Magiska plastpåsar

Idag har jag och Pärlan varit iväg på vår första resa tillsammans. Det har inneburit att jag hittills har hunnit få lite lätt panik nästan framme vid flygplatsen för jag fick helt plötsligt en känsla av att jag hade tagit med mig fel pass. Det är inte så att jag har en samling av olika pass hemma som används beroende på humör eller resmål utan jag har några utgångna pass på förmodligen både lämpliga och olämpliga platser och det var ett sådant jag helt plötsligt fick för mig att jag hade lagt ner i väskan. Tursamt nog så kunde jag efter en snabb kontroll, men inte kvickt nog för att inte hinna få rätt ont i magen, se att det var mitt giltiga pass jag hade i väskan. Funderade lite kort över hur jag kunde ha missat att öppna passet innan jag begav mig av hemifrån men skyller det på de små fyrfotingarna. 

De minsta familjemedlemmarna kände förmodligen på sig att något annorlunda skulle ske under dagen för de var stundtals nästintill hopplöst överaktiva. De befann sig även på platser som de normalt sett inte brukar befinna sig på, såsom hängande i min morgonrock, i torkskåpet, i en handväska medan jag försökte klura ut vilken jag skulle ta med mig och andra lite rätt udda ställen. Fyrfotingarna var markant mer oroliga över vad som skulle ske än sönerna som mer väntade på att jag skulle bli klar, försvinna ut ur huset och därmed lämna dem ifred under några dagar. Innan jag försvann hann jag dock finna en av godisgömmorna i ena sonens rum vilket ledde till visst nervöst skrattande från sönerna. Undrade lite kort om jag skulle oroa mig över vad de mer hade gömt men lämnade det därhän. 

Dagen har hittills även lärt mig att vätskor är ofarliga om de ligger i en försluten plastpåse. Jag har faktiskt rest tidigare men denna gång skulle inget bagage checkas in vilket innebar att packningen ses över på ett annat sätt. Detta fick jag påtalat för mig av en av medresenärerna som även var vänlig nog att ge mig en magisk plastpåse. Jag hade lånat en av sönernas necessärer och packat allt som på något vis kunde uppfattas som flytande i den men det räckte alltså inte. Dök därför ner i väskan, inte som när man dyker i vattnet men ändå med huvudet före och det är kanske det som egentligen avgör om man dyker eller inte. Då skulle jag i och för sig kunna påstå att jag dyker rätt ofta, för det är inte helt ovanligt att jag erfar känslan av att ha sprungit iväg med huvudet före i olika situationer. Jag letade fram necessären och la ner alla behållare som kunde uppfattas innehålla något flytande i den magiska plastpåsen. Den magiska biten är såklart att den oskadliggör sådant som är flytande och befinner sig på insidan av den. Jag skulle vilja ha fler sådana magiska påsar. En av dem skulle gärna få vara så pass stor att jag själv kunde kliva in i den. Dock skulle det bli lite problematiskt om man stängde den för en viss tillförsel av syre skulle behövas för att man inte skulle bli kvar i påsen för evigt. Det lite bättre alternativet skulle därför förmodligen i vissa fall vara att man la in någon annan i plastpåsen och sedan förslöt den. 

Dagen och resan till slutdestinationen är ännu inte över så jag lär förhoppningsvis dra fler lärdomar och utöka erfarenheterna ytterligare.