På utflykt med en badanka och en sköldpadda

Tämligen nyligen var jag och gjorde en magnetresonanstomografi, vilket även brukar kallas för magnetkameraröntgen fast det är egentligen ingen röntgen så det är ju inte helt korrekt att kalla det för röntgen. Jag gjorde den inte heller själv utan det var den gigantiska maskinen och de supertrevliga sköterskorna som utförde underökningen medan jag låg stilla på rygg och tittade på en sköldpadda. Avsikten var att en film med fiskar som simmade omkring skulle spelas upp, men bilden frös efter en skapligt kort stund så då fick jag bekanta mig med en sköldpadda och några få små fiskar. Detta passade mig alldeles förträffligt för jag kände mig nästan lite sjösjuk när filmen var igång. Sköldpaddan döpte jag till Bertil. Vi umgicks lite över en timme så jag kände att det var inte mer än rätt att han fick ett namn. Om jag nu hade fel och det inte var en han utan en hon istället så skulle hon fått heta Berta, men jag tror det var en han. Inte för att jag har någon vidare kunskap om sköldpaddor utan det bara kändes så. Fiskarna däremot fick vara namnlösa då de var lite svårare att urskilja och inga namnförslag passade in på dem.

Den roliga lilla gula plastankan som nyckeln till skåpet, där jag hade fått hänga in mina kläder innan undersökningen, satt på fick inget namn den heller. Men den var väldigt flott med en hög svart hatt på huvudet. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att ta ett foto av den så jag har fotat två små badankor och en sköldpadda som huserar i ena badrummet och lagt upp här istället. Nu är det ingen här i hushållet som har direkt behov att ha leksaker i eventuella bad så de står bara som prydnader på en hylla. Tycker att de är lite söta även om ingen av ankorna, eller sköldpaddan för den delen, har någon hög hatt. Jag googlade faktisk efter bilder på en likadan anka som nyckeln var fäst i men kunde inte finna någon som såg ut som just den på sjukhuset. Om jag hade gjort det, och det hade varit möjligt, hade jag säkert köpt en så det kanske var lika så bra att jag inte hittade en likadan. För jag känner inte att jag har ett behov av att ha en badanka fäst i nycklarna till vardags. Inte till fest heller för den delen.

När undersökningen var klar så tog jag den lilla namnlösa badankan och gick till omklädningsrummet för att byta tillbaka till mina egna kläder. Inför undersökningen så hade jag behövt ikläda mig en osnygg men mjuk sjukhusrock och ett par mjukisbyxor. Framförallt byxorna var otroligt nog rätt bekväma och när jag stod där i omklädningsrummet så hann jag under en kort sekund tänka ”ska jag vara fräck och behålla dem?”. Men så får man ju inte göra så jag lät bli det och la dem ordentligt tillsammans med rocken i tvättkorgen och lämnade omklädningsrummet med samma antal plagg som jag hade när jag klev in. Fast när jag tänkte lite till på det så kanske det hade varit smidigt att ha ett par hemma. Så att nästa gång, vilket jag innerligt hoppas verkligen dröjer och helst aldrig behöver ske igen, kan vara rätt klädd när ambulanspersonalen kommer hem till oss. Förutom att det inte är ett personligt mål att åka ambulans titt som tätt så behöver det även dröja, om det nu nödvändigtvis måste ske, tills efter att jag har fått upp en taklampa vid soffbordet. Jag har nämligen fortfarande, trots en skaplig mängd år vi bott här, inte hittat någon taklampa som jag vill ha ovanför soffhörnan och jag vägrar nu att sätt upp något tillfälligt. Det i sin tur har flertalet gånger resulterat i frågan ”har ni inte någon mer belysning?!?”. Svaret har från sönerna hittills varit lite hummande och ursäktande ”nej tyvärr”. Men vi har en läslampa som går att rikta och som har ett starkt sken så den har kunnat avhjälpa det värsta dunklet när det har behövts. Dock har sönerna börjat ledsna lite men jag tänker att om vi har väntat så här länge med att få upp en taklampa så kan vi vänta lite till. Inte för jag aktivt letar direkt så det där med lite till kan troligen bli några år till. Men det gör ju inget eftersom jag har bestämt att vi inte behöver ha några fler besök av ambulanspersonal.

Resultatet av undersökningen fick jag redan dagen efter, vilket kändes otroligt bra. Det var även positiva besked. Alltså bra. Det där med positivt kan ju ibland tolkas som negativt också men det var det inte i det här fallet. Ett positivt provresultat kan ju innebära att man till exempel har någon bakterie som behöver motas bort men nu var det ju i och för sig inte bakterier man letade efter under just denna undersökning. 

Om jag någon gång hittar en likadan badanka med hög hatt så kan det vara så att jag köper den trots allt. Lite som ett roligt minne bara sådär, men jag låter nog bli att fästa nycklarna i den i så fall. Den får troligen stå i badrummet istället, tillsammans med de andra figurerna som bor där. Syftar då på badleksakerna som jag inte riktigt kan göra mig av med, inte eventuella silverfiskar. Sådana slipper vi helst alltid att ha i badrummen.