Höst

För några helger sedan utförde jag någon form av höststädning i vår lilla trädgård. Jag städade egentligen inte så mycket utan jag röjde nog mer. Eller röjde kanske jag inte heller gjorde men jag plockade undan igelkottar, fåglar, grodor, fjärilar, ödlor, ljusslingor, lampor och lite annat som inte mår så bra av att befinna sig utomhus under vintern. Djuren ifråga är alltså skulpturer och prydnader så det var inte så att jag fick för mig att fånga in lite olika arter för att förvara dem i förrådet under vintern. Fast då hade jag haft en alldeles egen Noaks ark i miniformat! Men, riktigt så galen är jag alltså inte. Förrådet är inte isolerat så det skulle ha blivit för kallt och jag skulle högst troligen även glömt bort att utfodra dem. Och någon djurkyrkogård vill jag definitivt inte ha. Det räcker gott och väl med de smådjur som fyrfotingarna släpar hem och lämnar som gåvor utanför dörren. Om de egentligen är avsedda som gåvor eller om det är så att de bara tröttnat på dem låter jag dock vara osagt. Det är inte alls omöjligt att det är det senare som är mer korrekt.

Av de stora krukorna kunde jag dock endast förmå mig till att ställa undan tre av dem. För i resten av dem så blommade fortfarande pelargonerna som smått besatta. En av dem hade till och med en massa knoppar. Pelargonen alltså, inte någon av krukorna för det skulle sett lite märkligt ut. För den som nu tror att de inte skulle orka slå ut så kan jag meddela att den har fel, för samtliga har slagit ut och blommar som om det vore högsommar.

Finner för övrigt hösten rätt vacker och har glädjen av att få åtnjuta grannens fina vildvins vackra höstlöv. Så länge de sitter kvar på sina stänglar eller vad det nu heter i alla fall. När de ramlat av är de inte särskilt vackra och jag brukar få fylla en säck med dem. Men om rötterna skulle ha befunnit sig på min tomt så skulle jag förmodligen inte ens ha fått njuta dem när de fortfarande var vackra så jag brukar trösta mig med det.

En växt som dock både befinner sig och faktiskt växer på vår tomt är densomserutsomenluktärtmeninteärdet. Jag kan inte lära mig vad den heter och den ser ut som en luktärt, fast det är inte det, så därför har den fått sitt egna rätt långa namn av mig. Men jag kommer ihåg det och personer i min omgivning vet vilken växt jag syftar på och det anser jag vara huvudsaken. Även den blommade i alla fall på friskt när jag plockade in vår lilla djursamling. Nu har den dock börjat ge upp och snart kan jag nog förmå mig till att ställa in resten av de stora krukorna också så att vintern kan få dyka upp istället.