Jag tror aldrig att jag kommer bli för gammal för att försova mig. Jag tycker alldeles för mycket om att sova. Åtminstone på morgnarna. Utav de fyra senaste arbetsdagarna så har jag försovit mig tre av dem! Och några av dem lite mer rejält. Alltså inte med en 10 minuter sådär, så att man ändå hinner, utan mer så att det verkligen har märkts att jag har haft något annat för mig på morgonen innan jag anlänt till dagens arbetsplats. Det jag har varit upptagen med att göra är att krama min huvudkudde. Eller i alla fall med att försöka krama den. Mr S har nämligen den senaste tiden valt att sova på min huvudkudde under morgontimmarna. Den kudden jag försökt ha mitt huvud på. Inte de som inte används, såklart. Men jag tycker ändå att det är lite mysigt att sova vidare med en fyrfoting som spinner förnöjt i örat och delar med sig av sin värme. Problemet är dock att jag inte hör väckningarna som jag ställt in på telefonen eftersom den är begravd under Mr S. Eller jag tror att det är fallet. Det kan även vara så att jag stängt av dem. Men vaknat i tid har jag i alla fall inte gjort.
Den enda morgon, av de senaste fyra, som jag inte försovit mig var när sönerna skulle börja skolan efter lovet. Eller snarare den dag jag trodde att båda började skolan igen. Det skulle visa sig att jag hade ett rätt i alla fall. Den äldsta sonen hörde av sig efter att han kommit halvvägs till sin skola och påpekade att det tydligen var studiedag, och därmed ledigt för honom. Han hade blivit lite fundersam när ingen av hans skolkamrater dök upp på de stationer de brukar göra så han hade till slut kontrollerat skolans hemsida för att se vilken dag de började. Det var dagen efter.
Jag går verkligen inte ut starkt på det nya året. Men det kan bara bli bättre. För jag borde ändå inte kunna fortsätta med att försova mig 75% av alla resterande arbetsdagar under året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar