Glasögon

Jag har kommit till en ålder då jag erfordrar glasögon för att kunna läsa ordentligt. Det är inte så att jag tidigare i hemlighet har lidit av dyslexi utan det är synens skärpa som har försämrats och inte själva läsförmågan. Emellanåt kan man i och för sig tvivla över själva läsförmågan också men det är mer för att jag ibland har lite för bråttom och då läser jag inte utan tolkar saker lite som jag känner för. Det i sin tur kan göra att man får uppleva lite extra intressanta rubriker till exempel så det är inte enkom negativt utan kan istället förgylla tillvaron. 

Synen är väl inte urusel men i mitt jobb behöver jag kunna utröna vad de minsta svarta strecken på ett papper innehåller för bokstäver och siffror för att inte göra fel och då är det väldans bra att skaffa de hjälpmedel som behövs. Om jag prickade helt rätt vid synundersökning är jag inte helt övertygad om men jag försöker utvärdera detta och får väl gå tillbaka och göra en ny synundersökning så småningom och se hur fel jag eventuellt hade. Alla frågor och valmöjligheter gjorde mig lite lätt snurrig så att skaffa glasögon var en klart större prövning än jag tidigare anat. Jag klarade i alla fall av testet och är numera således stolt innehavare av ett par terminalglasögon. Nu ska jag bara försöka lära mig att använda dem också och det är en helt annan historia. En kollega var vänlig nog att påtala för mig att när man väl börjat använda glasögon så blir man mer än halvblind när man tar av sig dem vilket jag numera kan intyga stämmer. Jag uppskattar varningen då erfarenheten inte var helt förnöjsam. En text som jag kan läsa innan jag tar på mig glasögonen är snudd på totalt oläslig precis efter att jag har tagit av mig glasögonen vilket kan kännas nästan lite kusligt. Jag ser inte vad som sker en bit bort med glasögonen på viket innebär att jag drar upp dem och sätter dem på huvudet och sen glömmer jag bort dem. Det i sin tur gör att jag kan gå iväg med glasögonen uppe på huvudet för att så småningom börja fundera över varför det skaver bakom öronen. 

Jag uppskattar förvisso att inte behöva kisa eller sträcka ut armarna i dess fulla längd för att kunna läsa vad som står och det är även rätt häftigt att kunna se små skarpa konturer. Men, ibland känns det lite som att siffrorna är lite för skarpa och framförallt stränga. Gillade liksom min lite luddiga, mjuka och oskarpa värld rätt mycket. Jag vet inte om det är för att mitt undermedvetna vill hålla fast i min lite mjukare luddigare värld som jag lämnar kvar glasögonen på kontoret de dagar jag vet att jag ska tillbaka dagen efter men de brukar inte komma med hem i alla fall. Det gör att jag på kvällarna ogärna läser eller till exempel skickar sms då jag inte har någon direkt aning om vad jag egentligen har läst eller för den delen har skrivit. För på kvällarna är jag trött och då är jag mer än halvlind trots att jag inte nyss har tagit av mig glasögonen. Vid de mest angelägna tillfällena kan jag dock ta ett foto och zooma så att jag kan se vad det står men luddigheten kvarstår vilket känns rätt bra så jag anser att det är en alldeles förträfflig lösning.