Mera näthandel

Det blev endast sex tekoppar, och inte 36 som jag var lite orolig för, vilket gjorde att mitt självförtroende avseende näthandel ökade markant. Till och med snudd på lavinartat. Det i sin tur har lett till att jag har gått loss totalt den senaste veckan. Med att handla på nätet. Har i och för sig gått loss och viftat en hel del med mitt racket också. Men Kalle och hans kompis Pelle har hittills undgått samtliga dödliga träffar så de surrar vidare i köket. Än så länge. Och de är två flugor för den som undrar! Jag går inte runt och slår till folk lite hursomhelst med ett racket.

Det mesta av sakerna som har inhandlats är sådant som jag har funderat över ett tag. Så jag har inte bara handlat bara för att handla. Några saker kan i för sig vara dylikt men de har i så fall halkat med när jag ändå skulle köpa något annat på samma stället. En sak jag funderat både länge och väl över är nya kaffemuggar. Slängde därför ur mig frågan till en vän via sms om hur många kaffekoppar man egentligen behöver? Då frågan ställdes helt apropå och utan kontext så blev mottagaren lite lätt fundersam över vad jag höll på med. Nu brukar den personen få lite konstiga sms med jämna, eller ojämna, mellanrum så denne lämnade det endast därhän och tänkte väl att det kommer säkert en förklaring. Jag har i alla fall kommit fram till att man behöver tio. Om nu någon annan ställer sig samma fråga. Däremot anser jag att det räcker med en kaffetermos så den gamla är på väg ut genom dörren efter att jag har ställt in den nya i ett skåp.

En annan sak jag har beställt är en hylla som ska sättas upp på en vägg. Då det saknas en borrmaskin på hyllan med verktyg och lådor med bra att ha saker i så behövde även en sådan inhandlas. Jo, vi har flera bra att ha lådor och om man läst tidigare inlägg så kan man förstå att det behövs. Inköpet av borrmaskinen tog en stund. Jag och äldsta sonen satt och jämförde prestanda, vikt och en massa andra saker en lång stund innan vi slutligen bestämde oss för ett alternativ som förhoppnings passar oss. Det blev en maskin av märket Ryobi om det säger dig något. För mig betydde det absolut ingenting alls innan vår exkursion på borrmaskinsmarknaden. Om det var ett bra eller dåligt val återstår att se då den ännu inte har levererats. Det har inte hyllan heller och jag hoppas att de kommer i rätt ordning. För när hyllan dyker upp så vill jag få upp den på väggen så snart som möjligt.

En hel del av det jag beställt har dock anlänt vårt lilla hushåll på olika vis. En del har levererats vid dörren och en del har jag fått hämta ut på stället där det är förskräckligt jobbigt att jobba. Lite som yngsta sonen säger, det är jobbigt att jobba det hör man ju på ordet. Vid uthämtning av paket så har jag fortsätt vara oerhört positiv och uppåt för att se om jag kan påverka arbetsmiljön något lite i alla fall. Sen kan jag som vanligt verka lite lätt förvirrad då angiven avsändare inte alltid stämmer med stället man har handlat ifrån och det verkar faktiskt roa dem åtminstone lite. Min förvirring alltså. Senaste paketet jag hämtade ut trodde jag kunde vara en present till yngsta sonen men paketet stämde inte alls överens vare sig i vikt eller format med presenten. Det visade sig vara två lampor till mitt sovrum. Inte ett rätt alltså...

Vi har det för närvarande lite som lilla julafton var och varannan dag. Yngsta sonen påtalade att det är som en vanliga julafton. Jag påpekade då att jag betalar för allt jag handlar varpå sonen svarade, ja precis som på riktiga julafton. Han har lite rätt i det, eller rätt mycket rätt egentligen. Men vi får diverse saker ersatta och förnyade vilket jag finner oerhört tillfredsställande så jag är nöjd som ett barn på julafton ändå. Trots att jag får betala för allt. Men det är nog för väl att jag återgår till arbetet snart för det blir alldeles för dyrt i längden med semester på det här viset.

Våra nya kaffemuggar och tekoppar.

Sociala medier

Då jag är tämligen nyckfull i mitt skrivande och antal inlägg kan variera från flera på en och samma dag till inget alls på flera månader så har jag full förståelse för att det kan vara lite lätt svårt att hänga med i svängarna. Det finns alltså ingen som helst logik i frekvensen av inlägg. Möjligtvis kan det bero på hur mycket jag har omkring mig men det stämmer inte alltid heller. Men det heter ju att det inte finns någon regel utan undantag. I detta fall kan det dock vara så att undantagen är fler än själva regeln men ändå.

Det kan förmodligen ses som lite osocialt att vara just anonym på en blogg men tänker fortsätta med det. Att vara anonym alltså. Skrivandet har jag en ambition att fortsätta med. En del av er vet i och för sig vem jag är och jag skriver ju om olika tankar och eskapader så ni andra som hittar hit lär ju känna mig till viss del också.

För att förenkla lite för de av er som vill veta när min skrivaranda har infallit så har jag skaffat konton på olika sociala medier. Jag finns därför numera på Twitter och Instagram. Om man önskar följa mig där så är man välkommen att göra det. Det är definitivt inget tvång alltså utan helt och hållet frivilligt. Det går alldeles utmärkt att dela vidare om man känner för det också men själv kommer jag att avstå. Förutom som krokiga tankar då. Annars finns det ingen större poäng att ha Twitter eller Instagram. Om man inte har det för att endast läsa då och det kan man ju också göra såklart. Men eftersom jag nu skriver så har jag valt att interagera via sociala medier. Eller jag publicerar inlägg i alla fall. Så mycket en till en kommunikation är det väl inte direkt. Det var det där med regler och undantag...

Ett racket!

För några år sedan fick jag frågan vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Har inte fått frågan endast en gång i mitt liv utan den har ställts även efter det. Faktiskt även åren innan dess också. Men den här gången visste jag faktiskt exakt vad jag önskade mig och kunde ge ett rakt svar. Nämligen ett racket! Det var inte så att jag hade kommit underfund med att jag skulle påbörja utövning av någon racketsport för det tror jag inte att min lilla kropp skulle mäkta med. Mottagaren av mitt önskemål blev troligen både skapligt förvånad och lite fundersam över mitt för en gångs skull otvetydiga svar. Kan se framför mig hur samma person kunde föreställa sig mig fäktandes för att försöka träffa en boll av något slag. Beroende på sportutövning då. Fast skulle jag fäktas så vore det klart bättre att önska mig en värja. Men det skulle troligen vara lite väl farligt just för mig då jag ibland kan vara lite lätt valhänt och det skulle kunna orsaka en hel del skador både på mig själv och annat i min närhet. Förklarade i alla fall vilken typ av racket jag önskade mig då det finns en uppsjö av liknande redskap. Det jag önskade mig var en racket för att slå ihjäl flygande insekter med. Detta var alltså innan jag utökade mina kunskaper om näthandel. De behöver förvisso fortfarande finjusteras lite då det ibland blir lite tokigt men jag visste att frågeställaren var rätt duktig på att handla på nätet.

Innan någon blir alldeles förfärad över mitt önskemål vill jag påpeka att jag är väl medveten om att man ska vara rädd om insekter och inte slå ihjäl alla man ser. Det gör jag inte heller. De, främst flugor, som fastnar i vårt kök är de jag är mest intresserad av att komma åt. Racketen används förvisso emellanåt även i andra rum i vårt lilla hushåll, men mestadels i köket. Flugorna flyger nämligen in i huset när vi har öppet på baksidan och lyckas sedan förirra sig längst in till köket men hittar sedan inte ut igen. De tillbringar därmed sin sista tid i livet studsande mellan väggarna och köksfönsterna. De som har försökt få ut förirrade flygfän vet att detta kan vara en svår uppgift och därför ville jag ha ett racket. Förresten tycker jag att ett racket låter lite märkligt. En racket är fel och låter i och för sig ännu märkligare men jag får liksom koncentrera mig på att skriva rätt hela tiden.

Jag önskade och mottog i alla fall tacksamt ett racket i födelsedagspresent. Graden av lyckade försök till att döda flugor med det varierar kraftigt. Häromdagen gav jag mig i kast med att försöka få två flugor som tillbringat en för lång tid av sina liv att antingen förkorta dessa eller att försvinna ut från köket. Stod och viftade hej vilt. Lyckades träffa en av dem med kanten och fick därmed ut flugan i hallen. Kalle flög såklart inte vidare ut utan tillbaka in i köket. Ja, det händer att vi döper våra flugor. Fortsatte mitt viftande ett tag till och tyckte att jag fick till en rätt bra backhand så småningom när jag stod och svingade lite på måfå. Gav till slut upp kampen med flugorna så de bor än så länge kvar i vårt kök. Vi har viss insyn i vårt kök så om du går förbi ett hus och ser en vilt fäktande kvinna i köket så kan det vara jag som jobbar på min backhand. Eller jagar flugor.

175 gram

Upptäckte nyss till min förtjusning att kakpaketet som jag går och småäter ur innehåller 175 gram kakor. Förpackningen innehåller frasiga drömmar. Ekologiska sådana dessutom så då känner jag mig ännu mer nyttig. För om jag köper en chokladkaka på 200 gram så kan jag lätt få i mig en sådan på en nästintill förskräckligt kort tid. Slår inte riktigt sönerna i förtäringshastighet av choklad men ligger inte långt efter i tidsåtgången. Då jag är alldeles för begeistrad i att gå runt och småäta, vilket jag precis som många andra inte borde, så blev jag i alla fall lite upplyft av denna upptäckt. Tänker inte gå in på antalet kalorier som respektive produkt kan tänkas innehålla, för det känns som överkurs, utan jag håller mig enkom till dess angivna vikt på förpackningen i mitt lilla resonemang.

Att det tar mig längre tid att få i mig ett helt paket med kakor än det tar med en chokladkaka anser jag vara något mycket positivt. Vi inhandlade kakor häromdagen för att det skulle finnas hemma till fikat på eftermiddagarna men jag har hittills lyckats hålla ett kakpaket helt för mig själv. Att jag gärna vill ha något till kaffet som jag går runt med när jag är ledig är den största anledningen till att jag småäter mer under semestern än övriga dagar. Men jag känner mig nu väldigt nöjd över min insikt och tar en kaka till utan riktigt lika dåligt samvete. Visst är det logiskt..?

Tågutflykt

Jag åkte tåg en dag förra veckan. Hade en fastställd slutdestination så det var inte så att jag bara satte mig på ett tåg för att se var jag hamnade. Fast det skulle säkerligen vara lite spännande. Men inte helt görligt då en biljett behöver inhandlas innan själva avresan. Men man skulle faktiskt kunna ta sig till tågstationen och sen se vilket tåg som går först och därefter köpa en biljett medan man står kvar vid perrongen. Det finns ju ett talesätt som säger att alla vägar bär till Rom, undrar om det även gäller alla tågspår? Nåväl nu var det inte så att jag valde ett tåg på måfå utan jag hade redan en bokad biljett så jag visste därigenom i förväg vilken avgångstid som gällde samt var jag skulle kliva både på och av.

Det var lite smått ljummet i vagnen där jag satte mig. Trodde inte att temperaturen skilde sig nämnvärt åt i övriga vagnar varpå jag beslöt mig för att sitta kvar. Reste från tågets första station så jag och de få övriga resenärerna klev på tåget när det kom in och satt sedan lydigt och inväntade avgångstiden. Ingen beslöt sig således för att kapa tåget för att de hade väldigt bråttom någonstans vilket kändes betryggande. Konstaterade efter en stund att det fanns ett uttag så att jag kunde ladda mobilen lite till så jag rotade runt lite i väskan för att hitta rätt sladd och efter en kort stund fann jag den och tog den i bruk. Passade på att lyfta ur drickan, öppnade den och tog en klunk också. Bannade mig själv lite för att jag hade köpt en läsk då det jag egentligen mest ville ha var vatten. Men intalade mig snabbt att flytande socker säkerligen också var bra. För något. Vet dock inte vad.

Vi var tre passagerare i hela vagnen. Det var en dam som satt några säten framför mig. Damen ifråga, skulle jag bli varse under resans gång, hade fått boka om sin biljett vilket innebar flera byten än originalplanen innehållit. Detta fick jag höra vid tågets avresa från varje deldestination då hon valde att ringa upp olika utvalda personer för att tala om exakt var hon precis hade varit och om hur hennes resa skulle fortlöpa. Även om jag fortfarande efter en vecka skulle kunna ange hennes resrutt så tänker jag inte göra det. Förutom den telefonerande damen så hade ytterligare en annan dam valt att kliva på samma vagn. Hon satte sig dock längre bak så jag kunde inte se henne efter att hon hade passerat min plats. Precis bakom de säten jag satt vid fanns en vägg som gör det möjligt att dela av vagnen. Dörren var förvisso inte stängd, då det inte fanns några husdjur som annars är tilldelade att husera i delen där jag satt, men jag blev ändå rätt förvånad över den andra kvinnans tilltag. Som jag nämnde tidigare så var det lite lätt varmt på tåget. Detta gjorde att den andra kvinnan längre bak i tåget resolut beslöt sig för att öppna ett fönster. Men inte där hon satt. Utan mittemot platsen där jag satt. Detta gjorde föga för att förändra temperaturen i vagnen när den stod still. Resten av tåget stod fortfarande stilla det också så vi hade inte blivit bortkopplade och kvarglömda även om det nästan kändes så då tiden släpade sig långsamt fram. Funderade lite kort över varför damen inte öppnade ett fönster på andra sidan väggen där hon själv valt att placera sig men lät det bero. Grävde istället lite mer i min väska för att ta fram glasögonen och en bok att börja läsa i. Var fortfarande lite störd över den andra damens tilltag och fick en impuls att kontra genom att öppna ett fönster bredvid henne också men lyckades motstå frestelsen. Ångrar dock lite att jag inte samlade mod till mig och följde min impuls.

Stängde däremot fönstret, som den andra damen öppnat, efter att tåget lämnat stationen och fått upp farten lite. Ansåg att hon kunde öppna ett annat fönster om hon nu hade en särskild längtan att lyssna till det vinande ljudet som uppstår när ett fordon förflyttar sig med hög fart framåt. Jag hade det i alla fall inte. Efter att ha visat min biljett och installerat mig tämligen bekvämt så sjönk jag ner i min bok. Jag läste alltså boken, jag satt inte i den utan satt som tämligen normalt folk på sätet. Men jag behövde inte bekymra mig om andra eller var jag var och det var det jag syftade på. Då den första damen tydligt talade om vilken station vi nyss lämnat så behövde jag inte ens se efter hur långt vi kommit på vår resa.

Jag har periodvis åkt en hel del tåg i mitt liv. Just denna resa avlöpte väl och sträckan var inte heller särskilt lång. Det som dock nästintill alltid uppstår precis efter att jag har klivit av ett tåg är den obehagliga känslan av att jag har glömt något. Därför brukar en hastig besiktning av fickor och väskans innehåll utföras i rask takt på perrongen innan jag tar mig vidare. Inte för att det skulle hjälpa nämnvärt då tåget oftast hinner fara vidare innan jag är helt färdig med min kontroll. Har även skapat en rangordning vid kontrollen så att jag snabbt kan konstatera att det som är mest viktigt för mig har kommit med av i alla fall. Man skulle kunna tänka att jag utförde denna inspektion av innehåll i fickor och eventuell väska innan jag lämnar tåget men livet blir inte riktigt lika spännande då. Och jag hade faktiskt fått med mig laddaren.

Hur den resterande delen av resan för de två damerna som satt kvar på tåget avlöpte vet jag inte. För vi bytte inte telefonnummer så att vi kunde höras igen. Kan emellertid föreställa mig att de eventuellt krigade lite genom att öppna och stänga fönster lite om vartannat för att ha något att sysselsätta sig med. Jag lämnade dock perrongen med samma innehåll i väskan som jag hade haft när jag klev på tåget och begav mig mot stationshuset för att studera det närmare. Tycker att det är lite trevligt att studera stationshus då de ofta är rätt vackra. Sen kan jag föreställa mig att det har förekommit en hel del möten och avsked med varierande känslor inom husets väggar.

Just detta stationshus är delvis snudd på övervuxet. Lämnade det dock tämligen raskt bakom mig då min dejt för resterande del av dagen anlände. 

Sommarregn

Denna sommar har det hittills regnat klart mer än vad det gjorde förra sommaren. Jag brukar relativt ofta vara skapligt förutseende när jag ger mig iväg hemifrån på morgnarna. Samtidigt vill jag inte bära runt på för mycket saker för det blir så förbaskat tungt. Undrar om det har med åldern att göra..? Men, det gör i alla fall att jag försöker avgöra om ett paraply kommer att behövas under dagen eller ej. För det är lite så att tar jag inte med ett paraply så regnar det och tvärtom. Det är lite samma sak med solglasögon. Lämnar jag dem hemma så kommer solen definitivt att gassa minst någon gång under dagen medan jag är på väg någonstans. Överlever absolut utan både paraply och solglasögon men föredrar att inte tillbringa någon del av dagen som en dränkt katt eller att gå runt och kisa. Dränkt katt statusen är inte direkt någon bekväm känsla och att gå runt och kisa kan vara lite riskabelt. Har en gång rusat rakt in i en vägg med en väldans fart utan att ens solens strålar distraherade mig. Väggen var förvisso av glas och jag var övertygad om att dörren som var någon meter åt sidan var just där, så jag använder det som bortförklaring. Men det är sådana incidenter jag försöker undvika att utsätta mig för och då är kisande inte direkt till någon hjälp.

Huruvida jag har solglasögon alternativt paraply med mig brukar i alla fall avgöra hur vädret blir. Det blir oftast tvärtom. En annan sak jag gör som även det kan avgöra hur dagens väder utvecklas är att jag envisas med att försöka häng ut tvätten på tork. Den relativt nyinhandlade tvättställningen, som jag förvisso inte är supernöjd med då jag anser att den är lite för ostadig, är i alla fall smidig på det sättet att jag kan vika ihop den såpass att jag kan få in den genom dörren utan att ta bort tvätten först. Det vill säga de gånger jag är hemma och hinner inse att det börjat regna. Det i sin tur gör i alla fall att jag är lite nöjd med inköpet. Den förra var dessutom helt slut och trasig. För när inte ens silvertejp fungerar som ihophållningsalternativ då är den liksom slut. Det är klart att man kan använda ännu mera silvertejp men jag anser att ibland får det ändå finnas en gräns till hur mycket man lagar en extremt trasig sak. Dessutom är inte en torkställning helt byggd av silvertejp särskilt stadig eller användbar över huvud taget.

Är medveten om att jag inte är ensam om att anse att vädret gärna spelar en ett spratt. En person berättade att han glömt regnjackan på landet och därefter var övertygad om att regnet skulle vräka ner under hela den kommande veckan. Nu hade han lite tur för jag gick runt och släpade på ett paraply i väskan så regnet uteblev större delen av den veckan. För att avgöra om vädergudarna verkligen existerar eller inte och för att se om de jäklas med oss med flit så skulle vi alla kunna ta med ett paraply en dag då vädret är lite extra ostadigt och se om det börjar regna eller inte. Alla i en stad i alla fall. Att samordna ett helt lands paraplymedtagande en viss dag känns lite som en övermäktig uppgift. Är öppen för förslag på vilken dag vi alla ska ta med varsitt paraply så föreslå gärna ett datum så hjälps vi sen åt att vidareförmedla det till alla andra.

16 nya tassar!

Det har under den senaste tiden tillkommit olika nya familjemedlemmar i min närhet. Det har säkerligen förekommit även hos familjer som jag inte känner men det påverkar mig liksom inte riktigt på samma sätt så det lämnar jag därhän. En vän har skaffat en otroligt söt liten valp. En annan vän har hämtat hem en gosig liten kattunge. Ytterligare en annan vän väntade barn och just idag har jag fått ta del av den otroligt roliga nyheten att det blev en liten son till. Den sistnämnda nyheten var ännu okänd när mitt omedvetna spelade mig ett rejält spratt så just den vännen kan känna sig oskyldig i detta fall.

Jag besökte i alla fall en bondgård för att hämta hem två kattungar till till vårt lilla hushåll. Har ingen aning om varför jag ansåg att detta behövdes då vi redan hade tre katter hemma. Vi har Mr T och Mr S och sen har vi ytterligare en herre som har flyttat hemifrån på obestämd tid. Han var dock hemma på besök just vid tidpunkten då jag fick ett infall av att ytterligare utöka mängden tassar i vår lilla familj. Bondgården har jag varit på tidigare så jag visste att de brukar ha fina och sociala kattungar. Jag åkte dit för att hämta hem två av dem men väl där fick jag besked om att de två kvarvarande små missarna fortfarande saknade hem att flytta till. Då man inte kan ha hur många katter som helst, ens på en bondgård, så skulle dessa två få gå ett öde till mötes som jag inte kunde stå ut med så jag beslöt mig resolut för att de hellre fick följa med mig hem. Jag kan ibland vara lite impulsiv så detta beslut var föga förvånande för övriga närvarande. Funderade en kort stund över om detta var en medveten strategi från mammans innehavare men lät det snabbt bero. Fick alltså med mig fyra små illbattingar hem från min lilla utflykt.

Väl hemma rådde det lite delade meningar över min förträfflighet att välja och dessutom ta hem nya familjemedlemmar. Vår lite äldre och utflyttade herre brydde sig inte nämnvärt då hans erfarenhet av betydlig svårare situationer än att hantera 16 små tassar var skapligt stor. Är de för frustrerande så kan man ju alltid sätta sig på dem. Mr S var inte helt nöjd över att det fanns ytterligare 16 tassar kring matskålarna. Normalt är Mr S den som roffar åt sig mest mat och han är inte alls oäven till att knuffa bort sin bror för att komma åt även hans mat. Men de fyra små kunde ta sig under och emellan på ett sätt som gjorde det svårt att ensam hinna äta upp all blötmat när den väl serverades. Torrfoder och vatten finns alltid framme men det är mer som knäckebröd och just vatten när man vet att det finns jordgubbar och champagne i skåpet. Mr T ansåg att de fyra små var en rätt godtagbar tillkomst till familjen. Men han kunde dock tycka att de var lite väl pigga och lättroade emellanåt. Själv var jag lite smått road över de små samt hur de redan befintliga fyrfotingarna hanterade situationen på sina lite olika vis.

Sen vaknade jag. Rörde lite försiktigt på mig för att utröna om jag verkligen varit så galen att jag tagit hem ytterligare fyra små missar. Konstaterade att det var tomt i sängen i alla fall. Gick ner och släppte in Mr T och Mr S och utfodrade dem medan kaffet blev klart. Drog samtidigt en lättad suck över att det bara varit en dröm. Vår utflyttade herre har tyvärr ännu inte kommit hem. Är inte heller ansvarig för ytterligare fyra små liv. Det räcker gott och väl med de jag redan, med olika grader av framgång, ansvarar för.

Varsågod att ta en pinne

Under sensommaren så brukar det framför en del hus förekomma korgar med äpplen i och ett erbjudande om att man gärna får förse sig. De har inte växt upp som svampar ur marken utan de är utställda av innehavarna av husen som har äppelträd på tomten. Har ännu inte stött på att någon som inte har egna äppelträd har ställt ut en liknande korg. Men, det är klart att om man skulle ha råkat förköpa sig på äpplen på nätet genom att i sin iver ha klickat fel på antal eller vikt så skulle man såklart kunna göra något liknande. Vi har inga äppelträd och vi har en skapligt stor åtgång på äpplen så utanför vår ytterdörr kommer inte någon tjusig korg med äpplen att dyka upp.

Däremot så har jag lyckats samla ihop en del pinnar efter att ha ansat vår häck lite. Nu menar jag inte att någon människa skulle vilja gå runt och smågnaga lite på en pinne men hundar brukar var skapligt förtjusta i pinnar. Det passerar inte direkt en strid ström med hundar framför vår ytterdörr men några brukar göra det i alla fall. Om inte annat så har vi en park i vår närhet där många brukar leka med sina hundar och jag skulle eventuellt kunna sträcka mig till att gå de 50 meterna med hinken och ställa den där. Fast då kanske jag blir av med hinken och det är endast pinnarna som erbjuds. Hinken vill jag gärna behålla. Så jag börjar förmodligen med att ställa den utanför vårt lilla hus med ett erbjudande om att ta med sig en pinne eller två.

Näthandel

Vill börja med att förtydliga att texten är tänkt att handla om att köpa saker på nätet. Så om ni tror att det kommer att handla om att köpa till exempel fiskenät eller spindelnät så kommer ni dessvärre att bli besvikna. Nu brukar man kanske inte direkt vilja handla just spindelnät för det är mera något som dyker upp när en spindel har funnit en bra plats att fånga föda på. Det är inte alltid på ställen där man önskar att spindlarna byggde bo på heller. Av flera anledningar. Fast kring halloween är det rätt många som faktiskt vill ha spindelnät och då går det att finna och inhandla på nätet. Kände ett stort behov av att kontrollera det så jag googlade det och kan därmed garantera att det faktisk är fullt möjligt. Men jag tänker inte sträcka mig till att rekommendera någon specifik sida utan det får ni själva avgöra om ni finner ett behov av att förvärva lite spindelväv. Lägger mig inte heller i mängden av spindelväv som behövs utan ni kan lika gärna handla en gigantisk mängd, i stället för lite, om ni nu skulle känna för det. Fiskenät har jag inte så mycket tankar kring utan där kan jag mer konstatera att de finns och går att handla på nätet de med. Men det är ungefär dit mitt intresse om fiskenät sträcker sig. Önskar dock lycka till med fisket om det är det som någon är intresserad av.

Nåväl, det var inte olika typer av nät jag ämnade skriva om utan hur jag den senaste tiden handlat på nätet med lite varierande resultat. Har nämligen kommit fram till att jag uppenbarligen har vissa svårigheter med att läsa innantill. Eller så är det så att jag känner mig så fruktansvärt nöjd över att ha tagit tag i saker att jag tappar fokus och i min iver trycker flera gånger på samma sak för att jag är så begeistrad över att ha åtgärdat något från min att göra lista. Jag har till exempel lyckats inhandla hela 15 linlås men behövde endast tre. De såldes tydligen i förpackningar om tre. Vilket jag definitivt inte insåg. Jag har därmed numera en livsförbrukning av linlås för jag var inte smart nog att skicka tillbaka några. För den som inte vet vad linås är så kan jag klargöra att det är små runda pluppar som sitter på fönstret som man lindar upp överskottssnöre från persienner på. De är inga stora saker att förvara så alla de jag har över har lagts i en bra att ha låda tills vidare. Att jag inte skickade tillbaka dem har delvis att göra med att produkten som egentligen var orsak till min shoppingtur inte levererades alls. Linlåsen slängde jag liksom bara på, tillsammans med några andra saker, när jag ändå hade beställt det jag verkligen behövde. Det jag egentligen behövde och verkligen ville ha var nya spaljéer. Jag hade nämligen lite obetänksamt tagit bort och slängt de gamla innan jag införskaffat nya. Men de lös med sin totala frånvaro när leveransen skedde. Den väldigt trevliga unga mannen som levererade resten av min beställning sökte igenom hela flaket och gick igenom allt som fanns där men några spaljéer gick inte att finna. Han var till och med så generös så att han erbjöd mig en AC som ersättning men en sådan är inte så effekt att binda upp växter på så jag avböjde. Reklamationen jag behövde göra var snudd på löjeväckande då foton på min leverans avkrävdes för att ärendet skulle kunna hanteras. Jag påpekade vänligt men bestämt och möjligtvis lite näsvist att det var väldigt svårt att fota något man beställt men inte fått och att jag var nöjd med resten av inköpen och att de var uppackade och tagna i bruk. Efter att ha pratat med kundtjänsten igen så kom vi fram till att jag skulle skicka foton på bland annat jordhögen jag skapat efter min leverans. Detta skickades sedan till reklamation som då kunde hantera mitt ärende och även kunde svara att spaljéerna jag beställt nu var slut. Undrar lite vart mina tog vägen faktiskt. Kanske var det de som skulle ha en AC som fick dem? Det fläktar ju liksom rätt bra genom en spaljé. Men de kyler inte ner någon luft så de gjorde ett rejält nerköp i så fall.

Debaclet med reklamationsavdelningen drog ut en del på tiden. Mest för att jag ifrågasatte fotograferingen och att deras svarsfrekvens inte var så hög men sen hade jag riktigt bråttom att införskaffa nya spaljéer då växterna som behöver dem vid det här laget hade börjat klättra vägrätt istället för lodrätt. Tog mig därför till en butik helt enkelt. Fast en butik tillhörande en annan kedja då. Fann det jag sökte, och lite annat smått och gott, och fick med mig det hem på en gång. Men jag kan inte rekommendera någon att släng upp fyra träspaljéer på armen för att sedan springa några hundra meter till en buss. Eller, det fungerade förvisso men jag var väldigt blå och svullen på nämnda arm under de efterföljande veckorna. Det skulle även visa sig att det hade räckt med tre spaljéer så jag har en över i förrådet. Den är lite större så den går inte ner i en bra att ha låda. Har dock en plan för den, som håller på och mognar lite, så därför är inte den heller återlämnad.

En annan lite otymplig sak som jag nyligen handlade på nätet och som jag hämtade ut på ett utlämningsställe, där de inte är sådär värst glada över att jobba med det de gör, var en kartong med toner och trummor. Det var inte så att det var notpapper och riktiga trummor som det går att spela på utan det var tillbehör till min skrivare. Fast om det varit riktiga musikaliska trummor så kunde jag kanske ha spelat en liten trudelutt för att muntra upp personalen på utlämningsstället. Men då hade trummorna verkligen behövt vara musikaliska i sig för jag kan inte spela på trummor. Har för mig att vi behövde göra ett försök på någon musiklektion i skolan och att det försöket inte slutade särskilt väl för mig. Det kan ha varit samma stackars musiklärare som behövde lyssna till det som även bröt sönder och kastade kritor på hela klassen under ett utlopp av total frustration över oss. Det var inte bara mig det gällde den gången. Kan föreställa mig att riktiga trummor, oavsett om de är musikaliska i sig eller ej, är betydligt tyngre än trummor till en skrivare så jag var glad att det inte var det jag beställt. Jag hade fått plats i kartongen om jag hade satt mig i den så den var rätt skrymmande att bära hem men tack och lov inte så fasligt tung. Men det såg säkerligen rätt underhållande ut.

Något som jag beställde som kom i en kartong som inte var så stor men däremot klart tyngre var handtag. Även dessa behövde hämtas ut på det ej så muntra utlämningsstället. Då jag har börjat besöka dem lite mer frekvent kan jag intyga att det inte bara är ibland de har en hemsk dag på jobbet utan det är troligen varje dag som är helt totalt fruktansvärd! Har valt att inte låta det påverka mig nedslående utan jag kvittrar varje gång glatt fram numret de vill ha när det är min tur. Tänker att det någon gång borde ge resultat. Fast då skulle jag troligen behöva besöka dem klart oftare och det är jag inte helt övertygad om att jag verkligen vill. Min lilla, rätt tunga, kartong innehöll i alla fall rätt antal handtag till innerdörrarna. Detta utröntes relativt snabbt efter min hemkomst då äldsta sonen omgående tog fram verktyg och gick loss totalt tills alla handtag var utbytta. Vi hjälptes åt med de första två men sen insåg jag att det var bättre att jag höll mig ur vägen. Passade då på att kika på vad som låg kvar i den lilla kartongen och det var tre fönsterhandtag och ett fönsterlås. Jag behövde ett fönsterhandtag... Ett av våra fönster har saknat handtag sedan vi flyttade in. Högst troligen även en bra tid innan dess då jag har rätt svårt att tro att föregående ägare kände en sådan separationsångest att de valde att ta med sig ett fönsterhandtag som minne. Men, jag hade alltså i min iver lyckats klicka i tre. Denna gång såldes de inte ens i trepack så jag hade verkligen klickat hem tre separata handtag. Det positiva var ändå att jag tydligen inte varit riktigt lika begeistrad över fönsterlåset så det hade jag endast klickat hem ett av. Vi har nu även två extra fönsterhandtag i vår bra att ha låda.

De saker som inhandlats och levererats har jag varit nöjd med även om antalet inte alltid är det förväntade, men det får jag skylla mig själv för, så jag satt häromdagen och letade efter en hylla på nätet. Fann ett sida där de hade ett bra urval men letade sen rätt på en faktisk butik i närområdet så att jag skulle kunna klämma och känna lite på några utvalda produkter för att kunna bedöma kvalitén. Några hyllor fanns inte att beskåda i butiken men väl en hel del annat som jag beslutade mig för att använda som måttstock över produkterna de säljer. Så jag kom hem utan hylla men väl med några kuddfodral och en matta. Har ännu inte bestämt mig för vilken hylla jag ska köpa och det beror delvis på att jag försöker dra lite lärdom av mina tidigare missöden. Skulle nämligen föredra att köpa en hylla som faktiskt passar och inte är en meter för hög, eller bred för den delen, då utrymmet där den ska sitta är lite begränsat för att passa ihop med den övriga möbleringen. Så, jag har beslutat mig för att mäta lite ordentligt innan jag gör en beställning och så kan ni väl hålla tummarna för att jag bara lyckas beställa en och inte sju?

Det jag dock har lyckats beställa de senaste dagarna är nya tekoppar i en förpackning som ska innehålla sex stycken tekoppar. Men det kan likväl bli 36 stycken då de först, när jag beställde, fanns minst två kartonger av på lager men sedan väntas in till lagret efter att jag la min beställning. Har dubbelkollat bekräftelsen jag har fått och det ser rätt ut på den. Har även gått igenom samma moment som jag gjorde när jag la beställningen, förutom att jag avbröt innan betalningen då. För det begriper till och med jag att betalar jag för fler beställningar än en så kommer det fler leveranser. Tekoppar blir inte så bra att lägga i bra att ha lådan för även om 12 linlås kan verka rejält överdrivet att spara på så är det ingenting i jämförelse med 30 tekoppar! Är även på väg att beställa nya kaffemuggar efter ett bra tags funderande. Jag har varit i en butik och klämt och känt på olika alternativ först för jag anser att det är viktigt hur de känns i handen och det är oerhört svårt att avgöra på en bild. Men fastnade helt plötsligt på både färg och antal efter att jag trodde att jag hade bestämt mig. Jag menar, hur många kaffemuggar behöver man egentligen? Sen bör jag eventuellt avvakta till efter leveransen av tekopparna för jag kanske bestämmer mig för att ha dem till kaffet också. Beroende på antal.

Tomtar på loftet, eller i alla fall i överskåpet

Jag har semester och försöker åtgärda en del småsaker som fått bero till ledigheten. Det är egentligen sådana saker att jag borde ha tagit tag i dem och utfört dem tidigare men jag är inte bättre än någon annan utan är rätt duktig på att skjuta på vissa göromål till sen, lite senare eller någon annan dag. En sak som behövde göras var att plantera en växt som stått i ett glas i köksfönstret för att få rötter. Den har varit placerad precis bredvid den plats jag sitter vid när vi äter middag så att jag dagligen har kunnat få en lagom dos dåligt samvete. Idag kändes det i alla fall till slut som att växten stått tillräckligt länge för att äntligen få dölja sina, vid det här laget, rätt magnifika rötter. Blomjord inhandlades för ett tag sedan, just för detta ändamål, så det fanns i förrådet på baksidan. Hämtade in säcken och dunsade ner den på bänken några gånger tills jorden hade fördelat sig så att säcken kunde stå av sig själv utan att all jord skulle falla ner på golvet när jag öppnade förpackningen. Innerkrukor fanns även det i förrådet tills för några veckor sedan när jag hade ett litet anfall av att rensa ut det mesta lite överallt men det är en annan historia. Mitt lilla anfall alltså. En innerkruka behövde jag faktiskt till planteringen. Drog mig till minnes att jag förhoppningsvis hade åtminstone en innerkruka i ett överskåp som mest är till för lite udda förvaring i köket. Nu kanske inte det var planen för skåpet ifråga när man ritade och sedermera monterade köket men det är så jag använder skåpet då hyllplanen är lite väl högt placerade för just mig för att vara superanvändbara. Men sådana utrymmen behövs också så jag är inte på något vis otacksam över att skåpet existerar.

Det första som mötte mig, efter att jag tagit fram en pall så att jag ens skulle nå upp och öppna skåpet, var en tomte som stirrade förorättat på mig. Insåg att jag noterat honom vid någon tidigare exkursion i skåpet men inte bemödat mig med att flytta på honom då. Han är gjord av choklad vilket gör att jag önskar att jag hade kommit ihåg hans existens under någon kväll med total chokladabstinens. Det har förekommit ett antal sådana kvällar sedan tomten flyttade in i skåpet, för han inhandlades inte under den senaste julen. Tomten har fått flytta ner från överskåpet till köksbänken till en början. Det är ju choklad ändå och jag har lite svårt att bara slänga honom efter att han har bott hos oss så lång tid. Är inte helt övertygad om att jag kommer att förtära den lilla tomten men han ser i alla fall gladare ut över att få stå på bänken än att ligga totalt bortglömd i ett skåp. Efter att ha beskådat mitt fynd en stund så klättrade jag, eller nåja tog ett kliv, upp på pallen igen för att se vad mer för fynd jag kunde göra. Fann en innerkruka och eftersom mitt mål då var uppnått så rotade jag inte vidare för något skoj måste jag ju ha kvar att göra till sen... När jag skulle ställa tillbaka pallen kom jag på att den fortfarande var användbar så jag ställde den nedanför bänken där jag nyss placerat säcken med jord. Hade kommit på att säcken, trots mitt skakande, fortfarande var rätt hög och att jag skulle behöva stå på tå för att se ner i den och gräva upp lite jord. Såg igen framför mig hur jag skulle ha vält ut all jord över köksgolvet i mina taffliga försök att nå ner i säcken och kände mig riktigt nöjd över min idé. Placeringen på pallen visade sig vara väldigt funktionell och den lilla välrotade växten kom ner i jord i en innerkruka utan några missöden. Nu återstår endast att se hur länge jag kommer att ha en tomte stående på bänken.

Rosa fingrar

Att jag inte har särskilt gröna fingrar är inte något jag har hymlat med direkt. Växterna som vi har i vårt lilla hushåll lär sig raskt att överleva eller dör inom en snar framtid från det att de har flyttat hem till oss. Vi har inga självhemgående växter utan vi har såklart inhandlat och burit hem dem själva så de har inte valt att flytta in hos just oss. De hade, om de kunnat, förmodligen valt ett klart mer omvårdande hem. De gånger vi inte burit hem dem själva är när någon har varit så vågad att de har tagit med sig en krukväxt och gett bort den till oss. Vid sådana tillfällen brukar jag vara skapligt rask med att förklara att vi är oerhört tacksamma men att ge oss en krukväxt är att likställa med att ge en snittblomma så att de inte blir besvikna när vi har tagit död på den.

Det är inte så att vi inte har en enda levande växt i vårt hem men de vi har har lärt sig att det förkommer perioder med total torka. Sen infaller ibland en väldigt lokal störtskur och de får själva avgöra om de ska dricka upp allt på en gång eller hushålla lite och låta rötterna stå i blöt ett tag. Rötter brukar de ha ganska gott om då de strävsamt söker efter fukt någonstans under perioderna av torka. Men, nu var det inte växtligheten inom våra väggar som jag tänkte på när jag skrev rubriken utan mer de som finns i vår lilla trädgård. Växtligheten alltså, inte väggar. För vi har inte monterat upp ett otal väggar som prydnad i trädgården. Den är på tok för liten för det. Trädgården alltså.

Jag har de senaste åren insett att jag är skapligt duktig på att hantera rosa pelargoner.  Nu är det ju egentligen inte färgen i sig utan mer sorten som avgör hur bra plantan är men för mig är det tydligen ändå färgen som är av viss vikt. Det är yngsta sonen som har fått mig att komma till denna insikt då vi har som tradition att inhandla blommor till våra utomhuskrukor tillsammans. Han har valt färger de senaste åren och jag har därefter fått motta en hel del komplimanger över hur fantastiska blomsterarrangemang vi har. Själv är jag inte direkt en rosa person. Om man inte prata om färgen som min hud gärna får när jag vistats ute i solen. För då är rosa definitivt min färg. Men jag fick en lätt överdos av rosa som barn så det är inte den färg jag själv tidigare valt förrän sonen tog ansvar för färgkoordinationen av blomsterinköpen. Numera har jag i alla fall förstått att även om jag inte har begåvats med gröna fingrar så har jag lite rosa fingrar ändå.

Några foton som bevis på att jag inte har hittat på att det finns några levande blommor i vår trädgård. Jag skulle i och för sig likväl ha kunnat fota rosa pelargoner hos någon granne eller någon annanstans men ni får helt enkelt lita på mig ifråga om att de är planterade i våra krukor. 

Smutspelle med noll koll

När jag går förbi och ser den här texten så läser jag alltid fel. Jag läser nämligen, smutspelle! Jag har absolut inget emot det finska språket utan det är bara så att jag inte kan det. Därmed förstår jag det inte och då tolkar min hjärna ihop bokstäverna på sitt eget lilla vis och skapar nya ord. Tack och lov kan jag hantera det svenska språket lite bättre. Jag kan därigenom utröna texten brandfilt rätt så jag vet vad det klarröda behållaren innehåller och har därför inte behövt öppna den för att undersöka den saken närmare. Men, min reaktion på smutspelle blir nästan alltid att jag ryggar tillbaka lite och det får mig oftast att fundera över om jag är en smutspelle eller inte? Tänker till exempel till över om jag har tagit på mig rena kläder på morgonen eller om jag av någon outgrundlig anledning har fått för mig att dyka ner i tvättkorgen och hämta upp dagens outfit ur den. Lagom till att jag har börjat komma över förolämpningen över att ha blivit kallad för smutspelle så ställs jag inför nästa text som jag då också har möjlighet att feltolka. Vilket jag självklart gör. 

Jag får såklart instruktionen till ”tryck om du ej har koll”. Vid det här laget brukar jag finna mig i den sinnesstämning att jag känner att jag inte direkt har full koll på saker och ting. Oftast är jag nämligen fortfarande skapligt upptagen med att försöka utröna om jag är en smutspelle eller inte, så jag antar att det är därför som jag utläser instruktionen fel. Nu har jag en liten plupp att scanna så jag behöver inte trycka på något men jag kan emellanåt känna mig lite frestat att göra det för att se om saker och ting helt plötsligt skulle ramla på plats och allt skulle bli glasklart!

Strumpludd!

Ja, det känns som något oerhört viktigt att skriva om när jag har varit tyst i nästintill en evighet. Eller viktigt och viktigt men det har den senaste tiden skapat en oerhörd stor frustration hos mig. Och det känner jag ett behov av att dela med mig av. För det skulle ju kunna vara så att någon därute har något helt ovärderligt tips att ge mig om hur jag ska hantera min frustration, eller ännu hellre strumpluddet.

Inga nya strumpor har hittat ner i min strumplåda på ett bra tag men av någon outgrundlig anledning så har en viss sort helt plötsligt börjat ludda något helt förskräckligt. När jag stoppar ner fötterna i strumporna så känns det inte direkt som stenar utan kanske mer som potatisbitar. Inte som kladdig kokt potatis utan mer liknande delar av ugnsbakade potatisklyftor. Eller möjligtvis delar av pommes frites då om man inte har orkat bemöda sig med att göra klyftpotatis. Det är i alla fall ingen trevlig känsla. Av strumpluddet alltså. Både klyftpotatis och pommes frites kan jag njuta av att inmundiga. Insikten av att det befinner sig oönskade strumpdelar mellan mina fötter och själva strumpan brukar infinna sig relativt snabbt men jag brukar härda ut tills jag kommer ner till köket. Väl där tar jag av mig strumporna igen, vänder dem ut och in och börjar rensningen under en del muttrande. Brukar även kontrollera eventuell hålstatus då mängden ludd kan likna nästintill en hel strumpa i sig men så länge de endast har ett hål, där man stoppar ner foten, så är de åter användbara efter luddsaneringen.

En läkare jag besökte för ett antal år sedan berättade för mig om hur en patient helt ogenerat hade plockat strumpludd mellan tårna och sedan placerat det på läkarens skrivbord. Och lämnat det där! Jag har definitivt inte uppnått en sådan bekväm relation till någon läkare. Någonsin. Eller också så är jag för ordentlig av mig, så jag skulle hellre ta av mig strumporna innan jag ens gick in för att kunna  granska eventuell närvaro av strumpludd mellan mina tår. Fast det troligaste är ändå att jag inte ens skulle komma ut genom dörren hemma eftersom jag så skarpt ogillar känslan av strumpludd.