Det finns ett talesätt som lyder har man inte jobb så skaffar man sig. Det är ett av alla de talesätt som skulle kunna användas i en beskrivning av mig.
Dagen började i en ganska sävlig takt. Takten har kanske inte ökat direkt, i alla fall inte konstant, men mängden arbete har däremot gjort det med besked. Jag åt min frukost och drack mitt kaffe i godan ro för att så småningom ramla ner i träningskläder med avsikten att ta mig en rask promenad och rensa tankarna lite. Ja, jag ramlar ofta ner i mina kläder. När barnen var små lärde jag mig även konststycket att klä på mig samtidigt som jag gick uppför trappen i vårt dåvarande hus. Jag kom i alla fall på att jag inte hade inmundigat tillräckligt med kaffe för att vara riktigt vaken än så jag beslöt mig för att åtgärda det innan jag gav mig iväg. Det är ju bra att ha koll på vätskebalansen när man rör på sig så jag ansåg att det var ett klokt beslut. Medan jag drack mitt kaffe så påbörjade jag lite ansning av mina växter på vår baksida. De har blivit lite väl försummade den senaste veckan så det tog en stund. Efter den stunden så kände jag mig fortfarande ändå inte riktigt redo att lämna hemmets trygga vrå så jag tog fram en liten hink, såpa, en trasa och en putsduk för att torka av PS lamporna i barnens sovrum. Jag låg förra helgen på soffan i äldsta sonens rum och noterade då att taklamporna var fasligt dammiga så det kändes som att det var ett lagom projekt att ta tag i idag. För den som vill veta mer exakt hur lamporna ser ut så går det att söka på PS 2014 för jag orkar inte riktigt bemöda mig med att ta ett foto just nu.
Jag fick med mig allt upp till barnens sovrum, och en pall, och tog mig an mitt lilla projekt. Alltså det jag trodde skulle vara ett alldeles förträffligt lagom tidsödande litet projekt. Började med taklampan i äldsta sonens rum och även om det var lite pyssligt så gick det ganska bra. Jag hade förvisso haft i lite för mycket såpa i vattnet men jag orkade inte åtgärda det så det fick liksom lösa sig ändå, även om det var lite överdrivet mycket skum i både hinken och så småningom även trasan. När jag flyttade på pallen så ställde jag den först lite för nära dock. Jag stod då där och funderade över om jag kanske inte borde kliva ner igen och flytta på den fem centimeter så att det skulle vara lättare att nå än att riskera att ramla. Kom fram till att det troligen var ett klokt beslut så jag klev ner och flyttade pallen fem centimeter åt sidan och torkade av det sista. Kände mig rätt nöjd över resultatet och flyttade därefter på allt till yngsta sonens sovrum för att minska något på mängden damm även i hans rum.
Till en början gick det riktigt bra. Pallen hamnade på rätt avstånd på en gång och jag torkade av ena sidan medan lampan var ihopdragen. Tänkte att det skulle vara en god idé att torka av andra halvan av lampans utsida också innan jag öppnade den för att börja bråka med insidan. Dock var jag lite lat och drog mig till minnes mitt pallflyttande fyra minuter tidigare så jag plirade lite mot yngsta sonens säng och försökte bedöma avståndet mellan både pallens placering och nåbarheten till taklampan från den. Kom fram till att om jag tog ett lite större kliv så skulle det nog gå och avståndet till lampan ifråga verkade vara precis lagom från sängen för att kunna nå utan att jag skulle behöva sträcka på mig för mycket. Lyfte därefter på ena foten och benet och började ta sats för någonstans i bakhuvudet så kom jag ihåg att jag stod på en pall och inte på golvet. Någonstans i bakhuvudet var inte alls tillräckligt för att från första början förstå att jag borde ha klivit ner på golvet först och sen upp på sängen. Pallen började vicka i samma millisekund som jag lyfte på foten, eftersom den andra foten stod på ena kanten, och därefter for hinken med vatten och för mycket såpa i ner på golvet. Jag lyckades landa på den fot jag nyss stått på och pallen for iväg åt ett annat håll. Hinken innehöll tre liter såpvatten och det är väldigt mycket när man spiller ut det. Självklart har jag kontrollmätt mängden vatten efteråt så jag kan garantera att den stämmer sånär som på någon deciliter då. Innan jag mätte upp vattenmängden så hade jag lite annat att stå i dock.
Så snart jag konstaterat vad som skett så slängde jag mig ner mot golvet för att stänga av strömmen till förgreningsdosan som var på, och fylld till bredden av urtagen med vatten. Jag har genom åren lärt mig att vatten och el inte är någon bra kombination så den röda knappen mer eller mindre skrek åt mig. Efter det studerade jag förödelsen och suckade högljutt över min alldeles egna unika urkorkade klantighet. Ställde hinken upp på golvet och började torka upp vatten och såpa och vred ur det ur trasan ner i hinken. Vid det här laget så hade jag flera saker att ångra men en av dem var just mängden såpa. Trasan blev snabbt överfull av skum och var i stort sett oduglig till att torka upp något med. Jag ställde mig därför upp för att gå ut i badrummet och skölja ur den ordentligt. När jag kom till badrumsdörren så blev jag påmind om att den var full med smutsiga fingeravtryck på ena kanten så jag passade då på att använda den skummande trasan till att gnugga bort det. Sköljde sedan ur trasan och torkade av lite mer ordentligt innan jag återgick till yngsta sonens sovrum. Passade i och för sig på att torka av handfatet först också. Kopplade ur förgreningsdosan ur eluttaget och förflyttade den till badkaret i badrummet. La den förvisso först i handfatet men insåg relativt snabbt att jag förmodligen skulle behöva spola mer vatten där under det pågående upptorkningsförloppet så jag flyttade den därför till badkaret. Inte för att det skulle påverka det totalt dränkta stadiet som grenuttaget redan befann sig i men det känns liksom aldrig rätt att spola vatten över elrelaterade produkter.
Tog med mig en handduk tillbaka till sovrummet och vred ur nederdelen av gardinen i den innan jag hängde upp gardinen över ett fönsterhandtag. Började sen med att torka golvet under nattduksbordet. Hela bordet blev i och för sig avtorkat eftersom det hade skvätt upp vatten på undersidan av det. Metallbenen blev till och med putsade så pass så att metallbenen blänker som de inte gjort på ett bra tag. Flyttade undan nattduksbordet och pallen så att de var lite mer ur vägen och drog sedan ut sänglådorna. De behövde såklart torkas av på undersidorna men utan att ta ur sakerna som låg i dem för det orkade jag inte så det var förmodligen lite pyssligare än nödvändigt. Placerade dem på sängen efter att de var skapligt avtorkade på alla sidor. För det var ju lika bra att passa på att torka av dem ordentligt när jag ändå höll på liksom. Satt kvar på golvet och studerade den lilla insjön som jag så klantigt skapat. Funderade lite kort över hur jag bäst skulle åtgärda resterande del av upptorkningen. Gick därefter ännu en gång ut i badrummet, som jag besökt ganska många gånger vid det här laget, och hämtade ännu en handduk. Torkade upp allt jag kom åt och drog sedan ut sängen från väggen så att jag kunde komma åt kanalen som var kvar längst in. Den kvarvarande kanalen innehöll även en hel del dammrester så det tog en stund att få upp alla flytetyg. Jag var osmart nog att skölja ur trasan med jämna mellanrum så det finns viss risk att jag kommer behöva rensa avloppet i handfatet innan dagen är slut också. Till slut var det endast under benen till sängen som jag behövde torka av. Lyfte därför ett hörn i taget med en hand och föste in en handduk under och drog sedan ut den igen efter att jag sänkt ner sängen till lagom nivå. Fick faktiskt in en riktigt bra snits på det tills jag kom till det sista benet.
Med tanke på alla fysiska övningar jag behövde företa mig, de skulle kunna liknas vid ett smärre träningspass, så var träningskläder en skapligt passande klädsel ändå. Men det var definitivt inte därför jag hade ramlat ner i dem.
Ett antal koppar kaffe är nu konsumerade och jag funderar över att om jag ska ta mig tillbaka upp till övervåningen för att ge mig i kast med att ta hand om resten av förödelsen som jag skapat genom att flytta runt på allt för att kunna torka upp allt såpavatten. För tillfället ser det nämligen mer eller mindre ut som ett katastrofområde i yngsta sonens sovrum, så det är tur att han inte är hemma för han skulle bli vansinnig på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar