När jag kom hem från jobbet idag så satte jag mig på baksidan en stund och studerade våra små fyrfotingar som ömsom strosade runt lite förstrött och ömsom låg utsträckta på vår lilla tomtplätt. De busade även lite genom att försöka smyga sig på varandra med varierande resultat. Jag kan väl inte direkt påstå att de ger sken av att vara de mest intelligenta katterna här i världen så det såg rätt roligt ut. Under tiden jag satt där så sträckte Mr S på sig sådär som katter kan göra och han spärrade ut klorna så att han skulle vinna några millimeter till i längd. Han trampade lite lätt med framtassarna och lyckades då riva upp lite mossa ur vår ogräsplätt. Andra brukar ha gräsmattor men vi har helt klart en ogräsodling där några få grässtrån förvisso också växer men det är nog mer av misstag. Jag har tidigare noterat att mossa har rivits upp i små tussar men inte direkt reflekterat över vad som skett eller varför. Nu fick jag i alla fall en förklaring och fick samtidigt en ny affärsidé! Min andra idé angående att starta en elefantsafari i vårt hushåll har jag lagt lite på is så jag försöker därför komma på något annat som är lite enklare att genomföra.
Det är inte så att jag absolut måste komma på en ny affärsidé men det skulle såklart vara trevligt att öka inkomstflödet till hushållet ändå. Mitt mål är inte heller att bli ekonomiskt oberoende även om det såklart skulle vara trevligt, men jag anar att mina idéer eventuellt skulle kunna passa ytterst få människor, och vissa fall inte ens några, så målsättningen är mer att få ett litet tillskott till hushållskassan. Eller åtminstone inte gå med förlust. Den senaste idén är alltså att dressera katter till att riva mossa. Våra två små fyrfotingar är dock inte några vinnande kandidater till att ens försöka dressera till detta, med tanke på den troliga intelligenskvoten, så jag behöver nog hitta några andra. Fast jag önskar inte ha fler värdar eller värdinnor så de behöver bo hos någon annan. De som har katter är väl medvetna om att när de flyttar in så blir man inneboende i deras hushåll och får samtidigt förmånen att bli befordrad till deras betjänt. Då våra två små kan vara rätt krävande emellanåt och även driva mig till lite lätt vansinne ibland så behöves ingen ytterligare sådan påverkan på mig för jag skulle förmodligen bli helt totalt galen då. Ibland känns det som att jag är lite för nära den gränsen ändå så det räcker liksom som det är. Så, jag behöver ordna med fler katter och boende åt dem. Sen vet jag ju inte riktigt om jag är rätt person att dressera en katt för det krävs väldig mycket uthållighet. Tålmodig kan jag vara men jag ger efter lite för lätt när de gör något sött, eller när de till exempel sätter sig på mig på morgnarna och ifrågasätter varför frukosten inte är serverad? I de fallen går jag upp och ger dem frukost för jag är väl medveten om att de kommer inte att resignera och låta mig sova vidare.
Sen behöver ju de andra små liven som inte skulle bo i vårt hushåll mat också, och det kan säkert kosta en del. Våra fyrfotingar brukar jaga en del men de föredrar ändå att bli serverade det mesta i varsin skål i köket så jag förmodar att det gäller för de flesta tama fyrfotingarna. Försäkring är en annan utgift som skulle uppstå och de skulle behöva vara försäkrade om man nu gjort sig omaket till att dressera dem till att riva mossa på beställning. De skulle säkerligen vara skapligt värdefulla då de kan utföra ett arbete så jag undrar vad premien skulle bli? Undrar om jag borde kontakta något försäkringsbolag och fråga?
Så, för att vidareutveckla min nya affärsidé behövs alltså husrum, någon som är duktig på att dressera djur, extrainkomster för att betala för utfordringen och försäkringspremierna. Och katter såklart. Förmodligen rätt många då deras sömnbehov är så stort så att de inte skulle hinna arbeta så många timmar per dygn.
Vid närmare eftertanke så kanske jag borde skippa min ny fina idé och nöja mig med att få lite mossa upprivet ur min egen ogräsodling i olika omgångar. Men, om någon annan känner för att göra ett försök så varsågod.
måndag 30 juli 2018
söndag 29 juli 2018
Att grubbla eller städa? Det är frågan...
I morse vaknade jag av en rejäl åskknall 5:37. Var då oerhört snabb, för att vara jag i nyvaket tillstånd, med att rusade ner för att släppa in eventuella fyrfotingar som hade tillbringat natten utomhus. De tycker att det är rätt läskigt både med knallar och regn så jag ville försöka att åtminstone ge dem en chans att undslippa det andra. Mr S kom tacksamt in och kurade ihop sig på soffan. Mr T fanns ingenstans i närheten, i alla fall inte i någon direkt synbar sådan. Eftersom regnet vid det här laget verkligen vräkte ner så behövde jag stänga till dörren för att undvika en insjö och därefter ett skapligt trasigt golv i vardagsrummet så jag gick ut i köket och gjorde i ordning kaffe medan jag avvaktade för att se om Mr T händelsevis skulle vilja behaga dyka upp. Det gjorde han inte, inte förrän långt senare och han var då rätt blöt, så pass att jag till och med fick hjälpa honom att torka sig lite. Inte med tungan då, för jag har definitivt ingen kattunga, utan jag gick och hämtade en handduk istället.
Jag gick ut i köket och hällde upp mitt kaffe och tog med det tillbaka till vardagsrummet där jag sedan stod och tittade ut en stund. Kikade även på fönsterlisten som jag har fått tillbaka på rätt plats och det verkar som att jag faktiskt lyckades då den höll sig kvar trots regnet som piskade mot både tak och fönster. Regnet avtog så småningom och då kunde jag öppna dörren och lämna den på glänt så att Mr T skulle kunna komma in själv. Ibland funderar jag över om jag borde installera någon form av ringklocka och lära våra fyrfotingar att använda den men än så länge är det endast en idé på planeringsstadiet så dörren lämnades på glänt. Vid det här laget var jag rätt vaken i alla fall så jag insåg att någon mer sömn skulle det inte bli. Dessutom har jag en hel del tankar och grubblerier som far runt i min lilla hjärna och då har jag ännu svårare att sova och definitivt att somna om efter att jag har varit uppe en stund. Jag gjorde mig därför i ordning för dagen och åt frukost. Under tiden började jag fundera över vad jag skulle åta mig för syssla denna lite väl tidiga morgon. Kom på att jag under gårdagen hade funderat över ordningen och statusen i ena badrummet, men hann inte med att åtgärda den då, så det fick bli min första uppgift. Lyfte ut lådorna och placerade dem i köket och satt sedan och sorterade och kliade mig lite i huvudet över vad vissa saker var för något. En del behöll jag och en hel del kunde jag med lätt samvete slänga. Torkade av hyllor och skåpsdörrar och ställde in och tillbaka allt som skulle behållas.
Det tog inte någon särskilt lång stund så jag behövde en ny uppgift. För när jag har för mycket som snurrar i huvudet så behöver jag sysselsätta mig. Är jag hemmavid så föredrar jag vid sådana tillfällen att utföra praktiska uppgifter. Det i sin tur gör att vi har ganska god ordning i en del av våra skåp och lådor och fläckvis oerhört rent på lite udda ställen då jag oftast åtar mig mindre projekt åt gången än en rejäl storstädning. För om jag skulle komma underfund med en lösning så vill jag ju inte ha åtagit mig något för tidsödande utan då vill jag kunna göra något annat. Gick in i tvättstugan för att kontrollera tvättstatusen men kunde snabbt avgöra att den var helt obefintlig. Vid närmare eftertanke så har jag inte rengjort tvättmedelsfacket på ett tag men dagen är ju inte slut än och det kom jag inte på då. Öppnade istället städskåpet. Det var inte så länge sedan jag rensade i det men jag hittade en fyrkantig svamp som det stod på förpackningen att den ska vara användbar när man har husdjur. Den inhandlades för så länge sedan så jag kan inte ens komma ihåg när, men den var aldrig använd så jag tänkte att jag kunde ju testa den då städskåpet i sig inte kändes särskilt lockande. Gick ut i vardagsrummet och kikade på min stora matta som brukar behöva borstas men den såg helt ok ut så jag behövde finna ett annat testobjekt. Eftersom jag inte storstädad eller ens tagit fram den lilla svarta på över en vecka så kom jag på att jag kunde testa den i trappen som har en nålfiltsmatta på trappstegen. Det är inte supersnyggt kanske, men det minskar helt klart halkrisken och hindrar mig därigenom från att åka ner för trappan på rumpan varje morgon, så jag är rätt nöjd över mattan ändå. Jag påbörjade mitt test på tredje trappsteget nerifrån. Totalt ologisk om man inte betänker att det är ungefär i lagom nivå för att inte behöva gå uppför trappen eller böja sig eller sträcka sig så himlans mycket. Den fyrkantiga svampen, tänk Svampbob och inte på en kantarell, verkade göra det som utlovades på konvolutet men för att ett test ska vara mer korrekt behövs en jämförelse så jag gick därför och hämtade min nyckelpiga. Det är inte en tam nyckelpiga som jag har dresserat till att plocka upp pälsrester, damm och smulor, utan det är en liten gummiborste som ser ut som en nyckelpiga. Den är till och med röd och har svarta prickar på ovansidan och det är den jag brukar använda för att borsta min stora matta. Kunde ganska snabbt konstatera att nyckelpigan vann lätt över svampen. Började därför högst upp i trappen och tog mig sedan hela vägen ner, steg för steg. Jag har en dammsugare, men kunde även fastställa att borsten fick bort klart mer än den lilla svarta brukar få, så därför borstades alla stegen. Efter att uppgiften var färdig så åkte Svampbob ner i soporna och nyckelpigan återbördades till städskåpet tillsammans med de andra sakerna som jag hade lyckats få ut.
Dock inte möbelschampot förrän efter att jag hade rengjort en tygbeklädd fotpall. Rengjorde hela eftersom jag var osäker på om det skulle bli några färgskiftningar så då är det lika bra att hela fotpallen får en ny färg. Var fortfarande lite frustrerad över den obefintliga tvätten så jag tog fram några trasor från städskåpet innan jag slutligen stängde det så att jag kanske kunde åstadkomma lite tvätt ändå. Trasorna var inte särskilt smutsiga så jag kunde likväl använda dem och smutsa ner dem lite så att de verkligen gjorde sig förtjänta av en tvätt först bara. Torkade därför av framsidorna av kökslådorna. Lyckades såpass väl att de blänkte så att man kunde se att köksgolvet behövde skuras i reflektionen. Ångrade mitt putsande lite och grunnade över om jag skulle ta fram en sprayflaska med vatten så att lådfronterna skulle kunna bli lite strimmiga igen men avstod. Jag hade absolut ingen lust alls till att skura köksgolvet så jag började snegla på ugnsluckan istället, för den har jag stört mig på den senaste tiden. Det såg lite ut som om någon hällt matolja i vattensprayflaskan och därefter sprayat insidorna av de båda glasskivorna. Jag har under en period klurat på hur man ska komma åt insidorna av glasskivorna men har inte gjort några aktiva efterforskningar så jag hade inte kommit fram till någon lösning. Men nu kändes det som om det ändå var dags så jag googlade lite och tittade på ett Youtube klipp och började begripa hur jag skulle gå tillväga. Det var inte så att jag slutade titta på klippet mitt i men jag fann inget som beskrev just min ugn men jag tänkte att det skulle väl lösa sig om jag väl fått loss luckan från ugnen. Att få loss luckan var inga problem alls. Ja placerade den på golvet på handduken som jag tidigare använt till att försöka hjälpa Mr T till att bli lite torrare än den dränkta katt som han såg ut som när han till slut dök upp.
Satte mig på golvet bredvid ugnsluckan och pillade lite förstrött på olika delar och kanter för att se om det var rätt ställe att trycka någonstans på för att få isär luckan. Mr S hade under tiden lagt sig bredvid mig men tydligen var min förströelse för tråkig så han hade somnat. Att han somnat upptäckte jag först när jag sträckte ut handen för att klappa honom på magen för han blev väldigt förskräckt och vaknade med ett ryck och spärrade ut klorna. Efter att blodvitet var omhändertagen så insåg jag att verktyg skulle fordras för att jag skulle få bort delarna som höll fast den inre glasskivan. Gick och hämtade insexnycklar för att snabbt förstå att det var fel sorts verktyg. Kikade lite närmare på fästet och noterade att det var ju en hylsnyckel jag behövde och inget annat. Suckade över mig själv och gick sedan och hämtade en låda med sådana och även en riktigt gammal glasburk med reservdelar från Ikea. Började med att tömma ut innehållet ur glasburken på golvet för att se om det fanns något användbart i den. Det fanns det inte. Lade tillbaka de delar jag ansåg var bra att spara på och slängde de 14 insexnycklar som var dubbletter och till och med tripletter. Kunde till slut lossa skruvarna och ge mig i kast med att få bort smutsen från insidorna. Hade tänkt ta fram ett ugnsrengöringsmedel men vid en lite närmare kontroll så visade det sig att flaskan innehöll avloppsrengöringsmedel istället. Blev lite snopen men ställde tillbaka flaskan. Det hade säkert fungerat alldeles ypperligt men eftersom det var ugnsluckan som skulle rengöras och jag brukar laga mat i ugnen så kände jag att det var bättre att använda såpa istället. Lyckades utan några som helst missöden att montera både ihop och fast ugnsluckan igen så jag kände mig riktigt nöjd över att äntligen ha fått det gjort. Ska även försöka att inte vänta så länge till nästa gång så att jag kanske kan komma ihåg hur man får isär luckan också.
Har inte, under tiden jag skrivit denna text, kommit på några nya projekt så jag får ta och strosa runt lite och se vad jag kan hitta på härnäst. Men jag börjar i och för sig bli trött så det får kanske bli en liten siesta först. Och i värsta fall så kan jag ju rengöra tvättmedelsbehållaren också. Och i allra allra värst fall skura köksgolvet om det blir riktigt jobbigt men så jobbigt tror jag inte riktigt att det ska behöva bli.
Jag gick ut i köket och hällde upp mitt kaffe och tog med det tillbaka till vardagsrummet där jag sedan stod och tittade ut en stund. Kikade även på fönsterlisten som jag har fått tillbaka på rätt plats och det verkar som att jag faktiskt lyckades då den höll sig kvar trots regnet som piskade mot både tak och fönster. Regnet avtog så småningom och då kunde jag öppna dörren och lämna den på glänt så att Mr T skulle kunna komma in själv. Ibland funderar jag över om jag borde installera någon form av ringklocka och lära våra fyrfotingar att använda den men än så länge är det endast en idé på planeringsstadiet så dörren lämnades på glänt. Vid det här laget var jag rätt vaken i alla fall så jag insåg att någon mer sömn skulle det inte bli. Dessutom har jag en hel del tankar och grubblerier som far runt i min lilla hjärna och då har jag ännu svårare att sova och definitivt att somna om efter att jag har varit uppe en stund. Jag gjorde mig därför i ordning för dagen och åt frukost. Under tiden började jag fundera över vad jag skulle åta mig för syssla denna lite väl tidiga morgon. Kom på att jag under gårdagen hade funderat över ordningen och statusen i ena badrummet, men hann inte med att åtgärda den då, så det fick bli min första uppgift. Lyfte ut lådorna och placerade dem i köket och satt sedan och sorterade och kliade mig lite i huvudet över vad vissa saker var för något. En del behöll jag och en hel del kunde jag med lätt samvete slänga. Torkade av hyllor och skåpsdörrar och ställde in och tillbaka allt som skulle behållas.
Det tog inte någon särskilt lång stund så jag behövde en ny uppgift. För när jag har för mycket som snurrar i huvudet så behöver jag sysselsätta mig. Är jag hemmavid så föredrar jag vid sådana tillfällen att utföra praktiska uppgifter. Det i sin tur gör att vi har ganska god ordning i en del av våra skåp och lådor och fläckvis oerhört rent på lite udda ställen då jag oftast åtar mig mindre projekt åt gången än en rejäl storstädning. För om jag skulle komma underfund med en lösning så vill jag ju inte ha åtagit mig något för tidsödande utan då vill jag kunna göra något annat. Gick in i tvättstugan för att kontrollera tvättstatusen men kunde snabbt avgöra att den var helt obefintlig. Vid närmare eftertanke så har jag inte rengjort tvättmedelsfacket på ett tag men dagen är ju inte slut än och det kom jag inte på då. Öppnade istället städskåpet. Det var inte så länge sedan jag rensade i det men jag hittade en fyrkantig svamp som det stod på förpackningen att den ska vara användbar när man har husdjur. Den inhandlades för så länge sedan så jag kan inte ens komma ihåg när, men den var aldrig använd så jag tänkte att jag kunde ju testa den då städskåpet i sig inte kändes särskilt lockande. Gick ut i vardagsrummet och kikade på min stora matta som brukar behöva borstas men den såg helt ok ut så jag behövde finna ett annat testobjekt. Eftersom jag inte storstädad eller ens tagit fram den lilla svarta på över en vecka så kom jag på att jag kunde testa den i trappen som har en nålfiltsmatta på trappstegen. Det är inte supersnyggt kanske, men det minskar helt klart halkrisken och hindrar mig därigenom från att åka ner för trappan på rumpan varje morgon, så jag är rätt nöjd över mattan ändå. Jag påbörjade mitt test på tredje trappsteget nerifrån. Totalt ologisk om man inte betänker att det är ungefär i lagom nivå för att inte behöva gå uppför trappen eller böja sig eller sträcka sig så himlans mycket. Den fyrkantiga svampen, tänk Svampbob och inte på en kantarell, verkade göra det som utlovades på konvolutet men för att ett test ska vara mer korrekt behövs en jämförelse så jag gick därför och hämtade min nyckelpiga. Det är inte en tam nyckelpiga som jag har dresserat till att plocka upp pälsrester, damm och smulor, utan det är en liten gummiborste som ser ut som en nyckelpiga. Den är till och med röd och har svarta prickar på ovansidan och det är den jag brukar använda för att borsta min stora matta. Kunde ganska snabbt konstatera att nyckelpigan vann lätt över svampen. Började därför högst upp i trappen och tog mig sedan hela vägen ner, steg för steg. Jag har en dammsugare, men kunde även fastställa att borsten fick bort klart mer än den lilla svarta brukar få, så därför borstades alla stegen. Efter att uppgiften var färdig så åkte Svampbob ner i soporna och nyckelpigan återbördades till städskåpet tillsammans med de andra sakerna som jag hade lyckats få ut.
Dock inte möbelschampot förrän efter att jag hade rengjort en tygbeklädd fotpall. Rengjorde hela eftersom jag var osäker på om det skulle bli några färgskiftningar så då är det lika bra att hela fotpallen får en ny färg. Var fortfarande lite frustrerad över den obefintliga tvätten så jag tog fram några trasor från städskåpet innan jag slutligen stängde det så att jag kanske kunde åstadkomma lite tvätt ändå. Trasorna var inte särskilt smutsiga så jag kunde likväl använda dem och smutsa ner dem lite så att de verkligen gjorde sig förtjänta av en tvätt först bara. Torkade därför av framsidorna av kökslådorna. Lyckades såpass väl att de blänkte så att man kunde se att köksgolvet behövde skuras i reflektionen. Ångrade mitt putsande lite och grunnade över om jag skulle ta fram en sprayflaska med vatten så att lådfronterna skulle kunna bli lite strimmiga igen men avstod. Jag hade absolut ingen lust alls till att skura köksgolvet så jag började snegla på ugnsluckan istället, för den har jag stört mig på den senaste tiden. Det såg lite ut som om någon hällt matolja i vattensprayflaskan och därefter sprayat insidorna av de båda glasskivorna. Jag har under en period klurat på hur man ska komma åt insidorna av glasskivorna men har inte gjort några aktiva efterforskningar så jag hade inte kommit fram till någon lösning. Men nu kändes det som om det ändå var dags så jag googlade lite och tittade på ett Youtube klipp och började begripa hur jag skulle gå tillväga. Det var inte så att jag slutade titta på klippet mitt i men jag fann inget som beskrev just min ugn men jag tänkte att det skulle väl lösa sig om jag väl fått loss luckan från ugnen. Att få loss luckan var inga problem alls. Ja placerade den på golvet på handduken som jag tidigare använt till att försöka hjälpa Mr T till att bli lite torrare än den dränkta katt som han såg ut som när han till slut dök upp.
Satte mig på golvet bredvid ugnsluckan och pillade lite förstrött på olika delar och kanter för att se om det var rätt ställe att trycka någonstans på för att få isär luckan. Mr S hade under tiden lagt sig bredvid mig men tydligen var min förströelse för tråkig så han hade somnat. Att han somnat upptäckte jag först när jag sträckte ut handen för att klappa honom på magen för han blev väldigt förskräckt och vaknade med ett ryck och spärrade ut klorna. Efter att blodvitet var omhändertagen så insåg jag att verktyg skulle fordras för att jag skulle få bort delarna som höll fast den inre glasskivan. Gick och hämtade insexnycklar för att snabbt förstå att det var fel sorts verktyg. Kikade lite närmare på fästet och noterade att det var ju en hylsnyckel jag behövde och inget annat. Suckade över mig själv och gick sedan och hämtade en låda med sådana och även en riktigt gammal glasburk med reservdelar från Ikea. Började med att tömma ut innehållet ur glasburken på golvet för att se om det fanns något användbart i den. Det fanns det inte. Lade tillbaka de delar jag ansåg var bra att spara på och slängde de 14 insexnycklar som var dubbletter och till och med tripletter. Kunde till slut lossa skruvarna och ge mig i kast med att få bort smutsen från insidorna. Hade tänkt ta fram ett ugnsrengöringsmedel men vid en lite närmare kontroll så visade det sig att flaskan innehöll avloppsrengöringsmedel istället. Blev lite snopen men ställde tillbaka flaskan. Det hade säkert fungerat alldeles ypperligt men eftersom det var ugnsluckan som skulle rengöras och jag brukar laga mat i ugnen så kände jag att det var bättre att använda såpa istället. Lyckades utan några som helst missöden att montera både ihop och fast ugnsluckan igen så jag kände mig riktigt nöjd över att äntligen ha fått det gjort. Ska även försöka att inte vänta så länge till nästa gång så att jag kanske kan komma ihåg hur man får isär luckan också.
Har inte, under tiden jag skrivit denna text, kommit på några nya projekt så jag får ta och strosa runt lite och se vad jag kan hitta på härnäst. Men jag börjar i och för sig bli trött så det får kanske bli en liten siesta först. Och i värsta fall så kan jag ju rengöra tvättmedelsbehållaren också. Och i allra allra värst fall skura köksgolvet om det blir riktigt jobbigt men så jobbigt tror jag inte riktigt att det ska behöva bli.
fredag 27 juli 2018
En ny Iphone
För ett tag sedan fick jag en ny telefon. Själva gåvan var så oväntad och jag blev så överrumplad så jag tackade inte ens ordentligt från början utan behövde återkomma vid ett senare tillfälle. Till saken hör också att när jag öppnade presentpappret och såg asken tillhörande en Iphone så sa jag först på skoj något i stil med att "jajamen, jag fick en telefon!" medan jag trodde att asken ifråga var återanvänd. Det var den alltså inte. Kontentan av detta är följaktligen att jag blir så chockad av att få fina gåvor så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Om nu någon känner en oemotståndlig lust till att öva mig på att mottaga fina gåvor så är det ju självklart trevlig men inte alls någon nödvändighet utan jag är lika glad och tacksam för en enkel blomma eller till och med ett paket kaffe. Kaffe går alltid åt i vårt hushåll.
Ungefär sedan jag fick min nya telefon har vissa diskussioner förekommit med äldsta sonen om huruvida jag ska byta telefon någon gång eller om jag endast ska ha den som prydnad. Stundtals har diskussionerna även varit snudd på hätska då vi har totalt olika uppfattning om huruvida man ska göra saker och ting planerat eller när man får ett plötsligt infall. Jag tillhör den tidigare kategorin även om jag stundtals kan vara skapligt impulsiv men inte när det kommer till att ha en fungerande telefon eller icke. Då jag behöver den i mitt jobb så skulle det kunna bli rätt ansträngt att dyka upp på jobb och meddela att tyvärr kan kan jag endast göra vissa saker idag för jag har ingen fungerande telefon utan den är numera endast användbar som ett lite tjockare glasunderlägg. Anar att ingen av mina uppdragsgivare skulle uppskatta min oförmåga till att utföra vissa uppgifter så jag har därför avvaktat med bytet av telefon. Tills igår. Och det var ett skapligt klokt val. Framförallt med tanke på tidsåtgången.
Jag tänkte till lite och började med att säkerhetskopiera telefonen. Det var förvisso gjort dagen innan men jag kände att det behövde göras igen. För säkerhets skull liksom. Det tog en bra stund. Sedan behövde min gamla telefon uppdateras. Det tog ännu längre tid. Medan jag väntade på att uppdateringen skulle bli klar inföll smärre panikkänslor, en del nagelbitande förekom samt några hushållssysslor utfördes. Jag har tidigare erfarenheter om att det har gått mer eller mindre käpprätt åt skogen vid uppdateringar så därför infinner sig ofta en väldigt stark oro när jag nödgas göra en uppdatering av telefonen. De senaste gångerna har det förvisso gått bra men det är ofta så att de dåliga minnena överbryggar de goda och på något vis därigenom även gör dem starkare. Efter att ha försökt pyssla runt med olika saker, för att inte få regelrätt panik, så blev till slut uppdateringen klar utan ett enda missöde! Jag pustade därefter ut en kort stund innan jag gick igenom vilka appar som inte längre var kompatibla med det nya iOS 11. En kontroll var gjord innan uppdateringen men jag tog nu bort dem då jag hade kommit fram till att jag inte använde apparna ifråga. Startade nästa säkerhetskopiering på gamla telefonen och pysslade runt med annat en stund till. Startade även den nya telefonen medan jag väntade. Den nya laddade jag upp batteriet på för ett ganska bra tag sedan så det var redan klart. Så småningom var det dags att försöka få de två telefonerna till att kommunicera med varandra och efter endast lite kliande i huvudet och vändande och vridande så länkade de ihop sig och påbörjade sin dialog om vad som ingår i mitt liv. Konversationen de hade pågick en skapligt bra stund och jag undrade ett kort litet ögonblick över vad någon egentligen skulle tänka om de fick ta del av all den samlade informationen som finns i min telefon. Min nya telefon accepterade i alla fall min vänförfrågan, eller kanske mer frågan om att bli min nya livskamrat, och valde att ta emot all information. Eller nästan all i alla fall vilket jag skulle bli varse senare under kvällen. Det tog en ohyggligt lång tid med överföringen och sedan behövde jag göra ännu en säkerhetskopiering för att kunna uppdatera även den nya telefonen till den senaste versionen av iOS 11.
Det positiva med eftermiddagens och kvällens övningar var ändå att panikkänslan kring uppdateringar har helt klart minskat och jag hoppas att den håller sig kvar på den lägre nivån även i framtiden. Tidsåtgången för mina övningar och emotionella prövningar hade, när jag trodde att jag var klar, pågått i över fyra timmar. Min halvplanerade kvällsutflykt behövde därför bokas om och jag höll mig istället hemmavid under kvällen.
Under den lite senare delen av kvällen ringde det och jag besvarade samtalet med en tämligen barsk ton då jag ansåg att klockan var lite väl mycket för att få samtal från okända människor. Det stod nämligen inget namn utan endast ett nummer på displayen och då tolkar jag det per automatik som att det är någon okänd. Nu var så inte fallet, för det var en kär vän, men vännen ifråga hade inte fått följa med mina övriga kontakter till min nya telefon. Efter att ha konstaterat detta så började jag bläddra igenom meddelandena och lägga in namn för olika nummer. Kontrollerade därefter antalet kontakter i både gamla och nya telefonen och noterade att drygt hundra kontakter inte hade velat flytta på sig. Anledningen till detta är jag helt införstådd med då hela mitt digitala liv försvann för snart tre år sedan men lösningen var lite klurigare. Efter att ha jämfört kontakterna i de båda telefonerna och lagt till de mest uppenbart nödvändiga uppgifterna i den nya telefonen så lät jag resten vara.
Så, om någon väljer att ringa mig och jag låter lite brysk så ber jag om ursäkt på förhand. För om jag inte får upp ett namn på displayen så förutsätter jag att det är en säljare. De har förvisso inte gjort sig förtjänta av ett snäsigt svar innan de ens har hunnit presentera sig men tyvärr får jag erkänna att det är det de brukar få av mig.
I morse gav jag mig iväg på gårdagskvällens ombokade halvplanerade utflykt och då fick jag för mig att jag skulle logga in på ett ställe som krävde bank ID vilket jag såklart inte hade. Det hade jag inte haft en tanke på att åtgärda men det är ombesörjt senare under dagen. Vad mer jag missat att göra återstår att se, men min förhoppning är att jag ska komma underfund med det under helgen. Den totala tidsåtgången för byte av telefon är hittills uppe i ca sex timmar så jag är tämligen tillfreds över att jag inte föll till föga för äldsta sonens tjatande en vardag efter att jag kom hem från jobbet. Det är nästan så att jag känner mig lite vuxen och klok. Och nöjd. Över min fina nya telefon.
Ungefär sedan jag fick min nya telefon har vissa diskussioner förekommit med äldsta sonen om huruvida jag ska byta telefon någon gång eller om jag endast ska ha den som prydnad. Stundtals har diskussionerna även varit snudd på hätska då vi har totalt olika uppfattning om huruvida man ska göra saker och ting planerat eller när man får ett plötsligt infall. Jag tillhör den tidigare kategorin även om jag stundtals kan vara skapligt impulsiv men inte när det kommer till att ha en fungerande telefon eller icke. Då jag behöver den i mitt jobb så skulle det kunna bli rätt ansträngt att dyka upp på jobb och meddela att tyvärr kan kan jag endast göra vissa saker idag för jag har ingen fungerande telefon utan den är numera endast användbar som ett lite tjockare glasunderlägg. Anar att ingen av mina uppdragsgivare skulle uppskatta min oförmåga till att utföra vissa uppgifter så jag har därför avvaktat med bytet av telefon. Tills igår. Och det var ett skapligt klokt val. Framförallt med tanke på tidsåtgången.
Jag tänkte till lite och började med att säkerhetskopiera telefonen. Det var förvisso gjort dagen innan men jag kände att det behövde göras igen. För säkerhets skull liksom. Det tog en bra stund. Sedan behövde min gamla telefon uppdateras. Det tog ännu längre tid. Medan jag väntade på att uppdateringen skulle bli klar inföll smärre panikkänslor, en del nagelbitande förekom samt några hushållssysslor utfördes. Jag har tidigare erfarenheter om att det har gått mer eller mindre käpprätt åt skogen vid uppdateringar så därför infinner sig ofta en väldigt stark oro när jag nödgas göra en uppdatering av telefonen. De senaste gångerna har det förvisso gått bra men det är ofta så att de dåliga minnena överbryggar de goda och på något vis därigenom även gör dem starkare. Efter att ha försökt pyssla runt med olika saker, för att inte få regelrätt panik, så blev till slut uppdateringen klar utan ett enda missöde! Jag pustade därefter ut en kort stund innan jag gick igenom vilka appar som inte längre var kompatibla med det nya iOS 11. En kontroll var gjord innan uppdateringen men jag tog nu bort dem då jag hade kommit fram till att jag inte använde apparna ifråga. Startade nästa säkerhetskopiering på gamla telefonen och pysslade runt med annat en stund till. Startade även den nya telefonen medan jag väntade. Den nya laddade jag upp batteriet på för ett ganska bra tag sedan så det var redan klart. Så småningom var det dags att försöka få de två telefonerna till att kommunicera med varandra och efter endast lite kliande i huvudet och vändande och vridande så länkade de ihop sig och påbörjade sin dialog om vad som ingår i mitt liv. Konversationen de hade pågick en skapligt bra stund och jag undrade ett kort litet ögonblick över vad någon egentligen skulle tänka om de fick ta del av all den samlade informationen som finns i min telefon. Min nya telefon accepterade i alla fall min vänförfrågan, eller kanske mer frågan om att bli min nya livskamrat, och valde att ta emot all information. Eller nästan all i alla fall vilket jag skulle bli varse senare under kvällen. Det tog en ohyggligt lång tid med överföringen och sedan behövde jag göra ännu en säkerhetskopiering för att kunna uppdatera även den nya telefonen till den senaste versionen av iOS 11.
Det positiva med eftermiddagens och kvällens övningar var ändå att panikkänslan kring uppdateringar har helt klart minskat och jag hoppas att den håller sig kvar på den lägre nivån även i framtiden. Tidsåtgången för mina övningar och emotionella prövningar hade, när jag trodde att jag var klar, pågått i över fyra timmar. Min halvplanerade kvällsutflykt behövde därför bokas om och jag höll mig istället hemmavid under kvällen.
Under den lite senare delen av kvällen ringde det och jag besvarade samtalet med en tämligen barsk ton då jag ansåg att klockan var lite väl mycket för att få samtal från okända människor. Det stod nämligen inget namn utan endast ett nummer på displayen och då tolkar jag det per automatik som att det är någon okänd. Nu var så inte fallet, för det var en kär vän, men vännen ifråga hade inte fått följa med mina övriga kontakter till min nya telefon. Efter att ha konstaterat detta så började jag bläddra igenom meddelandena och lägga in namn för olika nummer. Kontrollerade därefter antalet kontakter i både gamla och nya telefonen och noterade att drygt hundra kontakter inte hade velat flytta på sig. Anledningen till detta är jag helt införstådd med då hela mitt digitala liv försvann för snart tre år sedan men lösningen var lite klurigare. Efter att ha jämfört kontakterna i de båda telefonerna och lagt till de mest uppenbart nödvändiga uppgifterna i den nya telefonen så lät jag resten vara.
Så, om någon väljer att ringa mig och jag låter lite brysk så ber jag om ursäkt på förhand. För om jag inte får upp ett namn på displayen så förutsätter jag att det är en säljare. De har förvisso inte gjort sig förtjänta av ett snäsigt svar innan de ens har hunnit presentera sig men tyvärr får jag erkänna att det är det de brukar få av mig.
I morse gav jag mig iväg på gårdagskvällens ombokade halvplanerade utflykt och då fick jag för mig att jag skulle logga in på ett ställe som krävde bank ID vilket jag såklart inte hade. Det hade jag inte haft en tanke på att åtgärda men det är ombesörjt senare under dagen. Vad mer jag missat att göra återstår att se, men min förhoppning är att jag ska komma underfund med det under helgen. Den totala tidsåtgången för byte av telefon är hittills uppe i ca sex timmar så jag är tämligen tillfreds över att jag inte föll till föga för äldsta sonens tjatande en vardag efter att jag kom hem från jobbet. Det är nästan så att jag känner mig lite vuxen och klok. Och nöjd. Över min fina nya telefon.
Nattduksbord
Det är tämligen vanligt att man har en låda i köket där de mest konstiga saker hamnar men det råder lite samma situation, eller snarare röra, i min låda i mitt nattduksbord. Jag har endast en liten låda i mitt nattduksbord och det är förmodligen tur för annars hade jag fått plats med ännu fler konstiga saker. Att man har en alltmöjligtlåda i köket anser jag vara nästintill en nödvändighet men jag behöver inte ha en sådan låda i varje rum för då kan det lätt gå överstyr. Vi har förresten två alltmöjligtlådor i hallen också, men totalt tre sådana lådor får allt räcka i vårt lilla hushåll. Ingen av oss orkar förmodligen med fler sakletaräventyr än så. Igår lade jag i alla fall en isglass, lite obetänksamt en väldigt kort stund, på bordet bredvid min säng och det resulterade i att jag idag insåg att det var lite klibbigt där isglassen förvarades i några få sekunder. Efter att ha torkat av överdelen så kikade jag ner i lådan för att se om även den behövde torkas ur. Den behövde inte så mycket torkas ur som rensas ur.
Det jag fann var följande: en Ipad inklusive laddkabel som inte startats på några år, täckplugg till karmskruvar, en trådrulle, en mängd olika knappar, en säkerhetsnål, hårsnoddar vilket jag egentligen inte finner vara en särskilt udda sak, hårspännen som jag däremot finner lite mer udda då jag inte använder sådana, näsdukar, två studsbollar som rullade iväg till fyrfotingarnas förtjusning och därför inte kom med på fotot, skjortkragsplastpluppar som tillhör äldsta sonen, en penna och den enda nyckeln som finns i huset som går till innerdörrarna. Nyckeln går alltså till husets innerdörrar och inte till alla i hela världen. Det brukar i och för sig fungera med en skruvmejsel om behov uppstår att öppna i stort sett vilken låst innerdörr som helst så den fungerar förmodligen vid närmare eftertanke till skapligt många innerdörrar ändå.
Det jag fann var följande: en Ipad inklusive laddkabel som inte startats på några år, täckplugg till karmskruvar, en trådrulle, en mängd olika knappar, en säkerhetsnål, hårsnoddar vilket jag egentligen inte finner vara en särskilt udda sak, hårspännen som jag däremot finner lite mer udda då jag inte använder sådana, näsdukar, två studsbollar som rullade iväg till fyrfotingarnas förtjusning och därför inte kom med på fotot, skjortkragsplastpluppar som tillhör äldsta sonen, en penna och den enda nyckeln som finns i huset som går till innerdörrarna. Nyckeln går alltså till husets innerdörrar och inte till alla i hela världen. Det brukar i och för sig fungera med en skruvmejsel om behov uppstår att öppna i stort sett vilken låst innerdörr som helst så den fungerar förmodligen vid närmare eftertanke till skapligt många innerdörrar ändå.
Jag flyttade tillbaka Ipad, laddkabel, nyckeln och hårsnoddarna ner i lådan igen och resterande saker placerade jag på lite mer lämpliga ställen för just de sakerna. Sytråden hör till exempel mer hemma med sina kompisar i syskrinet än i mitt nattduksbord. Där kan tråden få trassla ihop sig bäst den vill utan att jag blir superirriterad för att jag behöver använda det den trasslat in sig i. Nu är det väl inte något direkt drömläge med hoptrasslade sytrådar någonstans så jag kontrollerade för säkerhets skull statusen på övriga trådrullar innan jag återbordade den vilsna trådrullen till sina kamrater.
Krokarna var de enda sakerna från lådan som behövde någon lite större åtgärd. Jag köpte dem för något, eller eventuellt för några år sedan, för att hänga upp dem i mitt sovrum till mina morgonrockar. Jag har flera eftersom jag gillar att strosa runt i morgonrock, och då behöver man ha flera så att den man väljer för morgonen stämmer överens med dagens humör och framförallt temperaturen. Man skulle kanske kunna anse att den varmaste inte borde hänga framme, under denna varma sommar, men det skulle ju eventuellt kunna bli lite kylslaget något morgon och då är den lätt att finna. Varför jag ännu inte satt upp krokarna beror till största delen på att när vi flyttade in så satt det en lite större skruv i väggen där jag tänkte hänga krokarna. Skruven har sedan fungerat som substitut till någon riktig krok under några år. Den har nu avlägsnats, hålet är igenspacklat och de nya krokarna sitter på varsin sida av där skruven tidigare satt.
Eftersom jag nu har skapat mer utrymme i den lilla lådan så återstår att se vad jag kan hitta på för något att gömma undan i den framöver. Det som även återstår att se är hur lång tid det kommer att dröja tills jag finner ett behov av att göra en ny utrensning.
torsdag 19 juli 2018
Luffarschack
I våras, innan jag planterat något i krukorna som vi brukar ha på vår baksida, så kom äldsta sonen på den briljanta idén att vi kunde spela luffarschack med krukorna eftersom vi har tre som är fyrkantiga och desto fler som är runda. Eller, brukar och brukar plantera, jag har gjort så även i år men om de kommer att överleva hela denna varma sommar återstår att se. Växterna alltså, krukorna tror jag inte försmäktar på samma vis i värmen. En av krukorna glömde jag vattna helt och hållet under några veckor vilket häromdagen ledde till att jag helt sonika bytte ut de bruna torra grenarna och bladresterna mot nya klart grönare och färgrikare växter. Två av krukorna har haft två små fina miniträd planterade i sig men de börjar mer och mer likna blåbärsris än de fina gröna bollarna med blåa blommor som de var när de inhandlades. Miniträden får stå kvar än så länge för så länge de producerar nya blommor så anser jag att de har viss rätt till att få försöka fortsätt överleva eftersom de så tappert kämpar på.
Men, ett litet hett tips i högsommarvärmen till andra som precis som jag ståndaktigt kämpar med att försöka komma ihåg att vattna sina krukväxter utomhus så finns det andra saker man kan använda sin krukor till än att plantera växter i. Det vill säga om man glömmer bort att vattna växterna under för lång tid. Det går förmodligen att använda krukorna till spelpjäser även med levande växter i men de blir troligen inte riktigt lika lättmanövrerade då.
Men, ett litet hett tips i högsommarvärmen till andra som precis som jag ståndaktigt kämpar med att försöka komma ihåg att vattna sina krukväxter utomhus så finns det andra saker man kan använda sin krukor till än att plantera växter i. Det vill säga om man glömmer bort att vattna växterna under för lång tid. Det går förmodligen att använda krukorna till spelpjäser även med levande växter i men de blir troligen inte riktigt lika lättmanövrerade då.
måndag 16 juli 2018
Det blev en storebror
Jag ska ut och resa denna sommar så pärlan har fått en storebror. För den som inte har läst tidigare inlägg kan jag nämna att pärlan är min kabinväska innan texten blir alltför förvirrande. Jag insåg när resan bokades att även om pärlan är väldigt fin och rymmer bra mycket mer än jag först trodde så insåg jag att denna resa skulle erfordra lite mer packning så därför påbörjades jakten på en ny resväska. Mitt sökande efter ett passande resesällskap pågick ett tag men till slut efter en hel del klämmande, kännande, dragande, inspekterande och funderande så bestämde jag mig. Det var resväskan jag funderade över alltså, jag gick inte runt och studerade och klämde på folk på stan lite på måfå för att avgöra om jag skulle ta med dem på min resa.
Eller nästan bestämde i alla fall. För själva köpet skedde inte samma dag som jag hade fått utomordentlig hjälp utav en expedit att reda ut mina kvarstående frågeställningar utan det skedde först dagen efter med sällskap av äldsta sonen. Problemet med min bestämdhet uppkom eftersom de hade fått in nya resväskor. Fler valmöjligheter var definitivt inte något jag behövde så det ställde till det lite för mig till sonens förtret. Jag anser nämligen att varje resa inte ska behöva kräva ett nytt inköp av resesällskap, utan att det ska kunna fungera för flera i vår lilla familj, och helst kunna följa med på flertalet resor. Vi reser inte särskilt ofta men om det nu skulle bli någon mer resa inom de närmsta decennierna så kändes det ändå som att väskan ifråga borde kunna tjänstgöra för även de resorna. Vi dryftade därför frågan om vad sonen eventuellt skulle kunna tänka sig att använda utav urvalet som fanns att tillgå. Han var tämligen snabb med sitt avgörande men jag velade ännu en stund innan jag greppade den föreslagna väskan för den var ett mycket bra val. När det valet väl var gjort så drog sonen runt med väskan en stund i butiken medan jag studerade vilka handväskor som det var nedsatt pris på för tillfället och om det var någon av dem som tilltalade mig lite extra. Sonen hittade under tiden ett illblått band att sätta runt resväskan då vårt val av färg på resväskan såklart var svart. För så unik och speciell är jag ju inte så att jag valde någon direkt originell färg. Min egen exkursion slutade med att jag fastnade för en precis likadan handväska som jag redan har har fast i en annan färg och den var självklart inte på rea men den ställdes i alla fall på resväskan och sedan betalade vi för kalaset innan vi gick vidare för att utföra nästa ärende. Det är ju himla praktiskt att ha en resväska med sig när man uträttar ärenden för då behöver sakerna inte bäras hem utan får åka i sitt alldeles egna lilla fordon. Sonen verkade dessutom tycka att det var lite roligt att dra runt på vår nyinköpta resväska så vi hann med en hel del innan shoppingturen avslutades med den utlovade fikan.
Väl hemma så skedde något lite märkligt med resväskan. Den såg liksom mycket större ut än vad den hade gjort i butiken. Detta är ett fenomen jag borde vara bekant med då möbler för många år sedan inhandlades lite spontant och världens skrattfest utbröt när vi kom hem igen och i väntan på leveransen mätte ut hur stora möblerna faktiskt var. Men det kom jag alltså inte ihåg just vid själva inköpet av resväskan. Jag ska dock försöka dra lärdom och framöver även eftersträva att komma ihåg att ställa saker i relation till något annat som finns i hemmet så att jag förhoppningsvis begriper vad måtten som står på produkten egentligen innebär. Volymen hade jag dock stenkoll på, den skulle rymma 79 liter mjölk. Jag mäter som bekant både vikt och volym i mjölkförpackningar. Tänker alltså inte hälla ner 79 liter mjölk i vår nya resväska då vi säkerligen inte skulle vilja använde den till någon mer resa i så fall. Sen är det väl så att just i detta fall så begrep jag inte riktigt vad 79 liter mjölk innebar för jag har aldrig inhandlat så mycket mjölk på en och samma gång. Samma kväll kikade jag därför lite extra noga på hyllorna i mejeridisken och kunde konstatera att en gallerhylla innehåller 80 liter.
Mjölken står i gallervagnar som innehåller 5*10 mjölkförpackningar per hylla vilket jag såklart dokumenterade genom att ta ett foto. En man påtalade för mig att så snygga var de faktiskt inte så att de behövde fotograferas varpå jag förklarade min mätmetod i mjölk och om mitt inköp av en ny resväska tidigare samma dag. Om mannen helt förstod min tanke bakom fotot av mjölken är jag inte helt övertygad om men vi sa ett glatt farväl och önskade varandra en trevlig kväll efter vår lilla pratstund. Mannen önskade mig även en trevlig resa och jag kan inte riktigt låta bli att fundera över om han tror att jag ska ta med mig 79 liter mjölk istället för kläder.
Det där med kläder är ju lite intressant förresten och kan även användas som en motsatt jämförelse för vad som skedde med storleken på resväskan när vi kom hem. Det har nämligen flyttat in små feer, eller möjligtvis troll, i vår klädkammare den senaste tiden som syr in mina kläder på nätterna. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag inte ska vara helt och hållet bekväm när jag försöker tråckla mig i en del av kläderna som hänger där. Jag har en stark förhoppning om att de inte hoppar ner i resväskan och följer med mig för då kommer de att ha alldeles för mycket tid att öva på sina sömnadskunskaper och då kommer det att bli lite lätt problematiskt för mig när jag anländer till min destination. Kanske inte direkt när jag anländer vid närmare eftertanke, för jag har tänkt att resa med kläder på för att mina medresenärer inte ska bli alltför skräckslagna, men nästa dag då. För att säkerställa att inga oinbjudna feer eller troll hoppar ner i resväskan så har den behållit sin placering i hallen på nedervåningen sedan inköpet. Det gör även att jag med jämna mellanrum skakar lite lätt på huvudet över min egen inkompetens till att förstå hur stort något är och fungerar likaså som någon form av påminnelse vilket jag hoppas ska fastna så att jag till slut ska dra någon form av lärdom av detta.
Det har även fått mig att dra mig till minnes en väldigt söt historia som en vän berättade för många år sedan. Tillökning väntades i familjen och min vän fick då frågan om hon önskade en syster eller bror varpå vännen svarade en storebror. Önskan om en storebror slog dock inte in, utan hon fick en lillebror istället, men jag tror nog att besvikelsen över att föräldrarna inte kom hem med en storebror släppte så småningom.
Eller nästan bestämde i alla fall. För själva köpet skedde inte samma dag som jag hade fått utomordentlig hjälp utav en expedit att reda ut mina kvarstående frågeställningar utan det skedde först dagen efter med sällskap av äldsta sonen. Problemet med min bestämdhet uppkom eftersom de hade fått in nya resväskor. Fler valmöjligheter var definitivt inte något jag behövde så det ställde till det lite för mig till sonens förtret. Jag anser nämligen att varje resa inte ska behöva kräva ett nytt inköp av resesällskap, utan att det ska kunna fungera för flera i vår lilla familj, och helst kunna följa med på flertalet resor. Vi reser inte särskilt ofta men om det nu skulle bli någon mer resa inom de närmsta decennierna så kändes det ändå som att väskan ifråga borde kunna tjänstgöra för även de resorna. Vi dryftade därför frågan om vad sonen eventuellt skulle kunna tänka sig att använda utav urvalet som fanns att tillgå. Han var tämligen snabb med sitt avgörande men jag velade ännu en stund innan jag greppade den föreslagna väskan för den var ett mycket bra val. När det valet väl var gjort så drog sonen runt med väskan en stund i butiken medan jag studerade vilka handväskor som det var nedsatt pris på för tillfället och om det var någon av dem som tilltalade mig lite extra. Sonen hittade under tiden ett illblått band att sätta runt resväskan då vårt val av färg på resväskan såklart var svart. För så unik och speciell är jag ju inte så att jag valde någon direkt originell färg. Min egen exkursion slutade med att jag fastnade för en precis likadan handväska som jag redan har har fast i en annan färg och den var självklart inte på rea men den ställdes i alla fall på resväskan och sedan betalade vi för kalaset innan vi gick vidare för att utföra nästa ärende. Det är ju himla praktiskt att ha en resväska med sig när man uträttar ärenden för då behöver sakerna inte bäras hem utan får åka i sitt alldeles egna lilla fordon. Sonen verkade dessutom tycka att det var lite roligt att dra runt på vår nyinköpta resväska så vi hann med en hel del innan shoppingturen avslutades med den utlovade fikan.
Väl hemma så skedde något lite märkligt med resväskan. Den såg liksom mycket större ut än vad den hade gjort i butiken. Detta är ett fenomen jag borde vara bekant med då möbler för många år sedan inhandlades lite spontant och världens skrattfest utbröt när vi kom hem igen och i väntan på leveransen mätte ut hur stora möblerna faktiskt var. Men det kom jag alltså inte ihåg just vid själva inköpet av resväskan. Jag ska dock försöka dra lärdom och framöver även eftersträva att komma ihåg att ställa saker i relation till något annat som finns i hemmet så att jag förhoppningsvis begriper vad måtten som står på produkten egentligen innebär. Volymen hade jag dock stenkoll på, den skulle rymma 79 liter mjölk. Jag mäter som bekant både vikt och volym i mjölkförpackningar. Tänker alltså inte hälla ner 79 liter mjölk i vår nya resväska då vi säkerligen inte skulle vilja använde den till någon mer resa i så fall. Sen är det väl så att just i detta fall så begrep jag inte riktigt vad 79 liter mjölk innebar för jag har aldrig inhandlat så mycket mjölk på en och samma gång. Samma kväll kikade jag därför lite extra noga på hyllorna i mejeridisken och kunde konstatera att en gallerhylla innehåller 80 liter.
Det där med kläder är ju lite intressant förresten och kan även användas som en motsatt jämförelse för vad som skedde med storleken på resväskan när vi kom hem. Det har nämligen flyttat in små feer, eller möjligtvis troll, i vår klädkammare den senaste tiden som syr in mina kläder på nätterna. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag inte ska vara helt och hållet bekväm när jag försöker tråckla mig i en del av kläderna som hänger där. Jag har en stark förhoppning om att de inte hoppar ner i resväskan och följer med mig för då kommer de att ha alldeles för mycket tid att öva på sina sömnadskunskaper och då kommer det att bli lite lätt problematiskt för mig när jag anländer till min destination. Kanske inte direkt när jag anländer vid närmare eftertanke, för jag har tänkt att resa med kläder på för att mina medresenärer inte ska bli alltför skräckslagna, men nästa dag då. För att säkerställa att inga oinbjudna feer eller troll hoppar ner i resväskan så har den behållit sin placering i hallen på nedervåningen sedan inköpet. Det gör även att jag med jämna mellanrum skakar lite lätt på huvudet över min egen inkompetens till att förstå hur stort något är och fungerar likaså som någon form av påminnelse vilket jag hoppas ska fastna så att jag till slut ska dra någon form av lärdom av detta.
Det har även fått mig att dra mig till minnes en väldigt söt historia som en vän berättade för många år sedan. Tillökning väntades i familjen och min vän fick då frågan om hon önskade en syster eller bror varpå vännen svarade en storebror. Önskan om en storebror slog dock inte in, utan hon fick en lillebror istället, men jag tror nog att besvikelsen över att föräldrarna inte kom hem med en storebror släppte så småningom.
lördag 14 juli 2018
Glasögon
Jag har kommit till en ålder då jag erfordrar glasögon för att kunna läsa ordentligt. Det är inte så att jag tidigare i hemlighet har lidit av dyslexi utan det är synens skärpa som har försämrats och inte själva läsförmågan. Emellanåt kan man i och för sig tvivla över själva läsförmågan också men det är mer för att jag ibland har lite för bråttom och då läser jag inte utan tolkar saker lite som jag känner för. Det i sin tur kan göra att man får uppleva lite extra intressanta rubriker till exempel så det är inte enkom negativt utan kan istället förgylla tillvaron.
Synen är väl inte urusel men i mitt jobb behöver jag kunna utröna vad de minsta svarta strecken på ett papper innehåller för bokstäver och siffror för att inte göra fel och då är det väldans bra att skaffa de hjälpmedel som behövs. Om jag prickade helt rätt vid synundersökning är jag inte helt övertygad om men jag försöker utvärdera detta och får väl gå tillbaka och göra en ny synundersökning så småningom och se hur fel jag eventuellt hade. Alla frågor och valmöjligheter gjorde mig lite lätt snurrig så att skaffa glasögon var en klart större prövning än jag tidigare anat. Jag klarade i alla fall av testet och är numera således stolt innehavare av ett par terminalglasögon. Nu ska jag bara försöka lära mig att använda dem också och det är en helt annan historia. En kollega var vänlig nog att påtala för mig att när man väl börjat använda glasögon så blir man mer än halvblind när man tar av sig dem vilket jag numera kan intyga stämmer. Jag uppskattar varningen då erfarenheten inte var helt förnöjsam. En text som jag kan läsa innan jag tar på mig glasögonen är snudd på totalt oläslig precis efter att jag har tagit av mig glasögonen vilket kan kännas nästan lite kusligt. Jag ser inte vad som sker en bit bort med glasögonen på viket innebär att jag drar upp dem och sätter dem på huvudet och sen glömmer jag bort dem. Det i sin tur gör att jag kan gå iväg med glasögonen uppe på huvudet för att så småningom börja fundera över varför det skaver bakom öronen.
Jag uppskattar förvisso att inte behöva kisa eller sträcka ut armarna i dess fulla längd för att kunna läsa vad som står och det är även rätt häftigt att kunna se små skarpa konturer. Men, ibland känns det lite som att siffrorna är lite för skarpa och framförallt stränga. Gillade liksom min lite luddiga, mjuka och oskarpa värld rätt mycket. Jag vet inte om det är för att mitt undermedvetna vill hålla fast i min lite mjukare luddigare värld som jag lämnar kvar glasögonen på kontoret de dagar jag vet att jag ska tillbaka dagen efter men de brukar inte komma med hem i alla fall. Det gör att jag på kvällarna ogärna läser eller till exempel skickar sms då jag inte har någon direkt aning om vad jag egentligen har läst eller för den delen har skrivit. För på kvällarna är jag trött och då är jag mer än halvlind trots att jag inte nyss har tagit av mig glasögonen. Vid de mest angelägna tillfällena kan jag dock ta ett foto och zooma så att jag kan se vad det står men luddigheten kvarstår vilket känns rätt bra så jag anser att det är en alldeles förträfflig lösning.
Mr S nattliga äventyr
Natten till idag blev jag väckt av ett synnerligen ihärdigt jamande. Jag visste att båda våra små fyrfotingar hade kommit in på kvällen och gått och lagt sig men ändå så var en av dem skapligt upprörd och befann sig utomhus. Så mycket uppfattade jag nämligen i mitt sömndruckna tillstånd att jamandet helt klart inte pågick innanför väggarna i vår lilla boning. Det förekommer uppenbarligen vissa modersinstinkter hos mig, även för våra fyrfotingar, vilket var orsaken till att jag vaknade. Hade det varit någon annan katt så hade jag inte alls satt mig rakt upp sängen och kikat ner på mattan på golvet för att se vem av dem som saknades. Mr T blängde på mig från högen med kuddar där han brukar kampera vissa nätter. Han ansåg förmodligen att jag störde hans sömn och att jag borde ha sett till att hans ohängda bror inte hade kunnat smita ut under kvällen, för hans bror gillar inte alls att vara ute på nätterna på samma sätt som Mr T. Detta vet alla i hushållet. I samma ögonblick som jag konstaterat vem av dem som saknades så kom jag på att mitt fönster hade stått öppet under hela kvällen och att Mr S tydligen smitit ut där innan jag stängde det för natten. Utanför mitt sovrumsfönster är det ett tak och Mr S hade vid det här laget haft ett par timmar på sig att studera det och var därmed nöjd med sina utforskningar och kände sig ensam och ville komma in igen. Han hittade inte riktigt hem igen för när jag väl fick upp mitt fönster på vid gavel, efter att ha slagits med både en lampa och gardiner, så tog det en liten stund innan han dök upp. Han var väldigt tacksam över att få komma in i hemmets trygga vrå igen vilket han visade genom att borra in huvudet i mig på sitt lite säregna vis. Grannarna var förmodligen tacksamma även de då oljudet utifrån äntligen tystnade. Funderade lite kort över hur många av grannarna som Mr S väckt eller försökt ta sig in hos men la sen ner huvudet på kudden igen och försökte somna om. Mr S kurade ihop sig på min huvudkudde och spann något våldsamt vilket var lite lätt störande men jag tänkte att han ger väl upp snart. Det gjorde han inte direkt men däremot så uppmärksammade jag ett annat oljud vilket var ett ihärdigt surrande. Det lät ungefär som om en hel svärm med myggor passat på att smita in i mitt sovrum medan jag väntade på att Mr S skulle dyka upp. Jag försökte uppmana de små till att göra något åt surrande men de var för trötta och var mest intresserade av att sova. Tände således lampan på mitt nattduksbord för att avgöra hur många de var som jag skulle behöva genomföra någon form av krig mot. Jag har inga kattögon och ser inget i mörkret så därför erfordrades ljus genom att tända en lampa vilket jag hittills undvikit för att motverka ett totalt klarvaket tillstånd. Studerade väggar och tak och fann sedan källan till surrandet. Det var endast en mygga men den lät som ett mindre reaplan. Gick ner och hämtade racketen för att försöka slå ihjäl min surrande motståndare. Efter att ha svingat racketen några gånger så vann jag matchen tämligen enkelt och jag kunde äntligen krypa ner i sängen igen och försöka somna om. Jag var självklart helt klarvaken vid det här laget men efter ett tag lyckades jag i fall återgå till drömmarnas land.
söndag 8 juli 2018
Föräldrar
I morse slog mig en tanke om mina föräldrar. Jag har tur och har än så länge båda min föräldrar i livet och det som slog mig var att jag även har förmånen att kunna prata med dem båda om olika tankar, bekymmer och bara helt vardagliga saker. De driver mig även till vansinne emellanåt men jag är rätt övertygad om att jag får dem att erfara precis samma känsla över mig så det blir liksom rättvist och lika i ställningen. Ingen av dem är purunga, vilket skulle vara en omöjlighet eftersom de är just mina föräldrar och därför tillhör en äldre generation än mig, och åldern tar ibland även ut sin rätt vilket då gör mig orolig. Men de är trots allt skapligt pigga, vilket jag är oerhört tacksam över. Nu är det ju inte så att man själv kan bestämma över vem man ska ha till förälder eller när de inte längre kommer att finnas där för en men jag har som sagt var tur i den frågan.
Funderade även lite över att man lägger sig till med vissa fasoner och olater som ens föräldrar har, alltså även de som man önskar inte fördes vidare till nästa generation. Tankarna gick även vidare till hur mina egna söner ser på mig och vad de önskar att jag inte skulle säga eller göra. I en del fall talar de i och för sig om för mig att nu lät du precis som mormor eller gjorde precis som morfar och då brukar jag reflektera över om det är positivt eller negativt. Jag har även en hel del helt egna egenheter som jag har lagt mig till med genom åren som sönerna har en möjlighet att plocka upp och lägga sig till med när de blir äldre. De har därigenom ett skapligt stort urval av olater att lägga sig till med så i den aspekten har jag lyckats här i livet.
Mor min kan påminna mig om att ta på mig en mössa när det är kallt ute trots att jag har lyckats få två egna barn till att överleva fram till tonåren. Och ja, jag tar på mig en mössa när det är kallt ute men jag undrar över om jag själv kommer att säga samma sak till mina små gossar när de är vuxna? Främst undrar jag kanske över om vi kommer att ha en sådan relation när de är vuxna så att jag ens har en möjlighet att påminn dem om att ta på sig en mössa när det är kallt ute. Tiden får utvisa hur det kommer att bli men jag har en förhoppning om att vi kommer ha en relativt god kontakt i alla fall. Även om jag kan driva sönerna till vansinne ibland. Men jag tror det ingår i relationen mellan alla föräldrar och barn. Tror även att det ingår att man blir smått tokig på sin nära och kära emellanåt men grejen är den att det är just för att de är nära och kära som man står ut, förlåter och accepterar varandra för de man är. För det mesta. För jag har även familjemedlemmar som jag inte har någon som helst kontakt med.
Mina föräldrar gick skilda vägar för flera decennier sedan och lever idag i andra förhållanden men även det är jag tacksam för. Det innebär att det finns fler familjemedlemmar och att de har någon som delar deras vardag och gör dem lyckliga. Det i sin tur gör mig lycklig. Och så har jag dessutom fler i min närhet som kan hjälpa till med olika saker och lyssna på alla mina krokiga tankar. Just fönsterlister är ingen av deras specialiteter men det finns så oerhört mycket annat som behöver dryftas eller hjälpas till med här i livet så det gör inget.
Kontentan av det hela är att jag är lyckligt lottad med två föräldrar som jag har en god relation med och det är jag tacksam över. Våra relationer har gått upp och ner genom åren men de har ändå alltid funnits där. De kommer troligen även framöver att göra mig lätt galen ibland men jag är förmodligen inte alltid helt enkel att ha som dotter heller så ställningen kommer fortfarande vara lika i slutändan.
Funderade även lite över att man lägger sig till med vissa fasoner och olater som ens föräldrar har, alltså även de som man önskar inte fördes vidare till nästa generation. Tankarna gick även vidare till hur mina egna söner ser på mig och vad de önskar att jag inte skulle säga eller göra. I en del fall talar de i och för sig om för mig att nu lät du precis som mormor eller gjorde precis som morfar och då brukar jag reflektera över om det är positivt eller negativt. Jag har även en hel del helt egna egenheter som jag har lagt mig till med genom åren som sönerna har en möjlighet att plocka upp och lägga sig till med när de blir äldre. De har därigenom ett skapligt stort urval av olater att lägga sig till med så i den aspekten har jag lyckats här i livet.
Mor min kan påminna mig om att ta på mig en mössa när det är kallt ute trots att jag har lyckats få två egna barn till att överleva fram till tonåren. Och ja, jag tar på mig en mössa när det är kallt ute men jag undrar över om jag själv kommer att säga samma sak till mina små gossar när de är vuxna? Främst undrar jag kanske över om vi kommer att ha en sådan relation när de är vuxna så att jag ens har en möjlighet att påminn dem om att ta på sig en mössa när det är kallt ute. Tiden får utvisa hur det kommer att bli men jag har en förhoppning om att vi kommer ha en relativt god kontakt i alla fall. Även om jag kan driva sönerna till vansinne ibland. Men jag tror det ingår i relationen mellan alla föräldrar och barn. Tror även att det ingår att man blir smått tokig på sin nära och kära emellanåt men grejen är den att det är just för att de är nära och kära som man står ut, förlåter och accepterar varandra för de man är. För det mesta. För jag har även familjemedlemmar som jag inte har någon som helst kontakt med.
Mina föräldrar gick skilda vägar för flera decennier sedan och lever idag i andra förhållanden men även det är jag tacksam för. Det innebär att det finns fler familjemedlemmar och att de har någon som delar deras vardag och gör dem lyckliga. Det i sin tur gör mig lycklig. Och så har jag dessutom fler i min närhet som kan hjälpa till med olika saker och lyssna på alla mina krokiga tankar. Just fönsterlister är ingen av deras specialiteter men det finns så oerhört mycket annat som behöver dryftas eller hjälpas till med här i livet så det gör inget.
Kontentan av det hela är att jag är lyckligt lottad med två föräldrar som jag har en god relation med och det är jag tacksam över. Våra relationer har gått upp och ner genom åren men de har ändå alltid funnits där. De kommer troligen även framöver att göra mig lätt galen ibland men jag är förmodligen inte alltid helt enkel att ha som dotter heller så ställningen kommer fortfarande vara lika i slutändan.
Till mamma och pappa
Fönsterstudier
En dag när jag kom hem från jobbet så noterade jag relativt omgående att något skett med ett utav fönsterna i vardagsrummet. Det såg nämligen ut som om någon hade installerat en vindrutetorkare på ett av takfönstren. Om det var Mary Andersons ande som varit förbi för att ge mig en affärsidé så att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende så var det oerhört vänligt men jag önskar i så fall att hon kan hitta på något annat lite enklare och därefter återkomma med ett nytt förslag. Om ni inte vet vem Mary Anderson var så kan jag berätta att det var hon som 1903 uppfann vindrutetorkarna. Bilindustrin, som ännu var i sin linda, fann dessvärre hennes uppfinning onödig tills efter att hennes patent hade gått ut. Patentet gick ut 1920 och det var först därefter som trafikanter förstod att det var bättre att vindrutan kunde torkas av istället för att, som man tidigare gjort, montera av själva vindrutan och lägga den i backluckan vid regnväder. Personligen kan jag anse att att Marys idé borde har varit helt uppenbart fantastisk men jag levde inte i början av nittonhundratalet och förutsättningarna och tankegångarna såg förmodligen rätt annorlunda ut då.
Nåväl, tillbaka till mitt fönster. Jag tycker i och för sig att en vindrutetorkare för takfönster vore en alldeles ypperlig idé då det är skapligt bekymmersamt att putsa dem, men eftersom jag inte har några sådana, vindrutetorkare alltså, utan endast en trasig list så behöver jag åstadkomma en problemlösning. Takfönster ger ett fantastiskt ljusinsläpp, när de är rena, men underhållet är allt annat än smidigt eller enkelt. Igår spenderade jag i alla fall en ansenlig mängd tid med att dricka kaffe och studera listen som lossnat och försökte lägga upp en plan över hur jag ska lösa problemet. Vissa problem kräver lite mer betänketid för att finna en lösning och just detta anser jag är ett sådant. Jag skulle helst vilja leja en projektledare, en arbetsledare och någon form av hantverkare som sedan utför själva arbetet. Jag kom dock till slut fram till att jag får troligen lösa problemet själv för att hyra in tre personer för en fönsterlist känns lite överdrivet, även om det skulle vara oerhört skönt att slippa hantera problemet ifråga. Eftersom det började regna när jag började närma mig någon form av plan så konstaterade jag att jag hade spenderat tillräckligt med tid på mitt fönster för dagen. I planen ingår hittills en stege och ett långt skaft av något slag. Det långa skaftet kommer att behövas då det för mig kommer att vara helt omöjligt att nå fram till listens korrekta placering även om jag skulle stå högst upp på min stege. Om jag känner någon som är tre meter lång och personen ifråga har lust att svänga förbi någon dag så är du varmt välkommen! I annat fall så fortsätter jag med mina studier och så småningom kanske jag även fullbordar en plan. Huruvida planen sedan verkställs eller ej återstår att se men jag inser att något förmodligen behöver göras.
Nåväl, tillbaka till mitt fönster. Jag tycker i och för sig att en vindrutetorkare för takfönster vore en alldeles ypperlig idé då det är skapligt bekymmersamt att putsa dem, men eftersom jag inte har några sådana, vindrutetorkare alltså, utan endast en trasig list så behöver jag åstadkomma en problemlösning. Takfönster ger ett fantastiskt ljusinsläpp, när de är rena, men underhållet är allt annat än smidigt eller enkelt. Igår spenderade jag i alla fall en ansenlig mängd tid med att dricka kaffe och studera listen som lossnat och försökte lägga upp en plan över hur jag ska lösa problemet. Vissa problem kräver lite mer betänketid för att finna en lösning och just detta anser jag är ett sådant. Jag skulle helst vilja leja en projektledare, en arbetsledare och någon form av hantverkare som sedan utför själva arbetet. Jag kom dock till slut fram till att jag får troligen lösa problemet själv för att hyra in tre personer för en fönsterlist känns lite överdrivet, även om det skulle vara oerhört skönt att slippa hantera problemet ifråga. Eftersom det började regna när jag började närma mig någon form av plan så konstaterade jag att jag hade spenderat tillräckligt med tid på mitt fönster för dagen. I planen ingår hittills en stege och ett långt skaft av något slag. Det långa skaftet kommer att behövas då det för mig kommer att vara helt omöjligt att nå fram till listens korrekta placering även om jag skulle stå högst upp på min stege. Om jag känner någon som är tre meter lång och personen ifråga har lust att svänga förbi någon dag så är du varmt välkommen! I annat fall så fortsätter jag med mina studier och så småningom kanske jag även fullbordar en plan. Huruvida planen sedan verkställs eller ej återstår att se men jag inser att något förmodligen behöver göras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)