Ett ljus i mörkret

Texten från häromdagen fick mig åter att tänka på ett mail jag fick i höstas. Det var inte från en person jag direkt känner men vi hade en kortare mailkorrespondens i ett ärende. Ett av svaren jag fick innehöll en oväntad vänlig gest med ett ljus i höstmörkret. Personen ifråga menade förmodligen väl men denne förstod troligen inte riktigt hur oerhört glad jag som mottagare faktiskt blev. Jag har av någon outgrundlig anledning tänkt på just den raden flertalet gånger sedan dess. För ibland är man i extra stort behov av vänliga gester och just då var jag det. 

Den gångna veckan har varit fylld av en ovanlig mängd positiv feedback. Jag ska försöka spara på den och eftersträvar att komma ihåg den så att jag kan påminna mig själv när behov uppstår. Den mest komiska feedback jag fick var dock när jag av misstag blev kallad älskling. Vi lät det båda passera okommenterat men jag kunde inte riktigt låta bli att fnissa lite för mig själv efter vårt samtal trots allt. Samtidigt är det trevligt att kunna göra någon så positivt överraskad att denne blir överväldigad och bara utbrister i något. Det var definitivt ingen stor sak det handlade om så även jag blev skapligt överraskad av reaktionen. Och som sagt, lite smått road.

Kontentan av det hela är att ett vänligt ord eller gest kan ge mottagaren så mycket mer än man ibland kan ana. Jag är definitivt ingen ängel och kan vara vresig, sur, grinig och även stundtals rätt besvärlig. Vid andra tillfällen tänker jag dock till lite mer.

Vi går förvisso mot ljusare tider, solmässigt i alla fall, men jag vill härmed ändå försöka sprida lite extra ljus i mörkret.