En äppelwienerkanel tack, fast utan kanel.

Vi tycker om att fika i vårt lilla hushåll. Det är snudd på ett måste hemma hos oss. I alla fall under helgerna. Det skulle bli lite knepigt att hinna med en fika innan middagen på vardagarna. Eller det skulle väl fungera, men hungern skulle hinna försvinna och middagen skulle bli skapligt sen. Och jag kan bli rätt kinkig när jag inte äter mat som jag borde göra. Det i sin tur skulle riskera att vardagskvällarna skulle kunna bli lite onödigt melodramatiska. Under helgerna sitter vi i alla fall i soffan tillsammans och fikar och diskuterar allt möjligt både viktigt och oviktigt. Till skillnad från vid måltiderna så får mobiltelefoner vara med under fikastunderna så emellanåt googlas det friskt på ibland lite märkliga saker. Mobiltelefonerna får inget fika men man kan passa på att ladda upp batterierna i dem vid behov då vi har en laddkabel vid soffhörnan. Men fortfarande ingen taklampa. Mina, jag tar helt på mig ansvaret för detta, prioriteringar är som de är och att ladda mobilen är viktigare än takbelysning. Dessutom så är det faktiskt klart enklare att koppla in en laddkabel än en taklampa. Det finns inte heller en himla massa olika alternativ och variationer i fråga om form och färg. Kablarna finns förvisso i några olika färger men vi har endast vita laddkablar i vårt hushåll så det skapar inga större bekymmer kring valmöjligheterna. 

Nåväl, det var det där med fika det skulle handla om och då behöver man inmundiga något gott. Annars är det ingen fika. Jag går ofta runt med en kaffemugg, i handen eller stående i närheten, både på kontoret och hemma men kaffe för sig självt är inte fika. Kaffemuggen är mer som en snuttefilt, för jag inmundigar inte mängden kaffe som det troligen ser ut som att jag gör, utan muggen är mer som ett troget och tryggt sällskap bara. Kaffe är alltså inte fika utan fika kräver tuggande. Nu är jag ingen större fantast av att baka så det får oftast bli köpt fikabröd. Vi har sådan tur så att båda mataffärerna i vår närhet har ett väldigt bra utbud av kaffebröd. Annars hade jag kanske behövt börja baka eller så hade vi behövt dra ner på fika. Det senare skulle dock inte vara aktuellt så jag hade nog fått hitta någon annan lösning. Jag kan baka, men vill helst inte. Fast fika är viktigt, så jag skulle troligen baka om det var total brist inom de närmsta milen och behov av fika uppstod. Och fika behövs.

Vi har lite olika favoriter av tilltugg under vissa perioder och för närvarande är det wienerfläta äpple. Men jag har så oerhört svårt för att ta till mig att dessa heter wienerfläta äpple och inget annat. Jag har hittills lyckats kalla dem wiener öhum någonting, sånadär wienersaker, äppelwienerfläta med mera. Jag har numera gett upp lite så därför har jag döpt om dem till äppelwienerkanel. De har dock ingen som helst tillstymmelse av kanel i sig, men äpple och kanel känns lite som att de hör ihop. Fast inte i det här fallet, men jag kan inte bara säga äppelwiener för det behövs något mer på slutet och då la jag till kanel. Känns som ett bra namn. Även om det är fel. Och sönerna förstår vad jag menar och det är det viktigaste.

Kanellängd är för övrigt redan tidigare omdöpt till kabellängd hemma hos oss. Du kan läsa om det här: En kabellängd tack