Godisgömmor

 

Sönerna frågade mig snudd på unisont häromkvällen

- Varför ligger det en påse med kexchoklad i tvättstugan?

Svaret var mycket enkelt.

- För att ni inte skulle ta den.

Det fungerade ju så jag tycker att det var tämligen smart. Hade den legat på bänken i köket så hade det varit mer av allmän egendom för hushållets innevånare, men tvättstugan det är mina domäner. Sönerna brukar vara väldigt hänsynsfulla och frågar oftast om de får ta vissa saker som de misstänker att även jag är aspirant på. Men, nu är de just mina söner och då jag själv stundtals kan ha oerhört svårt att motstå lockelsen av choklad som ligger alldeles för sig självt på bänken i köket så förstår jag om frestelsen skulle kunna bli för stor även för dem. Så, för att minska risken för att påsen öppnades eller försvann helt och hållet när jag inte var hemma så la jag den fullt synligt på bänken i tvättstugan. 

Jag har vid några tidigare tillfällen genom åren gömt godis för sönerna, men har även lyckats gömma godis för mig själv. Det senare har resulterat i att jag är lite mer försiktig med gömmandet då det skapar lite onödig frustration över mig själv. En gång tog det mig flera månader att hitta en chokladkaka. Gissa var den låg. I ett skåp i tvättstugan såklart.