Asfalt

För denna genväg gäller inte talesättet "genvägar är senvägar" utan den förkortar faktiskt promenadtiden med någon minut. Om man ska dit jag ska i alla fall. Ska man åt ett annat håll stämmer det ju så klart inte. Och då kan jag anse att man får skylla sig själv lite. Om man inte gått vilse så klart, får då har jag inga problem alls med att visa medlidande. Då jag inte ensam är upphov till denna genväg över ängen så ska i alla fall rätt många åt samma håll som mig även om vår slutdestination inte är densamma. Genvägen i sig är inte orsaken till mina funderingar utan det är däremot en bit asfalt som går att beskåda vid ungefär mitten av sträckan. Det går säkerligen alldeles utmärkt att börja med att snubbla på den också, om man har annat att titta på från första början. Dock brukar vissa instinkter ta över när man snubblar på något och man brukar därefter eftersöka vad det var får något som gjorde att man tog ett litet extra steg åt sidan eller fick ont i tårna. Då kan man få se denna lilla asfaltsbit.

Asfaltsbetong, som det egentligen heter, består av bindemedlet bitumen och krossat stenmaterial. Det känns liksom rätt malplacerat mitt ute på en äng. Om nu någon händelsevis klivit i nylagd asfalt och det skulle ha råkat fastna under skorna så borde man ha insett det relativt snabbt och inte ha kommit så pass långt att det hamnade halvvägs över ängen. Sen borde det i så fall även finnas fotspår fram till den lite större klumpen och det gör det inte. Ett annat alternativ skulle möjligtvis kunna vara att någon har övat kulstötning med asfaltsklumpar. Men det finns bara en bit asfalt så det verkar tämligen ologiskt eller också blev det en oerhört kort övning. 

Asfaltsblommor har jag hört talas om men det handlar mig veterligen om maskrosor och inte  klumpar av asfalt. Det finns förvisso asfalt i naturlig form i fyra olika sjöar i Trinidad och Tobago, Venezuela och i Kalifornien i USA. Jag kanske ska anmäla någonstans att det finns en asfaltspöl i Sverige?