet att införskaffa ett nytt skåp till tvättstugan och det kommer att levereras senare idag. För att försöka vara lite smart planeringsmässigt så har jag nu tagit bort det gamla skåpet i förväg så att jag kan slita med att få upp det nya när det väl anländer. Att få isär och bort det gamla var skapligt slitigt i sig så jag vet inte om jag kommer att orka få dit det nya på plats men jag har några timmar på mig att pyssla med annat så min förhoppning är att jag ändå ska ha lyckats förtränga hur förbaskat trång det faktiskt är i min tvättstuga tills dess. Eller tvättstuga är troligen tämligen överdrivet att kalla det egentligen. Det är en vrå bredvid köket, men faktiskt med den dörr till, där tvättmaskin, torkskåp och ett högskåp får plats.

Insidan av skåpet visar lite på i vilket skick det var.

Klädstången stagade mer eller mindre upp hela skåpet så att det inte skulle rasa.

Jag gav mig i alla fall i kast med att montera isär skåpet vilket inte var helt enkelt. Eftersom det knappt satt ihop längre efter att hyllor och klädstång var borttagna så tordes jag inte stå inuti skåpet för att nå upp till de översta skruvarna utan lyckades efter inte alltför mycket omak få in en pall som jag kunde stå på framför skåpet. Skruvarna till gångjärnen släppte så småningom, efter att jag hade fått skruva tillbaka en skruv, så än så länge var jag fortfarande vid rätt gott mod. Jag lyckades även, efter klart lite mer omak än det var att få in pallen, få ut skåpet ifrån sin plats. Sen kom det pyssliga med att få loss överstycket och definitivt det lite mer knepiga sidorna. Fördelen med att montera isär ett skåp på en icke för ändamålet avsedd plats är att saker inte ramlar så långt om de får för sig att göra det. Nackdelen är att man själv har absolut ingenstans att ta vägen när de faller... Efter en del muttrande, skruvande och lite bankande på strategisk utvalda ställen på skåpet så valde till slut alla pluggar, spikar och skruvar att avvika från sina olika invanda placeringar.

Skapligt nöjd med att till slut lyckats få isär och ut skåpet ifrån tvättstugan så bar jag ut det i mitt lilla förråd på baksidan. För att inte behöva slåss med min låsta cykel som står i förrådet så flyttade jag ut den lite tillfälligt medan jag ställde in de långa sidorna. Naturligtvis utan att orka gå och hämta nyckeln och låsa upp den vilket skulle visa sig vara ett misstag. Efter att ha fått in det isärmonterade skåpet i avvaktan på vår och vidare transport till tippen så skulle jag ställa tillbaka cykeln. Jag studerade utrymmet i förrådet och kom fram till att det vore nog enklast att ställa den med det låsta bakhjulet längst in. Sagt och gjort så började jag lyfta in cykeln på plats och eftersom jag var tvungen att lyfta upp bakhjulet så fokuserade jag på det och slog såklart pannan rätt in hyllan som sitter ovanför platsen där cykeln står. Det hade förmodligen varit klart enklare att hämta nyckeln och låsa upp cykeln men den skulle ju endast förflyttas ut och tillbaka in i förrådet...

Efter lite panngnuggning och mer muttrande gick jag tillbaka in i tvättstugan och torkade rent väggar och golv så nu är tvättstugan redo för sin nya inneboende.

Dörren till vrån går inåt vilket delvis skapade en del

extra muttrande vid isärmonteringen av det tidigare skåpet.

Eftersom jag ändå pysslade runt i tvättstugan så tänkte jag hänga tvätten som jag körde igång tidigare på morgonen och som hade varit klar en bra stund. Men att hänga tvätt samtidigt som det står ett stort skåp på golvet förstod även jag var dömt att misslyckas så jag lät bli. Det var nog tur för när jag öppnade torkskåpet blev jag påmind om att det var fullt med ren och torr tvätt som först behövde vikas. Min lilla bänk som brukar användas för vikning av tvätt är full med allt det som ska förvaras i det nya skåpet men golvet var rent så det gick utmärkt att använda för tillfället. Men när man gör saker på ett annat sätt än man brukar så kan det ibland hända att det blir lite tokigt. Jag brukar skaka kläder så att det liksom snärtar till innan jag viker ihop dem för att få bort några skrynklor, vilket jag gjorde även idag. Hur jag stod eller bar mig åt har jag ingen aning om, men jag lyckades ändå träffa mig själv med ett spänne som reglerar längden på ett linne precis under ögat! Är ändå rätt tacksam för att jag missade själva ögat.

Ska dra ner en mössa så långt det går, för att dölja märket i pannan, och gå ut en stund. Märket under ögat går inte att dölja med en mössa dessvärre. Eller det går väl, men då kommer jag troligen inom några få sekunder ha krockat med något eller någon eftersom jag inte kommer se så mycket mer än insidan av mössan så det får vara helt enkelt.

Tidig lördag

Att innan halv nio en lördag ha hunnit inmundiga frukost (vilket bara i sig borde inbringa ett litet kors någonstans i kökstaket), byta alla lakan, fått igång tvätten och disken, sorterat ut två kassar som jag ska lämna till second hand idag och hunnit flytta på diverse saker och möbler tillhör inte vanligheterna. Nu somnade jag i och för sig relativt tidigt igår kväll så det bidrar väl till att jag vaknade vid sju och kroppen ansåg att det var dags att gå upp. Men katterna blängde lite på mig och var inte helt eniga med min kropp om att det var morgon. När jag gjorde frukost till mig så kom de i alla fall ut till köket för de ansåg det väl säkrast att påminna om att de också vill ha frukost. Nu är det inte så att jag på något vis svälter katterna men de har ett otroligt kort minne när det kommer till mat. De är nämligen helt övertygade om att de aldrig fått mat tidigare ungefär en kvart efter att de både har fått mat och ätit av den. Att i det här läget gå tillbaka till matskålen, där hälften ofta ligger kvar, är enligt de små fyrfota inte ett förstahandsval utan de går oftast hellre och påkallar uppmärksamhet och påpekar att det är dags för mat...

Nu ska jag försöka hålla farten uppe ett tag till innan jag kraschar, för någon morgonmänniska är jag då inte direkt, så det gäller att ta till vara på dessa extra timmar idag.

Sömn

John Blund var helt klart alldeles för generös när han strödde ut sömnströssel i vårt hem igår kväll. Barnen sover sött och missar därmed att få ge sig av mot skolorna denna klart kyliga dag. Helt besvikna är de troligen inte över att inte behöva inandas den frostiga men ändå klara luften eller att få känna hur snabbt ett par ingångna jeans förvandlas ifrån tämligen mjuka och sköna till två isiga stuprör som omger benen och skaver lite lätt. De missar även att öva på sina balanskunskaper genom att försöka stå mitt i dessa jeans men jag anar att det kommer att komma fler tillfällen denna vinter.

Anar också att John Blund måste ha haft ovanligt mycket att göra just igår kväll, dels på grund av överdoseringen och dels på grund av att jag somnade på soffan. Han måste ha flugit förbi med en AJ 37 Viggen eller en A 32 Lansen, som är två olika svenska attackflygplan, för jag kommer helt klart och tydligt ihåg att jag var på väg att gå och lägga mig i sängen.

Dyra droppar

Idag hade jag till slut med mig senaste numret av Illustrerad Vetenskap hem. Just denna utgåva damp inte ner i brevlådan hemma, som den brukar göra, utan den hade hamnat på ett lite mer udda ställe. Efter att den fått vara med om en liten lätt omväg så kom den till slut till rätt ställe i alla fall och den mottogs med glädje av äldste sonen. Jag glömde förvisso den en gång efter att jag funnit den men kom på det innan det var försent så jag kunde ta mig tillbaka och hämta upp den för andra gången.

På framsidan står det bland annat att en lista över 10 av världens dyrast droppar finns att finna inuti tidningen. Nummer ett på listan kostar 88 miljoner kronor per liter! Efter att tillsammans ha funderat en skapligt bra stund över vad det kan vara för något så kunde jag till slut inte hålla mig längre utan bläddrade fram till sidan 26. Det första jag fastnade för var dock inte vilken vätska som ledde dyraste vätskor listan utan jag fastnade istället för nummer fyra som är väldigt bekant för mig. På plats nummer fyra är Chanel No5 placerad. Därav anser jag att listplaceringen borde ju egentligen helt klart vara nummer fem, och inte fyra, men jag får väl acceptera att de inte tagit hänsyn till eventuella nummer i vätskornas namn. Den franska kemisten Ernest Beaux tog fram denna parfym 1920 på uppdrag av Coco Chanel. En nyhet vid skapandet av denna parfym var att använda de nyligen upptäckta kemiska ämnena aldehyderna istället för citrusfrukter. Detta innebar bland annat att doften höll längre. Efter att ha insupit den korta faktatexten om Chanel No5 gick jag in till mitt sovrum och hämtade just en sådan flaska så vi utförde även dofttester samt diskuterade en del personers lite överdrivna användande av parfymer. Ni vet när någon har haft samma parfym för länge, och inte själv känner doften längre utan tar lite till för säkerhets skull. Vilket oftast resulterar i något mer liknande en stank än doft. Nu bör väl troligen jag vara lite försiktig med ett sådant uttalande eftersom min vardagsparfym är Chanel No5, och har varit i åratal, och att jag själv därmed är i riskzonen för att hamna i stinkfasen. Cirka en tredjedel är förbrukad ur denna flaska och en flaska räcker flera år så min förhoppning är att jag inte hamnat i stankträsket riktigt än, och att någon säger till om jag börjar överdosera Chanel No5.

 

Den dyraste vätskan då? Jo, det är skorpiongift. Anser inte det vara riktigt lika charmigt på något vis... Vid ett stick kan 1,5 miljondels gift utvinnas vilket gör att priset blir lite mer förståeligt.

Ögonrengöring

För några dagar sedan hade jag problem med att mina ögon var alldeles ihoplimmade. Vilket innebar väldigt mycket kisande. Imorse hade jag sedan skapliga problem med en rätt envis ögonfrans som valde att släppa taget ifrån ögonlocket och istället placera sig under ögonlocket. Fransen var synnerligen obekvämt och det tog skapligt lång tid att få den till att avvika från sin nya mysiga boning. Jag höll dock inte med ögonfransen om att det var särskilt mysigt och det gjorde inte resten av ögat heller för den delen för ögat producerade en inte helt oansenlig mängd tårvätska. När jag så idag på förmiddagen såg denna skylt blev jag därför otroligt glad och tänkte att det är precis vad jag behöver!

Efter att ha studerat skylten lite mer ordentligt så insåg jag dessvärre att det var inte för ögon utan glasögon. Ofta när man känner att något är för bra för att vara sant så är det det. 

Några små fadäser och ett antal suckar

Eftersom jag jobbade hemifrån idag behövde jag koppla in skrivaren som jag slutligen efter att ha burit runt den i huset ett antal varv gömt i klädkammaren. Jag har tidigare inte funnit någon tillräckligt god anledning till att koppla in den, men idag var det till slut dags. Själva inkopplandet gick alldeles förträffligt vilket skapade en sån där god nöjdhetskänsla och nästintill ett smärre lyckorus. Äldste sonen kan intyga att jag utstötte både något hurra och några andra glädjeutrop när jag insåg att allt fungerade som det skulle. Skrivarens placering i klädkammaren innebär att jag behöver gå upp och ner för trappen för att hämta utskrifter men det anser jag enkom vara positivt. För det mesta. För att inte behöva springa av mig benen helt lämnade jag dörren öppen in till klädkammaren så att jag kan höra om skrivaren rasslar igång och levererar de önskade utskrifterna. Detta gör att jag inte behöver rusa upp och ner riktigt lika många gånger. Mitt jobb är allt annat än papperslöst så det kan bli skapligt många utskrifter och mycket rusande emellanåt. Eftersom dörren stod öppen beslutade sig en av våra små fyrfota vänner att klädkammaren absolut behövde undersökas lite noggrannare. Undersökningen innebar att hon skulle klämma sig in i varenda vrå och det är inte helt enkelt för det står för tillfället relativt mycket saker där inne. Det hindrade förvisso inte fyrfotingen utan gjorde det till en än mer spännande utmaning och en sådan måste man bara ta sig an och utföra ordentligt. Efter en inte alltför lång stund så ekade en smäll och ett kras igenom hela huset. Fyrfotingen fick världens fart nerför trappen och hittade något obskyrt gömställe. Nu var jag inte så särdeles intresserade av att hitta gömstället på en gång utan var mer fundersam över vad som gått sönder. Det visade sig vara en fönsterlampa helt i glas som stått på en hylla som nu aldrig mer kommer att tändas. Lampan kommer inte tändas mer alltså, hyllor kan man inte tända vad jag vet. Det var snudd på imponerande hur många bitar lampan gått sönder i och flertalet var dessutom skapligt vassa. Påbörjade så arbetet med att plocka ihop de större glasbitarna och skar mig såklart inom mindre än tre sekunder. Det blev ett fint snitt i tummen och det blödde rätt rejält men jag kunde rätt snabbt konstatera att om jag höll tummen över en större glasbit så behövde jag inte torka blod ifrån golvet också och det var ju bra. Jag kunde därefter fortsätta plocka ihop resten av den före detta lampan. Den ibland mer vilda än tama lilla olycksskaperskan hade klarat sig helt utan skador.

Yngste sonen får stå för en av dagens andra missöden. Jag begriper inte riktig hur han bär sig åt men han fastnar hela tiden med kängorna i varandra. Det orsakar i sin tur vissa balansproblem och gör att han snubblar titt som tätt. Idag lyckades han ramla och slå i ena armen rätt ordentligt. Vi kunde under kvällen beundra de tjusiga blåmärkena som han erhöll som minne av dagens fall. För att försöka förhindra att han skadar sig mer på grund av just kängorna i alla fall har jag ikväll tagit fram en tång och klämt ihop översta haken på vardera känga.

Dagens största suckar drogs över äggkokningen ikväll. Jag har en jättetjusig finess på min spis som gör att man kan ställa in en timer på själva spisen och plattan stängs då av efter önskad tid. Har tidigare använt mig av denna funktion och då har den fungerat alldeles förträffligt men icke ikväll. Kan troligen inte skylla på spisen för det är ju jag som sätter på både plattor och ställer in timern så dessvärre får jag nog ta på mig ansvaret. Sen kan man säkert undra hur många fel man kan lyckas med när man ska koka ett par ägg men jag kan intyga att det går ganska fort att få ihop till ett skapligt bra antal. Själva proceduren med att få ner ägg och vatten i en kastrull utfördes utan några större problem. Sen var det det här med att man ska sätta igång spisen. När det till slut åtgärdats och vattnet kokade så satte jag igång en annan platta istället för att få igång timern. Det upptäckte skapligt fort så jag gjorde ett nytt försök med timern. Efter någon minut så stod timern på 98 minuter till min förvåning och även om äggen ska vara lätt hårdkokta så är 98 minuter lite väl länge. Mitt mål var nämligen inte att skapa några små bomber utan endast ägg till frukostmackan. Så jag stängde av timern, ställde inte om utan stängd av... Efter ytterligare en kort stund så insåg jag att vid det här laget så hade jag ingen aning om alls hur länge äggen hade kvar av den egentligen önskade koktiden. Ställde i alla fall den vanliga timern på fyra minuter och lyckades faktiskt få bort kastrull, stänga av spisen och hälla på kallvatten efter att jag febrilt tryckt på fel knappar på timern för att försöka stänga av den. Ogillar skarpt ljudet på kökstimern vilket gör att jag får i stort sett totalt hjärnsläpp varje gång den har uppnått inställd tid.

Eftersom inga fler okokta ägg finns hemma för tillfället så har jag en förhoppning om att dessa två ägg är någorlunda ätbara till frukosten imorgon.

Fågelskådning

Planen var att utföra dagens arbete på kontoret men av olika anledningar så blev besöket på kontoret klart kortare än planerat idag. Andra omständigheter gjorde nämligen att jag behövde befinna mig i hemmet under större delen av dagen istället och då fick det bli så. En av fördelarna när man behöver arbeta hemifrån av olika anledningar är dock att man får ta del av sådant som sker under den delen av dagen när det fortfarande är ljust ute. Detta innebar idag bland annat lite fågelskådning. Eller fågelskådning kanske är att ta i, men det kom en fågel när jag var i vardagsrummet och den beskådades. Fågeln ifråga var mer intresserad av att förse sig av talgbollarna och nötterna som vi hängde upp i vår lilla stam häromdagen men den stod ut med att bli fotograferad ändå. Jag är inte särskilt bevandrad inom fågelskådning men har en viss förhoppning om att jag under denna vinter ska kunna förbättra kunskaperna i alla fall med några få arter utöver de jag redan känner till. Just denna blev jag lite osäker på för jag ansåg att färgerna inte riktigt stämde. Men, eftersom vi fick besök under eftermiddagen och jag faktiskt hade fotobevis, förvisso i tämligen uruselt skick men ändå, så kunde jag passa på att både visa och fråga. Jodå jag hade gissat rätt, det var en koltrast, en hona. Hanarna är helt svarta och har orange näbb men honorna är mer bruna. Koltrasten (Turdus merula) blev för första gången utsedd till Sveriges nationalfågel 1962 och vid en ny omröstning 2015 så blev den segrare för andra gången. Eftersom jag inte vet vid vilka tidpunkter, eller med vilka frekvenser, dessa omröstningar sker så kan jag inte utlova hur länge den kommer att vara Sveriges nationalfågel. Jag svär mig därför härmed helt fri ifrån skuld till felaktig information vid eventuella kommande frågesporter om ni nu får en sådan fråga och svaret är inkorrekt.

Fika

Idag hade vi trevligt besök till eftermiddagsfikat. Jag föredrar fika mer än en större måltid då de oftast blir ett mer otvunget och lättsamt umgänge vid just fika. Måltider är absolut inte ett dugg otrevliga att umgås kring heller, men jag är inte sådär jätteförtjust i att laga mat men att duka till fika gillar jag, skarpt. Nu är jag inte någon stor fantast av att baka heller, även om jag är barnsligt förtjust i att äta de flesta bakverk, men som tur är så låter man oftast färdigköp fikabröd passera som acceptabelt lättare än mat till en hel måltid. Jag har i och för sig bjudit på hämtmat till middag också vid flertalet tillfällen så det går absolut det med, men jag gillar ändå att fika. Eventuellt lite för mycket. Gillar även mat skapligt mycket men föredrar om den tillagats av någon annan än just mig.

När det efter lunchtid bestämdes att vi skulle få sällskap till fikat så kom jag på att jag inte ens hade fått på mig kläder än. Kändes väl inte helt bra eftersom det var mindre än två timmar kvar tills fikat skulle serveras. Det var inte jättestökigt och städning var definitivt ingen nödvändighet inför vårt besök men jag ville ändå bringa lite ordning i huset så det var bara att ta tag i mitt egenskapade frustrationsmoment. Så, sängar bäddades, tvätt hängdes, en son skickades iväg för att handla, elefanter började plockas men jag insåg snabbt att plocka upp alla för hand skulle vara klart mer tidsödande än att faktiskt ta fram dammsugaren. Så jag tog ett varv med den lilla svarta i alla hast och lyckades fånga in de största elefanterna. Den lilla svarta är alltså dammsugaren och inte någon liten svart klänning som jag hoppar i när jag ska städa. Det händer förvisso att jag städar både i kostym och klänning men att dra en klänning över huvudet kändes inte direkt passande för tillfället så varvet i hemmet utfördes fortfarande iklädd pyjamas. Efter att den lilla svarta åkt in i skåpet igen så tog jag en dusch och rafsade ihop någon lite mer lämplig klädsel. När jag kände mig tämligen nöjd med skicket på huset och någorlunda med mitt eget skick så stod jag i hallen och tittade på skohyllorna. Det var nu ca 10 minuter kvar till besöket skulle anlända. Eftersom det snöat ute senaste veckan så var skohyllorna i allt annat än rent skick. De var fulla med sand, eller kanske snarare små berg av grus, salt och små vattenpölar. Med faktiskt hela 10 minuter till godo så tog jag fram en hink, fyllde den med vatten och såpa, och tog fram en trasa och gav mig i kast med uppgiften att försöka sanera skohyllorna. När så skohyllorna väl var sanerade så såg jag att hallgolvet även hade vissa rester av utemiljön, som fastnat under och följt med våra skor in, så jag torkade av även det. Skorna ställdes på plats igen och nu hade jag inte riktigt tid att åtgärda skoputsningen som jag insåg även borde göras så skorna fick helt enkelt stå där med alla fläckar men hyllorna var rena ändå.

En mer normalt funtad människa hade troligen lagt de sista 10 minuterna på att torka av köksbordet, förbereda kaffe eller något annat vettigt eller till och med ta sig tid att bara sitta ner och koppla av men inte jag. Just i stunden så störde jag mig på de skitiga skohyllorna och ansåg att de behövde prioriteras. De kommer förvisso se lika hemska ut igen imorgon, om inte förr, men de såg fina ut i några minuter i alla fall och jag kände mig nöjd.

Vi hade en väldigt trevlig och god fikastund. Hembakade kakor togs emot och inmundigades till stor glädje och förtjusning. De levererades i en liten metallburk som jag tyckte om och jag hade sån otrolig tur så att jag fick den!

Efter att vi kände oss nöjda med fikandet och det var dags för vårt besök att gå så följde jag med en bit på vägen. Inte enkom för att säkerställa att besöket ifråga inte irrade iväg åt fel håll utan jag hade även för avsikt att passa på att inhandla något tillagningsbart till middagen samtidigt. Ingen irrade iväg åt fel håll utan det gick alldeles förträfflig men inhandlingen gick det lite sämre med. Insåg att man behöver troligen ha pengar med sig för att få gå ut ur en affär med deras varor. Eller ett plastkort åtminstone. Eftersom jag, efter att ha sagt farväl till besöket, insåg att min plånbok inte låg i jackan jag hade på mig, utan hemma med både kontanter och plastkort, så avstod jag eventuella försök till att handla på total kredit. Tror nämligen inte att det hade gått så bra. Middag gick det att ordna ändå, visade det sig när jag kom tillbaka hem. Och jag behövde inte ens laga den! Jag dukade nämligen upp en buffe av rester som alla blev nöjda och mätta av.

Istappar

Det har både snöat och varit kallt i några dagar och den bitvisa upptining som skett emellanåt av viss snö, trots den nästintill bistra kylan ute, har skapat väldigt vackra istappar utanför några av vardagsrumsfönstren. För att säkerställa att det inte bara är mitt hus som får dessa vackra dekorationer så har jag spionerat lite på några av grannarna. Men bara lite, och endast för att konstatera att jag inte är ensam om att få njuta av dessa isiga skapelser utanför fönstren. Jag har fortfarande ingen aning om vad mina grannar har varken för tapeter eller ens hur möbleringen ser ut i deras hem så själva spioneringen skulle definitivt inte duga för en hemlig agent. Fast det vore kanske bra att smyga runt och inhämta lite inredningstips samt öva upp agentkunskaperna lite grann... Risken är väl dessvärre att jag blir upptäckt och även om det troligen inte skulle ske omedelbart så skulle det vara tämligen svårt att förklara varför alla fotspår i snön leder både från och tillbaka till just mitt hus. Tror jag får avvakta träningen av mina agentkunskaper tills snön smält. Eller åtminsonde tills jag kommit underfund med något bra sätt att dölja mina spår och därigenom undvika att bli upptäckt.

Eftersom det idag har varit klart blidare väder så har istapparna gått ett bistert öde till mötes. Detta genom att deras fästen har tinat tillräckligt för att inte klara av att hålla kvar tyngden för dessa vackra skapelser. Det har såklart inte skett samtidigt så jag har vid ett flertal tillfällen under dagen fått rejäl skrämselhicka av de först oförklarliga märkliga rasslande ljuden. Även efter att jag insett att istapparna höll på att släppa så minskade vare sig min förvåning eller skrämselhicka vartefter de åkte ner utan jag har blivit lika snopen varje gång.

Fotot tog jag igår så det är inte så att jag efter att ha konstaterat att de fallit ner har gått ut och limmat ihop och satt upp dem på plats igen. Nu tycker jag att de är vackra men vissa gränser har även jag.

Godis

Det har tagit oss några veckor och vi har utfört flera studier, gjort utvärderingar och andra klart ovetenskapliga undersökningar men till slut har vi kommit fram till vilken affär som har bäst plockgodis. När vi idag satte av kosan mot den för inhandling av lördagsgodis rätta affären så planerade jag att även inhandla talgbollar för att sätta upp i vår lilla trädstam som vi har på tomten. Det är verkligen inte mer än en stam så några större anordningar för fågelmat går inte att sätta upp. Vi planerar därför att inhandla ett fågelbord under sommaren eller hösten så att vi kan utfordra fåglarna med lite mer varierad kost under nästkommande vinter. Att sätta ner en stolpe i den frusna marken är ett projekt som jag inte tänker ge mig an för tillfället, så vi hoppas att det är några fler i området som matar fåglarna. Det finns faktiskt rätt gott om fåglar och vi tycker om att sitta och studera dem. Projektet inhandling av talgbollar höll dock på att gå helt i stöpet. Vi plockade på oss det vi behövde handla i övrigt och sedan påbörjades processen med att fylla en påse med plockgodis av yngste sonen. Då vi inte är helt ense om vare sig sorter eller mängden godis så påbörjade jag i min tur att leta efter talgbollar. Jag hade hållit utkik hela tiden sedan vi klev in i affären men min blick hade ännu inte uppfattat något som liknade talgbollar eller dylikt så jag började gå ytterligare några varv i affären. Efter cirka fyra till fem varv, jag tappade räkningen, så var godispåsen nästintill överfull till sonens stora glädje. Han hade ju haft en bra stund på sig att plocka vid det här laget och jag hade sagt att, plocka du medan jag letar, så jag får skylla mig själv. Lite lätt besviken över att en affär av den storleken som vi faktiskt var inne i inte hade talgbollar så ville jag kika runt bara ett varv till. Och i gången bredvid plockgodiset så fanns de! Jag hade varit förbi minst fem gånger just där, men jag hade inte satt mig på huk och uppenbarligen inte tittat riktigt ordentligt. Men till slut kunde vi, båda nöjda med att ha uträttat de ärenden vi hade för avsikt att göra, gå till kassan, betala och ta en promenad hem igen. Det är rätt mörkt vid det här laget så jag anar att mängden lördagsgodis kommer att ha minskat radikalt tills imorgon medan fågelgodiset först kommer att börja förtäras imorgon.

Nattrally

Igår kväll var jag tämligen trött så vi gick och la oss samtidigt vilket är synnerligen ovanligt. Nu var klockan väldigt mycket så det blev inte tidigt alls, trots tröttheten, men samtidigt som barnen blev det ändå. Att det blev så sent skyller jag på att kroppsklockan fortfarande är inställd på fel tidszon efter ledigheten och jag har inte hittat någon urmakare som reparerar kroppsklockor än, så återställningen lär ta sin tid. Jag har i och för sig inte sökt efter någon urmakare för kroppklockor direkt så jag kan inte garantera att någon sådan ens finns. Jag vet att det finns viss hjälp att få för biologiska kroppsklockor men är inte helt övertygad att riktigt samma hjälp finns att få när koppen hamnat i fel tidszon men som sagt, helt säker är jag inte.

När kvällsrundan i huset var avklarad, alla lampor släckta och även de små fyrfota vännerna verkade ha kommit till ro så rasslade det efter ett fåtal minuter till ordentligt. De små fyrfota hade ju mest slappat hela kvällen men de hade nu förflyttat sig från soffan till för stunden utvalda sängar. För en skapligt kort stund var de utvalda i alla fall... Och de var väl inte riktigt små söta vänner heller efter den korta stunden. För en vän rycker inte upp en ur den påbörjade dvalan som efterföljs av att John Blund har strösslat sömnflingor i ögonen på en. Jag rycktes i alla fall kort efter John Blunds besök upp till ett nästintill klarvaket tillstånd efter att någon av de två fyrfota påbörjat öva sprinterlöpning tvärs igenom huset på nedervåningen. Huset är inte så stort så för att övningen skulle ge någon effekt behövdes övningen upprepas ett flertal gånger. När fyrfotingen ifråga tyckte att sprinterlöpningen gick tämligen bra så utökas träningen till hinderbana. Det innebar att möbler användes som hinder och gav en lite mer utmanande träning inkluderande bland annat diverse hopp. Detta tyckte tydligen den andra fyrfotingen såg roligt ut eller så insåg den att det gäller att hålla sig i lika bra form som brorsan alternativt syrran så det var bäst att haka på. Eftersom jag fortfarande hoppades på att detta skulle vara ett relativt kort träningspass så låg jag bara kvar och hoppades på att de skulle tröttna, fort. De är tydligen i skapligt bra form för de blev inte alls trötta så fort som jag hoppades utan de är riktigt uthålliga visade det sig. Eftersom de nu var två stycken som deltog i detta för min smak lite sena träningspass så kunde det nu utökas med klart fler aktiviteter. Dessa aktiviteter innehöll bland annat brottning, jakt på samma leksak och kurra gömma. Kurra gömma anser väl inte jag helt ingår i ett träningspass, men det är klart det blir ju utfall mm när man hittas, för en gnutta kull ingår tydligen i den form av kurra gömma som utfördes. Detta rally pågick en relativt lång stund och sedan låg jag vaken och tittade i taket ytterligare en lång stund medan jag försökte komma ner i varv. Nu deltog ju inte jag i själva träningspasset men det kändes mer eller mindre som om jag hade gjort det så därför behövdes nedvarvning för min del. De små fyrfota behövde ingen direkt nedvarvning utan la sig och sov på direkten så snart de kändes sig klara med sitt rally.

Spår

Ibland skulle livet vara så mycket enklare om det bara följde ett rakt spår. Eller om spåret endast hade lita lagom små kurvor på endast några få grader. Både dessvärre och tack och lov är mitt livsspår inte rakt över huvud taget. Mina spår svänger för fullt och inte alltför sällan så svänger det i 180 och ibland även i 360 grader. Det som kan bli lite kämpigt är de tvära oförutsedda kasten från raksträcka till typ rondell. Eller de små smala slingriga alpvägarna med stup på ena sidan och snudd på oöverstigliga berg på andra sidan. För att inte tala om hårnålskurvorna där man inte vet vad man har att förvänta sig för något när man väl tar sig igenom dem. 

Idag har jag hittills hunnit med ett par alpvägar men endast några få 90 graders kurvor så det är inte alltför illa. Dagen har endast påbörjats så det hinner hända mycket än men jag tror att jag har lyckats bygga, kanske inte en hel komplett tjusig bro, men en spång har jag nog fått ihop till i alla fall och det räcker för stunden. 

Vardag

Så är det vardag igen. Eller egentligen är den juridiska termen vardagar samt sön- och helgdagar vilket även inkluderar lördag som en vardag. Den mer korrekta meningen borde därför lyda, så är det bankdag igen. Men det låter inte riktigt lika bra så jag håller mig till att kalla måndag - fredag för vardagar. 

Jag försov mig endast lite vilket jag är snudd på imponerad över. Det här med att ställa om dygnsrytmen efter ledighet är ofta lite knepigt. Det går ruskigt fort att ställa om kroppen till att vara vaken på nätterna men det är en helt annan femma att ställa om kroppsklockan till att vakna tidigt på morgnarna. I alla fall om man är lite mer av en nattmänniska, vilket jag definitivt är. 

Cirka 20 minuter efter jag borde ha gått upp i morse vaknade jag till slut i alla fall. Det innebar att jag lyckades få iväg barnen till skolorna utan alltför mycket panikkänsla. För egen del alltså. Barnen var väl inte helt roade över att det är dags för skola igen men de hanterade det snudd på exemplariskt. Eller vid närmare eftertanke så var de faktiskt superduktiga! 

Efter att ha fått iväg barnen så försökte jag vakna till lite extra genom att ta en dusch. Det hade helt motsatt effekt idag. Så fort vattnet nådde ögonen limmades de ihop. Ungefär som med vissa lim där man använder en accelerator för att limmet ska börja fungera. Så fungerade vattnet på mina ögon idag. Jag har inte funnit någon fungerande form av limborttagningsmedel för ögon så början av denna dag får helt enkelt tillbringas kisande. Förhoppningar finns att limmet ska skavas bort fram till lunch åtminstone    

Teknik

Ibland kan jag bli nästintill löjligt nöjd över att klara av att koppla ihop något tekniskt. Sådan glädje har jag haft nöjet av att få erfara idag. Det behöver nödvändigvis inte vara några egentligen komplicerade saker utan kan vara något så enkelt som att koppla ihop en TV, en spelkonsol och nätverket. Eftersom jag tidigare levt i ett hushåll där jag varit totalt underlägsen när det kommer till teknisk kompetens så har jag överlåtit allt sådant till den mer överlägset kunnige. Det har i sin tur i och för sig inneburit att jag inte heller lärt mig och ökat på min egen kompetens men det var en enklare lösning att göra så, av flera anledningar. Men det gör å andra sidan att jag numera får bli otroligt nöjd över mig själv varje gång jag lyckas klura ut hur tekniska saker fungerar. Och att finna anledningar till att vara riktigt nöjd över sig själv är inte alltid så enkelt här i livet så det gäller att ta vara på de anledningar man kan finna och det gör jag helt klart när det kommer till teknik.

Kyla och värme

Ikväll i mörkret har yngsta sonen och jag provåkt närmsta pulkabacken. Vi var helt ensamma vilket passade oss perfekt eftersom det är lite svårt att styra ibland. Eller det är väl kanske mest jag som har problem med styrningen men jag tror inte att de klart yngre barnen som åker på dagtid skulle uppskatta att jag krockade med dem, och jag kan bara föreställa mig hur deras föräldrar skulle reagera, så jag får nog hålla mig till att åka i mörkret på kvällarna. 

En stund frös jag om händerna men efter att vi lyckats ta oss upp och ner för de olika backarna ett antal gånger så fick även jag upp värmen. Alla försök uppför var varken helt genomtänkta eller lyckade så jag fick även ofrivilligt prova på att åka nerför backarna på rumpan.... 

Väl inne i värmen igen så upptäckte vi att vi verkligen hade åkt oss varma så vi kylde ner oss med lite glass. Den var otroligt chokladig och rätt mäktig men uppnådde önskvärd effekt avseende nedkylning. 

Nu försöker jag bli lagom varm istället så ljus har tänts och filtar plockats fram. 

Access

Hur många SL kort kan man egentligen ha?? Och då saknas ändå tre...

Fast om de gav tillgång till olika saker eller ställen så kanske det skulle finnas en anledning till att ha så många. Till exempel ett ger tillgång till Narnia, ett annat till Hogwarts och ett tredje till Underlandet. Då skulle jag vilja ha rätt många för att kunna använda vid olika tillfällen beroende på sinnesstämning och behov just för stunden.

Rensning

Försöker beta av saker på min att göra lista men det är inte helt enkelt. Har nämligen en viss benägenhet att komma på nya saker som behöver tas itu med och skriver då upp även dem så listan kan lätt bli oändlig. Det är klart att jag kan börja på en ny lista men då får jag ju inte möjlighet att njuta av tillfredsställelsen av alla saker som jag strukit ett streck över och som är åtgärdade. Men det börjar nog dessvärre bli dags för en ny lista, hur mycket det än tar emot, för pappret jag skrivit på är överfullt. Det är nödvändigtvis inga avancerade saker som står på mina listor utan det kan till exempel vara, vattna blommorna. Mina krukväxter lever ett tämligen hårt liv men det är en annan historia. Så att fylla sisådär en halv sida med saker att göra, för jag anser att det behöver åtminstonde vara en halv sida för att kvalificera sig som en lista, bör egentligen inte vara supersvårt men det tar ändå emot lite.   

En av de saker som nu är överstruken är rensa gamla papper. Funderar över om osorterade papper har en större benägenhet än sorterade att föröka sig? Om man lägger in några få papper i skåpet för att sortera in dem på rätt ställe vid ett senare tillfälle så är det en hel trave  nästa gång man öppnar skåpet! Något lurt är det helt klart. Har bara inte kommit underfund med hur det går till, än. Fick ihop till en skaplig trave som åker ut helt enkelt, så får de pyssla med och föröka sig bäst de vill hädanefter för de ligger i alla fall inte kvar i mitt skåp. Resten av papperna som behöver sparas är insorterade i pärmar och då verkar de hålla sig i schack lite mer vad gäller förökningsprocessen så jag hoppas på att inte bli överfallen nästa gång jag öppnar skåpet.

  

En gul penna

Jag gav mig iväg för att uträtta ett ärende men insåg när jag väl var framme att det inte gick att åtgärda då de hade stängt. Nåväl, det var inget akut så det kan vänta en vecka eller två eller kanske till och med tre. Det snöade och var lite småkyligt så jag försökte komma på något annat ärende som därmed tvingade mig att gå in i en butik för att värma mig. Efter lite klurande kom jag ihåg att jag tänkt att en gul penna eventuellt skulle kunna komma till användning så jag tog upp sökandet. Efter att ha lämnat två affärer där det eventuellt skulle kunna ha funnits men inte gjorde, så gick in i en tredje affär. På disken stod en del pennor och jag frågade en man om de hade fler pennor som jag inte såg? Nu menar jag inte att det finns osynliga pennor även om man kan skapa osynlig text med hjälp av exempelvis mjölk eller en citron men nu var det inte en affär som säljer vare sig mjölk eller citroner så jag syftade mer på min begränsade förmåga att ta in alla artiklar som fanns på grund av bland annat halsduk och mössa. Det var kallt och jag ogillar att frysa så jag liknade nästan en mumie, inte helt för så kallt var det inte utan endast nästan, men tillräckligt för att ha lite svårt att avgöra om jag missade något. Mannen svarade i alla fall att de pennor de hade stod framför mig. Det fanns tämligen gott om röda, svarta, blåa, gröna i olika formar och tjocklekar men inga gula. Av någon outgrundlig anledning så sa jag till mannen att jag sökte efter, och behövde en gul penna och jösses vad han sken upp! Gula pennor är tydligen högst oönskvärda och mannen sa att det var nog 15 år sedan någon frågade efter en gul penna och sedan försvann han ett kort ögonblick ut på lagret. Visst fanns det gula pennor! Vi stod och ritade och jämförde nyanser och sedan bestämde jag mig för en som verkade något sånär rätt.

Riktigt nöjd över fyndet tog jag mig en extra promenad runt området innan jag väl gick hem. Jag hade ju ändå klätt på mig skapligt ordentligt, och uträttat ett ärende. Inte det tänkta ärendet men ett annat och det är inte så dumt det heller.

Väl hemma nästintill rusade jag upp på övervåningen för jag skulle göra något som man normalt sett absolut inte får göra. Jag skulle rita på tapeten! Snacka om busigt!! Och busiga saker bara måste man skynda sig att göra när väl tillfälle ges. Jag hittade en vit fläck på tapeten och kladdade på för fullt och det blev inte helt perfekt men det blir klart bättre än det var. Hoppas jag....

Efter min första provmålning på tapeten så var det dags att ta tag i det kanske lite mindre roliga grundarbetet men eftersom det inte går att rita i luften och få färgen att fästa så var det dessvärre nödvändigt. Fast det vore ju en himla smart grej om nu någon har lite tid över och vill uppfinna något nytt. Jag har sedan tidigare en lista med uppfinningar jag önskar att någon tar fram men ingen har än så länge uppfunnit något av det. Eller i alla fall inte meddelat mig att de gjort det så jag utgår ifrån att min lista fortfarande är aktuell.

Borttagningen av pluggarna som satt kvar i de flesta av de 32 hålen var inte helt roliga att få bort. Plugg är färgkordinerade beroende på storlek och just detta var bruna plugg, alltså används 8mm borr och 6 mm skruv, bara sådär om nu någon undrar. Jag upptäckte efter en stunds svärande, pillande, hamrande, knipsande och en hel del muttrande att jag tidigare tydligen inte sett alla fläckar som även fanns på tapeten på grund av att jag mest stört mig på alla hål. Det märkliga var också att det verkade bli fler och fler fläckar på tapeten. Jag backade lite för att se om jag missat fler fläckar eller något annat och kanske behövde omvärdera min plan för ett tillfällig snabbrenovering av väggen. Efter en relativt kort stund noterade jag att fläckarna verkade mest befinna sig kring de tre senast hålen som gapade tomma efter att jag väl fått bort pluggarna. Eftersom det ändå ska stå en byrå framför så gör det ju inte så mycket men jag kliade mig ändå lite i huvudet och funderade över hur jag så totalt hade missat dem tidigare. Vid själva kliandet blev jag tämligen snabbt varse om hur alla fläckarna på väggen uppkommit för det gör lite ont att dra hår igenom blödande sår. Jag kanske är lite kinkig men jag tycker ändå att det är en mindre trevlig känsla. Efter att ha plåstrat om ett finger och torkat bort alla egentillverkade fläckar så fortsatte muttrandet och pillandet en bra stund till, men jag fick bort alla pluggar till slut. Ha! Skam den som ger sig..

Alla hål är igenfyllda men själva ritandet får jag avvakta lite med tills det torkat. Får erkänna att jag ibland är lite otålig och helst av allt skulle vilja börja färglägga alla tidigare hål i väggen på en gång men får hitta på något annat att pyssla med medan jag väntar. Arbetsgången so far är inte så värst jättetjusig men jag hoppas på att slutresultatet blir skapligt ändå. Det kan knappat bli värre i alla fall, hoppas jag....

 

Nytt år, nya möjligheter

Gårdagen tillbringades bland annat med att spackla igen hål i olika väggar, sätta upp en väggklocka och spika fast kablar som stört mig under några veckor. Sysselsättningarna kan troligen snudd på tolkas symboliskt såsom täppa igen gamla hål, se tiden an mm. Kablarna vet jag inte riktigt vad de ska symbolisera men det finns i alla fall mindre snubbeltråd i vardagsrummet och frustrationsnivån sjönk drastiskt så symboliken är väl därmed relativt oviktig.

Efter att ha lämnat 2015 ryggen så ser jag an på 2016 och har stora förhoppningar om att kunna göra det till ett klart mer, tja inte mer innehållsrikt och inte mer utmanande i alla fall för det blir nog skapligt svårt, utan kanske till ett lite mer harmoniskt år.

Jag tillhör de 87% av Sveriges befolkning som inte avger nyårslöften så ingen tid har förspillts på att försöka klura ut hur jag bäst ska lyckas hålla dem. Mer tankeverksamhet har gått åt till reflektioner och funderingar kring året som gått och livet i största allmänhet. Betydligt mer fysisk energi har gått åt till ett träningspass. Nu tränar inte jag på gym eller som normala människor men jag tog fram dammsugaren och det är ungefär som ett smärre träningspass. I alla fall om man dammsuger som jag gör. Övningarna ålning medelst hasning på mage, lyftning av möbler som står i vägen och oräkneliga knäböj ingår oftast i mina städpass. Jag är definitivt inte pedant, men ogillar skarpt att de små grå elefanterna kryper fram efter att jag lyckats ställa undan dammsugaren i sin vrå igen, så därför försöker jag hitta så många som möjligt när jag väl är ute på jakt. Nej, de är inga små söta dammråttor eller möss som råttor är besläktade med, de är helt klart elefanter. Elefanter är dessutom grå och det passar därför bättre även färgmässigt.

Dagen har också innehållit starten av denna blogg. Vad den ska användas till har jag inte riktigt bestämt än. Det är inte ens säkert att jag någonsin kommer ha ett klart mål med den men nu finns den i alla fall och då är det lika bra att skriva något för det såg så tomt ut annars. Frekvensen av inlägg kommer säkerligen att variera precis som längden på texterna. Det är troligen det enda jag med säkerhet kan utlova, i övrigt så får det bli som det blir. Namnet på bloggen är valt utifrån att ibland, eller kanske mer korrekt skapligt ofta, tänker jag lite krokigt. Andra kallar det ibland fel, men jag väljer att tänka och även ibland prata, till mina medmänniskors förtjusning eller förskräckelse beroende på situation, krokigt.