En ny Iphone

För ett tag sedan fick jag en ny telefon. Själva gåvan var så oväntad och jag blev så överrumplad så jag tackade inte ens ordentligt från början utan behövde återkomma vid ett senare tillfälle. Till saken hör också att när jag öppnade presentpappret och såg asken tillhörande en Iphone så sa jag först på skoj något i stil med att "jajamen, jag fick en telefon!" medan jag trodde att asken ifråga var återanvänd. Det var den alltså inte. Kontentan av detta är följaktligen att jag blir så chockad av att få fina gåvor så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Om nu någon känner en oemotståndlig lust till att öva mig på att mottaga fina gåvor så är det ju självklart trevlig men inte alls någon nödvändighet utan jag är lika glad och tacksam för en enkel blomma eller till och med ett paket kaffe. Kaffe går alltid åt i vårt hushåll.

Ungefär sedan jag fick min nya telefon har vissa diskussioner förekommit med äldsta sonen om huruvida jag ska byta telefon någon gång eller om jag endast ska ha den som prydnad. Stundtals har diskussionerna även varit snudd på hätska då vi har totalt olika uppfattning om huruvida man ska göra saker och ting planerat eller när man får ett plötsligt infall. Jag tillhör den tidigare kategorin även om jag stundtals kan vara skapligt impulsiv men inte när det kommer till att ha en fungerande telefon eller icke. Då jag behöver den i mitt jobb så skulle det kunna bli rätt ansträngt att dyka upp på jobb och meddela att tyvärr kan kan jag endast göra vissa saker idag för jag har ingen fungerande telefon utan den är numera endast användbar som ett lite tjockare glasunderlägg. Anar att ingen av mina uppdragsgivare skulle uppskatta min oförmåga till att utföra vissa uppgifter så jag har därför avvaktat med bytet av telefon. Tills igår. Och det var ett skapligt klokt val. Framförallt med tanke på tidsåtgången.

Jag tänkte till lite och började med att säkerhetskopiera telefonen. Det var förvisso gjort dagen innan men jag kände att det behövde göras igen. För säkerhets skull liksom. Det tog en bra stund. Sedan behövde min gamla telefon uppdateras. Det tog ännu längre tid. Medan jag väntade på att uppdateringen skulle bli klar inföll smärre panikkänslor, en del nagelbitande förekom samt några hushållssysslor utfördes. Jag har tidigare erfarenheter om att det har gått mer eller mindre käpprätt åt skogen vid uppdateringar så därför infinner sig ofta en väldigt stark oro när jag nödgas göra en uppdatering av telefonen. De senaste gångerna har det förvisso gått bra men det är ofta så att de dåliga minnena överbryggar de goda och på något vis därigenom även gör dem starkare. Efter att ha försökt pyssla runt med olika saker, för att inte få regelrätt panik, så blev till slut uppdateringen klar utan ett enda missöde! Jag pustade därefter ut en kort stund innan jag gick igenom vilka appar som inte längre var kompatibla med det nya iOS 11. En kontroll var gjord innan uppdateringen men jag tog nu bort dem då jag hade kommit fram till att jag inte använde apparna ifråga. Startade nästa säkerhetskopiering på gamla telefonen och pysslade runt med annat en stund till. Startade även den nya telefonen medan jag väntade. Den nya laddade jag upp batteriet på för ett ganska bra tag sedan så det var redan klart. Så småningom var det dags att försöka få de två telefonerna till att kommunicera med varandra och efter endast lite kliande i huvudet och vändande och vridande så länkade de ihop sig och påbörjade sin dialog om vad som ingår i mitt liv. Konversationen de hade pågick en skapligt bra stund och jag undrade ett kort litet ögonblick över vad någon egentligen skulle tänka om de fick ta del av all den samlade informationen som finns i min telefon. Min nya telefon accepterade i alla fall min vänförfrågan, eller kanske mer frågan om att bli min nya livskamrat, och valde att ta emot all information. Eller nästan all i alla fall vilket jag skulle bli varse senare under kvällen. Det tog en ohyggligt lång tid med överföringen och sedan behövde jag göra ännu en säkerhetskopiering för att kunna uppdatera även den nya telefonen till den senaste versionen av iOS 11.

Det positiva med eftermiddagens och kvällens övningar var ändå att panikkänslan kring uppdateringar har helt klart minskat och jag hoppas att den håller sig kvar på den lägre nivån även i framtiden. Tidsåtgången för mina övningar och emotionella prövningar hade, när jag trodde att jag var klar, pågått i över fyra timmar. Min halvplanerade kvällsutflykt behövde därför bokas om och jag höll mig istället hemmavid under kvällen.

Under den lite senare delen av kvällen ringde det och jag besvarade samtalet med en tämligen barsk ton då jag ansåg att klockan var lite väl mycket för att få samtal från okända människor. Det stod nämligen inget namn utan endast ett nummer på displayen och då tolkar jag det per automatik som att det är någon okänd. Nu var så inte fallet, för det var en kär vän, men vännen ifråga hade inte fått följa med mina övriga kontakter till min nya telefon. Efter att ha konstaterat detta så började jag bläddra igenom meddelandena och lägga in namn för olika nummer. Kontrollerade därefter antalet kontakter i både gamla och nya telefonen och noterade att drygt hundra kontakter inte hade velat flytta på sig. Anledningen till detta är jag helt införstådd med då hela mitt digitala liv försvann för snart tre år sedan men lösningen var lite klurigare. Efter att ha jämfört kontakterna i de båda telefonerna och lagt till de mest uppenbart nödvändiga uppgifterna i den nya telefonen så lät jag resten vara.

Så, om någon väljer att ringa mig och jag låter lite brysk så ber jag om ursäkt på förhand. För om jag inte får upp ett namn på displayen så förutsätter jag att det är en säljare. De har förvisso inte gjort sig förtjänta av ett snäsigt svar innan de ens har hunnit presentera sig men tyvärr får jag erkänna att det är det de brukar få av mig.

I morse gav jag mig iväg på gårdagskvällens ombokade halvplanerade utflykt och då fick jag för mig att jag skulle logga in på ett ställe som krävde bank ID vilket jag såklart inte hade. Det hade jag inte haft en tanke på att åtgärda men det är ombesörjt senare under dagen. Vad mer jag missat att göra återstår att se, men min förhoppning är att jag ska komma underfund med det under helgen. Den totala tidsåtgången för byte av telefon är hittills uppe i ca sex timmar så jag är tämligen tillfreds över att jag inte föll till föga för äldsta sonens tjatande en vardag efter att jag kom hem från jobbet. Det är nästan så att jag känner mig lite vuxen och klok. Och nöjd. Över min fina nya telefon.