Sitter och tittar ut på snöflingorna som sakta dalar ner mot marken och småler för mig själv. Jag gillar snö men det är mer minnen av en synnerligen trevlig helg som får mig att le just för tillfället. Även om jag lätt kan ställa mig och titta upp i skyn när det börjar snöa och bli lite sådär lagom lycklig. Eller lagom och lagom kanske inte alltid stämmer. Jag fick en gång med mig samtliga av de kvarvarande barnen på sexårs, att hoppa jämfota av glädje när första snön föll den vintern, när jag skulle hämta en av mina söner. Både personal och andra föräldrar ansåg nog att jag var lite suspekt men jag och alla barnen hade väldigt roligt och det är det som jag väljer att lägga störst vikt vid kring detta minne.
Helgen som gått innehöll både bekanta och obekanta möten och platser. Att gå åt fel håll och hamna lite tokigt på Östermalm utklädd som Smurfan var en intressant erfarenhet. Jag var dock inte blå i ansiktet vilket troligen räddade mig när jag frågade en ung tjej om jag tänkte rätt när jag insåg att jag borde nog gå åt andra hållet. Är förvisso inte helt övertygad om att hon varken förstod att jag var halvt utklädd eller om hon var bevandrad i smurfarnas värld men hon var trevlig och hjälpsam och vi skildes åt med att önska varandra en trevlig kväll. Nu var det inte så att jag fått för mig att klä ut mig bara för skojs skull för att testa folks reaktioner på stan utan jag var faktiskt bjuden på maskerad och födelsedagsfest, så det fanns faktiskt en poäng med min utstyrsel även om någon säkert tvivlar på det. Jag blev grymt imponerad över att samtliga gäster hade gjort sig omaket att både klura ut en utstyrsel och även klä sig enligt koden, en favoritfigur från barndomens serier eller böcker.
Det var kanske inte superdupermånga möten under helgen utan mer en lagom mängd så att jag ändå hann insupa alla positiva känslor och trevliga karaktärer. Allt umgänge under helgen var inte endast direkta personliga möten heller utan en del skedde även per distans, men de gjorde mig inte mindre glad för det. Att kunna slänga iväg ett sms eller dylikt lite sådär bara för att man känner för det utan att direkt förvänta sig ett svar men få svar med glada tillrop och kloka insikter är ett privilegium att kunna få göra. Och jag är oerhört tacksam för att få ha dessa vänner runt omkring mig.
Söndagen tillbringades i ett lite lugnare tempo och jag funderade bland annat över hur länge man kan ligga på soffan utan att få alltför dåligt samvete över allt man egentligen anser att man borde göra istället. Känner mig lite stolt över att jag klarade av en inte helt oansenligt lång stund. Att jag gav upp så småningom berodde delvis på att jag frös om fötterna, behöver nog börja se över min fotvärmarstatus, samt att jag var sugen på kaffe. Men, mitt studerande av vardagsrumstaket och funderande över några av livets gåtor innebar ett visst framsteg inför planerna på att bjuda in till elefantsafari eftersom den lilla svarta fick stå kvar och vila i skåpet under hela helgen. Nu kan det nog eventuellt dessvärre bli så att jag snubblar över en elefant och plockar fram den lilla svarta under veckan ändå. För jag vill inte att de två små fyrfotingarna som faktiskt är inbjudna till att bo här i huset ska bli skrämda eller känna sig utanför på något vis. Och eftersom jag inte är helt färdig med affärsplanen kring elefantsafarin så är det kanske bäst att det inte får bli för många, eller för stora, elefanter i huset innan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar