13 vid bordet

Ingen av oss är särskilt vidskepliga av oss så vi såg fram emot samtliga besökandes ankomst och hade inget alls emot att vi skulle bli just 13 runt bordet. Dock insåg jag samma förmiddag att vi lätt får plats 10 personer runt vårt stora matbord och även 12 men 13 skulle bli rätt svårt utan att någon skulle behöva sitta i knäet på någon annan. Jag är tämligen övertygad om att någon säkerligen hade kunnat husera någon i sitt knä men jag ville vara en god värdinna och erbjuda en sittplats åt samtliga gäster. Denna insikt skapade mig rejält med huvudbry men istället för att ge mig i kast med att lösa mitt lilla dilemma så gick jag ut i vår lilla trädgård för att plocka ihop några blommor för att ha på bordet. Jag fick ihop till tre små blomsterarrangemang och kände mig rätt nöjd över det.

Ibland är det så, eller snarare rätt ofta om man bara tillåter sig att ge sig den tiden, att om man lägger ett problem åt sidan en stund så kommer man enklare på en lösning när man tar sig an det igen. Det var i alla fall min plan. Jag började därför med nytt mod att ta fram stolar för att ställa runt borden. För jag hade kommit på att jag kunde förlänga vårt lite större bord med vårt köksbord och därigenom få plats med fler personer. Stolar kunde jag ta fram själv men borden behövde jag lite hjälp med att flytta på så det fick anstå tills någon av sönerna dök upp. Det i sin tur innebar att vårt vardagsrum började likna en sämre stolaffär. Sämre på grund av att det endast fanns två modeller att välja bland och att butiken aldrig har öppet. Jag tog därefter bort iläggsskivorna, som jag tidigare lagt i, från vårt stora bord då jag räknat ut att de inte längre behövdes eftersom vi skulle komplettera med ett till bord. Passade även på att ta bort iläggsskivorna från vårt köksbord så att bordet skulle bli lite lättare att lyfta när någon av sönerna väl dök upp.

Strax därefter kom yngsta sonen ner till min undsättning. Han var inte medveten om vad han skulle få beskåda, eller sedermera behöva göra, för om han hade varit det så hade han förmodligen dröjt sig kvar på övervåningen ett tag till. Jag berättade stolt om min plan och började sen räkna platserna igen. Och kom fram till att det blev 10 enligt min senaste plan. Satte mig därefter ner medan yngste sonen skrattade gott åt mitt lilla räknefel. Att sätta sig ner var i alla fall inga problem för det fanns väldigt gott om stolar att välja på. Det såg lite ut som om jag skulle leka hela havet stormar men helt hade missuppfattat reglerna. Och istället för att ställa fram en stol för lite, med tanke på antalet personer som deltog, så hade jag ställt fram 12 stolar för mycket. Jag satt i alla fall på en stol mitt bland alla andra och suckade högljutt över mitt räknefel. Sonen var fortfarande lite väl road över min fadäs medan jag försökte komma på hur jag kunde räkna så fel hela tiden. Då det är rätt välkänt i vårt lilla hushåll att jag inte kan räkna när jag är ledig var sonen inte särdeles förvånad. Jag lämnade till slut min stol och gick tillbaka ut i trädgården och fick ihop till ytterligare två blommor att ställa på borden om det nu skulle vara så att jag kunde räkna rätt någon gång.

Denna lilla exkursion gjorde i alla fall att när jag kom in igen så kom jag på att om jag la tillbaka en iläggsskiva i det stora bordet så skulle vi faktiskt kunna få plats 13 runt bordet. Yngsta sonen hjälpte mig därefter att justera det stora bordet och flytta vårt köksbord. Sedan kunde vi få undan alla stolar som kändes klart fler till antalet än 13 när de stod utspridda överallt. Dukningen avlöpte utan några som helst problem för tallrikar och glas klarade jag tydligen av att räkna. Efter det la jag mig på soffan en stund och fortsatte mitt suckande över mina räknefadäser. Men nu kunde jag i alla fall precis som yngsta sonen skratta åt det. Gästerna anlände så småningom och vi kunde sätta oss till bords. Ja alla utom två dök upp för de hade fastnat i några sagolika köer i trafiken. De sista två dök förvisso upp men först efter att de andra 11 hade rest sig från bordet och även börjat avvika. Det i sin tur innebar att jag hade kunnat sluppit allt huvudbry och övningarna under förmiddagen men det visste jag ju inte då. Dessutom så är jag numera väl förberedd inför nästa tillfälle som vi blir 13 runt bordet.