Rosa fingrar

Att jag inte har särskilt gröna fingrar är inte något jag har hymlat med direkt. Växterna som vi har i vårt lilla hushåll lär sig raskt att överleva eller dör inom en snar framtid från det att de har flyttat hem till oss. Vi har inga självhemgående växter utan vi har såklart inhandlat och burit hem dem själva så de har inte valt att flytta in hos just oss. De hade, om de kunnat, förmodligen valt ett klart mer omvårdande hem. De gånger vi inte burit hem dem själva är när någon har varit så vågad att de har tagit med sig en krukväxt och gett bort den till oss. Vid sådana tillfällen brukar jag vara skapligt rask med att förklara att vi är oerhört tacksamma men att ge oss en krukväxt är att likställa med att ge en snittblomma så att de inte blir besvikna när vi har tagit död på den.

Det är inte så att vi inte har en enda levande växt i vårt hem men de vi har har lärt sig att det förkommer perioder med total torka. Sen infaller ibland en väldigt lokal störtskur och de får själva avgöra om de ska dricka upp allt på en gång eller hushålla lite och låta rötterna stå i blöt ett tag. Rötter brukar de ha ganska gott om då de strävsamt söker efter fukt någonstans under perioderna av torka. Men, nu var det inte växtligheten inom våra väggar som jag tänkte på när jag skrev rubriken utan mer de som finns i vår lilla trädgård. Växtligheten alltså, inte väggar. För vi har inte monterat upp ett otal väggar som prydnad i trädgården. Den är på tok för liten för det. Trädgården alltså.

Jag har de senaste åren insett att jag är skapligt duktig på att hantera rosa pelargoner.  Nu är det ju egentligen inte färgen i sig utan mer sorten som avgör hur bra plantan är men för mig är det tydligen ändå färgen som är av viss vikt. Det är yngsta sonen som har fått mig att komma till denna insikt då vi har som tradition att inhandla blommor till våra utomhuskrukor tillsammans. Han har valt färger de senaste åren och jag har därefter fått motta en hel del komplimanger över hur fantastiska blomsterarrangemang vi har. Själv är jag inte direkt en rosa person. Om man inte prata om färgen som min hud gärna får när jag vistats ute i solen. För då är rosa definitivt min färg. Men jag fick en lätt överdos av rosa som barn så det är inte den färg jag själv tidigare valt förrän sonen tog ansvar för färgkoordinationen av blomsterinköpen. Numera har jag i alla fall förstått att även om jag inte har begåvats med gröna fingrar så har jag lite rosa fingrar ändå.

Några foton som bevis på att jag inte har hittat på att det finns några levande blommor i vår trädgård. Jag skulle i och för sig likväl ha kunnat fota rosa pelargoner hos någon granne eller någon annanstans men ni får helt enkelt lita på mig ifråga om att de är planterade i våra krukor.