Shopping

Det fanns vissa planer för olika uppgifter för dagen idag. En del av dem är genomförda medan andra känns som de behöver mogna tills imorgon för att kunna genomföras. Några saker som inte direkt var inplanerade är dock gjorda istället så jag har inte endast legat på soffan även om jag huserade där en stund under eftermiddagen. Det behövdes som återhämtning efter att jag hade fått infallet att försöka göra något åt min byxsituation.

Jag är inte jätteförtjust i shopping även om jag kan göra en utomordentlig arbetsinsats vid vissa tillfällen och om behov finnes. Idag var inte riktigt en sådan dag där lusten infann sig men frustrationen över bristen på byxor som sitter något sånär har tilltagit senaste tiden så det var bara att bita ihop och ge sig iväg. Försökte förvisso övertyga äldste sonen om att han kanske kunde göra såsom jag brukar göra åt honom och hans bror men det föll inte särskilt väl ut. Jag brukar nämligen handla kläder till dem utan att de behöver följa med av flera olika anledningar.

Mitt mål var att försöka komma hem med åtminstone ett par svarta byxor eller ett par jeans, Kändes lite lagom komplicerat och inte alltför övermäktigt eftersom jag då hade alternativ. Nu brukar jag i och för sig komma förbi den värsta spärren så snart jag har inhandlat en första sak men inte alltid och idag kändes det inte riktigt som om det skulle bli en sådan dag. Första affären gick jag snudd på modstulet in i. Det hjälpte definitivt inte så jag ryckte upp mig lite innan jag gick in i nästa affär. Där kom jag så pass långa att jag plockade på mig inte endast några väl utvalda plagg utan även några mindre väl valda. Det var nog lite för många eller så var det för att jag var så oorganiserad som jag höll på att ramla ut ur provrummet. Hann precis greppa draperiet innan jag annars hade rasat och ramlat raklång ut på golvet utanför. Inget par av byxorna som jag provade tyckte direkt om mig och inte jag dem heller så jag hängde så småningom tillbaka dem efter att ha trasslat mig i och ur dem. Hittade dock en svart kofta som ersättning för en jag tidigare haft och gillat skarpt så jag kände mig riktigt duktig och nöjd när jag väl kom ut därifrån.

Väl inne i tredje budtiken kändes det som om att jag kanske skulle kunna lyckas med mitt uppdrag och jag hade ju ändå handlat ett plagg så jag hade alla förutsättningar för att det skulle gå bra. Fast ändå inte för jag insåg tämligen snabbt att i just den butiken, som jag vid flera tillfällen tidigare har handlat i utan alltför stora problem, så har de tydligen bytt om en del på utbudet. Innan jag gick in i fjärde affären tog jag ett djupt andetag och tänkte att nu jäklar ska jag väl ändå lyckas finna ett par byxor som jag inte känner mig alltför osams med. Anser faktiskt att jag gjorde mig förtjänt av en hel del beröm för jag försökte verkligen men det var samma bekymmer där som vid tidigare försök.

Funderade en hel del över det här med storlekar i kläder och även vad som egentligen är normalt enligt de som bestämmer vilka mått de olika storlekarna ska ha. Jag anser mig inte vara direkt annorlunda på något vis i kroppsform eller storlek än de flesta andra men ändå går jag oftast bet. Eller är jag för kinkig helt enkelt? Men jag finner att köpa byxor som är för långa i benen blir lite krångliga att gå i. Eller att köpa något som är för stort i midjan och därigenom ramlar ner när man rör sig vara rätt opraktiskt. Kan inte riktigt vara ensam om att vilja kunna röra mig bekvämt i kläderna jag har på mig. Nu finns det helt klart kläder i skapligt rätt form även för mig för det är inte så att jag går runt utan några alls och jag har en inte helt oansenlig mängd klädesplagg i min klädkammare men det är nytillskotten som är lite kämpiga att finna. Och framförallt när jag känner ett måste.

I femte, eller om det var sjätte, affären så började jag känna mig lite matt och uppgiven. Jag stod en skapligt bra stund och bläddrade bland alla galgar medan jag lyssnade på en kvinna som stod vid kassan och ropade efter Gunnar. Hann börja undra över vart Gunnar tagit vägen för han ville tydligen inte alls dyka upp. Kvinnan ifråga hann ropa rätt många gånger men Gunnar var som bortblåst. Inga galgar rasslade till, ingen man kom ilande i någon gång, ingen tillstymmelse till någon Gunnar fanns någonstans. Tänkte att Gunnar kanske hade tröttnat och rymt helt enkelt men om han nu gjort det så var det inte så genomtänkt av honom för kvinnan skulle nog inte uppskatta det. Jag strosade vidare bland alla klädhangare och galgar och lämnade Gunnar åt sitt öde. En sak som jag tycker är lite lätt irriterande är att i de flesta butiker så hänger kläder så tätt så att det är svårt att bläddra bland galgarna. Det är lite som om man ska titta på plagget som hänger längst ut och vara nöjd med det oavsett storlek och färg. Nu fungerar inte jag riktigt så att jag nöjer mig med det, utan jag greppar istället en galge på måfå i mitten och lyckas därmed få ut fem par tröjor istället för en. Brukar i det läget konstatera att alla är i fel storlek för mig och snudd på ge upp men då har jag i alla fall lyckats skapa en liten lucka och kan lite enklare gå igenom resterand plagg på ställningen.

Jag lyckades i alla fall inte helt tappa fokus på byxor och plockade på mig ett obestämt antal och tog sikte på provrummen. Jag vägrar nämligen helt enkelt att komma hem med plagg som inte passar över huvud taget så jag får lov till att stå ut med att tränga mig in i ett provrum. Efter dagens tidigare lite ostrukturerade provrumsbesök så hade jag ändå lyckats bli påmind om hur man eventuellt bör hänga upp saker i ett provrum utan att skapa alltför mycket kaos eller ramla ur detsamma. Diverse diskussioner kring kläders vara eller icke vara samt åsikter om en mängd andra saker pågick i provrummen bredvid men jag försökte låta bli att tjuvlyssna alltför mycket. Samtidigt är det faktiskt rätt svårt. Jag lyckades till slut med konsstycket att hitta ett par byxor som jag övertygade mig själv om att jag inte skulle bli alltför osams med. Jag blir mer eller mindre osams med kläder som sitter illa, och då blir jag grinig, så det är helt klart att föredra att hitta kläder jag är något sånär bekväm med. När jag skulle betala för byxorna så kunde jag till min glädje konstatera att Gunnar till slut dykt upp. Undrade dock vart han hållit hus? Kvinnan såg inte det minsta förargad ut så vart han än varit så hade hans eventuella ursäkt godtagits och de skulle förmodligen ha en trevlig dag tillsammans. Om han inte rymde igen såklart men jag ansåg inte att jag kunde börja följa efter dem för att säkerställa det, så jag lämnade dem bakom mig när jag var klar.

Jag hade uppnått mitt mål och det förtjänade faktiskt en fika. Jag handlade därför med mig äppelmunkar hem till mig och sönerna som vi mumsade i oss innan jag tog min välförtjänta vila på soffan en stund. Byxorna och koftan ligger fortfarande kvar i sina påsar i hallen men jag ska ju ha något att pyssla med imorgon också.