Trots

När jag blir tillsagd av den äldre generationen om vad jag skall göra så blir jag snabbt väldigt obstinat. Jag återgår till ett stadium av en treårings trots och som skapligt många vet så är den inte alltid att leka med. Det är inte alla ur den äldre generationen som skapar denna rektion utan den uppstår enkom när det är en förälder som utfärdar ordern. I övrigt så är jag så pass gammal att jag har kommit till insikt om att äldre har mycket erfarenhet, kunskap och även mycket intressant att förtälja. Det innebär dock inte att jag inte kan argumentera för min åsikt eller en sakfråga om jag vet att jag har rätt. Eller åtminstone en annan infallsvinkel som kan påverka utfallet, bara för att det är någon som är äldre än mig som är av en annan åsikt. Men när det kommer till en förälder så blir det mer ett rungande nej än någon särdeles intressant diskussion. Det var som sagt det där med att bli ett litet barn igen. Föräldern behöver inte heller ha fel utan jag kan vara fullt medveten om att denne egentligen har rätt men att bli tillsagd vad man ska göra får mig att reagera väldigt starkt. Jag tror inte på något vis att jag är unik i detta beteende utan har deltagit i diskussioner med vänner som reagerar på liknande vis.

Efter att ha begrundat mitt beteende en stund så försökte jag söka stöd hos den yngre generationen när den hade vaknat till liv. Det förväntade stödet uteblev dessvärre. Helt. Det i sin tur skapade en stor besvikelse hos mig. För inte nog med att den yngsta sonen tyckte att jag hade fel höll han även med sin morförälder. Kändes lite som att jag var utsatt för en konspiration. Även om både den äldre och yngre generationen i och för sig hade rätt. Men det visste de inte då. För ingen av dem är någon spåmästare eller har en liten glaskula som visar dem framtiden. För om de hade haft det så hade jag bett om råd vid betydligt fler tillfällen. Just vid detta tillfälle hade jag inte ens bett om råd utan fick ändå besked om vad jag skulle göra. Men ok då, jag gör väl som ni säger. Men bara denna gång. Och inte för att ni sa det utan för att jag själv har bestämt mig för det. Så det så.