Handsken är kastad!

Häromdagen när jag klev på en buss så noterade jag att den låg en vante på golvet. Det var en svart stickad fingervante. Jag plockade upp den och tittade uppmanande på de närmsta passagerarna för att försöka utröna om de var någon av dem som hade tappat den. Det var det inte. En kvinna blängde dessutom lite upprört tillbaka på mig då jag tror att hon ansåg att jag störde hennes telefonsamtal. Hängde upp vanten över ett ryggstöd så att den i alla fall inte skulle bli kvar på golvet. Att gå fram till chauffören och lämna den var inte riktigt ett alternativ då det vid det här laget var andra personer bakom mig som gärna ville förflytta sig framåt och därmed komma längre bak i bussen. Att gå framåt för att komma bakåt låter faktiskt lite udda kan jag tycka. Jag förflyttade mig till slut, efter att ha hängt upp vanten, längre bak och fann en sittplats där jag slog mig ner. Bussresan avlöpte sedan utan några som helst händelser som är värda att uppmärksamma och jag kom fram till min slutdestination varpå jag klev av bussen. Dock skulle jag straxt därefter erfara att jag saknade en sak som blivit kvar på bussen. Jag hade tappat en av mina nya vantar! Jag har aldrig tappat en vante förr. I alla fall inte i vuxen ålder. Som barn kan jag säkerligen ha gjort det men det anser jag vara preskiberat vid det här laget så det räknas inte.

Om jag tappade min vante framför kvinnan som blev lite upprörd på mig vet jag inte. Om så var fallet kanske hon trodde att jag utmanade henne på duell vilket man förr i tiden gjorde genom att kasta en handske framför någon. Min avsikt var inte sådan i alla fall och jag vet inte hur vi skulle ha duellerat heller. Möjligtvis genom att kasta vantar på varandra men duellen skulle ha fått ett tämligen hastigt slut då vi inte hade fler än fem vantar att tillgå. Två var och så den tidigare tappade vanten som saknade ägare.

Då vanten jag tappade inte liknade den första förutom att de båda var svarta så fick chauffören, eller den som fann dem, inte ihop ett par vilket jag kan finna lite trist. Kan istället tänk mig att båda har hamnat tillsammans med säkert hundratals andra udda kompisar på upphittat avdelningen. Jag kommer inte göra mig omaket att försöka leta rätt på min tappade vante då jag har andra handskar att använda. Det som känns mest bistert är att paret jag hade på mig i början av just den dagen var alldeles nya. Det i sin tur bidrar till att jag har kvar den andra vanten för jag kan inte riktigt förmå mig till att slänga en ny vante även om jag bara har en kvar. Det är lite som konstaterandet att det finns inget värre än att tappa en vante och någon svarar att jo, om man slänger den man har kvar och sen hittar den borttappade. Nu tror jag inte på något vis att jag kommer att återfinna just min tappade vante om jag inte aktivt söker efter den så det behöver jag inte riskera. Men det känns ändå fel så den får vila hemma i hallen tills vidare. Och om jag skulle bestämma mig för att köpa ett likadant par så har jag ju faktiskt en i reserv.