Plastburkar

Varje hushåll har förmodligen sin alldeles egna relation och sitt eget förhållningssätt till plastburkar. Eller det gäller väl inte hushållen i sig, utan mer de boende. Det förekommer även fall där de boendes åsikter går isär lite också. Ibland kan känslorna kring plastburkarnas vara eller icke vara även bli skapligt starka vilket i sin tur till och med kan skapa vissa häftiga diskussioner.

Det finns oändligt många användningsområden för plastburkar men i vårt lilla hushåll används de mest till matlådor och kortsiktig förvaring av lite udda matrester. Den kortsiktiga förvaringen beror på att maten inte överlever så länge för att den oftast äts upp. Om den av någon anledning inte förtärs så får den sig en promenad bort till soptunnorna istället och efter att den har hamnat där behöver ingen grunna över om de vill ha den eller ej. Maten alltså, plastburkarna diskar och sparar vi.

Så här ser vår plastburkslåda i vårt kök ut. Den innehåller även påsklämmor för jag har inte hittat någon bättre placering för dem. Jag kan även känna att de hör ihop lite grann, eftersom de också är av plast, så för mig känns det ändå lite logiskt att de får husera tillsammans. Våra burkar används ofta till ungefär samma sak. De runda får följa med yngsta sonen till skolan efter att de har fyllts på med äppelbitar på morgnarna. De vita, de som lyser lite mer vitt än de andra, brukar användas till färdiga matlådor. Till de burkarna så finns det lock med grå eller röd kant på. Vid användandet av de grå locken markerar det att matlådorna i kylskåpet är mina. Sönerna har tagit till sig detta med besked, förmodligen för att de någon gång har gjort misstaget att upp min lunchlåda. Nu är det inte så att jag missunnar mina barn att få äta mat men ibland okynnesäter de och då anser jag att de kan välja något annat än det jag har tänkt inmundiga till lunch efterföljande dag. Jag har blivit informerad om att sönerna har tagit så hårt på detta att de grå locken inte får användas av någon annan än mig. Även om jag inte ens är hemma. Det i sin tur kan skapa lite lätt förvirring för den som försöker använda fel lock. För det kan troligen te sig lite märkligt, att med besked få reda på, att de grå locken endast är mammas! 

Ett kinesiskt tecken till frukost

Vissa morgnar väljer äldsta sonen att ha kaviar som pålägg på sin frukostsmörgås. Då brukar jag göra en figur eller en bokstav som jag sedan kopplar ihop med ett positivt och ibland lite illustrerande ord för dagen. I morse var det en kaviardag. Dock lyckades jag inte skapa någonting alls utav kaviaren på grund av att jag behövde klämma ut det sista ur tuben och det gick väl inte så värst bra. En del kaviar hamnade till och med på bänken. Jag förklarade hur som helst morgonens konstverk med att jag hade ritat ett kinesiskt tecken och att sonen själv fick klura ut vilket och sedan även betydelsen.

Om nu någon som jag känner av en händelse är kunnig i ämnet kinesiska tecken och vet vad jag har skapat så får ni väldigt gärna höra av er till mig. Min kunskap stannar vid att kinesiska tecken även används för att skriva japanska och i viss mån koreanska. De har tidigare även använts för vietnamesiska men det görs tydligen inte längre. Jag vet inte ens hur många kinesiska tecken det finns. Men, med tanke på att det finns traditionella och sedan förenklade tecken så är det förmodligen ruskigt många. Lägg sen till att det även finns dialekter så då är troligen antalet till och med uppe i ohyggligt många.

Kaffebrist

Häromkvällen inträffade något helt fasansfullt i vårt lilla hushåll. Det var så horribelt så jag kunde först inte tro att det ens var sant. Jag menar att vissa saker helt enkelt inte får ske, och detta är en sådan sak, så jag blev redigt uppskakad. Det förskräckliga som inträffade var att kaffet var slut! Helt slut. När jag skulle göra kaffe efter att middagen och disken var avklarade så stod jag gapandes och tittade ner i en alldeles tom kaffeburk. Sökte därefter febrilt igenom skafferiet men det gick inte att finna ens lite små rester av något malt kaffe som jag kunde skrapa ihop och brygga i alla fall en halv kopp kaffe med. Sökte därefter upp den äldsta sonen och spände ögonen i honom och frågade om han hade använt det sista kaffet. Han svarade mer eller mindre viskande och oerhört ursäktande att jo han hade gjort kaffe, och druckit det, under dagen. Han kände sig tydligen nödgad att påpeka att han verkligen hade druckit upp det också så att det sista kaffet inte endast hade använts utan även förtärts också. Tror att han anade att om jag fick besked om att det sista kaffet endast hade gått till spillo så hade jag gått i taket helt och hållet. Jag skulle hade alltså inte ha fått gravitationen till att upphöra att fungera men jag skulle ha blivit lite lätt förargad och skapligt irriterad. Mer än jag redan var.

Jag slängde på mig skor och gav mig raskt iväg mot närmaste affär för att åtgärda det horribla som inträffat. Väl framme i affären sprang jag snudd på ner en kvinna och två män på väg till hyllan med kaffe. Sen stod jag där och beundrade alla kaffeförpackningar innan jag greppade ett paket och skapligt skyndsamt ilade hemåt igen. Passerade faktiskt en kassa och betalade för kaffet också innan färden hemåt påbörjades så ingen behöver anmäla mig för snatteri. Väl hemma bryggdes en kanna med kaffe men sedan kom jag liksom av mig med de övriga inplanerade göromålen för kvällen. Det i sin tur innebar att jag helt och hållet missade att storhandla vilket verkligen behövde göras. Det var nämligen inte bara brist på kaffe utan även övriga hyllor i både skafferiet och kylskåpet gapade rätt tomma. Mitt kaffesökande hade förvisso underlättats av att det inte stod så många saker i skafferiet men jag föredrar ändå att ha lite mer saker hemma för att undvika panikutryckningar. Sådana kan förvisso behöva göras ändå ibland men jag uppskattar om de inte sker så ofta.

Morgonen efter så hade jag kommit lite mer till sans och satte mig därför och storhandlade redan innan frukosten inmundigades. Jag klickade i att jag önskade få tre paket kaffe levererade, trodde jag, utöver allt annat också. Valde tre för jag brukar handla två men jag kände att jag denna gång behövde ett extra. Tänkte att jag kanske borde ordna en liten gömma för att undvika att fler paniksituationer kring kaffe uppstår i framtiden. Ni vet, lite som en första förbandslåda. Det där med att storhandla innan frukosten skulle visa sig vare en inte allt för god idé efter att leveransen skett, men jag ansåg just då att jag hade varit jätteduktig och kände mig riktigt nöjd med mig själv. Dagen efter, när jag kom hem från jobbet efter att sönerna tagit emot och packat upp allt jag handlat, så möttes jag i hallen av två rätt frågande söner. De ifrågasatte tämligen skarpt vad jag pysslat med morgonen innan. Enligt sönerna så hade mina inköp tett sig skapligt förvirrade. Mer än vanligt. Bland annat så var både mängden nyponsoppa och kaffe som inhandlats mer för ett kompani än något vi normalt gör av med under ett par veckor i vårt hushåll. I alla fall om vi inte är många fler än vi är och det är vi inte. Yngsta sonen öppnade skafferiet och visade skrattandes de sex paketen kaffe jag köpt och som han med nöd och näppe fått in på nedersta hyllan där de brukar stå. Men normalt i en klart mindre mängd då. Vi har i alla fall rätt gott om kaffe hemma ett tag framöver, men vi saknar en hel del annat som vi skulle behövt.

Om nu någon skulle vara lite osäker på hur sex paket kaffe ser ut...

Grannfejd

Jag satt och drack mitt förmiddagskaffe i godan ro på vår baksida och passade samtidigt på att studera torkningsprocessen som pågick på de stora gröna växterna som jag strax innan hade duschat av. Då kan ni kanske förstå temponivån jag befann mig i. Helt plötsligt blev jag dock avbruten då båda våra små fyrfotingar kom rusande som skjutna ur en kanon och sedan försvann i en tät följd in i en buske lite längre bort. Sekunden senare så kom grannen utrusande ur samma buske, även hon som skjuten ur en kanon. Det som slog mig var att våra två små fyrfotingar uppenbarligen faktiskt samarbetar emellanåt vilket jag inte noterat tidigare. De är bröder och är väl lite som syskon är överlag. De kommer rätt väl överens men de busar såklart med varandra också. När en av dem är på bushumör och den andra inte är det så brukar den andre oftast bli övertalad till att haka på men då är det en mot en och inte två i samspel mot en utomstående. Personligen så tycker jag faktiskt att två mot en är fusk. 

Grannen slapp dock undan med endast förskräckelsen av att ha två busfrön komma rusande emot sig och gick sedan in till sig så någon direkt grannfejd blev det väl inte egentligen. Grannen är en lite äldre dam så hon uppskattar säkerligen inte att ha två små spattiga terrorister i huset bredvid. De har i och för sig lite olika tider, då grannen föredrar att vara ute på natten medan våra små fyrfotingar oftast är inne nattetid och istället är ute på dagarna, så de brukar inte ses så mycket. Granndamen är alltså en katt precis som våra små fyrfotingar. Det är alltså inte så att jag skulle sitta kvar i godan ro om våra katter jagade en äldre mänsklig dam. Fast det är klart att det hade varit roligare om en äldre kvinna hade kommit ut ur busken, som våra fyrfotingar dök in i, istället för en kattdam. Det i sin tur hade även skapat en hel del ytterligare frågeställningar kring vad hon pysslat med i busken så det var nog tur att det inte var det ändå för då hade förmodligen min lilla hjärna exploderat av idéer.

Inköpslista

Gick iväg för att uträtta några ärenden och även inhandla några få saker. Jag brukar använda mig av en app som heter Shopshop för att komma ihåg vad det är som både behöver göras och handlas. Appen sparar en lista med tidigare inskrivna inköpsalternativ vilket jag gillar för då går det fortare att få till en ny lista eftersom jag oftast handlar ungefär samma saker. Ärenden sparas förvisso också, så den sparade listan kanske ser lite märklig ut, men det brukar fungera tämligen väl för mig ändå. Jag uträttade de få ärenden som behövde göras och skulle till slut bara handla matvaror. Eftersom jag faktiskt kom ihåg att det var mjölk och gröna äpplen jag behövde få med mig hem från affären så plockade jag ner de varorna i korgen. Tänkte sen att det kanske var bäst att öppna appen för säkerhets skull så att jag inte hade missat något ändå. Blev rätt snopen och fnissade lite för mig själv när det stod att jag skulle handla mjölkchoklad och gröna växter, för jag var tämligen säker på att det inte alls var något som jag behövde köpa. Appen hade tydligen helt andra åsikter om vad jag behövde komma hem med, eller så var det mitt undermedvetna som hade varit framme igen. Jag stod dock emot frestelsen att lägga ner varorna appen påstod att jag behövde och kom till slut hem utan vare sig mjölkchoklad eller gröna växter.

Ett lagom litet projekt, eller inte...

Det finns ett talesätt som lyder har man inte jobb så skaffar man sig. Det är ett av alla de talesätt som skulle kunna användas i en beskrivning av mig.

Dagen började i en ganska sävlig takt. Takten har kanske inte ökat direkt, i alla fall inte konstant, men mängden arbete har däremot gjort det med besked. Jag åt min frukost och drack mitt kaffe i godan ro för att så småningom ramla ner i träningskläder med avsikten att ta mig en rask promenad och rensa tankarna lite. Ja, jag ramlar ofta ner i mina kläder. När barnen var små lärde jag mig även konststycket att klä på mig samtidigt som jag gick uppför trappen i vårt dåvarande hus. Jag kom i alla fall på att jag inte hade inmundigat tillräckligt med kaffe för att vara riktigt vaken än så jag beslöt mig för att åtgärda det innan jag gav mig iväg. Det är ju bra att ha koll på vätskebalansen när man rör på sig så jag ansåg att det var ett klokt beslut. Medan jag drack mitt kaffe så påbörjade jag lite ansning av mina växter på vår baksida. De har blivit lite väl försummade den senaste veckan så det tog en stund. Efter den stunden så kände jag mig fortfarande ändå inte riktigt redo att lämna hemmets trygga vrå så jag tog fram en liten hink, såpa, en trasa och en putsduk för att torka av PS lamporna i barnens sovrum. Jag låg förra helgen på soffan i äldsta sonens rum och noterade då att taklamporna var fasligt dammiga så det kändes som att det var ett lagom projekt att ta tag i idag. För den som vill veta mer exakt hur lamporna ser ut så går det att söka på PS 2014 för jag orkar inte riktigt bemöda mig med att ta ett foto just nu.

Jag fick med mig allt upp till barnens sovrum, och en pall, och tog mig an mitt lilla projekt. Alltså det jag trodde skulle vara ett alldeles förträffligt lagom tidsödande litet projekt. Började med taklampan i äldsta sonens rum och även om det var lite pyssligt så gick det ganska bra. Jag hade förvisso haft i lite för mycket såpa i vattnet men jag orkade inte åtgärda det så det fick liksom lösa sig ändå, även om det var lite överdrivet mycket skum i både hinken och så småningom även trasan. När jag flyttade på pallen så ställde jag den först lite för nära dock. Jag stod då där och funderade över om jag kanske inte borde kliva ner igen och flytta på den fem centimeter så att det skulle vara lättare att nå än att riskera att ramla. Kom fram till att det troligen var ett klokt beslut så jag klev ner och flyttade pallen fem centimeter åt sidan och torkade av det sista. Kände mig rätt nöjd över resultatet och flyttade därefter på allt till yngsta sonens sovrum för att minska något på mängden damm även i hans rum.

Till en början gick det riktigt bra. Pallen hamnade på rätt avstånd på en gång och jag torkade av ena sidan medan lampan var ihopdragen. Tänkte att det skulle vara en god idé att torka av andra halvan av lampans utsida också innan jag öppnade den för att börja bråka med insidan. Dock var jag lite lat och drog mig till minnes mitt pallflyttande fyra minuter tidigare så jag plirade lite mot yngsta sonens säng och försökte bedöma avståndet mellan både pallens placering och nåbarheten till taklampan från den. Kom fram till att om jag tog ett lite större kliv så skulle det nog gå och avståndet till lampan ifråga verkade vara precis lagom från sängen för att kunna nå utan att jag skulle behöva sträcka på mig för mycket. Lyfte därefter på ena foten och benet och började ta sats för någonstans i bakhuvudet så kom jag ihåg att jag stod på en pall och inte på golvet. Någonstans i bakhuvudet var inte alls tillräckligt för att från första början förstå att jag borde ha klivit ner på golvet först och sen upp på sängen. Pallen började vicka i samma millisekund som jag lyfte på foten, eftersom den andra foten stod på ena kanten, och därefter for hinken med vatten och för mycket såpa i ner på golvet. Jag lyckades landa på den fot jag nyss stått på och pallen for iväg åt ett annat håll. Hinken innehöll tre liter såpvatten och det är väldigt mycket när man spiller ut det. Självklart har jag kontrollmätt mängden vatten efteråt så jag kan garantera att den stämmer sånär som på någon deciliter då. Innan jag mätte upp vattenmängden så hade jag lite annat att stå i dock.

Så snart jag konstaterat vad som skett så slängde jag mig ner mot golvet för att stänga av strömmen till förgreningsdosan som var på, och fylld till bredden av urtagen med vatten. Jag har genom åren lärt mig att vatten och el inte är någon bra kombination så den röda knappen mer eller mindre skrek åt mig. Efter det studerade jag förödelsen och suckade högljutt över min alldeles egna unika urkorkade klantighet. Ställde hinken upp på golvet och började torka upp vatten och såpa och vred ur det ur trasan ner i hinken. Vid det här laget så hade jag flera saker att ångra men en av dem var just mängden såpa. Trasan blev snabbt överfull av skum och var i stort sett oduglig till att torka upp något med. Jag ställde mig därför upp för att gå ut i badrummet och skölja ur den ordentligt. När jag kom till badrumsdörren så blev jag påmind om att den var full med smutsiga fingeravtryck på ena kanten så jag passade då på att använda den skummande trasan till att gnugga bort det. Sköljde sedan ur trasan och torkade av lite mer ordentligt innan jag återgick till yngsta sonens sovrum. Passade i och för sig på att torka av handfatet först också. Kopplade ur förgreningsdosan ur eluttaget och förflyttade den till badkaret i badrummet. La den förvisso först i handfatet men insåg relativt snabbt att jag förmodligen skulle behöva spola mer vatten där under det pågående upptorkningsförloppet så jag flyttade den därför till badkaret. Inte för att det skulle påverka det totalt dränkta stadiet som grenuttaget redan befann sig i men det känns liksom aldrig rätt att spola vatten över elrelaterade produkter.

Tog med mig en handduk tillbaka till sovrummet och vred ur nederdelen av gardinen i den innan jag hängde upp gardinen över ett fönsterhandtag. Började sen med att torka golvet under nattduksbordet. Hela bordet blev i och för sig avtorkat eftersom det hade skvätt upp vatten på undersidan av det. Metallbenen blev till och med putsade så pass så att metallbenen blänker som de inte gjort på ett bra tag. Flyttade undan nattduksbordet och pallen så att de var lite mer ur vägen och drog sedan ut sänglådorna. De behövde såklart torkas av på undersidorna men utan att ta ur sakerna som låg i dem för det orkade jag inte så det var förmodligen lite pyssligare än nödvändigt. Placerade dem på sängen efter att de var skapligt avtorkade på alla sidor. För det var ju lika bra att passa på att torka av dem ordentligt när jag ändå höll på liksom. Satt kvar på golvet och studerade den lilla insjön som jag så klantigt skapat. Funderade lite kort över hur jag bäst skulle åtgärda resterande del av upptorkningen. Gick därefter ännu en gång ut i badrummet, som jag besökt ganska många gånger vid det här laget, och hämtade ännu en handduk. Torkade upp allt jag kom åt och drog sedan ut sängen från väggen så att jag kunde komma åt kanalen som var kvar längst in. Den kvarvarande kanalen innehöll även en hel del dammrester så det tog en stund att få upp alla flytetyg. Jag var osmart nog att skölja ur trasan med jämna mellanrum så det finns viss risk att jag kommer behöva rensa avloppet i handfatet innan dagen är slut också. Till slut var det endast under benen till sängen som jag behövde torka av. Lyfte därför ett hörn i taget med en hand och föste in en handduk under och drog sedan ut den igen efter att jag sänkt ner sängen till lagom nivå. Fick faktiskt in en riktigt bra snits på det tills jag kom till det sista benet.

Med tanke på alla fysiska övningar jag behövde företa mig, de skulle kunna liknas vid ett smärre träningspass, så var träningskläder en skapligt passande klädsel ändå. Men det var definitivt inte därför jag hade ramlat ner i dem.

Ett antal koppar kaffe är nu konsumerade och jag funderar över att om jag ska ta mig tillbaka upp till övervåningen för att ge mig i kast med att ta hand om resten av förödelsen som jag skapat genom att flytta runt på allt för att kunna torka upp allt såpavatten. För tillfället ser det nämligen mer eller mindre ut som ett katastrofområde i yngsta sonens sovrum, så det är tur att han inte är hemma för han skulle bli vansinnig på mig.

En uträkning

Denna uträkning fanns på en utav väggarna när vi flyttade in i vårt lilla hus. Det tog ett tag innan jag upptäckte den men sedan dess har jag grubblat över vad som räknats ut. Ingen logisk förklaring går att finna och det stör mig lite. Jag har kunnat konstatera att det inte har med stenplattorna att göra. Inte heller är det ett mått som passar in på förrådet, husväggarna, rabatterna eller ens vårt lilla träd. Anteckningen är gjord utomhus, vi har inte kala tegelväggar inomhus, så jag har utgått ifrån att det är något utomhus som den bör relatera till men jag kan såklart ha fel. Dock finns det ingen direkt logisk koppling till något inomhus heller. Det kan ju i och för sig vara så att något som inte längre finns kvar i huset är uppmätt och att det är därför som jag inte kan koppla ihop uträkningen till något. Men, då kan jag tycka att man borde ha antecknat även det på samma ställe för att inte orsaka onödig huvudbry för nästkommande innehavare. Fast om det fortfarande står kvar när vi väl känner att det är dags för oss att byta ut vårt hem mot något annat så skulle jag ju kunna lägga till en uppställning bara för att göra det ännu mer förvirrande.

En brittisk komiker, som jag för närvarande inte kan dra mig till minnes namnet på, har ett lite roligt tips på vad man kan göra innan man flyttar. Hans tips är att när man tapetserar om så ska man måla texten "I will kill again" i blodröd färg på väggen innan man sätter upp den nya tapeten.  Det som är lite tråkigt är att man inte får se reaktionen när de nya invånarna hittar texten, men vetskapen i sig skulle förmodligen räcka ganska långt på tillfredsställelseskalan bara den. Vi har bara målat om väggarna i ett av rummen sedan vi flyttade in, men jag går och grunnar lite över om vi ska åtgärda väggbeklädnaden i något av de övriga rummen och då får det troligen bli en ny tapet. Mina planeringsstadier kan vara skapligt långa, när det kommer till vissa göromål, så det lär inte ske inom den närmsta framtiden. Jag har därmed relativt gott om tid på mig att fundera över om vi ska måla något på någon vägg innan någon eventuell ny tapet sätts upp.

Alternativet till båda ovanstående upptåg är såklart att jag hittar på något alldeles eget nytt litet påfund. Uträkningen är säkerligen inte ens tänkt som något hyss dock, utan är troligen endast en anteckning som för mer normala människor inte skulle skapa någon huvudbry alls. Men jag kan inte riktigt låta bli att vilja veta anledningen ändå.

Solskydd

Tidigare idag så fick jag för mig att jag skulle försöka ordna med ett lite provisoriskt solskydd vid våra takfönster i vårt vardagsrum. Jag har en mer långsiktig plan men eftersom själva planeringsstadiet i sig har blivit väldigt långt så har jag inte ordnat med något och tänkte att något temporärt kanske jag kunde ordna i alla fall. Trodde jag. En kort stund. En idé formade sig i alla fall i mitt lilla huvud under förmiddagen och vid lunchtid hade den format sig så pass att jag hade klurat ut vad jag skulle behöva av det material som fanns att tillgå hemma. Någon utflykt tänkte jag nämligen inte ge mig i kast med så solskyddet skulle skapas med befintligt material eller inte alls.

Började med att mäta upp bredden på fönsterna. Sedan rasslade jag upp i klädkammaren för att se vad för tygliknande material som fanns där. Stod och flaxade lite med armarna i hallen för att skaka ut en gardin varpå äldsta sonen såg mig och frågade om jag höll på att göra en klänning. Nekade till det och förklarade bara att jag hade fått en idé. Sonen släppte frågan då han känner mig tämligen väl och oftast vet när det är bäst att bara låta mig hållas och inte ifrågasätta så mycket. Jag greppade till slut fyra likadana gardinlängder, en spiklåda och en hammare och gick ner med allt till vardagsrummet. Även yngsta sonen frågade vad jag höll på med men han lät det snabbt bero även han. Dock påpekade han att om jag tänkte stå och utföra vad jag nu tänkte göra så borde jag nog hitta något bättre att stå på för att inte få otroligt ont i rygg och nacke efterföljande dag. Därför gick jag ut i förrådet och hämtade in en stege vilket underlättade rätt rejält. Efter att ha strukit på en gardinlängd så klättrade jag upp högst upp på stegen med en gardin, spikar och hammare i handen. Strök gardinen först för jag insåg att om jag lyckades så skulle jag bli mäkta irriterad på att gardinen var skrynklig och den skulle inte direkt gå att ta ner igen. Men jag strök bara en. Vilket senare skulle visa sig räckte gott och väl.

Tryckte igenom spiken genom tyget på lagom avstånd från väggen för att kunna använda hammaren och slå i den i listen. Slå i piken alltså, hammaren höll jag i ett rätt stadigt grepp för att inte råka tappa den och därefter slänga ut den genom fönstret. Takfönsterna är inte öppningsbara så skulle något åka igenom dem så skulle de gå sönder, och det skulle bli en lite jobbigare situation att hantera än att solen skiner in. Efter några försök så förstod jag att spik inte skulle gå att använda för att fästa tyget på planerat ställe. Listen var nämligen lika hård som sten. Klättrade ner från stegen och blängde lite surt på listen en stund. Det hjälpte föga men kändes bra. Kom då på ett annat eventuellt uppsättningsalternativ. Tidigare under förmiddagen hade jag använt dubbelhäftande fästkuddar för att sätta upp belysning bakom TV:n så jag hämtade dem. Klippte till ett stort antal bitar och tryckte fast dem både mellan tyget och på tyget och klättrade sedan upp på stegen igen för att trycka fast dem på listen bredvid fönstret. Pressade så pass mycket på fästkuddarna så att jag var på väg ner från stegen, utan att använda de steg som är avsedda för att kliva på, men lyckades i sista sekunden få tag i en vägg. Tog mig ner till golvet igen, den avsedda vägen, och studerade resultatet och funderade över om jag var nöjd eller inte. Helnöjd var jag inte men det skulle eventuellt kunnat accepteras. Sträckte ut mig på soffan för att vila nacken lite och kunde samtidigt studera upphängningen. Då släppte en tygbit från en fästkudde. Låg kvar på soffan och såg hur bit för bit släppte tills gardinen slutligen föll lite snyggt över stegen så att den såg ut som ett spöke. Insåg att fästkuddar inte skulle gå att använda heller och försökte komma på om vi hade något annat användbart hemma. Slumrade därefter till en stund men drömde inte om några genialiska uppsättningsalternativ så när jag vaknade till klev jag upp och plockade resolut undan alla sakerna igen. Kom till och med ihåg att ta bort de sista fäskuddarna  som satt kvar på listen innan jag bar ut stegen så jag kände mig lite nöjd ändå.

Tror att jag efter dagens övningar har utrönt de temporära lösningar jag skulle kunna tänka mig så jag får återgå till den mer långsiktiga planen. Och se till att den slutar vara endast en plan utan blir utförd istället. Men, jag tror att jag ska be någon annan sätta upp det. Efter att jag har gått hemifrån så att personen får svära ifred.

Hushållsbestyr

I början av sommarlovet så talade jag om för mina söner vilka sysslor jag önskade att de skulle sköta i hemmet under perioden de var lediga och jag arbetade. Viss ersättning utlovades också om jag inte konsekvent skulle behöva påminna dem om de bestämda hushållsbestyren. Detta har gjort att jag numera kan förstå hur jag själv låter emellanåt. Yngsta sonen har åtagit sig att se till att vissa sysslor har skötts exemplariskt och utan några som helst utrymmen för klagomål. Från min sida i alla fall. Han har däremot haft en del att påtala om mina förehavanden gällande framförallt disken. Jag har nämligen en viss ovana att lämna en mugg med rester av kaffe och mjölk i på köksbänken när jag ilar iväg till arbetet på morgonkvisten. Denna olat har såklart uppmärksammats och jag har fått påpekat för mig att det blir ränder i kaffemuggarna vid ett sådant förehavande och att så ska de inte se ut. Nu går dessa ränder bort efter att muggarna har stått en stund i diskmaskinen men det har inte riktigt accepterats som försvar. Själva diskmaskinen behöver såklart även startas och ett program behöver få gå färdigt för att disken ska bli ren. Det räcker inte med att man bara ställer in disken och väntar en liten stund och så är det per automatik rent sen. Någon sådan magisk maskin finns det nog inte ens. Om man inte har en hemlig betjänt som smyger runt och utför sysslor i smyg förstås. Fast då skulle ju denne behövt starta diskmaskinen ändå så det skulle vara fusk. En betjänt skulle i och för sig vara trevlig att ha ibland. Inte alltid, men ibland när man känner att man inte riktigt hinner med. Jag har även fått vissa klagomål från yngsta sonen om att disk som lämnats i diskhon inte alltid är ordentligt avsköljd. Nu är det sällan så att det står någon disk där men jag får erkänna att det händer. Vid förekommande fall är den dock oftast lämnad där av storebrodern och inte av mig, men jag har fått ta emot kritiken som uppstått. Yngsta sonen har med beskrivande tydlighet förklarat att det inte alls är trevlig att behöva ta upp kladdig disk med matrester på för att stoppa in den i diskmaskinen.

Äldsta sonen har inte riktigt med samma handlingskraft åtagit sig sysslorna men han har utfört de flesta av dem. Även om några påminnelser har behövt göras vid några tillfällen så känner jag att även han ändå har fullgjort sin del av mitt avtal. Får erkänna att det har varit mer mitt avtal eftersom det är utformat efter mina åsikter och idéer, och inte riktigt sönernas, även om de har godtagit avtalet. Även äldsta sonen har haft vissa synpunkter på mina morgonbestyr. Jag har under värmen som varit haft lite extra svårt att välja ut lämpliga kläder för dagen och särskilt en morgon så fick jag någon form av totalt hjärnsläpp och total beslutsångest vilket resulterade i en provnings och förkastningskavalkad utan dess like. Detta upptog klart mer tid än jag hade att spendera så när jag så småningom kom fram till något som jag ansåg att jag kunde känna mig något sånär bekväm i och inte heller skulle smälta bort i så hade jag inte riktigt tid till att dölja alla spår. Samma kväll fick jag därför påpekat för mig att man ska hänga upp sina kläder och definitivt inte bara slänga dem på sängen och låta dem ligga kvar där. Framförallt inte om de är rena för då kommer våra kära små fyrfotingar att mysa ner sig bland dem.

Jag är emellanåt lite lätt osäker på om jag har lyckats eller misslyckats med uppfostran av sönerna med tanke på deras uppfattning om mina förehavanden. Fast de kan faktiskt bete sig som riktig trötta odrägliga tonåringar också så helt totalt kan jag inte ha misslyckats ändå.

Mossrivare

När jag kom hem från jobbet idag så satte jag mig på baksidan en stund och studerade våra små fyrfotingar som ömsom strosade runt lite förstrött och ömsom låg utsträckta på vår lilla tomtplätt. De busade även lite genom att försöka smyga sig på varandra med varierande resultat. Jag kan väl inte direkt påstå att de ger sken av att vara de mest intelligenta katterna här i världen så det såg rätt roligt ut. Under tiden jag satt där så sträckte Mr S på sig sådär som katter kan göra och han spärrade ut klorna så att han skulle vinna några millimeter till i längd. Han trampade lite lätt med framtassarna och lyckades då riva upp lite mossa ur vår ogräsplätt. Andra brukar ha gräsmattor men vi har helt klart en ogräsodling där några få grässtrån förvisso också växer men det är nog mer av misstag. Jag har tidigare noterat att mossa har rivits upp i små tussar men inte direkt reflekterat över vad som skett eller varför. Nu fick jag i alla fall en förklaring och fick samtidigt en ny affärsidé! Min andra idé angående att starta en elefantsafari i vårt hushåll har jag lagt lite på is så jag försöker därför komma på något annat som är lite enklare att genomföra.

Det är inte så att jag absolut måste komma på en ny affärsidé men det skulle såklart vara trevligt att öka inkomstflödet till hushållet ändå. Mitt mål är inte heller att bli ekonomiskt oberoende även om det såklart skulle vara trevligt, men jag anar att mina idéer eventuellt skulle kunna passa ytterst få människor, och vissa fall inte ens några, så målsättningen är mer att få ett litet tillskott till hushållskassan. Eller åtminstone inte gå med förlust. Den senaste idén är alltså att dressera katter till att riva mossa. Våra två små fyrfotingar är dock inte några vinnande kandidater till att ens försöka dressera till detta, med tanke på den troliga intelligenskvoten, så jag behöver nog hitta några andra. Fast jag önskar inte ha fler värdar eller värdinnor så de behöver bo hos någon annan. De som har katter är väl medvetna om att när de flyttar in så blir man inneboende i deras hushåll och får samtidigt förmånen att bli befordrad till deras betjänt. Då våra två små kan vara rätt krävande emellanåt och även driva mig till lite lätt vansinne ibland så behöves ingen ytterligare sådan påverkan på mig för jag skulle förmodligen bli helt totalt galen då. Ibland känns det som att jag är lite för nära den gränsen ändå så det räcker liksom som det är. Så, jag behöver ordna med fler katter och boende åt dem. Sen vet jag ju inte riktigt om jag är rätt person att dressera en katt för det krävs väldig mycket uthållighet. Tålmodig kan jag vara men jag ger efter lite för lätt när de gör något sött, eller när de till exempel sätter sig på mig på morgnarna och ifrågasätter varför frukosten inte är serverad? I de fallen går jag upp och ger dem frukost för jag är väl medveten om att de kommer inte att resignera och låta mig sova vidare.

Sen behöver ju de andra små liven som inte skulle bo i vårt hushåll mat också, och det kan säkert kosta en del. Våra fyrfotingar brukar jaga en del men de föredrar ändå att bli serverade det mesta i varsin skål i köket så jag förmodar att det gäller för de flesta tama fyrfotingarna. Försäkring är en annan utgift som skulle uppstå och de skulle behöva vara försäkrade om man nu gjort sig omaket till att dressera dem till att riva mossa på beställning. De skulle säkerligen vara skapligt värdefulla då de kan utföra ett arbete så jag undrar vad premien skulle bli? Undrar om jag borde kontakta något försäkringsbolag och fråga?

Så, för att vidareutveckla min nya affärsidé behövs alltså husrum, någon som är duktig på att dressera djur, extrainkomster för att betala för utfordringen och försäkringspremierna. Och katter såklart. Förmodligen rätt många då deras sömnbehov är så stort så att de inte skulle hinna arbeta så många timmar per dygn. 

Vid närmare eftertanke så kanske jag borde skippa min ny fina idé och nöja mig med att få lite mossa upprivet ur min egen ogräsodling i olika omgångar. Men, om någon annan känner för att göra ett försök så varsågod.

Att grubbla eller städa? Det är frågan...

I morse vaknade jag av en rejäl åskknall 5:37. Var då oerhört snabb, för att vara jag i nyvaket tillstånd, med att rusade ner för att släppa in eventuella fyrfotingar som hade tillbringat natten utomhus. De tycker att det är rätt läskigt både med knallar och regn så jag ville försöka att åtminstone ge dem en chans att undslippa det andra. Mr S kom tacksamt in och kurade ihop sig på soffan. Mr T fanns ingenstans i närheten, i alla fall inte i någon direkt synbar sådan. Eftersom regnet vid det här laget verkligen vräkte ner så behövde jag stänga till dörren för att undvika en insjö och därefter ett skapligt trasigt golv i vardagsrummet så jag gick ut i köket och gjorde i ordning kaffe medan jag avvaktade för att se om Mr T händelsevis skulle vilja behaga dyka upp. Det gjorde han inte, inte förrän långt senare och han var då rätt blöt, så pass att jag till och med fick hjälpa honom att torka sig lite. Inte med tungan då, för jag har definitivt ingen kattunga, utan jag gick och hämtade en handduk istället.

Jag gick ut i köket och hällde upp mitt kaffe och tog med det tillbaka till vardagsrummet där jag sedan stod och tittade ut en stund. Kikade även på fönsterlisten som jag har fått tillbaka på rätt plats och det verkar som att jag faktiskt lyckades då den höll sig kvar trots regnet som piskade mot både tak och fönster. Regnet avtog så småningom och då kunde jag öppna dörren och lämna den på glänt så att Mr T skulle kunna komma in själv. Ibland funderar jag över om jag borde installera någon form av ringklocka och lära våra fyrfotingar att använda den men än så länge är det endast en idé på planeringsstadiet så dörren lämnades på glänt. Vid det här laget var jag rätt vaken i alla fall så jag insåg att någon mer sömn skulle det inte bli. Dessutom har jag en hel del tankar och grubblerier som far runt i min lilla hjärna och då har jag ännu svårare att sova och definitivt att somna om efter att jag har varit uppe en stund. Jag gjorde mig därför i ordning för dagen och åt frukost. Under tiden började jag fundera över vad jag skulle åta mig för syssla denna lite väl tidiga morgon. Kom på att jag under gårdagen hade funderat över ordningen och statusen i ena badrummet, men hann inte med att åtgärda den då, så det fick bli min första uppgift. Lyfte ut lådorna och placerade dem i köket och satt sedan och sorterade och kliade mig lite i huvudet över vad vissa saker var för något. En del behöll jag och en hel del kunde jag med lätt samvete slänga. Torkade av hyllor och skåpsdörrar och ställde in och tillbaka allt som skulle behållas.

Det tog inte någon särskilt lång stund så jag behövde en ny uppgift. För när jag har för mycket som snurrar i huvudet så behöver jag sysselsätta mig. Är jag hemmavid så föredrar jag vid sådana tillfällen att utföra praktiska uppgifter. Det i sin tur gör att vi har ganska god ordning i en del av våra skåp och lådor och fläckvis oerhört rent på lite udda ställen då jag oftast åtar mig mindre projekt åt gången än en rejäl storstädning. För om jag skulle komma underfund med en lösning så vill jag ju inte ha åtagit mig något för tidsödande utan då vill jag kunna göra något annat. Gick in i tvättstugan för att kontrollera tvättstatusen men kunde snabbt avgöra att den var helt obefintlig. Vid närmare eftertanke så har jag inte rengjort tvättmedelsfacket på ett tag men dagen är ju inte slut än och det kom jag inte på då. Öppnade istället städskåpet. Det var inte så länge sedan jag rensade i det men jag hittade en fyrkantig svamp som det stod på förpackningen att den ska vara användbar när man har husdjur. Den inhandlades för så länge sedan så jag kan inte ens komma ihåg när, men den var aldrig använd så jag tänkte att jag kunde ju testa den då städskåpet i sig inte kändes särskilt lockande. Gick ut i vardagsrummet och kikade på min stora matta som brukar behöva borstas men den såg helt ok ut så jag behövde finna ett annat testobjekt. Eftersom jag inte storstädad eller ens tagit fram den lilla svarta på över en vecka så kom jag på att jag kunde testa den i trappen som har en nålfiltsmatta på trappstegen. Det är inte supersnyggt kanske, men det minskar helt klart halkrisken och hindrar mig därigenom från att åka ner för trappan på rumpan varje morgon, så jag är rätt nöjd över mattan ändå. Jag påbörjade mitt test på tredje trappsteget nerifrån. Totalt ologisk om man inte betänker att det är ungefär i lagom nivå för att inte behöva gå uppför trappen eller böja sig eller sträcka sig så himlans mycket. Den fyrkantiga svampen, tänk Svampbob och inte på en kantarell, verkade göra det som utlovades på konvolutet men för att ett test ska vara mer korrekt behövs en jämförelse så jag gick därför och hämtade min nyckelpiga. Det är inte en tam nyckelpiga som jag har dresserat till att plocka upp pälsrester, damm och smulor, utan det är en liten gummiborste som ser ut som en nyckelpiga. Den är till och med röd och har svarta prickar på ovansidan och det är den jag brukar använda för att borsta min stora matta. Kunde ganska snabbt konstatera att nyckelpigan vann lätt över svampen. Började därför högst upp i trappen och tog mig sedan hela vägen ner, steg för steg. Jag har en dammsugare, men kunde även fastställa att borsten fick bort klart mer än den lilla svarta brukar få, så därför borstades alla stegen. Efter att uppgiften var färdig så åkte Svampbob ner i soporna och nyckelpigan återbördades till städskåpet tillsammans med de andra sakerna som jag hade lyckats få ut.

Dock inte möbelschampot förrän efter att jag hade rengjort en tygbeklädd fotpall. Rengjorde hela eftersom jag var osäker på om det skulle bli några färgskiftningar så då är det lika bra att hela fotpallen får en ny färg. Var fortfarande lite frustrerad över den obefintliga tvätten så jag tog fram några trasor från städskåpet innan jag slutligen stängde det så att jag kanske kunde åstadkomma lite tvätt ändå. Trasorna var inte särskilt smutsiga så jag kunde likväl använda dem och smutsa ner dem lite så att de verkligen gjorde sig förtjänta av en tvätt först bara. Torkade därför av framsidorna av kökslådorna. Lyckades såpass väl att de blänkte så att man kunde se att köksgolvet behövde skuras i reflektionen. Ångrade mitt putsande lite och grunnade över om jag skulle ta fram en sprayflaska med vatten så att lådfronterna skulle kunna bli lite strimmiga igen men avstod. Jag hade absolut ingen lust alls till att skura köksgolvet så jag började snegla på ugnsluckan istället, för den har jag stört mig på den senaste tiden. Det såg lite ut som om någon hällt matolja i vattensprayflaskan och därefter sprayat insidorna av de båda glasskivorna. Jag har under en period klurat på hur man ska komma åt insidorna av glasskivorna men har inte gjort några aktiva efterforskningar så jag hade inte kommit fram till någon lösning. Men nu kändes det som om det ändå var dags så jag googlade lite och tittade på ett Youtube klipp och började begripa hur jag skulle gå tillväga. Det var inte så att jag slutade titta på klippet mitt i men jag fann inget som beskrev just min ugn men jag tänkte att det skulle väl lösa sig om jag väl fått loss luckan från ugnen. Att få loss luckan var inga problem alls. Ja placerade den på golvet på handduken som jag tidigare använt till att försöka hjälpa Mr T till att bli lite torrare än den dränkta katt som han såg ut som när han till slut dök upp.

Satte mig på golvet bredvid ugnsluckan och pillade lite förstrött på olika delar och kanter för att se om det var rätt ställe att trycka någonstans på för att få isär luckan. Mr S hade under tiden lagt sig bredvid mig men tydligen var min förströelse för tråkig så han hade somnat. Att han somnat upptäckte jag först när jag sträckte ut handen för att klappa honom på magen för han blev väldigt förskräckt och vaknade med ett ryck och spärrade ut klorna. Efter att blodvitet var omhändertagen så insåg jag att verktyg skulle fordras för att jag skulle få bort delarna som höll fast den inre glasskivan. Gick och hämtade insexnycklar för att snabbt förstå att det var fel sorts verktyg. Kikade lite närmare på fästet och noterade att det var ju en hylsnyckel jag behövde och inget annat. Suckade över mig själv och gick sedan och hämtade en låda med sådana och även en riktigt gammal glasburk med reservdelar från Ikea. Började med att tömma ut innehållet ur glasburken på golvet för att se om det fanns något användbart i den. Det fanns det inte. Lade tillbaka de delar jag ansåg var bra att spara på och slängde de 14 insexnycklar som var dubbletter och till och med tripletter.  Kunde till slut lossa skruvarna och ge mig i kast med att få bort smutsen från insidorna. Hade tänkt ta fram ett ugnsrengöringsmedel men vid en lite närmare kontroll så visade det sig att flaskan innehöll avloppsrengöringsmedel istället. Blev lite snopen men ställde tillbaka flaskan. Det hade säkert fungerat alldeles ypperligt men eftersom det var ugnsluckan som skulle rengöras och jag brukar laga mat i ugnen så kände jag att det var bättre att använda såpa istället. Lyckades utan några som helst missöden att montera både ihop och fast ugnsluckan igen så jag kände mig riktigt nöjd över att äntligen ha fått det gjort. Ska även försöka att inte vänta så länge till nästa gång så att jag kanske kan komma ihåg hur man får isär luckan också. 

Har inte, under tiden jag skrivit denna text, kommit på några nya projekt så jag får ta och strosa runt lite och se vad jag kan hitta på härnäst. Men jag börjar i och för sig bli trött så det får kanske bli en liten siesta först. Och i värsta fall så kan jag ju rengöra tvättmedelsbehållaren också. Och i allra allra värst fall skura köksgolvet om det blir riktigt jobbigt men så jobbigt tror jag inte riktigt att det ska behöva bli. 

En ny Iphone

För ett tag sedan fick jag en ny telefon. Själva gåvan var så oväntad och jag blev så överrumplad så jag tackade inte ens ordentligt från början utan behövde återkomma vid ett senare tillfälle. Till saken hör också att när jag öppnade presentpappret och såg asken tillhörande en Iphone så sa jag först på skoj något i stil med att "jajamen, jag fick en telefon!" medan jag trodde att asken ifråga var återanvänd. Det var den alltså inte. Kontentan av detta är följaktligen att jag blir så chockad av att få fina gåvor så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Om nu någon känner en oemotståndlig lust till att öva mig på att mottaga fina gåvor så är det ju självklart trevlig men inte alls någon nödvändighet utan jag är lika glad och tacksam för en enkel blomma eller till och med ett paket kaffe. Kaffe går alltid åt i vårt hushåll.

Ungefär sedan jag fick min nya telefon har vissa diskussioner förekommit med äldsta sonen om huruvida jag ska byta telefon någon gång eller om jag endast ska ha den som prydnad. Stundtals har diskussionerna även varit snudd på hätska då vi har totalt olika uppfattning om huruvida man ska göra saker och ting planerat eller när man får ett plötsligt infall. Jag tillhör den tidigare kategorin även om jag stundtals kan vara skapligt impulsiv men inte när det kommer till att ha en fungerande telefon eller icke. Då jag behöver den i mitt jobb så skulle det kunna bli rätt ansträngt att dyka upp på jobb och meddela att tyvärr kan kan jag endast göra vissa saker idag för jag har ingen fungerande telefon utan den är numera endast användbar som ett lite tjockare glasunderlägg. Anar att ingen av mina uppdragsgivare skulle uppskatta min oförmåga till att utföra vissa uppgifter så jag har därför avvaktat med bytet av telefon. Tills igår. Och det var ett skapligt klokt val. Framförallt med tanke på tidsåtgången.

Jag tänkte till lite och började med att säkerhetskopiera telefonen. Det var förvisso gjort dagen innan men jag kände att det behövde göras igen. För säkerhets skull liksom. Det tog en bra stund. Sedan behövde min gamla telefon uppdateras. Det tog ännu längre tid. Medan jag väntade på att uppdateringen skulle bli klar inföll smärre panikkänslor, en del nagelbitande förekom samt några hushållssysslor utfördes. Jag har tidigare erfarenheter om att det har gått mer eller mindre käpprätt åt skogen vid uppdateringar så därför infinner sig ofta en väldigt stark oro när jag nödgas göra en uppdatering av telefonen. De senaste gångerna har det förvisso gått bra men det är ofta så att de dåliga minnena överbryggar de goda och på något vis därigenom även gör dem starkare. Efter att ha försökt pyssla runt med olika saker, för att inte få regelrätt panik, så blev till slut uppdateringen klar utan ett enda missöde! Jag pustade därefter ut en kort stund innan jag gick igenom vilka appar som inte längre var kompatibla med det nya iOS 11. En kontroll var gjord innan uppdateringen men jag tog nu bort dem då jag hade kommit fram till att jag inte använde apparna ifråga. Startade nästa säkerhetskopiering på gamla telefonen och pysslade runt med annat en stund till. Startade även den nya telefonen medan jag väntade. Den nya laddade jag upp batteriet på för ett ganska bra tag sedan så det var redan klart. Så småningom var det dags att försöka få de två telefonerna till att kommunicera med varandra och efter endast lite kliande i huvudet och vändande och vridande så länkade de ihop sig och påbörjade sin dialog om vad som ingår i mitt liv. Konversationen de hade pågick en skapligt bra stund och jag undrade ett kort litet ögonblick över vad någon egentligen skulle tänka om de fick ta del av all den samlade informationen som finns i min telefon. Min nya telefon accepterade i alla fall min vänförfrågan, eller kanske mer frågan om att bli min nya livskamrat, och valde att ta emot all information. Eller nästan all i alla fall vilket jag skulle bli varse senare under kvällen. Det tog en ohyggligt lång tid med överföringen och sedan behövde jag göra ännu en säkerhetskopiering för att kunna uppdatera även den nya telefonen till den senaste versionen av iOS 11.

Det positiva med eftermiddagens och kvällens övningar var ändå att panikkänslan kring uppdateringar har helt klart minskat och jag hoppas att den håller sig kvar på den lägre nivån även i framtiden. Tidsåtgången för mina övningar och emotionella prövningar hade, när jag trodde att jag var klar, pågått i över fyra timmar. Min halvplanerade kvällsutflykt behövde därför bokas om och jag höll mig istället hemmavid under kvällen.

Under den lite senare delen av kvällen ringde det och jag besvarade samtalet med en tämligen barsk ton då jag ansåg att klockan var lite väl mycket för att få samtal från okända människor. Det stod nämligen inget namn utan endast ett nummer på displayen och då tolkar jag det per automatik som att det är någon okänd. Nu var så inte fallet, för det var en kär vän, men vännen ifråga hade inte fått följa med mina övriga kontakter till min nya telefon. Efter att ha konstaterat detta så började jag bläddra igenom meddelandena och lägga in namn för olika nummer. Kontrollerade därefter antalet kontakter i både gamla och nya telefonen och noterade att drygt hundra kontakter inte hade velat flytta på sig. Anledningen till detta är jag helt införstådd med då hela mitt digitala liv försvann för snart tre år sedan men lösningen var lite klurigare. Efter att ha jämfört kontakterna i de båda telefonerna och lagt till de mest uppenbart nödvändiga uppgifterna i den nya telefonen så lät jag resten vara.

Så, om någon väljer att ringa mig och jag låter lite brysk så ber jag om ursäkt på förhand. För om jag inte får upp ett namn på displayen så förutsätter jag att det är en säljare. De har förvisso inte gjort sig förtjänta av ett snäsigt svar innan de ens har hunnit presentera sig men tyvärr får jag erkänna att det är det de brukar få av mig.

I morse gav jag mig iväg på gårdagskvällens ombokade halvplanerade utflykt och då fick jag för mig att jag skulle logga in på ett ställe som krävde bank ID vilket jag såklart inte hade. Det hade jag inte haft en tanke på att åtgärda men det är ombesörjt senare under dagen. Vad mer jag missat att göra återstår att se, men min förhoppning är att jag ska komma underfund med det under helgen. Den totala tidsåtgången för byte av telefon är hittills uppe i ca sex timmar så jag är tämligen tillfreds över att jag inte föll till föga för äldsta sonens tjatande en vardag efter att jag kom hem från jobbet. Det är nästan så att jag känner mig lite vuxen och klok. Och nöjd. Över min fina nya telefon.

Nattduksbord

Det är tämligen vanligt att man har en låda i köket där de mest konstiga saker hamnar men det råder lite samma situation, eller snarare röra, i min låda i mitt nattduksbord. Jag har endast en liten låda i mitt nattduksbord och det är förmodligen tur för annars hade jag fått plats med ännu fler konstiga saker. Att man har en alltmöjligtlåda i köket anser jag vara nästintill en nödvändighet men jag behöver inte ha en sådan låda i varje rum för då kan det lätt gå överstyr. Vi har förresten två alltmöjligtlådor i hallen också, men totalt tre sådana lådor får allt räcka i vårt lilla hushåll. Ingen av oss orkar förmodligen med fler sakletaräventyr än så. Igår lade jag i alla fall en isglass, lite obetänksamt en väldigt kort stund, på bordet bredvid min säng och det resulterade i att jag idag insåg att det var lite klibbigt där isglassen förvarades i några få sekunder. Efter att ha torkat av överdelen så kikade jag ner i lådan för att se om även den behövde torkas ur. Den behövde inte så mycket torkas ur som rensas ur.

Det jag fann var följande: en Ipad inklusive laddkabel som inte startats på några år, täckplugg till karmskruvar, en trådrulle, en mängd olika knappar, en säkerhetsnål, hårsnoddar vilket jag egentligen inte finner vara en särskilt udda sak, hårspännen som jag däremot finner lite mer udda då jag inte använder sådana, näsdukar, två studsbollar som rullade iväg till fyrfotingarnas förtjusning och därför inte kom med på fotot, skjortkragsplastpluppar som tillhör äldsta sonen, en penna och den enda nyckeln som finns i huset som går till innerdörrarna. Nyckeln går alltså till husets innerdörrar och inte till alla i hela världen. Det brukar i och för sig fungera med en skruvmejsel om behov uppstår att öppna i stort sett vilken låst innerdörr som helst så den fungerar förmodligen vid närmare eftertanke till skapligt många innerdörrar ändå.

Jag flyttade tillbaka Ipad, laddkabel, nyckeln och hårsnoddarna ner i lådan igen och resterande saker placerade jag på lite mer lämpliga ställen för just de sakerna. Sytråden hör till exempel mer hemma med sina kompisar i syskrinet än i mitt nattduksbord. Där kan tråden få trassla ihop sig bäst den vill utan att jag blir superirriterad för att jag behöver använda det den trasslat in sig i. Nu är det väl inte något direkt drömläge med hoptrasslade sytrådar någonstans så jag kontrollerade för säkerhets skull statusen på övriga trådrullar innan jag återbordade den vilsna trådrullen till sina kamrater.

Krokarna var de enda sakerna från lådan som behövde någon lite större åtgärd. Jag köpte dem för något, eller eventuellt för några år sedan, för att hänga upp dem i mitt sovrum till mina morgonrockar. Jag har flera eftersom jag gillar att strosa runt i morgonrock, och då behöver man ha flera så att den man väljer för morgonen stämmer överens med dagens humör och framförallt temperaturen. Man skulle kanske kunna anse att den varmaste inte borde hänga framme, under denna varma sommar, men det skulle ju eventuellt kunna bli lite kylslaget något morgon och då är den lätt att finna. Varför jag ännu inte satt upp krokarna beror till största delen på att när vi flyttade in så satt det en lite större skruv i väggen där jag tänkte hänga krokarna. Skruven har sedan fungerat som substitut till någon riktig krok under några år. Den har nu avlägsnats, hålet är igenspacklat och de nya krokarna sitter på varsin sida av där skruven tidigare satt.

Eftersom jag nu har skapat mer utrymme i den lilla lådan så återstår att se vad jag kan hitta på för något att gömma undan i den framöver. Det som även återstår att se är hur lång tid det kommer att dröja tills jag finner ett behov av att göra en ny utrensning. 

Luffarschack

I våras, innan jag planterat något i krukorna som vi brukar ha på vår baksida, så kom äldsta sonen på den briljanta idén att vi kunde spela luffarschack med krukorna eftersom vi har tre som är fyrkantiga och desto fler som är runda. Eller, brukar och brukar plantera, jag har gjort så även i år men om de kommer att överleva hela denna varma sommar återstår att se. Växterna alltså, krukorna tror jag inte försmäktar på samma vis i värmen. En av krukorna glömde jag vattna helt och hållet under några veckor vilket häromdagen ledde till att jag helt sonika bytte ut de bruna torra grenarna och bladresterna mot nya klart grönare och färgrikare växter. Två av krukorna har haft två små fina miniträd planterade i sig men de börjar mer och mer likna blåbärsris än de fina gröna bollarna med blåa blommor som de var när de inhandlades. Miniträden får stå kvar än så länge för så länge de producerar nya blommor så anser jag att de har viss rätt till att få försöka fortsätt överleva eftersom de så tappert kämpar på.

Men, ett litet hett tips i högsommarvärmen till andra som precis som jag ståndaktigt kämpar med att försöka komma ihåg att vattna sina krukväxter utomhus så finns det andra saker man kan använda sin krukor till än att plantera växter i. Det vill säga om man glömmer bort att vattna växterna under för lång tid. Det går förmodligen att använda krukorna till spelpjäser även med levande växter i men de blir troligen inte riktigt lika lättmanövrerade då.

Det blev en storebror

Jag ska ut och resa denna sommar så pärlan har fått en storebror. För den som inte har läst tidigare inlägg kan jag nämna att pärlan är min kabinväska innan texten blir alltför förvirrande. Jag insåg när resan bokades att även om pärlan är väldigt fin och rymmer bra mycket mer än jag först trodde så insåg jag att denna resa skulle erfordra lite mer packning så därför påbörjades jakten på en ny resväska. Mitt sökande efter ett passande resesällskap pågick ett tag men till slut efter en hel del klämmande, kännande, dragande, inspekterande och funderande så bestämde jag mig. Det var resväskan jag funderade över alltså, jag gick inte runt och studerade och klämde på folk på stan lite på måfå för att avgöra om jag skulle ta med dem på min resa.

Eller nästan bestämde i alla fall. För själva köpet skedde inte samma dag som jag hade fått utomordentlig hjälp utav en expedit att reda ut mina kvarstående frågeställningar utan det skedde först dagen efter med sällskap av äldsta sonen. Problemet med min bestämdhet uppkom eftersom de hade fått in nya resväskor. Fler valmöjligheter var definitivt inte något jag behövde så det ställde till det lite för mig till sonens förtret. Jag anser nämligen att varje resa inte ska behöva kräva ett nytt inköp av resesällskap, utan att det ska kunna fungera för flera i vår lilla familj, och helst kunna följa med på flertalet resor. Vi reser inte särskilt ofta men om det nu skulle bli någon mer resa inom de närmsta decennierna så kändes det ändå som att väskan ifråga borde kunna tjänstgöra för även de resorna. Vi dryftade därför frågan om vad sonen eventuellt skulle kunna tänka sig att använda utav urvalet som fanns att tillgå. Han var tämligen snabb med sitt avgörande men jag velade ännu en stund innan jag greppade den föreslagna väskan för den var ett mycket bra val. När det valet väl var gjort så drog sonen runt med väskan en stund i butiken medan jag studerade vilka handväskor som det var nedsatt pris på för tillfället och om det var någon av dem som tilltalade mig lite extra. Sonen hittade under tiden ett illblått band att sätta runt resväskan då vårt val av färg på resväskan såklart var svart. För så unik och speciell är jag ju inte så att jag valde någon direkt originell färg. Min egen exkursion slutade med att jag fastnade för en precis likadan handväska som jag redan har har fast i en annan färg och den var självklart inte på rea men den ställdes i alla fall på resväskan och sedan betalade vi för kalaset innan vi gick vidare för att utföra nästa ärende. Det är ju himla praktiskt att ha en resväska med sig när man uträttar ärenden för då behöver sakerna inte bäras hem utan får åka i sitt alldeles egna lilla fordon. Sonen verkade dessutom tycka att det var lite roligt att dra runt på vår nyinköpta resväska så vi hann med en hel del innan shoppingturen avslutades med den utlovade fikan.

Väl hemma så skedde något lite märkligt med resväskan. Den såg liksom mycket större ut än vad den hade gjort i butiken. Detta är ett fenomen jag borde vara bekant med då möbler för många år sedan inhandlades lite spontant och världens skrattfest utbröt när vi kom hem igen och i väntan på leveransen mätte ut hur stora möblerna faktiskt var. Men det kom jag alltså inte ihåg just vid själva inköpet av resväskan. Jag ska dock försöka dra lärdom och framöver även eftersträva att komma ihåg att ställa saker i relation till något annat som finns i hemmet så att jag förhoppningsvis begriper vad måtten som står på produkten egentligen innebär. Volymen hade jag dock stenkoll på, den skulle rymma 79 liter mjölk. Jag mäter som bekant både vikt och volym i mjölkförpackningar. Tänker alltså inte hälla ner 79 liter mjölk i vår nya resväska då vi säkerligen inte skulle vilja använde den till någon mer resa i så fall. Sen är det väl så att just i detta fall så begrep jag inte riktigt vad 79 liter mjölk innebar för jag har aldrig inhandlat så mycket mjölk på en och samma gång. Samma kväll kikade jag därför lite extra noga på hyllorna i mejeridisken och kunde konstatera att en gallerhylla innehåller 80 liter.

Mjölken står i gallervagnar som innehåller 5*10 mjölkförpackningar per hylla vilket jag såklart dokumenterade genom att ta ett foto. En man påtalade för mig att så snygga var de faktiskt inte så att de behövde fotograferas varpå jag förklarade min mätmetod i mjölk och om mitt inköp av en ny resväska tidigare samma dag. Om mannen helt förstod min tanke bakom fotot av mjölken är jag inte helt övertygad om men vi sa ett glatt farväl och önskade varandra en trevlig kväll efter vår lilla pratstund. Mannen önskade mig även en trevlig resa och jag kan inte riktigt låta bli att fundera över om han tror att jag ska ta med mig 79 liter mjölk istället för kläder.

Det där med kläder är ju lite intressant förresten och kan även användas som en motsatt jämförelse för vad som skedde med storleken på resväskan när vi kom hem. Det har nämligen flyttat in små feer, eller möjligtvis troll, i vår klädkammare den senaste tiden som syr in mina kläder på nätterna. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag inte ska vara helt och hållet bekväm när jag försöker tråckla mig i en del av kläderna som hänger där. Jag har en stark förhoppning om att de inte hoppar ner i resväskan och följer med mig för då kommer de att ha alldeles för mycket tid att öva på sina sömnadskunskaper och då kommer det att bli lite lätt problematiskt för mig när jag anländer till min destination. Kanske inte direkt när jag anländer vid närmare eftertanke, för jag har tänkt att resa med kläder på för att mina medresenärer inte ska bli alltför skräckslagna, men nästa dag då. För att säkerställa att inga oinbjudna feer eller troll hoppar ner i resväskan så har den behållit sin placering i hallen på nedervåningen sedan inköpet. Det gör även att jag med jämna mellanrum skakar lite lätt på huvudet över min egen inkompetens till att förstå hur stort något är och fungerar likaså som någon form av påminnelse vilket jag hoppas ska fastna så att jag till slut ska dra någon form av lärdom av detta.

Det har även fått mig att dra mig till minnes en väldigt söt historia som en vän berättade för många år sedan. Tillökning väntades i familjen och min vän fick då frågan om hon önskade en syster eller bror varpå vännen svarade en storebror. Önskan om en storebror slog dock inte in, utan hon fick en lillebror istället, men jag tror nog att besvikelsen över att föräldrarna inte kom hem med en storebror släppte så småningom.

Glasögon

Jag har kommit till en ålder då jag erfordrar glasögon för att kunna läsa ordentligt. Det är inte så att jag tidigare i hemlighet har lidit av dyslexi utan det är synens skärpa som har försämrats och inte själva läsförmågan. Emellanåt kan man i och för sig tvivla över själva läsförmågan också men det är mer för att jag ibland har lite för bråttom och då läser jag inte utan tolkar saker lite som jag känner för. Det i sin tur kan göra att man får uppleva lite extra intressanta rubriker till exempel så det är inte enkom negativt utan kan istället förgylla tillvaron. 

Synen är väl inte urusel men i mitt jobb behöver jag kunna utröna vad de minsta svarta strecken på ett papper innehåller för bokstäver och siffror för att inte göra fel och då är det väldans bra att skaffa de hjälpmedel som behövs. Om jag prickade helt rätt vid synundersökning är jag inte helt övertygad om men jag försöker utvärdera detta och får väl gå tillbaka och göra en ny synundersökning så småningom och se hur fel jag eventuellt hade. Alla frågor och valmöjligheter gjorde mig lite lätt snurrig så att skaffa glasögon var en klart större prövning än jag tidigare anat. Jag klarade i alla fall av testet och är numera således stolt innehavare av ett par terminalglasögon. Nu ska jag bara försöka lära mig att använda dem också och det är en helt annan historia. En kollega var vänlig nog att påtala för mig att när man väl börjat använda glasögon så blir man mer än halvblind när man tar av sig dem vilket jag numera kan intyga stämmer. Jag uppskattar varningen då erfarenheten inte var helt förnöjsam. En text som jag kan läsa innan jag tar på mig glasögonen är snudd på totalt oläslig precis efter att jag har tagit av mig glasögonen vilket kan kännas nästan lite kusligt. Jag ser inte vad som sker en bit bort med glasögonen på viket innebär att jag drar upp dem och sätter dem på huvudet och sen glömmer jag bort dem. Det i sin tur gör att jag kan gå iväg med glasögonen uppe på huvudet för att så småningom börja fundera över varför det skaver bakom öronen. 

Jag uppskattar förvisso att inte behöva kisa eller sträcka ut armarna i dess fulla längd för att kunna läsa vad som står och det är även rätt häftigt att kunna se små skarpa konturer. Men, ibland känns det lite som att siffrorna är lite för skarpa och framförallt stränga. Gillade liksom min lite luddiga, mjuka och oskarpa värld rätt mycket. Jag vet inte om det är för att mitt undermedvetna vill hålla fast i min lite mjukare luddigare värld som jag lämnar kvar glasögonen på kontoret de dagar jag vet att jag ska tillbaka dagen efter men de brukar inte komma med hem i alla fall. Det gör att jag på kvällarna ogärna läser eller till exempel skickar sms då jag inte har någon direkt aning om vad jag egentligen har läst eller för den delen har skrivit. För på kvällarna är jag trött och då är jag mer än halvlind trots att jag inte nyss har tagit av mig glasögonen. Vid de mest angelägna tillfällena kan jag dock ta ett foto och zooma så att jag kan se vad det står men luddigheten kvarstår vilket känns rätt bra så jag anser att det är en alldeles förträfflig lösning. 

Mr S nattliga äventyr

Natten till idag blev jag väckt av ett synnerligen ihärdigt jamande. Jag visste att båda våra små fyrfotingar hade kommit in på kvällen och gått och lagt sig men ändå så var en av dem skapligt upprörd och befann sig utomhus. Så mycket uppfattade jag nämligen i mitt sömndruckna tillstånd att jamandet helt klart inte pågick innanför väggarna i vår lilla boning. Det förekommer uppenbarligen vissa modersinstinkter hos mig, även för våra fyrfotingar, vilket var orsaken till att jag vaknade. Hade det varit någon annan katt så hade jag inte alls satt mig rakt upp sängen och kikat ner på mattan på golvet för att se vem av dem som saknades. Mr T blängde på mig från högen med kuddar där han brukar kampera vissa nätter. Han ansåg förmodligen att jag störde hans sömn och att jag borde ha sett till att hans ohängda bror inte hade kunnat smita ut under kvällen, för hans bror gillar inte alls att vara ute på nätterna på samma sätt som Mr T. Detta vet alla i hushållet. I samma ögonblick som jag konstaterat vem av dem som saknades så kom jag på att mitt fönster hade stått öppet under hela kvällen och att Mr S tydligen smitit ut där innan jag stängde det för natten. Utanför mitt sovrumsfönster är det ett tak och Mr S hade vid det här laget haft ett par timmar på sig att studera det och var därmed nöjd med sina utforskningar och kände sig ensam och ville komma in igen. Han hittade inte riktigt hem igen för när jag väl fick upp mitt fönster på vid gavel, efter att ha slagits med både en lampa och gardiner, så tog det en liten stund innan han dök upp. Han var väldigt tacksam över att få komma in i hemmets trygga vrå igen vilket han visade genom att borra in huvudet i mig på sitt lite säregna vis. Grannarna var förmodligen tacksamma även de då oljudet utifrån äntligen tystnade. Funderade lite kort över hur många av grannarna som Mr S väckt eller försökt ta sig in hos men la sen ner huvudet på kudden igen och försökte somna om. Mr S kurade ihop sig på min huvudkudde och spann något våldsamt vilket var lite lätt störande men jag tänkte att han ger väl upp snart. Det gjorde han inte direkt men däremot så uppmärksammade jag ett annat oljud vilket var ett ihärdigt surrande. Det lät ungefär som om en hel svärm med myggor passat på att smita in i mitt sovrum medan jag väntade på att Mr S skulle dyka upp. Jag försökte uppmana de små till att göra något åt surrande men de var för trötta och var mest intresserade av att sova. Tände således lampan på mitt nattduksbord för att avgöra hur många de var som jag skulle behöva genomföra någon form av krig mot. Jag har inga kattögon och ser inget i mörkret så därför erfordrades ljus genom att tända en lampa vilket jag hittills undvikit för att motverka ett totalt klarvaket tillstånd. Studerade väggar och tak  och fann sedan källan till surrandet. Det var endast en mygga men den lät som ett mindre reaplan. Gick ner och hämtade racketen för att försöka slå ihjäl min surrande motståndare. Efter att ha svingat racketen några gånger så vann jag matchen tämligen enkelt och jag kunde äntligen krypa ner i sängen igen och försöka somna om. Jag var självklart helt klarvaken vid det här laget men efter ett tag lyckades jag i fall återgå till drömmarnas land.

Föräldrar

I morse slog mig en tanke om mina föräldrar. Jag har tur och har än så länge båda min föräldrar i livet och det som slog mig var att jag även har förmånen att kunna prata med dem båda om olika tankar, bekymmer och bara helt vardagliga saker. De driver mig även till vansinne emellanåt men jag är rätt övertygad om att jag får dem att erfara precis samma känsla över mig så det blir liksom rättvist och lika i ställningen. Ingen av dem är purunga, vilket skulle vara en omöjlighet eftersom de är just mina föräldrar och därför tillhör en äldre generation än mig, och åldern tar ibland även ut sin rätt vilket då gör mig orolig. Men de är trots allt skapligt pigga, vilket jag är oerhört tacksam över. Nu är det ju inte så att man själv kan bestämma över vem man ska ha till förälder eller när de inte längre kommer att finnas där för en men jag har som sagt var tur i den frågan.

Funderade även lite över att man lägger sig till med vissa fasoner och olater som ens föräldrar har, alltså även de som man önskar inte fördes vidare till nästa generation. Tankarna gick även vidare till hur mina egna söner ser på mig och vad de önskar att jag inte skulle säga eller göra. I en del fall talar de i och för sig om för mig att nu lät du precis som mormor eller gjorde precis som morfar och då brukar jag reflektera över om det är positivt eller negativt. Jag har även en hel del helt egna egenheter som jag har lagt mig till med genom åren som sönerna har en möjlighet att plocka upp och lägga sig till med när de blir äldre. De har därigenom ett skapligt stort urval av olater att lägga sig till med så i den aspekten har jag lyckats här i livet. 

Mor min kan påminna mig om att ta på mig en mössa när det är kallt ute trots att jag har lyckats få två egna barn till att överleva fram till tonåren. Och ja, jag tar på mig en mössa när det är kallt ute men jag undrar över om jag själv kommer att säga samma sak till mina små gossar när de är vuxna? Främst undrar jag kanske över om vi kommer att ha en sådan relation när de är vuxna så att jag ens har en möjlighet att påminn dem om att ta på sig en mössa när det är kallt ute. Tiden får utvisa hur det kommer att bli men jag har en förhoppning om att vi kommer ha en relativt god kontakt i alla fall. Även om jag kan driva sönerna till vansinne ibland. Men jag tror det ingår i relationen mellan alla föräldrar och barn. Tror även att det ingår att man blir smått tokig på sin nära och kära emellanåt men grejen är den att det är just för att de är nära och kära som man står ut, förlåter och accepterar varandra för de man är. För det mesta. För jag har även familjemedlemmar som jag inte har någon som helst kontakt med.

Mina föräldrar gick skilda vägar för flera decennier sedan och lever idag i andra förhållanden men även det är jag tacksam för. Det innebär att det finns fler familjemedlemmar och att de har någon som delar deras vardag och gör dem lyckliga. Det i sin tur gör mig lycklig. Och så har jag dessutom fler i min närhet som kan hjälpa till med olika saker och lyssna på alla mina krokiga tankar. Just fönsterlister är ingen av deras specialiteter men det finns så oerhört mycket annat som behöver dryftas eller hjälpas till med här i livet så det gör inget.

Kontentan av det hela är att jag är lyckligt lottad med två föräldrar som jag har en god relation med och det är jag tacksam över. Våra relationer har gått upp och ner genom åren men de har ändå alltid funnits där. De kommer troligen även framöver att göra mig lätt galen ibland men jag är förmodligen inte alltid helt enkel att ha som dotter heller så ställningen kommer fortfarande vara lika i slutändan.

Till mamma och pappa

Fönsterstudier

En dag när jag kom hem från jobbet så noterade jag relativt omgående att något skett med ett utav fönsterna i vardagsrummet. Det såg nämligen ut som om någon hade installerat en vindrutetorkare på ett av takfönstren. Om det var Mary Andersons ande som varit förbi för att ge mig en affärsidé så att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende så var det oerhört vänligt men jag önskar i så fall att hon kan hitta på något annat lite enklare och därefter återkomma med ett nytt förslag. Om ni inte vet vem Mary Anderson var så kan jag berätta att det var hon som 1903 uppfann vindrutetorkarna. Bilindustrin, som ännu var i sin linda, fann dessvärre hennes uppfinning onödig tills efter att hennes patent hade gått ut. Patentet gick ut 1920 och det var först därefter som trafikanter förstod att det var bättre att vindrutan kunde torkas av istället för att, som man tidigare gjort, montera av själva vindrutan och lägga den i backluckan vid regnväder. Personligen kan jag anse att att Marys idé borde har varit helt uppenbart fantastisk men jag levde inte i början av nittonhundratalet och förutsättningarna och tankegångarna såg förmodligen rätt annorlunda ut då.

Nåväl, tillbaka till mitt fönster. Jag tycker i och för sig att en vindrutetorkare för takfönster vore en alldeles ypperlig idé då det är skapligt bekymmersamt att putsa dem, men eftersom jag inte har några sådana, vindrutetorkare alltså, utan endast en trasig list så behöver jag åstadkomma en problemlösning. Takfönster ger ett fantastiskt ljusinsläpp, när de är rena, men underhållet är allt annat än smidigt eller enkelt. Igår spenderade jag i alla fall en ansenlig mängd tid med att dricka kaffe och studera listen som lossnat och försökte lägga upp en plan över hur jag ska lösa problemet. Vissa problem kräver lite mer betänketid för att finna en lösning och just detta anser jag är ett sådant. Jag skulle helst vilja leja en projektledare, en arbetsledare och någon form av hantverkare som sedan utför själva arbetet. Jag kom dock till slut fram till att jag får troligen lösa problemet själv för att hyra in tre personer för en fönsterlist känns lite överdrivet, även om det skulle vara oerhört skönt att slippa hantera problemet ifråga. Eftersom det började regna när jag började närma mig någon form av plan så konstaterade jag att jag hade spenderat tillräckligt med tid på mitt fönster för dagen. I planen ingår hittills en stege och ett långt skaft av något slag. Det långa skaftet kommer att behövas då det för mig kommer att vara helt omöjligt att nå fram till listens korrekta placering även om jag skulle stå högst upp på min stege. Om jag känner någon som är tre meter lång och personen ifråga har lust att svänga förbi någon dag så är du varmt välkommen! I annat fall så fortsätter jag med mina studier och så småningom kanske jag även fullbordar en plan. Huruvida planen sedan verkställs eller ej återstår att se men jag inser att något förmodligen behöver göras.

sms

Jag och sönerna skickar en hel del sms, eller short message service som det står för, till varandra. Innehållet i dessa varierar kraftigt men en sak som man alltid behöver tänka på är hur man stavar och skriver för annars så får man en åthutning av yngsta sonen som är en liten språkpolis. Liten och liten är han ju inte direkt men han har definitivt åsikter om det skrivna innehållet om det är inkorrekt.

Härom veckan så såg en del av en av våra konversationer ut så här:

Jag - Kan någon av mig möta mig?
Son - Jag vet inte om du kan möta dig själv. Jag är däremot för trött.
Jag - Jag är också trött. Men ni har en himla tur för jag lyckades samla ihop mig tillräckligt för att inte behöva möta mig själv. Så, en trött mamma är på väg hemåt med middag.
Son - Det kan vara bra att filosofera om sig själv.
Jag - Jo kanske men inte om man är för trött för då blir det troligen mest konstigt...

En annan dag fick jag svar på tal av båda sönerna.

Jag - ... och så höra vi av igen innan vi bestämmer något.
Son 1 - "och så höra vi av igen" fint stavat.
Son 2 - jag håller med brorsan fint stavat.

Fast ibland får jag medge att jag skickar lite udda saker. Men just denna gång pratade jag i telefon samtidigt så jag skyller på det eftersom jag skickade en lite väl oetisk fråga till äldsta sonen.

Jag - Vill du ha spö?
Son - Fiskespö
Jag - Ja jo det var det jag menade.

Den 3 december 1992 skickades det första textmeddelandet i England. Under 1995 skickades i snitt 0,4 meddelanden i månaden av användare. Under 2018 skickas ungefär 0,4 meddelanden i timmen. Det sistnämnda påstående är en högst personlig uppfattning som det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för vill jag påpeka. Men med tanke på hur många sms man kan få iväg och få svar på under en ibland väldigt kort tidsperiod så borde snittet bli 0,4 i timmen.

Ägg?!

På ett specifikt ställe som jag passerar på väg till tåget på morgnarna så händer det att det ligger ett krossat ägg på gångvägen. Det är inte ett nytt ägg varje dag men det har skett klart fler än två gånger de senaste månaderna vilket har fått mig att reagera. Jag går förvisso samma väg hemåt men då verkar det som att jag inte uppmärksammar saker omkring mig på riktig samma sätt så det är just på morgnarna som jag brukar notera det. Jag kan inte låta bli att fundera lite över hur det kommer sig att någon går ut och kastar ett ägg på gångvägen med ojämna mellanrum. Vad är poängen med  övningen liksom? Är det till exempel för att mäta gatutemperaturen på något lite udda vis genom att mäta hur lång tid det tar för ägget att stelna  på asfalten? Eller är det så att någon sitter och gömmer sig i buskarna och sedan skrämmer personer som går förbi med matkassar för att få dem att tappa kassarna med mat så att de kan se vad som inhandlats och eventuellt få middagstips? Eller är det någon som lite slumpmässigt kastar ägg från sitt fönster på personer som är för livliga för någons tycke och smak? Att det bara hinns kastas ett ägg kan vara för att någon inte vill bli upptäckt och därför inte hinner kasta fler. Eller pågår det hemliga äggtävlingar nattetid på gångvägen, och är då just detta parti av sträckan extra knepigt vilket gör att någon alltid förlorar just på detta ställe? Eller är det rent av mållinjen och vinnaren kastar sitt ägg i marken av upphetsning över att ha vunnit?

Anledningarna skulle kunna var många och det finns klart fler idéer än de jag nämnt här men jag skulle oerhört gärna vilja veta den verkliga orsaken till varför det emellanåt ligger ett krossat ägg på gångvägen.  

Tetris

För några veckor sedan så klev en högstadieklass samt några av deras lärare på bussen som jag åkte med. De skulle förmodligen på någon form av utflykt. Inte bara en busstur alltså, utan målet var förhoppningsvis något lite mer spännande och intressant. Det som jag reagerade på, och fnissade lite lätt för mig själv över, var en kommentar som en av lärarna försökte få skolungdomarna att lystra till. Han sa nämligen "ungdomar, och så tänker vi Tetris nu på bussen!". Fascinerades över valet av jämförelse av hur eleverna önskades placera sig. Såg framför mig hur de gängliga ungdomarna skulle försöka avgöra vilken plats de skulle sitta, alternativt stå, på för att få plats så många som möjligt på så liten plats som möjligt. Föreställde mig även att det i ungdomarnas tankar förekom uträkningar över ryggsäckars storlek och olika kroppshyddors omfång och längd i ett försök att avgöra vilken den bästa positioneringen skulle vara. Om läraren som uttryckte idén om Tetris färgkodat elever och deras packning innan avfärd så skulle det förmodligen gått fortare för dem att välja lämplig plats att fullgöra själva bussresan på men de hanterade det tämligen väl ändå och lyckades komma både på och med bussen allihopa.

Tetris skapades av en ryss och det släpptes 1984. Det har sedan skapats en större mängd uppföljare och varianter av spelet men det jag ändå fascinerades över var att ungdomarna faktiskt kände till Tetris. De var ju inte direkt födda på 80-talet utan det är mer troligt att deras föräldrar tillhör den generationen. Kontrollerade under kvällen om mina egna tonåringar kände till Tetris, och det gjorde de mycket väl, så det kanske inte var så speciellt ändå. Men det lät väldigt roligt.

Påsklämmor

Igår kväll när jag kom upp till mitt sovrum gjorde jag en lite lätt udda upptäckt och blev då även rätt orolig över mig själv. Den äldsta tonåringen utfrågades skyndsamt över om han hade lagt ifrån sig något i mitt sovrum som inte hörde hemma där. Han nekade med bestämdhet så jag fortsatte fundera över vad jag kunde ha pysslat med tidigare under kvällen och varför jag inte kunde dra mig till minnes att jag hade gjort vad jag nu hade gjort. Äldsta sonen föreslog att det kanske kunde ha varit våra små fyrfotingar som varit i farten men jag ifrågasatte det raskt då sakerna normalt ligger i en låda och den klarar de inte av att öppna. De små är fullt kapabla till att öppna skåp men inte lådor så jag konstaterade att de högst troligen var helt oskyldiga. I alla fall i just detta fall. Den yngsta tonåringen hade gått och lagt sig tidigare under kvällen och jag kände mig inte helt bekväm med att väcka honom bara för att fråga om han placerat ut saker i mitt sovrum av någon konstig anledning så jag lät det bero. Under förmiddagen idag fick jag dock möjlighet att fråga den yngsta tonåringen om han hade lagt saker på väl utvalda ställen i mitt sovrum. Han nekade först till upptåget men jag tror att han såg allvaret, eller snarare paniken, i min blick så han erkände kort därefter att han var den skyldige.

Sakerna som låg i mitt sovrum var påsklämmor och de hör verkligen inte hemma i ett sovrum vilket var orsaken till att jag blev väldigt betänksam. Ibland kan jag vara upptagen med en sak och helt plötsligt komma på en annan sak som behöver åtgärdas och då gå iväg och göra den och det var det jag trodde att jag eventuellt kunde ha gjort men inte kom ihåg att jag hade gjort. Kvällen hade inte innehållit någon större mängd aktiviteter så det var ändå inte särskilt troligt att jag gjort just så vilket starkt bidrog till min gnagande oroande känsla av att jag hade tappat förståndet.

Vadan detta uppsåt bottnade i förtäljer inte historien. Anledningen är förmodligen mest bara att yngsta sonen tycker om att driva sin moder totalt från vettet.

Finn fem fel

Jag har lite svårt att avgöra om jag har drabbats av värmeslag, eller någon annan hemlig åkomma de senaste dagarna, för jag har lyckats göra ganska många fel och några lite märkliga saker. Märkliga även för att var jag alltså. Det känns mer betryggande och komfortabelt att ge värmen skulden så därför väljer jag att se den som boven i mina dramer. Just idag har det varit skapligt svalt men de två tidigare dagarna innehöll klart varmare temperaturer så jag skyller även på att det har tagit extra tid för mig att återställa balansen i kroppen efter värmeböljan.

I förrgår så klarade jag mig relativt bra större delen av dagen men när den led mot sitt slut så tappade jag bort mig. Eller jag tappade inte bort mig själv men jag råkade förlägga min id bricka till skrivaren på kontoret. Dock förstod jag inte att jag hade förlagt den för jag hade en id bricka i min hand. Det var bara det att det inte var min, utan en kollegas, och eftersom vi är två olika personer med olika inloggningar så fungerar inte den för mina utskrifter. Jag pysslade en stund med att logga ut, starta om och försöka skriva ut mina handlingar ett antal gånger. Det fungerade såklart inte men det begrep jag inte förrän jag ringde vår IT support som raskt ifrågasatte om jag verkligen hade rätt id bricka. Först då tittade jag på brickan och insåg omedelbart att det inte var min och varför det var lite lätt problematiskt med mina utskrifter. Därefter sökte jag upp min egen bricka så att jag kunde samla ihop mina utskrifter och därefter avsluta arbetsdagen relativt hastigt. Förstod att jag förmodligen hade nyttjat det sista av dagens någorlunda vettiga tankar och beslöt mig därför för att gå hem innan jag gjorde något ännu värre.

Gårdagen avlöpte väl avseende utskrifter. Men, jag fann mig själv stående framför kaffemaskinen med id brickan till skrivaren i handen och skakade då lite lätt på huvudet åt mig själv. Jag kan för tillfället inte riktigt dra mig till minnes vad mer för märkliga saker jag gjorde igår men dagen idag har innehållit desto fler av dem.

Idag startade mina upptåg redan innan frukosten genom att jag råkade slänga mina smutsiga kläder i soporna. Normalt brukar smutsiga kläder läggas i tvättkorgen i tvättstugan och inte bland hushållssoporna men av någon totalt oförklarlig anledning så hamnade de alltså inte i tvättkorgen. Inte till en början hur som helst. Så småningom fann jag något som behövde slängas och då upptäckte jag vad som skett. Kliade mig lite i huvudet, funderade över vad jag sysslat med och flyttade på tvätten till en mer passande plats. En plats där de är lite tryggare från att obemärkt lämna hushållet och det även finns en viss möjlighet för dem att bli rena igen. I sinom tid i alla fall, för jag körde inte igång någon tvättmaskin på morgonen.

Kom precis på en annan rätt korkad sak som jag lyckades göra igår. Upptäckte den inte förrän jag kom hem idag men jag utförde det totalkorkade momentet igår vilket kändes på doften i köket när jag väl kom hem idag. Igår morse fick jag den briljanta idén att ta fram kycklingfiléer ur frysen så de skulle hinna tina så att vi kunde äta dem till middag. Så långt var allt väl, men eftersom våra små fyrfotiga vänner är fullkomligt galna i kyckling så tinas den med fördel inte på bänken utan i ugnen. Medan ugnen är avstängd alltså. Då jag var skapligt upptagen med annat under gårdagens morgon så missade jag att lägg upp kycklingfiléerna i en form och slängde därför sonika in påsen på botten i ugnen. De som någon gång har tinat kyckling i en påse vet att en påse inte håller tätt utan att det läcker ut vätska ur den. Normalt är även jag medveten om det men igår begrep jag följaktligen inte detta. Eftersom jag igår när jag kom hem bara ryckte ut påsen ur ugnen och sedan tillagade den, kycklingen alltså inte påsen, på spisen blev jag inte uppmärksammad på min fadäs förrän idag när jag kom hem. Idag använde jag ugnen för tillagning av dagens middag och vi kan väl säga så här att jag är väldigt tacksam över att jag för en gångs skull tittade in i ugnen innan jag satte på värmen. Men vi har nu en väl skrubbad, skinande ren ugn. 

Jag har idag även haft vissa svårigheter gällande användande och laddande av telefonen. Yngsta sonen kom ner till frukosten i morse och påtalade med bestämdhet att någon skolaktivitet skulle det inte bli för hans del under dagen. Plockade efter en osedvanligt kort diskussion åt mig telefonen och vad jag trodde var hörlurarna för att skyndsamt avboka skolskjutsen. Fick in en kontakt i telefonen men i andra änden fanns inga hörlurar utan istället en adapter som passar i ett eluttag. Kikade på adaptern men försökte inte koppla in den i något öra utan ryckte ur sladden från telefonen och greppade hörlurarna istället. Yngsta sonen förklarade roat att han ansåg att jag såg rätt komisk ut när jag stod där med adaptern i handen. Själv var jag lite mer frustrerad och fick till slut in hörlurarna i öronen. Väntan i telefonkön denna morgon blev inte olidligt lång ändå, vilket jag var tacksam för. Senare under dagen behövde jag ladda min telefon varpå jag plockad upp rätt kabel och adapter ur väskan och sedan började se mig om efter ett eluttag. Sökandet efter ett eluttag såg nog lite roligt ut då själva uttagen ofta är lite gömda. Jag förklarade i alla fall att jag letade efter ett telefonjack till telefonen. Jag har inte en snygg kobratelefon, eller som den egentligen heter en Ericofon, med kilometerlång förlängningssladd som jag behövde ladda utan jag har en relativt modern smartphone vilket innebär att jag inte alls letade efter ett klassiskt telefonjack utan just ett eluttag och inget annat. Fann ett eluttag och kunde därefter ladda telefonens batteri såpass att resterande del av arbetsdagen var räddad. För utan telefon kommer jag inte långt. Inte när jag är iväg någonstans i alla fall, hemma kan jag däremot lägga ifrån mig den utan några som helst problem.

Hur sommaren kommer att avlöpa återstår att se men jag har vissa förhoppningar om att min kropp och framförallt min hjärna ska ställa om sig så att de klarar värmen lite bättre än de gjort de senaste dagarna.

Ont i ryggen

I morse när jag vaknade ville jag sträcka mig efter telefonen och ringa min naprapat och be honom skynda sig hem till mig för att hjälpa mig att komma upp ur sängen. Eller min och min naprapat är han ju inte direkt för han har många andra kunder. Hans verksamhet skulle aldrig gå ihop med bara mig som kund så i det hänseendet är jag tacksam över att han har fler kunder så att även jag har möjlighet att vara en av dem. Fast i morse hade jag uppskattat om han var bara min för jag hade något ohyggligt ont i ryggen. I morse stämmer väl inte heller riktigt för jag hade somnat rätt sent kvällen innan så det var nog mer förmiddag än morgon när jag till slut gav upp mina försök till att sova. Jag hade faktiskt vaknat flertalet gånger tidigare men inte lyckats förmå mig till att stiga upp ur sängen. Dels på grund av värken i ryggen och dels på grund av att jag insåg att tre timmars sömn inte skulle räcka för mig för att ge mig i kast med dagen.  Det där med att jag somnade sent kvällen innan kanske inte heller riktig stämmer vid närmare eftertanke. Det var egentligen mer på morgonkvisten fast jag kallar det sent på kvällen ändå. För om jag inte har sovit sedan föregående morgon så torde det vara kväll nästa gång jag går och lägger mig. Det vill säga om jag inte tar en liten tupplur på eftermiddagen, vilket i och för sig kan förekomma på helgerna, men det hade jag inte gjort igår så då var det kväll när det var dags att sova. Det finns ju olika klockslag som ska hjälpa oss att beskriva om det är morgon, mitt på dagen eller kväll men natten är lite mer odefinierad. Så även om jag somnade vid tre, vilket kanske nästan borde vara morgon, så var det sent på kvällen. I alla fall om man bor i Sverige och det gör jag. Fast vore jag amerikan skulle jag ha beskrivit det som att jag somnade vid tre på morgonen, men nu är jag tack och lov inte amerikan. 

Oavsett hur man tolkar tiden på natten så önskade jag i alla fall i morse att min naprapat skulle göra ett hembesök. Eller i förmiddags då om man ska vara lite petig. Nu vet jag att han inte bor så långt bort, då vi har stött ihop utanför arbetstid och på annan plats, men jag tog mig ändå till slut upp ur sängen utan hjälp. Fast jag hade i och för sig lite hjälp av våra små fyrfotingar som buffade och puffade på mig, för att få lite mer fart på mig, så att de kunde få frukost någon gång. De var riktigt oförstående till min ovanliga seghet och långsamma förflyttning nerför trappen. Tror inte att katter har någon som helst aning om vad det innebär att ha ont i ryggen. De verkar stundtals dessutom helt sakna ryggrad eftersom de utan några som helst problem kan ligga med framtassarna åt ett håll och bakbenen åt ett helt annat håll och dessutom somna så. Med olika håll så syftar jag på att några tassar är riktade åt höger och några åt vänster medan kroppen är helt vriden. Så önskade jag i förmiddags att min kropp fungerade men det gjorde den alltså inte alls. Det gör inte min kropp annars heller, och för det mesta är det helt ok, men jag tror att jag inte hade haft lika ont i ryggen idag om den normalt fungerade så.

Vad jag har gjort för att tillskansa mig värken i ryggen har jag faktiskt ingen aning om. Det i sig är inte helt ovanligt då jag inte alltid tänker mig för och sällan kan svara på vad jag har gjort för att orsaka eventuell värk eller sårskador men jag har verkligen tänkt till ordentligt och kan ändå inte finna någon orsak. Dagens försök till att få ryggen att bli lite mer samarbetsvillig har haft delade framgångar. Den långa varma duschen efter frukosten hade en positiv effekt. Att gräva upp och flytta på betongplattor var inte alls en lika positiv upplevelse. Fast det var förmodligen inte betongplattorna som var den värsta övningen utan det var troligen ryckandet av kirskålrötter som jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att rensa bort just idag. Det var inte så att det fanns någon dagsplan över saker som verkligen behövde utföras just idag när jag vaknade utan det kom jag bara på helt plötsligt och då behövde det tydligen utföras. Trots värkande rygg. Jag har nu en förhoppning om att värken ska försvinna under kommande natt lika mystiskt som den dök upp under natten till idag så att jag inte i vild panik behöver ringa min naprapat imorgon bitti.