Kaffebrist

Häromkvällen inträffade något helt fasansfullt i vårt lilla hushåll. Det var så horribelt så jag kunde först inte tro att det ens var sant. Jag menar att vissa saker helt enkelt inte får ske, och detta är en sådan sak, så jag blev redigt uppskakad. Det förskräckliga som inträffade var att kaffet var slut! Helt slut. När jag skulle göra kaffe efter att middagen och disken var avklarade så stod jag gapandes och tittade ner i en alldeles tom kaffeburk. Sökte därefter febrilt igenom skafferiet men det gick inte att finna ens lite små rester av något malt kaffe som jag kunde skrapa ihop och brygga i alla fall en halv kopp kaffe med. Sökte därefter upp den äldsta sonen och spände ögonen i honom och frågade om han hade använt det sista kaffet. Han svarade mer eller mindre viskande och oerhört ursäktande att jo han hade gjort kaffe, och druckit det, under dagen. Han kände sig tydligen nödgad att påpeka att han verkligen hade druckit upp det också så att det sista kaffet inte endast hade använts utan även förtärts också. Tror att han anade att om jag fick besked om att det sista kaffet endast hade gått till spillo så hade jag gått i taket helt och hållet. Jag skulle hade alltså inte ha fått gravitationen till att upphöra att fungera men jag skulle ha blivit lite lätt förargad och skapligt irriterad. Mer än jag redan var.

Jag slängde på mig skor och gav mig raskt iväg mot närmaste affär för att åtgärda det horribla som inträffat. Väl framme i affären sprang jag snudd på ner en kvinna och två män på väg till hyllan med kaffe. Sen stod jag där och beundrade alla kaffeförpackningar innan jag greppade ett paket och skapligt skyndsamt ilade hemåt igen. Passerade faktiskt en kassa och betalade för kaffet också innan färden hemåt påbörjades så ingen behöver anmäla mig för snatteri. Väl hemma bryggdes en kanna med kaffe men sedan kom jag liksom av mig med de övriga inplanerade göromålen för kvällen. Det i sin tur innebar att jag helt och hållet missade att storhandla vilket verkligen behövde göras. Det var nämligen inte bara brist på kaffe utan även övriga hyllor i både skafferiet och kylskåpet gapade rätt tomma. Mitt kaffesökande hade förvisso underlättats av att det inte stod så många saker i skafferiet men jag föredrar ändå att ha lite mer saker hemma för att undvika panikutryckningar. Sådana kan förvisso behöva göras ändå ibland men jag uppskattar om de inte sker så ofta.

Morgonen efter så hade jag kommit lite mer till sans och satte mig därför och storhandlade redan innan frukosten inmundigades. Jag klickade i att jag önskade få tre paket kaffe levererade, trodde jag, utöver allt annat också. Valde tre för jag brukar handla två men jag kände att jag denna gång behövde ett extra. Tänkte att jag kanske borde ordna en liten gömma för att undvika att fler paniksituationer kring kaffe uppstår i framtiden. Ni vet, lite som en första förbandslåda. Det där med att storhandla innan frukosten skulle visa sig vare en inte allt för god idé efter att leveransen skett, men jag ansåg just då att jag hade varit jätteduktig och kände mig riktigt nöjd med mig själv. Dagen efter, när jag kom hem från jobbet efter att sönerna tagit emot och packat upp allt jag handlat, så möttes jag i hallen av två rätt frågande söner. De ifrågasatte tämligen skarpt vad jag pysslat med morgonen innan. Enligt sönerna så hade mina inköp tett sig skapligt förvirrade. Mer än vanligt. Bland annat så var både mängden nyponsoppa och kaffe som inhandlats mer för ett kompani än något vi normalt gör av med under ett par veckor i vårt hushåll. I alla fall om vi inte är många fler än vi är och det är vi inte. Yngsta sonen öppnade skafferiet och visade skrattandes de sex paketen kaffe jag köpt och som han med nöd och näppe fått in på nedersta hyllan där de brukar stå. Men normalt i en klart mindre mängd då. Vi har i alla fall rätt gott om kaffe hemma ett tag framöver, men vi saknar en hel del annat som vi skulle behövt.

Om nu någon skulle vara lite osäker på hur sex paket kaffe ser ut...