En uggla

Jag har köpt en liten uggla till mig själv. Inte en riktig, för det vet jag inte ens om man får. Eller riktig är den väl på sitt sätt men den är inte levande utan den är av metall. Jag har gått och kikat på den och alla hans kompisar ett tag men till slut slog jag till och köpte en av dem. Anledningen till att jag köpte den var att jag på något märkligt vis identifierade mig med den. Ugglor anses vara kloka, så det var inte det jag kände samhörighet med, men det kan möjligtvis vara glasögonen då jag känner mig mer och mer oseende desto fler år som går. Jag kan förvisso vara lite klok ibland men definitivt inte hela tiden. Ibland hör jag dessutom klart mer hemma i facket av korkade personer. Till och med stenkorkade.

Ett exempel på ett tillfälle då jag verkligen inte kunde få hjärncellerna till att samarbeta alls var under en middag med sönerna. Det finns många fler tillfällen men det här kommer jag ihåg och har blivit något som vi kivas lite om emellanåt. Jag fick av någon outgrundlig anledning frågan av äldsta sonen vad 3,5 gånger 11 blir? Jag svarade tämligen raskt och bergsäkert, 46! Yngsta sonen tittade misstroget på mig men då jag var så himla säker på mitt svar så blev han skapligt osäker på om svaret han hade kommit fram till verkligen stämde. Han fick till slut fram ett lite tvekande 38,5 varpå han fick en bekräftelse av sin bror om att det var rätt svar. Jag hade fortfarande siffran 46 i huvudet men började ändå tänka till lite över hur jag hade kommit fram till det. För 3,5 gånger 10 blir ju 35 och 35 plus 11 blir ju 46. För den som är åtminstone normalbegåvad så är det rätt uppenbart att jag på mindre än en millisekund lyckats göra mig själv förvirrad och inte ens kom ihåg vad det var jag skulle räkna ut. Sönerna plirade uppmanande mot mig för att få mig att medge att jag bara skojade med dem. Det hade jag dessvärre inte gjort men jag började förstå att något blivit rätt tokigt i min uträkning. Till slut kom jag underfund med vad jag hade gjort och började gapskratta. Försökte genom skrattsalvorna förklara hur jag hade fått ihop mitt svar varpå sönerna gjorde mig sällskap i skrattandet.

Om min nya lilla uggla på något vis kan få mig att bli lite klokare är mycket tveksamt. Men, jag kanske försöker skärpa till mig om jag uppmärksammar den. Fast det är inte heller särskilt troligt. Jag tycker att den är lite söt i alla fall och jag kanske kan bli påmind om att boka tid hos optikern någon gång ändå.

Sovmorgon

Under middagen på fredagar brukar vi gå igenom om det är något särskilt som behöver göras under helgen. Eller om det är någon som har något särskilt önskemål om något. Sedan brukar en kort utvärdering göras av ork, energi och lust och så utgår vi ifrån det. Igår var det inte mycket som avhandlades under middagen. Jag fick dock fram att jag behövde ta sovmorgon, eller snarare som jag mer uttryckligen sa, jag behövde sova ut. Då föll tankarna på vad samma sak heter på engelska, sleep in, vilket vi samtliga runt bordet kunde enas om var lite lustigt. Om man skulle säga sleep out på engelska så blir det något helt annat och jag vill definitivt inte sova utomhus då jag är rätt bekväm av mig. Det blir snudd på lika tokigt om man direktöversätter från engelska till svenska och säger att man vill sova in. För har man lite livlig fantasi så kan man få sova in till somna in och det vill jag absolut inte göra för jag är inte på långa vägar klar med mitt liv. Så småningom kunde vi ändå enas om att jag behövde sovmorgon för mina tankar var klart krokigare än vanligt. 

Jag gick och la mig i skaplig tid. För att vara en kväll när man är ledig dagen efter. Andra skulle eventuellt kunna vilja påskina att det var lite sent men för mig var det en hyfsad tid ändå. Mr T gjorde mig sällskap i sängen och Mr S vaktade på golvet så att jag inte skulle försöka gå upp för tidigt på morgonen. Mr T hade en del att förtälja innan vi till slut kunde enas om var i sängen vi skulle sova. Vaknade sen 6:43. Bestämde mig för att det var alldeles för tidigt för att gå upp så jag vände mig om och somnade om. Vaknade sedan vid 9:37. Ansåg att det var en klart mer human tid att gå upp vid, en ledig lördag, så jag kurade ihop mig en kort stund innan jag bestämde mig för att toffla ner till köket. Konstaterade innan jag lämnade sängen att jag måste ha sovit vilt då jag med bestämdhet vet att jag gick och la mig på ena sidan, men när jag vaknade var jag på andra sidan och med ett annat täcke. Grunnade lite kort över om orsaken var att jag ånyo försökt bädda sängen medan jag fortfarande sov i den. Lämnade det dock snabbt därhän då jag i alla fall kom ur sängen. När jag kom ner till köket visade klockan på kaffebryggaren 11:22. Gnuggade mig i ögonen och plirade misstroget mot kaffebryggaren samtidigt som jag sträckte mig efter telefonen som brukar vara mer pålitlig. När det kommer till tid i alla fall. Telefonen höll till min förfäran med kaffebryggaren om tiden på dygnet. Efter att jag samlat ihop mig lite så fick jag igång kaffebryggaren och utfodrade de små svältande fyrfotingarna. Funderade lite kort över om jag skulle äta lunch istället för frukost men kom raskt fram till att just på helgerna uppskattar jag att få sitta en stund i lugn och ro med frukosten så det fick bli det trots den lite sena tiden. 

Vissa skulle säkerligen vilja påstå att jag förmodligen behövde sova så länge men när jag sover länge brukar det resultera i att jag är lite lätt trasig under dagen. Denna dag har inte varit något undantag. Städningen som jag borde ha gett mig i kast med har än så länge endast resulterat i att en taklampa har blivit rengjord. Lampan blänker förvisso fint men det tar inte bort det faktum att vi har elefantembryon under trappen. Får nog ställa en väckning imorgon så att inte hela dagen blir alldeles skev.

Handsken är kastad!

Häromdagen när jag klev på en buss så noterade jag att den låg en vante på golvet. Det var en svart stickad fingervante. Jag plockade upp den och tittade uppmanande på de närmsta passagerarna för att försöka utröna om de var någon av dem som hade tappat den. Det var det inte. En kvinna blängde dessutom lite upprört tillbaka på mig då jag tror att hon ansåg att jag störde hennes telefonsamtal. Hängde upp vanten över ett ryggstöd så att den i alla fall inte skulle bli kvar på golvet. Att gå fram till chauffören och lämna den var inte riktigt ett alternativ då det vid det här laget var andra personer bakom mig som gärna ville förflytta sig framåt och därmed komma längre bak i bussen. Att gå framåt för att komma bakåt låter faktiskt lite udda kan jag tycka. Jag förflyttade mig till slut, efter att ha hängt upp vanten, längre bak och fann en sittplats där jag slog mig ner. Bussresan avlöpte sedan utan några som helst händelser som är värda att uppmärksamma och jag kom fram till min slutdestination varpå jag klev av bussen. Dock skulle jag straxt därefter erfara att jag saknade en sak som blivit kvar på bussen. Jag hade tappat en av mina nya vantar! Jag har aldrig tappat en vante förr. I alla fall inte i vuxen ålder. Som barn kan jag säkerligen ha gjort det men det anser jag vara preskiberat vid det här laget så det räknas inte.

Om jag tappade min vante framför kvinnan som blev lite upprörd på mig vet jag inte. Om så var fallet kanske hon trodde att jag utmanade henne på duell vilket man förr i tiden gjorde genom att kasta en handske framför någon. Min avsikt var inte sådan i alla fall och jag vet inte hur vi skulle ha duellerat heller. Möjligtvis genom att kasta vantar på varandra men duellen skulle ha fått ett tämligen hastigt slut då vi inte hade fler än fem vantar att tillgå. Två var och så den tidigare tappade vanten som saknade ägare.

Då vanten jag tappade inte liknade den första förutom att de båda var svarta så fick chauffören, eller den som fann dem, inte ihop ett par vilket jag kan finna lite trist. Kan istället tänk mig att båda har hamnat tillsammans med säkert hundratals andra udda kompisar på upphittat avdelningen. Jag kommer inte göra mig omaket att försöka leta rätt på min tappade vante då jag har andra handskar att använda. Det som känns mest bistert är att paret jag hade på mig i början av just den dagen var alldeles nya. Det i sin tur bidrar till att jag har kvar den andra vanten för jag kan inte riktigt förmå mig till att slänga en ny vante även om jag bara har en kvar. Det är lite som konstaterandet att det finns inget värre än att tappa en vante och någon svarar att jo, om man slänger den man har kvar och sen hittar den borttappade. Nu tror jag inte på något vis att jag kommer att återfinna just min tappade vante om jag inte aktivt söker efter den så det behöver jag inte riskera. Men det känns ändå fel så den får vila hemma i hallen tills vidare. Och om jag skulle bestämma mig för att köpa ett likadant par så har jag ju faktiskt en i reserv.

Varde ljus

För några månader sedan tröttnade jag på att de gasfyllda tändarna vi använder för att tända ljus med tog slut hela tiden så jag köpte en som är laddningsbar. Inte med gas denna gång, utan den är elektrisk vilket jag ansåg säkerligen vara mer miljövänligt och det är ju extra bra. Om så nu är fallet eller ej har jag inte gjort några vidare efterforskningar kring så jag väljer att leva kvar i min eventuella villfarelse och fortsätter med att vara lite nöjd även om jag har fel. Vi laddade upp tändaren och jag kunde förnöjt konstatera att den fungerade alldeles utmärkt. Så småningom tog den slut och då laddade jag upp den igen. Så långt var allt väl. Sen kom det en kväll när jag skulle tända ljusen på soffbordet, vilket jag gärna gör på kvällarna då de kanske inte värmer så jättemycket men de skapar en lite varmare känsla vilket kan behövas då jag lätt blir lite frusen på kvällskvisten när jag är trött. Första ljuset var det inga problem med, men vid andra ljuset gav tändaren upp. Tänkte att den inte borde vara slut än, men kom sen på att vi är ju flera i hushållet och det kanske var någon som suttit och tryckt på den lite sådär bara för att ha något att pilla på, så jag satte den på laddning i köket. Nästa morgon testade jag att trycka på den för att se om den var nöjd med sin laddning men det var den inte. Ingen liten elektrisk ström dök upp utan den utgav sig fortfarande för att vara helt stendöd. Den fick sitta kvar på laddning under dagen för jag tänkte att skyddspluppen kanske behövde vara ställd på ett visst vis för att ladda den. På kvällen var den fortfarande helt ur funktion så jag drog ur laddaren och la den tillsammans med tändaren i en liten korg i köket. Erfor en lite lätt besviken känsla men inte så pass att jag tog fram manualen som jag faktiskt hade sparat. Handlade istället en liten glasflaska med tändstickor i och ställde på soffbordet tills vidare. Då jag handlade den på nätet så såg den inte ut som jag trodde när den levererades för då hade jag säkerligen inte köpt den. Jag trodde i min enfald att den var plattare, och inte fyrkantig, och att tändstickorna var längre. Hade jag studerat beskrivningen lite närmare hade jag säkert fått rätt på detta tidigare men nu hade jag alltså inte gjort det. Men jag tycker att den är rätt så söt så jag är inte helt missnöjd med mitt köp ändå. Fast det där med att man behöver slänga tändstickorna efter att de är använda hade jag helt förträngt.

Jag har sedan i somras blivit skapligt duktig på att handla på nätet. Men sönerna har också blivit tämligen vana med min emellanåt lätt konfunderade uppsyn medan jag uttalar; jaha var det så den såg ut?! Och ibland utbrister jag även; oj var det så många?! Så jag är inte superduktig än så länge. Dock har det ännu inte blivit så galet att jag har valt att returnera något utan allt har behållits. Ibland hamnar eventuellt överskott i bra att ha lådan som nu börjar bli rätt full och förmodligen snart behöver en liten utrensning, men det är en annan historia.

Men tändaren då? Jo, den har legat kvar i korgen tills i morse när jag fick för mig att ta fram den igen. Jag stod och inspekterade den en bra stund och sen började jag skrapa lite med en nagel på ena sidan där det borde komma ut en liten elektrisk ström. Tämligen omgående kunde jag notera att det satt fast stearin där. Tog därför fram en tandpetare och gick loss i mitt pillande. Efter att ha pillat bort en ansenlig mängd stearin tryckte jag på knappen som startar den elektriska lilla strömmen och vips sprakade den igång utan minsta protester. Kan påpeka att jag var rätt noga med att flytta på fingrarna och tandpetaren först. Tror inte att man skulle få en särskilt massiv stöt men jag föredrar att inte få någon alls. Så nu har vi en fungerande tändare igen! Och tändstickorna får stå kvar som en liten dekoration och som en extra påminnelse om att inte doppa tändaren i stearin.

Asfalt

För denna genväg gäller inte talesättet "genvägar är senvägar" utan den förkortar faktiskt promenadtiden med någon minut. Om man ska dit jag ska i alla fall. Ska man åt ett annat håll stämmer det ju så klart inte. Och då kan jag anse att man får skylla sig själv lite. Om man inte gått vilse så klart, får då har jag inga problem alls med att visa medlidande. Då jag inte ensam är upphov till denna genväg över ängen så ska i alla fall rätt många åt samma håll som mig även om vår slutdestination inte är densamma. Genvägen i sig är inte orsaken till mina funderingar utan det är däremot en bit asfalt som går att beskåda vid ungefär mitten av sträckan. Det går säkerligen alldeles utmärkt att börja med att snubbla på den också, om man har annat att titta på från första början. Dock brukar vissa instinkter ta över när man snubblar på något och man brukar därefter eftersöka vad det var får något som gjorde att man tog ett litet extra steg åt sidan eller fick ont i tårna. Då kan man få se denna lilla asfaltsbit.

Asfaltsbetong, som det egentligen heter, består av bindemedlet bitumen och krossat stenmaterial. Det känns liksom rätt malplacerat mitt ute på en äng. Om nu någon händelsevis klivit i nylagd asfalt och det skulle ha råkat fastna under skorna så borde man ha insett det relativt snabbt och inte ha kommit så pass långt att det hamnade halvvägs över ängen. Sen borde det i så fall även finnas fotspår fram till den lite större klumpen och det gör det inte. Ett annat alternativ skulle möjligtvis kunna vara att någon har övat kulstötning med asfaltsklumpar. Men det finns bara en bit asfalt så det verkar tämligen ologiskt eller också blev det en oerhört kort övning. 

Asfaltsblommor har jag hört talas om men det handlar mig veterligen om maskrosor och inte  klumpar av asfalt. Det finns förvisso asfalt i naturlig form i fyra olika sjöar i Trinidad och Tobago, Venezuela och i Kalifornien i USA. Jag kanske ska anmäla någonstans att det finns en asfaltspöl i Sverige? 

Höst

För några helger sedan utförde jag någon form av höststädning i vår lilla trädgård. Jag städade egentligen inte så mycket utan jag röjde nog mer. Eller röjde kanske jag inte heller gjorde men jag plockade undan igelkottar, fåglar, grodor, fjärilar, ödlor, ljusslingor, lampor och lite annat som inte mår så bra av att befinna sig utomhus under vintern. Djuren ifråga är alltså skulpturer och prydnader så det var inte så att jag fick för mig att fånga in lite olika arter för att förvara dem i förrådet under vintern. Fast då hade jag haft en alldeles egen Noaks ark i miniformat! Men, riktigt så galen är jag alltså inte. Förrådet är inte isolerat så det skulle ha blivit för kallt och jag skulle högst troligen även glömt bort att utfodra dem. Och någon djurkyrkogård vill jag definitivt inte ha. Det räcker gott och väl med de smådjur som fyrfotingarna släpar hem och lämnar som gåvor utanför dörren. Om de egentligen är avsedda som gåvor eller om det är så att de bara tröttnat på dem låter jag dock vara osagt. Det är inte alls omöjligt att det är det senare som är mer korrekt.

Av de stora krukorna kunde jag dock endast förmå mig till att ställa undan tre av dem. För i resten av dem så blommade fortfarande pelargonerna som smått besatta. En av dem hade till och med en massa knoppar. Pelargonen alltså, inte någon av krukorna för det skulle sett lite märkligt ut. För den som nu tror att de inte skulle orka slå ut så kan jag meddela att den har fel, för samtliga har slagit ut och blommar som om det vore högsommar.

Finner för övrigt hösten rätt vacker och har glädjen av att få åtnjuta grannens fina vildvins vackra höstlöv. Så länge de sitter kvar på sina stänglar eller vad det nu heter i alla fall. När de ramlat av är de inte särskilt vackra och jag brukar få fylla en säck med dem. Men om rötterna skulle ha befunnit sig på min tomt så skulle jag förmodligen inte ens ha fått njuta dem när de fortfarande var vackra så jag brukar trösta mig med det.

En växt som dock både befinner sig och faktiskt växer på vår tomt är densomserutsomenluktärtmeninteärdet. Jag kan inte lära mig vad den heter och den ser ut som en luktärt, fast det är inte det, så därför har den fått sitt egna rätt långa namn av mig. Men jag kommer ihåg det och personer i min omgivning vet vilken växt jag syftar på och det anser jag vara huvudsaken. Även den blommade i alla fall på friskt när jag plockade in vår lilla djursamling. Nu har den dock börjat ge upp och snart kan jag nog förmå mig till att ställa in resten av de stora krukorna också så att vintern kan få dyka upp istället. 

Måndag

Idag är det måndag och jag började dagen med att försova mig. Inte så mycket så att jag blev sen iväg från hemmets trygga vrå, men så pass att jag behövde utföra morgonrutinerna i lite mer rask takt än jag föredrar i mitt sömndruckna morgontillstånd. Det faktum att jag försov mig har absolut ingenting att göra med att det är måndag för jag kan lätt försova mig vilken dag som helst i veckan. Kan ibland nästan bli lite avundsjuk på personer som aldrig försover sig. Insåg i alla fall så snart jag väl vaknade till så pass att jag uppfattade att det faktiskt var morgon att klockan var lite mer än jag önskade. Stirrade några millisekunder på telefonen medan jag lite tyst för mig själv sjöng upp inför dagen med svordomsvisan. I mitt yrvakna lite halvstressade tillstånd fick jag för mig att jag skulle försöka vinna lite tid genom att börja bädda sängen medan jag fortfarande låg kvar i den. Har aldrig testat det förut och efter lite dragande i täcket kom jag underfund med att det var en rent ut sagt urkorkad idé så jag kommer förhoppningsvis aldrig mer att försöka göra om det. Kravlade mig ur sängen och lät den vara obäddad för stunden. Rasslade ner för trappan, utfodrade de alltid lika utsvultna fyrfotingarna och fick igång kaffebryggaren. Hastade sedan tillbaka upp för trappan igen för att väcka de gott sovande sönerna. Om inte deras ömma moder skulle vara en sådan tjatmoster skulle de försova sig varje dag. Inklusive på helgerna.

Fick i mig frukost i rekordfart och rusade in i duschen. Rusandet fick ett rätt tvärt stopp när jag halkade in i väggen. Återfick balansen och skrubbade snabbt av det hala golvet. Tvättade håret varpå schampo rann ner i ena ögat. Det sved något förskräckligt! Svedan, överflödet av tårvätska och  rödheten i ögat höll sig kvar i några timmar. Har därefter gjort en liten mental notering, med en viss önskan om att även komma ihåg den, att jag inte ska köpa det märket på schampo igen. Ramlade hastigt ner i lite kläder och bäddade sängen. Det var klart lättare efter att jag hade klivit ur den. Sängen alltså, kläderna behöll jag på. För mina medmänniskors skull och för annars skulle jag frysa.

Fick ner dator, papper, matlåda och diverse annat i väskan tills den såg ut som om jag hade med mig snudd på halva bohaget. Gav mig sedan iväg mot dagens arbetsplats. Jag kan åka antingen buss eller tåg till kontoret jag skulle till och just idag valde jag buss vilket jag skulle få ångra lite smått. Bussen dök upp i tid så det var inte det som skulle besvära mig. Chauffören lyssnade dock på radio. Eller om han lyssnade vet jag egentligen inte för det som flödade ur högtalarna ansåg i alla fall inte jag vara särskilt lyssningsbart. Föreställ dig lite tysk typ oompah musik. Personligen skulle jag aldrig välja något sådant någon morgon. Inte direkt någon eftermiddag heller. Enda gången jag skulle finna det acceptabelt skulle möjligtvis vara om jag befann mig på en ölfestival. Det stannade dock inte vid valet av musik. Kanalen som chauffören försökte lyssna på var inte helt korrekt inställd så det förekom en hel del störande brusande biljud. Funderade lite över om det egentligen var inställningen det var fel på eller om det var så att stationen led brist på inkomster och därigenom inte hade råd att bekosta en komplett exakt frekvens att sända på.

Jag kom så småningom fram till arbetsplatsen och var vid det laget väldigt vaken. Dagen avlöpte sedan väl men jag valde att ta tåget hemåt för säkerhets skull.

Midnatt råder

Eller snarare så är det i stort sett total tysthet som råder då jag tappade bort rösten häromnatten och inte har återfunnit den än. De ljud som emellanåt går att urskilja i vårt lilla hushåll är därmed tvättmaskinen som talar om att den är klar med sitt jobb och är redo att ta sig an nästa uppgift. Om nu någon bara kan masa sig in i tvättstugan och tömma den först. Våra små fyrfotingar har inte heller några som helst problem att förtälja vad de tycker om saker och påpekar som vanligt tämligen högljutt att de vill gå in, gå ut eller få mat. Mr T har även haft en mysoffensiv för sig de senaste morgnarna vilket inneburit att han ligger på mig, samtidigt som han försöker krypa innanför skinnet på mig och spinner väldigt högt. Visst mysdreglande förekommer också vid dessa tillfällen vilket inte är sådär värst uppskattat av mig. Sen kommer det stundtals små väsande ljud från mig själv. Det är när jag glömt bort att jag inte bara är lite hes utan att stämbanden har gått i strejk. Jag tycker att de hade kunnat varsla i lite mer god tid så att jag hade kunnat åtgärda vissa saker i förväg men de gjorde de alltså inte. Eller också drog de på en sista minuten semester och då kan det ju vara lite mer i brådrasket och då hinns kanske inte så mycket annat med förutom möjligtvis att packa. Vad nu stämband skulle vilja packa?!

Jag har även feber så jag är ju inte sådär jättepigg på att göra så mycket varför jag låg i soffan en stund och tittade upp i taket medan tvättmaskinen utförde i alla fall sitt jobb. Övrig städning vill den inte åta sig så det får vara tills vidare. Vissa skulle säkert kunna tycka att febern och det faktum att jag även bland annat har ont i halsen skulle kunnat vara en ledtråd till att stämbanden sa upp sig men jag är av en annan åsikt och tycker att de kunde ha förvarnat mig i alla fall lite. Nåväl, då jag låg där och lyssnade på tystnaden, jodå man kan faktiskt göra det för det finns alltid något ljud någonstans som man kan leta rätt på, så började en melodi eka i mitt huvud. Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen, alla sova släckta äro ljusen....

Det var inte alls önskvärt att ha den snurrande i huvudet men eftersom den inte vill ge sig iväg så gjorde jag om texten lite. Nu var det ju dagsljus när denna började eka men lite trogen originalet kände jag mig manad att vara så tidpunkten, gällande klockslag dock inte årstid, fick vara kvar.

Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen,
Alla vakar, tända äro ljusen, alla ljusen,

Se, då krypa mamman upp ur soffan, upp ur soffan,
Feber ge dig, virrar ut i köket, ut i köket,

Snälla sonen, låtit chipsen vara, sonen rara
Kokar te och häller upp i muggen, i en stor en.

Hur hon fryser, poppar ut tabletter, fler tabletter
nyser, gråter, hosta är inte roligt, inte roligt

Te och chips, lite udda kanske, men bara kanske
tänk, det finns säkert något värre, mycket värre

Nu till TVn! kanalerna är många, väldigt många
bläddrar kanaler fram och tillbaka, fram och tillbaka,

Mamman kvider. Ont det gör i kroppen, hela kroppen
Hon rasslar ut i köket all i ordning ställa, ordning ställa

Sedan upp för trappen, upp för trappen
mamman kryper ner i sängen, ner i sängen

Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp tipp tapp.

Refrängen kan även den bytas ut och då blir det följande
host harkel, host harkel, atjo-snörvel-snyft-prosit, aj aj snyft

Trots

När jag blir tillsagd av den äldre generationen om vad jag skall göra så blir jag snabbt väldigt obstinat. Jag återgår till ett stadium av en treårings trots och som skapligt många vet så är den inte alltid att leka med. Det är inte alla ur den äldre generationen som skapar denna rektion utan den uppstår enkom när det är en förälder som utfärdar ordern. I övrigt så är jag så pass gammal att jag har kommit till insikt om att äldre har mycket erfarenhet, kunskap och även mycket intressant att förtälja. Det innebär dock inte att jag inte kan argumentera för min åsikt eller en sakfråga om jag vet att jag har rätt. Eller åtminstone en annan infallsvinkel som kan påverka utfallet, bara för att det är någon som är äldre än mig som är av en annan åsikt. Men när det kommer till en förälder så blir det mer ett rungande nej än någon särdeles intressant diskussion. Det var som sagt det där med att bli ett litet barn igen. Föräldern behöver inte heller ha fel utan jag kan vara fullt medveten om att denne egentligen har rätt men att bli tillsagd vad man ska göra får mig att reagera väldigt starkt. Jag tror inte på något vis att jag är unik i detta beteende utan har deltagit i diskussioner med vänner som reagerar på liknande vis.

Efter att ha begrundat mitt beteende en stund så försökte jag söka stöd hos den yngre generationen när den hade vaknat till liv. Det förväntade stödet uteblev dessvärre. Helt. Det i sin tur skapade en stor besvikelse hos mig. För inte nog med att den yngsta sonen tyckte att jag hade fel höll han även med sin morförälder. Kändes lite som att jag var utsatt för en konspiration. Även om både den äldre och yngre generationen i och för sig hade rätt. Men det visste de inte då. För ingen av dem är någon spåmästare eller har en liten glaskula som visar dem framtiden. För om de hade haft det så hade jag bett om råd vid betydligt fler tillfällen. Just vid detta tillfälle hade jag inte ens bett om råd utan fick ändå besked om vad jag skulle göra. Men ok då, jag gör väl som ni säger. Men bara denna gång. Och inte för att ni sa det utan för att jag själv har bestämt mig för det. Så det så.

Musjakt

Jag var inte själv närvarande vid början av denna berättelse men likväl vid upplösningen av den. Var dock delaktig i större delen via sms. De som däremot var närvarande var yngsta sonen, Mr T och Mr S. Sonen var inte helt stormförtjust i just sitt deltagande i det hela men förstod ändå att det var en god idé att vara det. Vi har nämligen erfarenhet av vad det innebär att lämna en katt som leker med en mus inomhus och sedan efter en stund tröttnar på leken. Det vill säga när musen är död. Så småningom börjar den också lukta illa. Musen alltså. Det senare var inte alls någon trevlig erfarenhet och just den gången innebar det även viss ommöblering för att komma åt kadavret och för att kunna utföra en välbehövlig sanering.

Min del i det hela började när jag meddelade att jag, om än lite sent, var på väg hem från jobbet. Sedan följde följande konversation via sms med yngsta sonen
- Ok, jag jagar en mus.
- Ajdå
Efter några minuter kom jag på att jag förmodligen borde skriva något mer.
- Har du eller en katt fått fatt i musen?
- Vet inte men Mr T morrar åt något bakom vinskåpet. (Sonen syftar här på vitrinskåpet. Vi har alltså inte ett stort skåp med vin i hemma. Men vi förvarar en del av vinet i vitrinskåpet så helt fel har han ju i och för sig inte.)
- Ok, då får vi se om musen vågar sig fram eller om Mr T lyckas ta sig in under det...
Sen var det tyst i några minuter vilket jag strax kom att få en förklaring till. Det visade sig nämligen att sonen hade lyckats få ut musen från under vitrinskåpet och därefter jagat den mot den öppna dörren. Musen, i sitt skrämda tillstånd, missade dessvärre dörren och kröp upp bakom ett element. Att det faktiskt var så tog dock en liten stund att fastställa.

Jag skäms lite men inser ändå att det förmodligen ändå inte är helt unikt att man har damm bakom sina element så jag har samlat mod till mig och lägger ändå ut fotot jag fick av sonen. Då jag ofta städar på lite mer udda ställen var sonen lite förvånad över statusen bakom elementet vilket möjligen påverkade hans misstro över att det faktiskt kunde vara damm. Jag fick i alla fall detta foto med texten:
- Det är antingen damm eller så har Mr T rätt och musen har klättrat upp bakom elementet. När den var så nära dörren också.

Jag fick kika på bilden en stund innan jag insåg att det var dammfällan bakom elementet jag faktiskt studerade. Blev lite imponerad över att sonen hade kommit åt att fota innan jag begrep att han hade tagit bilden från golvet och inte ovanifrån. Jag fann mig även tillfreds över sonens empati med den lilla musen samtidigt som jag gjorde en mental notering om att jag verkligen behöver städa bakom elementen. Fick samtidigt en till uppdatering av sonen.
- Det var damm.
- Det är damm! svarade jag.
- Tänkte det. Men jäveln är antingen där eller så sprang den ut. Jag la ögonen på den några gånger och fångade den tom en gång eller två. Den var där. Mr T är arg.
Vi det här laget hade sonen tröttnat på den oönskade sysselsättningen varför den lilla musen numera kallades för den jäveln.
- Update. Den är bakom elementet.
Jag försökte uppmuntra sonens tappra försök till att lösa situationen.
- Bra jobbat med musen!
- DEN ÄR FORTFARANDE DÄR
- Låt den vara där så länge jag är snart hemma.
- Katterna håller vakt.
- Vad bra då kommer den troligen inte kunna smita igen.

Vid det här laget hade jag kommit så pass långt så att jag endast hade en kortare promenad kvar varpå jag ringde upp sonen. Att skriva och gå samtidigt är förvisso möjligt men det saktar ner farten och ökar risken för att man hamnar på fel ställe så jag ansåg att det var bättre att talas vid istället. Under samtalet fick jag lite mer i detalj berättat för mig hur jakten hittills hade avlöpt. Fick även höra att varken Mr T eller hans bror varit till någon större hjälp. Mr T låg förvisso på rygg under elementet och försökte komma åt den stackars musen men utan framgång. När jag slutligen kom hem så sjasade jag undan våra fyrfotingar, gick och hämtade en lång pinne som jag sedan använde för att peta till den stackars lilla musen med så att han ramlade ner från sitt gömställe. Lyckades hålla fast musen samtidigt som jag höll undan framförallt Mr T. Bad yngsta sonen att ge mig något som jag kunde lägga musen i så att jag sedan skulle kunna bära ut den. Var nämligen rätt övertygad om att den skulle slingra sig ur mitt grepp om jag försökte förflytta den mer än några centimeter. Och jag behövde flytta den en klart längre sträcka än så om den skulle ha någon chans. När jag vred på mig för att se vad sonen kom med så lyckades musen slingra sig ur mitt grepp varpå Mr T var extremt snabb och greppade den. Han for sen som skjuten ut ur en kanon ut genom dörren med musen i munnen. Sonen och jag utbytte en lång blick vartefter sonen stängde dörren så att ingen av dem skulle kunna komma tillbaka in igen. Det blev verkligen ett rätt snöpligt slut på musjakten.

13 vid bordet

Ingen av oss är särskilt vidskepliga av oss så vi såg fram emot samtliga besökandes ankomst och hade inget alls emot att vi skulle bli just 13 runt bordet. Dock insåg jag samma förmiddag att vi lätt får plats 10 personer runt vårt stora matbord och även 12 men 13 skulle bli rätt svårt utan att någon skulle behöva sitta i knäet på någon annan. Jag är tämligen övertygad om att någon säkerligen hade kunnat husera någon i sitt knä men jag ville vara en god värdinna och erbjuda en sittplats åt samtliga gäster. Denna insikt skapade mig rejält med huvudbry men istället för att ge mig i kast med att lösa mitt lilla dilemma så gick jag ut i vår lilla trädgård för att plocka ihop några blommor för att ha på bordet. Jag fick ihop till tre små blomsterarrangemang och kände mig rätt nöjd över det.

Ibland är det så, eller snarare rätt ofta om man bara tillåter sig att ge sig den tiden, att om man lägger ett problem åt sidan en stund så kommer man enklare på en lösning när man tar sig an det igen. Det var i alla fall min plan. Jag började därför med nytt mod att ta fram stolar för att ställa runt borden. För jag hade kommit på att jag kunde förlänga vårt lite större bord med vårt köksbord och därigenom få plats med fler personer. Stolar kunde jag ta fram själv men borden behövde jag lite hjälp med att flytta på så det fick anstå tills någon av sönerna dök upp. Det i sin tur innebar att vårt vardagsrum började likna en sämre stolaffär. Sämre på grund av att det endast fanns två modeller att välja bland och att butiken aldrig har öppet. Jag tog därefter bort iläggsskivorna, som jag tidigare lagt i, från vårt stora bord då jag räknat ut att de inte längre behövdes eftersom vi skulle komplettera med ett till bord. Passade även på att ta bort iläggsskivorna från vårt köksbord så att bordet skulle bli lite lättare att lyfta när någon av sönerna väl dök upp.

Strax därefter kom yngsta sonen ner till min undsättning. Han var inte medveten om vad han skulle få beskåda, eller sedermera behöva göra, för om han hade varit det så hade han förmodligen dröjt sig kvar på övervåningen ett tag till. Jag berättade stolt om min plan och började sen räkna platserna igen. Och kom fram till att det blev 10 enligt min senaste plan. Satte mig därefter ner medan yngste sonen skrattade gott åt mitt lilla räknefel. Att sätta sig ner var i alla fall inga problem för det fanns väldigt gott om stolar att välja på. Det såg lite ut som om jag skulle leka hela havet stormar men helt hade missuppfattat reglerna. Och istället för att ställa fram en stol för lite, med tanke på antalet personer som deltog, så hade jag ställt fram 12 stolar för mycket. Jag satt i alla fall på en stol mitt bland alla andra och suckade högljutt över mitt räknefel. Sonen var fortfarande lite väl road över min fadäs medan jag försökte komma på hur jag kunde räkna så fel hela tiden. Då det är rätt välkänt i vårt lilla hushåll att jag inte kan räkna när jag är ledig var sonen inte särdeles förvånad. Jag lämnade till slut min stol och gick tillbaka ut i trädgården och fick ihop till ytterligare två blommor att ställa på borden om det nu skulle vara så att jag kunde räkna rätt någon gång.

Denna lilla exkursion gjorde i alla fall att när jag kom in igen så kom jag på att om jag la tillbaka en iläggsskiva i det stora bordet så skulle vi faktiskt kunna få plats 13 runt bordet. Yngsta sonen hjälpte mig därefter att justera det stora bordet och flytta vårt köksbord. Sedan kunde vi få undan alla stolar som kändes klart fler till antalet än 13 när de stod utspridda överallt. Dukningen avlöpte utan några som helst problem för tallrikar och glas klarade jag tydligen av att räkna. Efter det la jag mig på soffan en stund och fortsatte mitt suckande över mina räknefadäser. Men nu kunde jag i alla fall precis som yngsta sonen skratta åt det. Gästerna anlände så småningom och vi kunde sätta oss till bords. Ja alla utom två dök upp för de hade fastnat i några sagolika köer i trafiken. De sista två dök förvisso upp men först efter att de andra 11 hade rest sig från bordet och även börjat avvika. Det i sin tur innebar att jag hade kunnat sluppit allt huvudbry och övningarna under förmiddagen men det visste jag ju inte då. Dessutom så är jag numera väl förberedd inför nästa tillfälle som vi blir 13 runt bordet. 

REM

I slutet av 1900-talet fanns det en musikgrupp som hette R.E.M. och som blev väldigt kända. De valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2007 så de var med en bit in på 2000-talet också. Känner mig nästan alltid lite gammal när man diskuterar olika århundraden. Det var inte musikgruppen jag tänkte på när jag valde rubriken, men de ramlade liksom in i minnet på något magiskt vis, och då kan de vara värda ett omnämnande i alla fall. Min ålder har jag inte så värst mycket tankar kring heller utan den är mer som den är, och sen är det bra med det. Eller bra och bra, men den är inte påverkbar på något vis så den får liksom sköta sig själv och så hänger jag bara med.

REM kan även vara en förkortning av Rare Earth Element vilket innebär sällsynta jordartsmetaller. Mina kunskaper kring dessa är lika obefintliga som de är om REM som i detta fall syftar på ett kommando i olika programspråk. Men något jag däremot kan något om är REM-sömn. Jag vet att det, när det handlar om sömn, står för rapid eye movement. Exakt vad som pågår överlåter jag dock åt någon annan att förklara för där kommer åter igen mina kunskaper till korta. Det har i alla fall något med djupsömn att göra och det är bra för att man ska bli ordentligt utvilad. Detta diskuterade jag med en läkare under dagen idag när jag beskrev några av mina lite märkliga drömmar som jag har haft under den senaste tiden. De har alltså inte avtagit än. Drömmarna alltså.

De senaste tillskotten av drömmar, som jag kommer ihåg, är inte mindre märkliga än de tidigare och skulle säkerligen kunna ge en drömforskare något att begrunda en rätt lång stund. Tack och lov kommer jag inte ihåg alla drömmar även om en medvetenhet om att jag drömt lever kvar efter att jag har vaknat. Om jag skulle komma ihåg alla drömmar så skulle jag förmodligen rätt snabbt bli helt totalt galen för de är rätt rubbade. I en dröm så hittade jag gula lökar i alla skåp som finns i vårt hushåll. I par. Det var alltså inte så att skåpen var fulla med gula lökar utan de låg prydliga par i varje skåp. Att det skulle innebära att jag håller på med en storhandlingslista finner jag inte troligt då vi har gul lök hemma. Fast de kanske symboliserar något annat, vad vet jag.

En annan natt var jag på Ikea med tre vänner och jag hade handlat. Ingen annan fick handla utan de fick endast hjälpa mig att köra vagnar och bära. Då mitt rekord är tre överfulla vagnar på Ikea så skulle jag kunna tänka mig att jag försöker påtala för mig själv att jag inte ska göra om det, för det var faktiskt lite lätt besvärligt. Framförallt eftersom jag inte ens såg vart jag gick. Men det var några år sedan nu, och jag drog faktiskt viss lärdom av det, så jag borde inte behöva påminna mig själv om detta. Dessutom hade jag denna natt inte handlat särskilt mycket så jag hade till och med klarat det alldeles själv. Att man drömmer om att handla på Ikea är kanske inte så unikt. Många drömmer säkerligen både positiva drömmar och mardrömmar om det. Det som dock var lite mer udda i min dröm var att varje gång vi kom till en hiss för att åka ner till varuutlämningen så tog jag upp en kruka ur en kasse och drämde den i golvet. Det blev ett tjusigt skådespel av alla skärvorna varje gång. Den första var i en grön färg som jag inte gillade alls. Varför jag hade köpte den kan jag absolut inte förklara. Den andra var lila och jag kunde tycka att nyansen var acceptabel men slängde resolut ner även den i golvet för att se skärvorna sprida ut sig över golvet. Efter att jag slängt ner en kruka i golvet gick jag tillbaka till en kassa för att få hämta ut en ny kruka då den förra hade gått sönder innan vi lämnat varuhuset. Att det var jag som hade haft sönder dem nämnde jag inte. Och varför jag skulle bara få en ny kan jag definitivt inte förklara, men det fick jag. Detta moment upprepades väldigt många gånger. Jag kommer inte ihåg alla färger på krukorna förutom den fula gröna och den möjligtvis acceptabla lila men jag hann nog med hela regnbågen innan vi slutligen lyckades ta oss vidare. Minnet av drömmen förtäljer inte vad jag sedan fick för mig att göra på varuutlämningen men drömmen kanske återupptas någon annan natt och i så fall ber jag att få återkomma om det.

Kontentan av min lilla utläggning är den att läkaren tyckte att det var positivt att jag drömmer mycket för det borde innebära att jag har fått den djupsömn jag behöver. Drömmarna kommer tydligen mest efter det. Vi ska höras vid ett nytt tillfälle och om det är för att hon vill skratta åt mina lite märkliga drömmar och andra berättelser igen är jag lite osäker över. 

Se upp, städning pågår

Förra helgen var det dags för en god vän att städa. Jag fick då frågan via sms vad det är som gör att damm och annat skräp samlas cirka fem centimeter från mattkanterna och om jag kunde lösa mysteriet? Mitt svar var ett förslag om att vika upp alla mattkanter och sedan ordna korsdrag för att se om allt åkte ut eller åtminstone fördelade sig lite jämnare över hushållet så att det inte skulle vara lika märkbart. Ett annat förslag var att de skulle dansa en dammdans och se om de på det viset kunde få damm och annat att avlägsna sig. Indianerna dansar ju regndanser så varför inte. Dock påpekade jag efter lite närmare eftertanke att dammdansen eventuellt kunde slå fel ut då effekten skulle kunna bli att det ramlade ner en himla massa damm vilket inte alls var önskvärt. Då jag själv just då inte var särdeles dansant så kunde jag tyvärr inte åka dit och hjälpa till, men jag är övertygad om att de fick bukt med det okända fenomenet så småningom. 

Denna helg var det min tur att städa. Nu brukar jag göra lite stundtals märkliga insatser fortlöpande men idag behövde hela huset dammsugas ordentligt. Vi hade inte uppnått elefantnivå någonstans men små embryon gick att finna under soffan och sängarna när jag sökte riktigt ordentligt. Om du inte hänger med vid omnämnandet av elefanter så kan du läsa inlägget om elefantsafari så förstår du förhoppningsvis lite bättre vad jag menar. Utlovar inget, men det kan kanske bli lite lättare i alla fall. Då jag egentligen inte alls hade energi till att jaga runt med den lilla svarta idag så hann jag göra rätt många andra saker innan jag till slut plockade ut dammsugaren ur skåpet. Hann till och med ta en liten siesta! Och det är inte illa. Det kan till och med vara så att den gav mig rätt mycket extra energi för när jag väl kom igång så var jag lite överallt. Samtidigt. Sönerna sprang till och med fortare än våra små fyrfotingar när jag närmade mig idag. När jag städar ordentligt så både klättrar och kryper jag för att komma åt på så många ställen som möjligt för att motverka tiden det tar tills jag behöver göra om mitt lilla träningspass. Detta sker snudd på i ett tillstånd som furie så jag kan i och för sig förstå att övriga medlemmar i hushållet helst håller sig undan.

Vid ett tillfälle så backade Mr S alldeles förskräckt tre meter då jag behövde passera honom. Han hade fri lejd åt ett annat håll men tydligen tänkte han inte på det eller så ville han helt enkelt inte åt det hållet. Mr S höll ett stadigt öga på den lilla svarta och mig medan han på sitt lite komiska vis backade och vi passerade så raskt som möjligt för att inte orsaka ännu mer stress. Att sönerna lämnar rummet med ljusets hastighet när de ser mig närma mig kan jag acceptera, men de små fyrfotingarna föredrar jag att inte skrämma för mycket. Mr T noterade redan när den lilla svarta plockades fram varpå han raskt smet ut och fann någon klart tryggare plats att tillbringa de närmsta timmarna på. Hann slapp därmed möta den hemska surrande besten öga mot öga. Och även mig.

Mitt furie tillstånd är sådant att jag idag fick för mig att rengöra ugnsluckan när jag passerade köket för att lämna ifrån mig något. Insåg vid en anblick av klockan att någon form av middag behövde tillredas och att det var dags att sätta på ugnen för att kvällens förtäring inte skulle behöva inmundigas vid midnatt. Så då kunde jag lika gärna rengöra ugnsluckan först. Återgick sedan till det tveksamma nöjet att lyfta på soffkuddarna för att se vilka fynd som gömde sig där. Det var nämligen det jag höll på med när jag kom på att jag skulle ta skott från en krukväxt. För en stund innan dess hade jag insett att samtliga orkidéer som stått i ena badrummet hade tröttnat på den styvmoderliga behandlingen och helt enkelt vikit hädan för gott. Eventuella försök till första hjälpen hade varit totalt onödiga då de passerat det stadiet för länge sedan. De små krukorna var det inget fel på så det var dem som jag kom på att jag skulle hälla vatten i för att sedan ta skott från en lite mer härdad växt och se om det kommer att hända något. Något lär väl förvisso hända. Antingen dör de eller så bildar de rötter. Men vilket det blir återstår att se.

Detta lite udda sätt att städa på är kanske inte det mest effektiva avseende själva städningen men jag får ofta väldigt mycket annat gjort samtidigt. Vita handskar undanbedes dock vid ett eventuellt besök för jag har säkert missat något ställe när jag helt plötsligt har kommit på något annat som behöver åtgärdas. Men jag har lyckats dammsuga hela huset och den lilla svarta har återgått till att stå lite ledsamt i skåpet. Den lilla svarta är fortfarande ingen klänning utan vår dammsugare om du undrar.

En fluga !?!

Det finns tydligen hela 120.000 flugarter över hela världen. I Sverige finns det cirka 6000 arter. Riktigt så många arter finns inte representerade i vårt lilla hushåll utan vi håller oss till endast en art. Tror jag i alla fall. Jag har inte dissekerat dem för att kontrollera vilken art de tillhör. Jag har ju till och med vissa svårigheter med att fånga dem eller ens slå ihjäl dem vilket är det jag helst önskar göra. Det senare alltså. Att försöka fånga dem känns rätt poänglöst så det lämnar jag över till andra att försöka göra. Våra små fyrfotingar är väldigt duktiga på att jaga men de anser dessvärre inte att de flugor som bor i vårt kök innebär någon särskilt meningsfull eller roande jakt. Utomhus kan de får för sig att jaga insekter så jag begriper inte riktigt varför de inte kan bemöda sig med att ta hand om de flugor vi har inomhus.

Vi har vårt racket men det går ju inte sådär värst bra för mig med det. Det blir mer som någon lite udda forma av stretching av annars inte så välanvända muskler när jag använder det. Tänker fortfarande inte påbörja utövandet av någon racketsport så det är inte en helt nödvändig träning. Det finns även kladdiga remsor man kan hänga upp, men det är mer troligt att jag själv skulle dundra in i dem än att flugorna skulle fastna. Även om jag skulle hänga dem på något lite mer obskyrt ställe så skulle jag säkerligen endast fånga mig själv så jag avstår därför från att hänga upp sådana.

Livscykeln för en husfluga är ungefär en månad så om vi inte lyckas bli av med dem på annat sätt så bör deras livstid ta slut så småningom ändå. Vi tror att vi har fått erfara detta. Sönerna hade nämligen anledning att rumstera om rätt rejält i kylskåpet häromdagen. Jag hade handlat och de skulle packa upp allt. Det är väl inte direkt det ställe där man förväntar sig att hitta en fluga. I kylskåpet alltså, men det var exakt där sönerna fann en fluga. Som var död. Hur den hamnat där har vi ingen som helst aning om. Det mest troliga är att den flugit in där själv. Kanske vid något tillfälle när dörren stått öppen en lite längre stund. Fast flugor kan vara rätt snabba så någon längre stund har egentligen inte behövts. Eller så har kompisarna, som fortfarande irrar runt här hemma, lagt honom där i avvaktan på begravningen. Sönerna ansåg emellertid att flugan inte skulle fortsätta med att ha sin sista viloplats i vårt kylskåp så de förflyttade honom till soporna. Om de höll en lite minnesstund eller inte förtäljde inte deras berättelse. Eller också hörde jag det inte då jag satt och skrattade så att tårarna rann när de berättade om deras lite makabra fynd.

Innan någon blir alldeles förfärad och upprörd över att jag har lagt upp en bild som inte överensstämmer med texten så vill jag endast påpeka att detta inte är ett forum för fakta. Nätet kan förvisso ibland vara det, men just denna blogg är det inte. I alla fall inte alltid utan endast vid enstaka tillfällen. Fotot har jag dessutom tagit vid ett tidigare tillfälle. Men det är på en flygande insekt i alla fall så det fick liksom duga.

Drömmar

För den som tror att det kommer att handla om kakor, eftersom jag har skrivit om det tidigare, så kommer jag dessvärre att göra den besviken. Det handlar nämligen om sådana drömmar man har när man sover. Man kan förvisso även dagdrömma men det brukar man göra i ett lite mer vaket tillstånd. Fast om man går riktigt in i sitt dagdrömmande så kan man i och för sig bli rätt frånvarande och hamna i ett mer halvvaket tillstånd.

Jag provar för närvarande en medicin och den ger vissa biverkningar. Om man glömmer att ta en tablett på kvällen så kommer huvudvärken från hell med besked dagen efter. Blir även otroligt trött och sover därmed väldigt hårt. Vet inte om det är så gott egentligen men jag blir i alla fall helt utslagen. Lite som om någon har slagit en stekpanna i huvudet på mig. Är tämligen övertygad om att ingen gömmer sig i mitt sovrum varje kväll och drämmer till mig efter att jag har lagt ner huvudet på kudden utan jag är rätt säker på att det är någon form av biverkning. Och om det nu skulle vara någon som har hittat en osynlighetsrock, för en sån skulle verkligen behövas för att undvika upptäckt, så önskar jag att den slutar slå mig i huvudet på kvällarna. Fast om det är så så skulle det förvisso förklara huvudvärken. Men jag har inga bulor, vilket jag tror att jag skulle få, så jag är ändå inne på spåret att det är en klart oönskad biverkning.

Och så verkar jag drömma om rätt konstiga saker. En vän erbjöd sig av någon outgrundlig anledning att provsmaka allt åt mig. Vi var på någon tillställning av något slag och det bjöds på olika snittar och annat gott småplock. Ansåg att det var en otroligt gentil gest av min vän att provsmaka allt så jag var helt tillfreds med arrangemanget. Det var även min vän vilket jag inte riktigt kan begripa. Är inte kunglig eller viktig alls på något annat vis så jag har ingen aning om varför provsmakning av förtäringen skulle behövas. En annan vän försökte hjälpa mig att åtgärda de rosa, lila och gröna slingor jag hade lyckats åstadkomma i håret. Tänk neonfärger så kanske ni förstår min önskan om att inte ha dem. Andra får gärna ha neonfärger i håret men jag är inte alls neonig av mig så de passade liksom inte i mitt hår. Jag hade färgat håret i en och samma färg men av någon märklig anledning så hade vissa slingor av håret antagit helt andra färger. Jag har även köpt ett hus som behövde totalrenoveras. Huset ifråga är ett av de hus jag bodde i under min barndom och inget har åtgärdats under alla år sedan vi flyttade därifrån så ni kan kanske förstå behovet av viss upprustning för det är rätt många år sedan jag var barn. Barnasinne kan jag ha men jag är definitivt inget barn sedan länge.

Jag av alla personer behöver inte påverkas mer till att få konstiga drömmar eller tankar då jag har rätt mycket av den varan ändå. Så min förhoppning är att alla dessa drömmar avtar så att jag får lite mer ro på nätterna.

Mera näthandel

Det blev endast sex tekoppar, och inte 36 som jag var lite orolig för, vilket gjorde att mitt självförtroende avseende näthandel ökade markant. Till och med snudd på lavinartat. Det i sin tur har lett till att jag har gått loss totalt den senaste veckan. Med att handla på nätet. Har i och för sig gått loss och viftat en hel del med mitt racket också. Men Kalle och hans kompis Pelle har hittills undgått samtliga dödliga träffar så de surrar vidare i köket. Än så länge. Och de är två flugor för den som undrar! Jag går inte runt och slår till folk lite hursomhelst med ett racket.

Det mesta av sakerna som har inhandlats är sådant som jag har funderat över ett tag. Så jag har inte bara handlat bara för att handla. Några saker kan i för sig vara dylikt men de har i så fall halkat med när jag ändå skulle köpa något annat på samma stället. En sak jag funderat både länge och väl över är nya kaffemuggar. Slängde därför ur mig frågan till en vän via sms om hur många kaffekoppar man egentligen behöver? Då frågan ställdes helt apropå och utan kontext så blev mottagaren lite lätt fundersam över vad jag höll på med. Nu brukar den personen få lite konstiga sms med jämna, eller ojämna, mellanrum så denne lämnade det endast därhän och tänkte väl att det kommer säkert en förklaring. Jag har i alla fall kommit fram till att man behöver tio. Om nu någon annan ställer sig samma fråga. Däremot anser jag att det räcker med en kaffetermos så den gamla är på väg ut genom dörren efter att jag har ställt in den nya i ett skåp.

En annan sak jag har beställt är en hylla som ska sättas upp på en vägg. Då det saknas en borrmaskin på hyllan med verktyg och lådor med bra att ha saker i så behövde även en sådan inhandlas. Jo, vi har flera bra att ha lådor och om man läst tidigare inlägg så kan man förstå att det behövs. Inköpet av borrmaskinen tog en stund. Jag och äldsta sonen satt och jämförde prestanda, vikt och en massa andra saker en lång stund innan vi slutligen bestämde oss för ett alternativ som förhoppnings passar oss. Det blev en maskin av märket Ryobi om det säger dig något. För mig betydde det absolut ingenting alls innan vår exkursion på borrmaskinsmarknaden. Om det var ett bra eller dåligt val återstår att se då den ännu inte har levererats. Det har inte hyllan heller och jag hoppas att de kommer i rätt ordning. För när hyllan dyker upp så vill jag få upp den på väggen så snart som möjligt.

En hel del av det jag beställt har dock anlänt vårt lilla hushåll på olika vis. En del har levererats vid dörren och en del har jag fått hämta ut på stället där det är förskräckligt jobbigt att jobba. Lite som yngsta sonen säger, det är jobbigt att jobba det hör man ju på ordet. Vid uthämtning av paket så har jag fortsätt vara oerhört positiv och uppåt för att se om jag kan påverka arbetsmiljön något lite i alla fall. Sen kan jag som vanligt verka lite lätt förvirrad då angiven avsändare inte alltid stämmer med stället man har handlat ifrån och det verkar faktiskt roa dem åtminstone lite. Min förvirring alltså. Senaste paketet jag hämtade ut trodde jag kunde vara en present till yngsta sonen men paketet stämde inte alls överens vare sig i vikt eller format med presenten. Det visade sig vara två lampor till mitt sovrum. Inte ett rätt alltså...

Vi har det för närvarande lite som lilla julafton var och varannan dag. Yngsta sonen påtalade att det är som en vanliga julafton. Jag påpekade då att jag betalar för allt jag handlar varpå sonen svarade, ja precis som på riktiga julafton. Han har lite rätt i det, eller rätt mycket rätt egentligen. Men vi får diverse saker ersatta och förnyade vilket jag finner oerhört tillfredsställande så jag är nöjd som ett barn på julafton ändå. Trots att jag får betala för allt. Men det är nog för väl att jag återgår till arbetet snart för det blir alldeles för dyrt i längden med semester på det här viset.

Våra nya kaffemuggar och tekoppar.

Sociala medier

Då jag är tämligen nyckfull i mitt skrivande och antal inlägg kan variera från flera på en och samma dag till inget alls på flera månader så har jag full förståelse för att det kan vara lite lätt svårt att hänga med i svängarna. Det finns alltså ingen som helst logik i frekvensen av inlägg. Möjligtvis kan det bero på hur mycket jag har omkring mig men det stämmer inte alltid heller. Men det heter ju att det inte finns någon regel utan undantag. I detta fall kan det dock vara så att undantagen är fler än själva regeln men ändå.

Det kan förmodligen ses som lite osocialt att vara just anonym på en blogg men tänker fortsätta med det. Att vara anonym alltså. Skrivandet har jag en ambition att fortsätta med. En del av er vet i och för sig vem jag är och jag skriver ju om olika tankar och eskapader så ni andra som hittar hit lär ju känna mig till viss del också.

För att förenkla lite för de av er som vill veta när min skrivaranda har infallit så har jag skaffat konton på olika sociala medier. Jag finns därför numera på Twitter och Instagram. Om man önskar följa mig där så är man välkommen att göra det. Det är definitivt inget tvång alltså utan helt och hållet frivilligt. Det går alldeles utmärkt att dela vidare om man känner för det också men själv kommer jag att avstå. Förutom som krokiga tankar då. Annars finns det ingen större poäng att ha Twitter eller Instagram. Om man inte har det för att endast läsa då och det kan man ju också göra såklart. Men eftersom jag nu skriver så har jag valt att interagera via sociala medier. Eller jag publicerar inlägg i alla fall. Så mycket en till en kommunikation är det väl inte direkt. Det var det där med regler och undantag...

Ett racket!

För några år sedan fick jag frågan vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Har inte fått frågan endast en gång i mitt liv utan den har ställts även efter det. Faktiskt även åren innan dess också. Men den här gången visste jag faktiskt exakt vad jag önskade mig och kunde ge ett rakt svar. Nämligen ett racket! Det var inte så att jag hade kommit underfund med att jag skulle påbörja utövning av någon racketsport för det tror jag inte att min lilla kropp skulle mäkta med. Mottagaren av mitt önskemål blev troligen både skapligt förvånad och lite fundersam över mitt för en gångs skull otvetydiga svar. Kan se framför mig hur samma person kunde föreställa sig mig fäktandes för att försöka träffa en boll av något slag. Beroende på sportutövning då. Fast skulle jag fäktas så vore det klart bättre att önska mig en värja. Men det skulle troligen vara lite väl farligt just för mig då jag ibland kan vara lite lätt valhänt och det skulle kunna orsaka en hel del skador både på mig själv och annat i min närhet. Förklarade i alla fall vilken typ av racket jag önskade mig då det finns en uppsjö av liknande redskap. Det jag önskade mig var en racket för att slå ihjäl flygande insekter med. Detta var alltså innan jag utökade mina kunskaper om näthandel. De behöver förvisso fortfarande finjusteras lite då det ibland blir lite tokigt men jag visste att frågeställaren var rätt duktig på att handla på nätet.

Innan någon blir alldeles förfärad över mitt önskemål vill jag påpeka att jag är väl medveten om att man ska vara rädd om insekter och inte slå ihjäl alla man ser. Det gör jag inte heller. De, främst flugor, som fastnar i vårt kök är de jag är mest intresserad av att komma åt. Racketen används förvisso emellanåt även i andra rum i vårt lilla hushåll, men mestadels i köket. Flugorna flyger nämligen in i huset när vi har öppet på baksidan och lyckas sedan förirra sig längst in till köket men hittar sedan inte ut igen. De tillbringar därmed sin sista tid i livet studsande mellan väggarna och köksfönsterna. De som har försökt få ut förirrade flygfän vet att detta kan vara en svår uppgift och därför ville jag ha ett racket. Förresten tycker jag att ett racket låter lite märkligt. En racket är fel och låter i och för sig ännu märkligare men jag får liksom koncentrera mig på att skriva rätt hela tiden.

Jag önskade och mottog i alla fall tacksamt ett racket i födelsedagspresent. Graden av lyckade försök till att döda flugor med det varierar kraftigt. Häromdagen gav jag mig i kast med att försöka få två flugor som tillbringat en för lång tid av sina liv att antingen förkorta dessa eller att försvinna ut från köket. Stod och viftade hej vilt. Lyckades träffa en av dem med kanten och fick därmed ut flugan i hallen. Kalle flög såklart inte vidare ut utan tillbaka in i köket. Ja, det händer att vi döper våra flugor. Fortsatte mitt viftande ett tag till och tyckte att jag fick till en rätt bra backhand så småningom när jag stod och svingade lite på måfå. Gav till slut upp kampen med flugorna så de bor än så länge kvar i vårt kök. Vi har viss insyn i vårt kök så om du går förbi ett hus och ser en vilt fäktande kvinna i köket så kan det vara jag som jobbar på min backhand. Eller jagar flugor.

175 gram

Upptäckte nyss till min förtjusning att kakpaketet som jag går och småäter ur innehåller 175 gram kakor. Förpackningen innehåller frasiga drömmar. Ekologiska sådana dessutom så då känner jag mig ännu mer nyttig. För om jag köper en chokladkaka på 200 gram så kan jag lätt få i mig en sådan på en nästintill förskräckligt kort tid. Slår inte riktigt sönerna i förtäringshastighet av choklad men ligger inte långt efter i tidsåtgången. Då jag är alldeles för begeistrad i att gå runt och småäta, vilket jag precis som många andra inte borde, så blev jag i alla fall lite upplyft av denna upptäckt. Tänker inte gå in på antalet kalorier som respektive produkt kan tänkas innehålla, för det känns som överkurs, utan jag håller mig enkom till dess angivna vikt på förpackningen i mitt lilla resonemang.

Att det tar mig längre tid att få i mig ett helt paket med kakor än det tar med en chokladkaka anser jag vara något mycket positivt. Vi inhandlade kakor häromdagen för att det skulle finnas hemma till fikat på eftermiddagarna men jag har hittills lyckats hålla ett kakpaket helt för mig själv. Att jag gärna vill ha något till kaffet som jag går runt med när jag är ledig är den största anledningen till att jag småäter mer under semestern än övriga dagar. Men jag känner mig nu väldigt nöjd över min insikt och tar en kaka till utan riktigt lika dåligt samvete. Visst är det logiskt..?

Tågutflykt

Jag åkte tåg en dag förra veckan. Hade en fastställd slutdestination så det var inte så att jag bara satte mig på ett tåg för att se var jag hamnade. Fast det skulle säkerligen vara lite spännande. Men inte helt görligt då en biljett behöver inhandlas innan själva avresan. Men man skulle faktiskt kunna ta sig till tågstationen och sen se vilket tåg som går först och därefter köpa en biljett medan man står kvar vid perrongen. Det finns ju ett talesätt som säger att alla vägar bär till Rom, undrar om det även gäller alla tågspår? Nåväl nu var det inte så att jag valde ett tåg på måfå utan jag hade redan en bokad biljett så jag visste därigenom i förväg vilken avgångstid som gällde samt var jag skulle kliva både på och av.

Det var lite smått ljummet i vagnen där jag satte mig. Trodde inte att temperaturen skilde sig nämnvärt åt i övriga vagnar varpå jag beslöt mig för att sitta kvar. Reste från tågets första station så jag och de få övriga resenärerna klev på tåget när det kom in och satt sedan lydigt och inväntade avgångstiden. Ingen beslöt sig således för att kapa tåget för att de hade väldigt bråttom någonstans vilket kändes betryggande. Konstaterade efter en stund att det fanns ett uttag så att jag kunde ladda mobilen lite till så jag rotade runt lite i väskan för att hitta rätt sladd och efter en kort stund fann jag den och tog den i bruk. Passade på att lyfta ur drickan, öppnade den och tog en klunk också. Bannade mig själv lite för att jag hade köpt en läsk då det jag egentligen mest ville ha var vatten. Men intalade mig snabbt att flytande socker säkerligen också var bra. För något. Vet dock inte vad.

Vi var tre passagerare i hela vagnen. Det var en dam som satt några säten framför mig. Damen ifråga, skulle jag bli varse under resans gång, hade fått boka om sin biljett vilket innebar flera byten än originalplanen innehållit. Detta fick jag höra vid tågets avresa från varje deldestination då hon valde att ringa upp olika utvalda personer för att tala om exakt var hon precis hade varit och om hur hennes resa skulle fortlöpa. Även om jag fortfarande efter en vecka skulle kunna ange hennes resrutt så tänker jag inte göra det. Förutom den telefonerande damen så hade ytterligare en annan dam valt att kliva på samma vagn. Hon satte sig dock längre bak så jag kunde inte se henne efter att hon hade passerat min plats. Precis bakom de säten jag satt vid fanns en vägg som gör det möjligt att dela av vagnen. Dörren var förvisso inte stängd, då det inte fanns några husdjur som annars är tilldelade att husera i delen där jag satt, men jag blev ändå rätt förvånad över den andra kvinnans tilltag. Som jag nämnde tidigare så var det lite lätt varmt på tåget. Detta gjorde att den andra kvinnan längre bak i tåget resolut beslöt sig för att öppna ett fönster. Men inte där hon satt. Utan mittemot platsen där jag satt. Detta gjorde föga för att förändra temperaturen i vagnen när den stod still. Resten av tåget stod fortfarande stilla det också så vi hade inte blivit bortkopplade och kvarglömda även om det nästan kändes så då tiden släpade sig långsamt fram. Funderade lite kort över varför damen inte öppnade ett fönster på andra sidan väggen där hon själv valt att placera sig men lät det bero. Grävde istället lite mer i min väska för att ta fram glasögonen och en bok att börja läsa i. Var fortfarande lite störd över den andra damens tilltag och fick en impuls att kontra genom att öppna ett fönster bredvid henne också men lyckades motstå frestelsen. Ångrar dock lite att jag inte samlade mod till mig och följde min impuls.

Stängde däremot fönstret, som den andra damen öppnat, efter att tåget lämnat stationen och fått upp farten lite. Ansåg att hon kunde öppna ett annat fönster om hon nu hade en särskild längtan att lyssna till det vinande ljudet som uppstår när ett fordon förflyttar sig med hög fart framåt. Jag hade det i alla fall inte. Efter att ha visat min biljett och installerat mig tämligen bekvämt så sjönk jag ner i min bok. Jag läste alltså boken, jag satt inte i den utan satt som tämligen normalt folk på sätet. Men jag behövde inte bekymra mig om andra eller var jag var och det var det jag syftade på. Då den första damen tydligt talade om vilken station vi nyss lämnat så behövde jag inte ens se efter hur långt vi kommit på vår resa.

Jag har periodvis åkt en hel del tåg i mitt liv. Just denna resa avlöpte väl och sträckan var inte heller särskilt lång. Det som dock nästintill alltid uppstår precis efter att jag har klivit av ett tåg är den obehagliga känslan av att jag har glömt något. Därför brukar en hastig besiktning av fickor och väskans innehåll utföras i rask takt på perrongen innan jag tar mig vidare. Inte för att det skulle hjälpa nämnvärt då tåget oftast hinner fara vidare innan jag är helt färdig med min kontroll. Har även skapat en rangordning vid kontrollen så att jag snabbt kan konstatera att det som är mest viktigt för mig har kommit med av i alla fall. Man skulle kunna tänka att jag utförde denna inspektion av innehåll i fickor och eventuell väska innan jag lämnar tåget men livet blir inte riktigt lika spännande då. Och jag hade faktiskt fått med mig laddaren.

Hur den resterande delen av resan för de två damerna som satt kvar på tåget avlöpte vet jag inte. För vi bytte inte telefonnummer så att vi kunde höras igen. Kan emellertid föreställa mig att de eventuellt krigade lite genom att öppna och stänga fönster lite om vartannat för att ha något att sysselsätta sig med. Jag lämnade dock perrongen med samma innehåll i väskan som jag hade haft när jag klev på tåget och begav mig mot stationshuset för att studera det närmare. Tycker att det är lite trevligt att studera stationshus då de ofta är rätt vackra. Sen kan jag föreställa mig att det har förekommit en hel del möten och avsked med varierande känslor inom husets väggar.

Just detta stationshus är delvis snudd på övervuxet. Lämnade det dock tämligen raskt bakom mig då min dejt för resterande del av dagen anlände. 

Sommarregn

Denna sommar har det hittills regnat klart mer än vad det gjorde förra sommaren. Jag brukar relativt ofta vara skapligt förutseende när jag ger mig iväg hemifrån på morgnarna. Samtidigt vill jag inte bära runt på för mycket saker för det blir så förbaskat tungt. Undrar om det har med åldern att göra..? Men, det gör i alla fall att jag försöker avgöra om ett paraply kommer att behövas under dagen eller ej. För det är lite så att tar jag inte med ett paraply så regnar det och tvärtom. Det är lite samma sak med solglasögon. Lämnar jag dem hemma så kommer solen definitivt att gassa minst någon gång under dagen medan jag är på väg någonstans. Överlever absolut utan både paraply och solglasögon men föredrar att inte tillbringa någon del av dagen som en dränkt katt eller att gå runt och kisa. Dränkt katt statusen är inte direkt någon bekväm känsla och att gå runt och kisa kan vara lite riskabelt. Har en gång rusat rakt in i en vägg med en väldans fart utan att ens solens strålar distraherade mig. Väggen var förvisso av glas och jag var övertygad om att dörren som var någon meter åt sidan var just där, så jag använder det som bortförklaring. Men det är sådana incidenter jag försöker undvika att utsätta mig för och då är kisande inte direkt till någon hjälp.

Huruvida jag har solglasögon alternativt paraply med mig brukar i alla fall avgöra hur vädret blir. Det blir oftast tvärtom. En annan sak jag gör som även det kan avgöra hur dagens väder utvecklas är att jag envisas med att försöka häng ut tvätten på tork. Den relativt nyinhandlade tvättställningen, som jag förvisso inte är supernöjd med då jag anser att den är lite för ostadig, är i alla fall smidig på det sättet att jag kan vika ihop den såpass att jag kan få in den genom dörren utan att ta bort tvätten först. Det vill säga de gånger jag är hemma och hinner inse att det börjat regna. Det i sin tur gör i alla fall att jag är lite nöjd med inköpet. Den förra var dessutom helt slut och trasig. För när inte ens silvertejp fungerar som ihophållningsalternativ då är den liksom slut. Det är klart att man kan använda ännu mera silvertejp men jag anser att ibland får det ändå finnas en gräns till hur mycket man lagar en extremt trasig sak. Dessutom är inte en torkställning helt byggd av silvertejp särskilt stadig eller användbar över huvud taget.

Är medveten om att jag inte är ensam om att anse att vädret gärna spelar en ett spratt. En person berättade att han glömt regnjackan på landet och därefter var övertygad om att regnet skulle vräka ner under hela den kommande veckan. Nu hade han lite tur för jag gick runt och släpade på ett paraply i väskan så regnet uteblev större delen av den veckan. För att avgöra om vädergudarna verkligen existerar eller inte och för att se om de jäklas med oss med flit så skulle vi alla kunna ta med ett paraply en dag då vädret är lite extra ostadigt och se om det börjar regna eller inte. Alla i en stad i alla fall. Att samordna ett helt lands paraplymedtagande en viss dag känns lite som en övermäktig uppgift. Är öppen för förslag på vilken dag vi alla ska ta med varsitt paraply så föreslå gärna ett datum så hjälps vi sen åt att vidareförmedla det till alla andra.

16 nya tassar!

Det har under den senaste tiden tillkommit olika nya familjemedlemmar i min närhet. Det har säkerligen förekommit även hos familjer som jag inte känner men det påverkar mig liksom inte riktigt på samma sätt så det lämnar jag därhän. En vän har skaffat en otroligt söt liten valp. En annan vän har hämtat hem en gosig liten kattunge. Ytterligare en annan vän väntade barn och just idag har jag fått ta del av den otroligt roliga nyheten att det blev en liten son till. Den sistnämnda nyheten var ännu okänd när mitt omedvetna spelade mig ett rejält spratt så just den vännen kan känna sig oskyldig i detta fall.

Jag besökte i alla fall en bondgård för att hämta hem två kattungar till till vårt lilla hushåll. Har ingen aning om varför jag ansåg att detta behövdes då vi redan hade tre katter hemma. Vi har Mr T och Mr S och sen har vi ytterligare en herre som har flyttat hemifrån på obestämd tid. Han var dock hemma på besök just vid tidpunkten då jag fick ett infall av att ytterligare utöka mängden tassar i vår lilla familj. Bondgården har jag varit på tidigare så jag visste att de brukar ha fina och sociala kattungar. Jag åkte dit för att hämta hem två av dem men väl där fick jag besked om att de två kvarvarande små missarna fortfarande saknade hem att flytta till. Då man inte kan ha hur många katter som helst, ens på en bondgård, så skulle dessa två få gå ett öde till mötes som jag inte kunde stå ut med så jag beslöt mig resolut för att de hellre fick följa med mig hem. Jag kan ibland vara lite impulsiv så detta beslut var föga förvånande för övriga närvarande. Funderade en kort stund över om detta var en medveten strategi från mammans innehavare men lät det snabbt bero. Fick alltså med mig fyra små illbattingar hem från min lilla utflykt.

Väl hemma rådde det lite delade meningar över min förträfflighet att välja och dessutom ta hem nya familjemedlemmar. Vår lite äldre och utflyttade herre brydde sig inte nämnvärt då hans erfarenhet av betydlig svårare situationer än att hantera 16 små tassar var skapligt stor. Är de för frustrerande så kan man ju alltid sätta sig på dem. Mr S var inte helt nöjd över att det fanns ytterligare 16 tassar kring matskålarna. Normalt är Mr S den som roffar åt sig mest mat och han är inte alls oäven till att knuffa bort sin bror för att komma åt även hans mat. Men de fyra små kunde ta sig under och emellan på ett sätt som gjorde det svårt att ensam hinna äta upp all blötmat när den väl serverades. Torrfoder och vatten finns alltid framme men det är mer som knäckebröd och just vatten när man vet att det finns jordgubbar och champagne i skåpet. Mr T ansåg att de fyra små var en rätt godtagbar tillkomst till familjen. Men han kunde dock tycka att de var lite väl pigga och lättroade emellanåt. Själv var jag lite smått road över de små samt hur de redan befintliga fyrfotingarna hanterade situationen på sina lite olika vis.

Sen vaknade jag. Rörde lite försiktigt på mig för att utröna om jag verkligen varit så galen att jag tagit hem ytterligare fyra små missar. Konstaterade att det var tomt i sängen i alla fall. Gick ner och släppte in Mr T och Mr S och utfodrade dem medan kaffet blev klart. Drog samtidigt en lättad suck över att det bara varit en dröm. Vår utflyttade herre har tyvärr ännu inte kommit hem. Är inte heller ansvarig för ytterligare fyra små liv. Det räcker gott och väl med de jag redan, med olika grader av framgång, ansvarar för.

Varsågod att ta en pinne

Under sensommaren så brukar det framför en del hus förekomma korgar med äpplen i och ett erbjudande om att man gärna får förse sig. De har inte växt upp som svampar ur marken utan de är utställda av innehavarna av husen som har äppelträd på tomten. Har ännu inte stött på att någon som inte har egna äppelträd har ställt ut en liknande korg. Men, det är klart att om man skulle ha råkat förköpa sig på äpplen på nätet genom att i sin iver ha klickat fel på antal eller vikt så skulle man såklart kunna göra något liknande. Vi har inga äppelträd och vi har en skapligt stor åtgång på äpplen så utanför vår ytterdörr kommer inte någon tjusig korg med äpplen att dyka upp.

Däremot så har jag lyckats samla ihop en del pinnar efter att ha ansat vår häck lite. Nu menar jag inte att någon människa skulle vilja gå runt och smågnaga lite på en pinne men hundar brukar var skapligt förtjusta i pinnar. Det passerar inte direkt en strid ström med hundar framför vår ytterdörr men några brukar göra det i alla fall. Om inte annat så har vi en park i vår närhet där många brukar leka med sina hundar och jag skulle eventuellt kunna sträcka mig till att gå de 50 meterna med hinken och ställa den där. Fast då kanske jag blir av med hinken och det är endast pinnarna som erbjuds. Hinken vill jag gärna behålla. Så jag börjar förmodligen med att ställa den utanför vårt lilla hus med ett erbjudande om att ta med sig en pinne eller två.

Näthandel

Vill börja med att förtydliga att texten är tänkt att handla om att köpa saker på nätet. Så om ni tror att det kommer att handla om att köpa till exempel fiskenät eller spindelnät så kommer ni dessvärre att bli besvikna. Nu brukar man kanske inte direkt vilja handla just spindelnät för det är mera något som dyker upp när en spindel har funnit en bra plats att fånga föda på. Det är inte alltid på ställen där man önskar att spindlarna byggde bo på heller. Av flera anledningar. Fast kring halloween är det rätt många som faktiskt vill ha spindelnät och då går det att finna och inhandla på nätet. Kände ett stort behov av att kontrollera det så jag googlade det och kan därmed garantera att det faktisk är fullt möjligt. Men jag tänker inte sträcka mig till att rekommendera någon specifik sida utan det får ni själva avgöra om ni finner ett behov av att förvärva lite spindelväv. Lägger mig inte heller i mängden av spindelväv som behövs utan ni kan lika gärna handla en gigantisk mängd, i stället för lite, om ni nu skulle känna för det. Fiskenät har jag inte så mycket tankar kring utan där kan jag mer konstatera att de finns och går att handla på nätet de med. Men det är ungefär dit mitt intresse om fiskenät sträcker sig. Önskar dock lycka till med fisket om det är det som någon är intresserad av.

Nåväl, det var inte olika typer av nät jag ämnade skriva om utan hur jag den senaste tiden handlat på nätet med lite varierande resultat. Har nämligen kommit fram till att jag uppenbarligen har vissa svårigheter med att läsa innantill. Eller så är det så att jag känner mig så fruktansvärt nöjd över att ha tagit tag i saker att jag tappar fokus och i min iver trycker flera gånger på samma sak för att jag är så begeistrad över att ha åtgärdat något från min att göra lista. Jag har till exempel lyckats inhandla hela 15 linlås men behövde endast tre. De såldes tydligen i förpackningar om tre. Vilket jag definitivt inte insåg. Jag har därmed numera en livsförbrukning av linlås för jag var inte smart nog att skicka tillbaka några. För den som inte vet vad linås är så kan jag klargöra att det är små runda pluppar som sitter på fönstret som man lindar upp överskottssnöre från persienner på. De är inga stora saker att förvara så alla de jag har över har lagts i en bra att ha låda tills vidare. Att jag inte skickade tillbaka dem har delvis att göra med att produkten som egentligen var orsak till min shoppingtur inte levererades alls. Linlåsen slängde jag liksom bara på, tillsammans med några andra saker, när jag ändå hade beställt det jag verkligen behövde. Det jag egentligen behövde och verkligen ville ha var nya spaljéer. Jag hade nämligen lite obetänksamt tagit bort och slängt de gamla innan jag införskaffat nya. Men de lös med sin totala frånvaro när leveransen skedde. Den väldigt trevliga unga mannen som levererade resten av min beställning sökte igenom hela flaket och gick igenom allt som fanns där men några spaljéer gick inte att finna. Han var till och med så generös så att han erbjöd mig en AC som ersättning men en sådan är inte så effekt att binda upp växter på så jag avböjde. Reklamationen jag behövde göra var snudd på löjeväckande då foton på min leverans avkrävdes för att ärendet skulle kunna hanteras. Jag påpekade vänligt men bestämt och möjligtvis lite näsvist att det var väldigt svårt att fota något man beställt men inte fått och att jag var nöjd med resten av inköpen och att de var uppackade och tagna i bruk. Efter att ha pratat med kundtjänsten igen så kom vi fram till att jag skulle skicka foton på bland annat jordhögen jag skapat efter min leverans. Detta skickades sedan till reklamation som då kunde hantera mitt ärende och även kunde svara att spaljéerna jag beställt nu var slut. Undrar lite vart mina tog vägen faktiskt. Kanske var det de som skulle ha en AC som fick dem? Det fläktar ju liksom rätt bra genom en spaljé. Men de kyler inte ner någon luft så de gjorde ett rejält nerköp i så fall.

Debaclet med reklamationsavdelningen drog ut en del på tiden. Mest för att jag ifrågasatte fotograferingen och att deras svarsfrekvens inte var så hög men sen hade jag riktigt bråttom att införskaffa nya spaljéer då växterna som behöver dem vid det här laget hade börjat klättra vägrätt istället för lodrätt. Tog mig därför till en butik helt enkelt. Fast en butik tillhörande en annan kedja då. Fann det jag sökte, och lite annat smått och gott, och fick med mig det hem på en gång. Men jag kan inte rekommendera någon att släng upp fyra träspaljéer på armen för att sedan springa några hundra meter till en buss. Eller, det fungerade förvisso men jag var väldigt blå och svullen på nämnda arm under de efterföljande veckorna. Det skulle även visa sig att det hade räckt med tre spaljéer så jag har en över i förrådet. Den är lite större så den går inte ner i en bra att ha låda. Har dock en plan för den, som håller på och mognar lite, så därför är inte den heller återlämnad.

En annan lite otymplig sak som jag nyligen handlade på nätet och som jag hämtade ut på ett utlämningsställe, där de inte är sådär värst glada över att jobba med det de gör, var en kartong med toner och trummor. Det var inte så att det var notpapper och riktiga trummor som det går att spela på utan det var tillbehör till min skrivare. Fast om det varit riktiga musikaliska trummor så kunde jag kanske ha spelat en liten trudelutt för att muntra upp personalen på utlämningsstället. Men då hade trummorna verkligen behövt vara musikaliska i sig för jag kan inte spela på trummor. Har för mig att vi behövde göra ett försök på någon musiklektion i skolan och att det försöket inte slutade särskilt väl för mig. Det kan ha varit samma stackars musiklärare som behövde lyssna till det som även bröt sönder och kastade kritor på hela klassen under ett utlopp av total frustration över oss. Det var inte bara mig det gällde den gången. Kan föreställa mig att riktiga trummor, oavsett om de är musikaliska i sig eller ej, är betydligt tyngre än trummor till en skrivare så jag var glad att det inte var det jag beställt. Jag hade fått plats i kartongen om jag hade satt mig i den så den var rätt skrymmande att bära hem men tack och lov inte så fasligt tung. Men det såg säkerligen rätt underhållande ut.

Något som jag beställde som kom i en kartong som inte var så stor men däremot klart tyngre var handtag. Även dessa behövde hämtas ut på det ej så muntra utlämningsstället. Då jag har börjat besöka dem lite mer frekvent kan jag intyga att det inte bara är ibland de har en hemsk dag på jobbet utan det är troligen varje dag som är helt totalt fruktansvärd! Har valt att inte låta det påverka mig nedslående utan jag kvittrar varje gång glatt fram numret de vill ha när det är min tur. Tänker att det någon gång borde ge resultat. Fast då skulle jag troligen behöva besöka dem klart oftare och det är jag inte helt övertygad om att jag verkligen vill. Min lilla, rätt tunga, kartong innehöll i alla fall rätt antal handtag till innerdörrarna. Detta utröntes relativt snabbt efter min hemkomst då äldsta sonen omgående tog fram verktyg och gick loss totalt tills alla handtag var utbytta. Vi hjälptes åt med de första två men sen insåg jag att det var bättre att jag höll mig ur vägen. Passade då på att kika på vad som låg kvar i den lilla kartongen och det var tre fönsterhandtag och ett fönsterlås. Jag behövde ett fönsterhandtag... Ett av våra fönster har saknat handtag sedan vi flyttade in. Högst troligen även en bra tid innan dess då jag har rätt svårt att tro att föregående ägare kände en sådan separationsångest att de valde att ta med sig ett fönsterhandtag som minne. Men, jag hade alltså i min iver lyckats klicka i tre. Denna gång såldes de inte ens i trepack så jag hade verkligen klickat hem tre separata handtag. Det positiva var ändå att jag tydligen inte varit riktigt lika begeistrad över fönsterlåset så det hade jag endast klickat hem ett av. Vi har nu även två extra fönsterhandtag i vår bra att ha låda.

De saker som inhandlats och levererats har jag varit nöjd med även om antalet inte alltid är det förväntade, men det får jag skylla mig själv för, så jag satt häromdagen och letade efter en hylla på nätet. Fann ett sida där de hade ett bra urval men letade sen rätt på en faktisk butik i närområdet så att jag skulle kunna klämma och känna lite på några utvalda produkter för att kunna bedöma kvalitén. Några hyllor fanns inte att beskåda i butiken men väl en hel del annat som jag beslutade mig för att använda som måttstock över produkterna de säljer. Så jag kom hem utan hylla men väl med några kuddfodral och en matta. Har ännu inte bestämt mig för vilken hylla jag ska köpa och det beror delvis på att jag försöker dra lite lärdom av mina tidigare missöden. Skulle nämligen föredra att köpa en hylla som faktiskt passar och inte är en meter för hög, eller bred för den delen, då utrymmet där den ska sitta är lite begränsat för att passa ihop med den övriga möbleringen. Så, jag har beslutat mig för att mäta lite ordentligt innan jag gör en beställning och så kan ni väl hålla tummarna för att jag bara lyckas beställa en och inte sju?

Det jag dock har lyckats beställa de senaste dagarna är nya tekoppar i en förpackning som ska innehålla sex stycken tekoppar. Men det kan likväl bli 36 stycken då de först, när jag beställde, fanns minst två kartonger av på lager men sedan väntas in till lagret efter att jag la min beställning. Har dubbelkollat bekräftelsen jag har fått och det ser rätt ut på den. Har även gått igenom samma moment som jag gjorde när jag la beställningen, förutom att jag avbröt innan betalningen då. För det begriper till och med jag att betalar jag för fler beställningar än en så kommer det fler leveranser. Tekoppar blir inte så bra att lägga i bra att ha lådan för även om 12 linlås kan verka rejält överdrivet att spara på så är det ingenting i jämförelse med 30 tekoppar! Är även på väg att beställa nya kaffemuggar efter ett bra tags funderande. Jag har varit i en butik och klämt och känt på olika alternativ först för jag anser att det är viktigt hur de känns i handen och det är oerhört svårt att avgöra på en bild. Men fastnade helt plötsligt på både färg och antal efter att jag trodde att jag hade bestämt mig. Jag menar, hur många kaffemuggar behöver man egentligen? Sen bör jag eventuellt avvakta till efter leveransen av tekopparna för jag kanske bestämmer mig för att ha dem till kaffet också. Beroende på antal.