Smörgåsar

Härom kvällen var jag på föräldramöte och vi blev bjudna på smörgåsar och något drickbart till. Jag letade upp en mugg i ett köksskåp och försåg mig av kaffet. Min exkursion i skåpen berodde på att muggarna som varit framställda redan hade gått åt. Mitt påfund och även fynden uppskattades av andra kaffesugna föräldrar som inte riktigt var så oblyga som jag är. Nu kan även jag vara lite mer försynt vid behov, men nu handlade det om att se till att få kaffe innan föräldramötet och då har jag inga som helst problem med att rota runt lite. Föräldramöten utan kaffe blir liksom lite långtråkigare. Vi blev ju även bjudna på tjusiga ostsmörgåsar och de behövde sköljas ned med något. Vet inte riktigt hur det kom sig men jag hade endast fått i mig halva smörgåsen när första delen av mötet var slut och vi skulle omgruppera och förflytta oss. Kaffet var dock uppdrucket. För att inte lämna smulspår runt halva skolan så la jag in min halva smörgås i plastfolien som den varit inslagen i igen och la ner den i handväskan. Jag hittar tämligen väl på skolan ifråga så jag kände inget behov av att ha en märkt reträttväg om det skulle uppstå häftiga diskussioner. Efter en skapligt lyckad omfördelning och förflyttning av föräldrar, några hamnade lite tokigt en stund men återfanns utan att någon större dramatik utbröt, så avlöpte återstoden av föräldramötet under tämligen sansade former. Första delen hade i och för sig inte heller erbjudit några större överraskningar så ingen del av mötet kunde liknas vid en Norén pjäs. När alla var tillfredsställda med informationsutbytet så begav jag mig hemåt. Väl hemma utfördes de sedvanliga hälsningsprocedurerna av de små fyrfotingarna. Det vill säga att de vill gå ut, fast ändå inte, och så vill de ha mat. Nu! För de anser att de håller på och svälter ihjäl. Det gör de inte alls. Efter att ha pratat en stund med sönerna så satte jag på kaffe så att jag skulle kunna dricka det samtidigt som jag åt upp resten av min smörgås. Öppnade min handväska och kikade ner i den för att försöka finna återstoden av min ostsmörgås. Jag fann den, men inte i det inplastade skick som jag förväntat mig, utan i beståndsdelar i hela väskan. Lite som om svenske kocken från mupparna hade varit på besök i min väska och hade försökt skapa en smörgås. Svor lite och ropade till sönerna att jag hade en smörgås i hela handväskan. De ansåg att det var oerhört komiskt. Jag samlade ihop alla beståndsdelarna som bestod av bröd, ost och rätt rikligt med sallad. Monterade sedan samman allt till något som kunde likna något ätbart och mumsade i mig den medan jag drack en mugg med kaffe.

Morgonen efter föräldramötet så var äldsta sonen extra trött och hade fasligt svårt att komma upp till frukosten. Detta är ingen ovanlighet direkt men jag var lite oförsiktig och la hans smörgås på köksbordet och det borde jag inte ha gjort för det var kalkon på den. Fyrfotingarna är oerhört förtjusta i kalkon. Övriga morgnar så brukar färdigbredda smörgåsar ligga på bänken under microlocket men denna morgon hade jag alltså av någon outgrundlig anledning ansett att det var säkert att lägga fram dem på köksbordet. Dock under det sedvanliga microlocket men det kan vi numera intyga inte är ett tillräckligt skydd. För under någon av alla de obevakade stunderna i köket så hade Mr T lyckats få bort locket och mumsat i sig kalkonen. Han hade gjort det tämligen snyggt så smörgåsen låg prydligt kvar på bordet, men nu utan pålägg. Det var äldsta sonen som fann den lite nakna smörgåsen och undrade varför jag inte hade lagt på något pålägg. Fick förklara att jag faktiskt hade gjort det men att det tydligen hade gått åt. Att det var Mr T som var skyldig rådde det inga tvivel om för han satt under köksbordet och slickade sig nöjt om nosen. Äldsta sonen var inte alls lika nöjd. Vi har inte gett upp vårt smörgåsätande men vi behöver förmodligen se över våra rutiner kring dem lite grann.