En portal

 

För att komma hem till oss så behöver man passera genom en av portal. Det vill säga om man inte känner för att vara lite äventyrlig av sig och vill smyga över någon annans tomt och därefter klättra över ett tämligen högt plank. Beroende på vilket plank men klättrar över kommer man dessutom behöva smyga över ytterligare en gräsmatta innan man kommer fram till vårt lilla hus. Men, jag skulle nog rekommendera att ta den kanske lite mer normala och även klart enklare vägen och gå igenom en av portalerna. Eller inte direkt igenom själva pelarna utan snarare under en överslå. Skulle man mot förmodan försöka gå in i en av pelarna som håller upp tvärslåarna så skulle det troligen bara skapa några skrapsår på näsan. Det är alltså inga magiska portaler som öppnar upp till någon annan dimension när man vare sig går eller springer emot dem. Jag har förvisso inte provat själv men är tämligen övertygad om att det inte är så.

Det är inte heller något magiskt som sker när man väl passerat en av portalerna. Förutom att man kan komma hem till just oss! Jo, även till andra som bor innanför portalerna såklart, för vi har inte ensamrätt på dem. Fast ibland kan jag känna att det är lite magiskt med vårt lilla hem, det kan ibland vara lite som att kliva in i Tardis. Vårt hem är förvisso inte alls stort, utan det är skapligt litet, men vi får ändå plats med sakerna vi behöver och vill ha. Och det är ändå större än man först tror när man står utanför ytterdörren.

Tardis står för Time And Relative Dimension In Space och sågs första gången 1963 då TV serien Dr Who startade. Vårt lilla hus är yngre än så, och det har inte heller synts på TV. Det som ändå är en likhet med Tardis är att det alltid har sett likadant ut på utsidan medan insidan har förändrats. Några mindre förändringar har gjorts under åren vi har bott här förutom att vi även har burit in en väldig massa möbler och saker. En hel del har burits ut också, för vi har inte plats för till exempel två hörnsoffor, eller behov av en ofantlig mängd tallrikar eller annat dylikt. Just tid kan vara lite relativ hemma hos oss. I vårt kök så har vi exempelvis oftast fyra olika tider. Det är inte fråga om olika tidzoner direkt men klockorna visar aldrig samma tid, trots att vi faktiskt försöker ställa in dem.

En Tardis byggs inte utan den odlas och är levande. Det i sin tur är en anledning till att vårt lilla hem faktiskt inte är en Tardis, då mina fingrar inte är särskilt gröna. Jag har tidigare konstaterat att de kan vara lite rosa emellanåt, då rosa blommor verkar överleva min skötsel, men Tardis är blå så det skulle inte fungera.

Nåväl, det jag skulle komma fram till var att min frånvaro härifrån inte beror på att jag en kväll gick genom en av portalerna, lämnade hjärnan i brevlådan, se Alternativ kokning av pasta?, och sen inte hittade tillbaka ut i verkligheten igen. Utan den beror mer på själva livet och allt dess innehåll. Nu är jag mestadels glad över att livet är just innehållsrikt men vissa innehåll skulle jag gärna ha lite mindre av. Men allt är ju en del av helheten och lite negativt behöver man för att kunna glädjas desto mer åt det positiva. Fast det positiva bör helst vara övervägande för, för mycket tråkigt och tungt mår ingen bra av. Med det sagt vill jag inte påstå att mitt liv har varit övervägande tungt de senaste åren men det har varit lite för överfullt bara.

Post Covid har även bidragit en del till min tystnad, för när man inte kan formulera åtminstone halvvettiga meningar så har det känts lite meningslöst att ens försöka skriva. Jag brukar försöka att undvika att göra mig själv besviken i onödan så då var det bättre att låta bli helt enkelt. Nu kan det ibland vara lite svårt att följa med i mina texter ändå ibland men det är av helt andra orsaker. Det är bara för att jag tänker lite krokigt emellanåt.

Så förhoppningsvis hörs, skrivs, ses vi eller tja vad man nu kallar det, lite mer frekvent framöver.