Strumpludd!

Ja, det känns som något oerhört viktigt att skriva om när jag har varit tyst i nästintill en evighet. Eller viktigt och viktigt men det har den senaste tiden skapat en oerhörd stor frustration hos mig. Och det känner jag ett behov av att dela med mig av. För det skulle ju kunna vara så att någon därute har något helt ovärderligt tips att ge mig om hur jag ska hantera min frustration, eller ännu hellre strumpluddet.

Inga nya strumpor har hittat ner i min strumplåda på ett bra tag men av någon outgrundlig anledning så har en viss sort helt plötsligt börjat ludda något helt förskräckligt. När jag stoppar ner fötterna i strumporna så känns det inte direkt som stenar utan kanske mer som potatisbitar. Inte som kladdig kokt potatis utan mer liknande delar av ugnsbakade potatisklyftor. Eller möjligtvis delar av pommes frites då om man inte har orkat bemöda sig med att göra klyftpotatis. Det är i alla fall ingen trevlig känsla. Av strumpluddet alltså. Både klyftpotatis och pommes frites kan jag njuta av att inmundiga. Insikten av att det befinner sig oönskade strumpdelar mellan mina fötter och själva strumpan brukar infinna sig relativt snabbt men jag brukar härda ut tills jag kommer ner till köket. Väl där tar jag av mig strumporna igen, vänder dem ut och in och börjar rensningen under en del muttrande. Brukar även kontrollera eventuell hålstatus då mängden ludd kan likna nästintill en hel strumpa i sig men så länge de endast har ett hål, där man stoppar ner foten, så är de åter användbara efter luddsaneringen.

En läkare jag besökte för ett antal år sedan berättade för mig om hur en patient helt ogenerat hade plockat strumpludd mellan tårna och sedan placerat det på läkarens skrivbord. Och lämnat det där! Jag har definitivt inte uppnått en sådan bekväm relation till någon läkare. Någonsin. Eller också så är jag för ordentlig av mig, så jag skulle hellre ta av mig strumporna innan jag ens gick in för att kunna  granska eventuell närvaro av strumpludd mellan mina tår. Fast det troligaste är ändå att jag inte ens skulle komma ut genom dörren hemma eftersom jag så skarpt ogillar känslan av strumpludd.