Smörgåsar

Härom kvällen var jag på föräldramöte och vi blev bjudna på smörgåsar och något drickbart till. Jag letade upp en mugg i ett köksskåp och försåg mig av kaffet. Min exkursion i skåpen berodde på att muggarna som varit framställda redan hade gått åt. Mitt påfund och även fynden uppskattades av andra kaffesugna föräldrar som inte riktigt var så oblyga som jag är. Nu kan även jag vara lite mer försynt vid behov, men nu handlade det om att se till att få kaffe innan föräldramötet och då har jag inga som helst problem med att rota runt lite. Föräldramöten utan kaffe blir liksom lite långtråkigare. Vi blev ju även bjudna på tjusiga ostsmörgåsar och de behövde sköljas ned med något. Vet inte riktigt hur det kom sig men jag hade endast fått i mig halva smörgåsen när första delen av mötet var slut och vi skulle omgruppera och förflytta oss. Kaffet var dock uppdrucket. För att inte lämna smulspår runt halva skolan så la jag in min halva smörgås i plastfolien som den varit inslagen i igen och la ner den i handväskan. Jag hittar tämligen väl på skolan ifråga så jag kände inget behov av att ha en märkt reträttväg om det skulle uppstå häftiga diskussioner. Efter en skapligt lyckad omfördelning och förflyttning av föräldrar, några hamnade lite tokigt en stund men återfanns utan att någon större dramatik utbröt, så avlöpte återstoden av föräldramötet under tämligen sansade former. Första delen hade i och för sig inte heller erbjudit några större överraskningar så ingen del av mötet kunde liknas vid en Norén pjäs. När alla var tillfredsställda med informationsutbytet så begav jag mig hemåt. Väl hemma utfördes de sedvanliga hälsningsprocedurerna av de små fyrfotingarna. Det vill säga att de vill gå ut, fast ändå inte, och så vill de ha mat. Nu! För de anser att de håller på och svälter ihjäl. Det gör de inte alls. Efter att ha pratat en stund med sönerna så satte jag på kaffe så att jag skulle kunna dricka det samtidigt som jag åt upp resten av min smörgås. Öppnade min handväska och kikade ner i den för att försöka finna återstoden av min ostsmörgås. Jag fann den, men inte i det inplastade skick som jag förväntat mig, utan i beståndsdelar i hela väskan. Lite som om svenske kocken från mupparna hade varit på besök i min väska och hade försökt skapa en smörgås. Svor lite och ropade till sönerna att jag hade en smörgås i hela handväskan. De ansåg att det var oerhört komiskt. Jag samlade ihop alla beståndsdelarna som bestod av bröd, ost och rätt rikligt med sallad. Monterade sedan samman allt till något som kunde likna något ätbart och mumsade i mig den medan jag drack en mugg med kaffe.

Morgonen efter föräldramötet så var äldsta sonen extra trött och hade fasligt svårt att komma upp till frukosten. Detta är ingen ovanlighet direkt men jag var lite oförsiktig och la hans smörgås på köksbordet och det borde jag inte ha gjort för det var kalkon på den. Fyrfotingarna är oerhört förtjusta i kalkon. Övriga morgnar så brukar färdigbredda smörgåsar ligga på bänken under microlocket men denna morgon hade jag alltså av någon outgrundlig anledning ansett att det var säkert att lägga fram dem på köksbordet. Dock under det sedvanliga microlocket men det kan vi numera intyga inte är ett tillräckligt skydd. För under någon av alla de obevakade stunderna i köket så hade Mr T lyckats få bort locket och mumsat i sig kalkonen. Han hade gjort det tämligen snyggt så smörgåsen låg prydligt kvar på bordet, men nu utan pålägg. Det var äldsta sonen som fann den lite nakna smörgåsen och undrade varför jag inte hade lagt på något pålägg. Fick förklara att jag faktiskt hade gjort det men att det tydligen hade gått åt. Att det var Mr T som var skyldig rådde det inga tvivel om för han satt under köksbordet och slickade sig nöjt om nosen. Äldsta sonen var inte alls lika nöjd. Vi har inte gett upp vårt smörgåsätande men vi behöver förmodligen se över våra rutiner kring dem lite grann.

Utebliven dricks

Under helgen var jag ute på en tämligen gedigen elefantsafari. Det innebar bland annat att den lilla svarta användes mer ordentligt än sedvanligt.  Den lilla svarta är fortfarande min dammsugare så jag har alltså inte varit inne i klädkammaren och plockat fram den klassiska lilla svarta klänningen och varit ute på galej. Tillfredsställelsen över att ha varit på en rejäl elefantsafari är dock snudd på likvärdig med att ha varit ute på vift. Det är förvisso inte så att våra elefanter erbjuder några intelligenta diskussioner eller ens erbjuder någon form av förtäring eller något drickbart men det är ändå rätt trevligt med ett välstädat hem.

När jag utför en sådan röjning som jag gjorde under helgen så är det lite som att utsätta kroppen för ett smärre träningspass. Det saknas dock någon som ser till att säkerhetsföreskrifterna följs. Det finns inte heller någon som pushar och hejar på med glada tillrop. Jag får således själv försöka stanna upp och fundera över hur korkat det kanske är att hålla upp en soffa med ena handen för att komma åt elefanterna som bosatt sig längst in under den. Eller försöka förstå att det inte är ett tecken på superintelligens att ställa sig på armstöden till en fåtölj för att nå upp till ovansidan av vitrinskåpet. Sönerna utstötte några positiva omdömen i alla fall men det var mest när jag lämnade dem ifred i deras rum än påhejningar av mina akrobatiska övningar.

En sak jag kunde konstatera under mitt träningspass var att jag inte helt uppskattar vårt idag mer eller mindre kontantlösa samhälle. Denna insikt erfor jag när jag gav mig i kast med att städa ur soffan ordentligt. Förr kunde man oftast få ihop till några mynt och hade man riktig tur så kunde till och med någon sedel ha kilat sig fast bakom någon soffkudde men numera finns endast smulor gömda i soffan. Anser inte att smulor är någon bra dricks.

Trots att jag flyttade på samtliga kuddar och plymåer i soffan 

så gick det inte att finna några mynt så långt ögat kunde nå. 

Höstlöv

I slutet av varje sommar sker något magiskt i vårt hushåll. Detta har skett i många år så det är inte en engångsföreteelse utan det inträffar verkligen varje år. Det som sker är att bladen på växterna blir gula. Då menar jag inte att bladen på växtligheten utomhus börjar skifta i vackra gula och röda nyanser utan de blad jag syftar på finns endast inomhus. Bladen utomhus är fortfarande fyllda med klorofyll och skiftar i olika gröna skalor medan de som befinner sig inom väggarna till vårt hushåll byter färg till gula. Orsaken till detta lite lätt lokala färgbyte på bladen beror på att jag i slutet av sommaren helt enkelt verkar glömma bort att vattna krukväxterna inomhus. Varje år! Jag drar alltså inte lärdom utav effekten som uppstår av den lokala torkan utan går sonika förbi krukväxterna inomhus för att vattna växterna utomhus istället. Det är lite som att det finns en viss begränsad mängd krukor som jag kan förmå mig till att vattna och att den mängden vida överskrids när jag även har krukor utomhus.

 Gårdagens skörd av gula blad

Igår rensade jag ur krukorna utomhus och ställde undan dem för vintern i förrådet på baksidan. Min förhoppning är att de växter som finns inomhus nu ska bli ihågkomna och inte bli förbisprungna till förmån för krukorna utomhus. I alla fall inte förrän till sommaren. Det är ungefär den tid de brukar behöva för att bli frodiga och gröna igen. Krukväxterna överlever således denna behandling år ut och år in. De som inte överlever åker raskt ut. Det finns två nya exemplar i vardagsrumsfönstret eftersom jag försöker dölja de lätt ledsna spretiga tingesterna som står där sedan tidigare. Huruvida dessa nytillskott kommer att överleva perioderna av total torka återstår att se. När jag pysslade med krukorna utomhus så stannade jag stundtals upp för att beundra luktärten som växer och klättrar mot ena väggen på förrådet. Den har nämligen fått någon form av frispel och blommar för fullt för tillfället. 

Luktärten är en ettårig växt men denna återkommer år efter år. Det kan i och för sig vara så att jag inte riktigt begripit det här med ettårig och flerårig för jag river och rensar bort de vissna stänglarna någon gång efter att de har vissnat och sedan växer det upp nya nästa sommar. Ettårig torde därför betyda att de växer om från grunden och inte att de fortsätter växa på samma stänglar. Jag har dock tidigare tolkat det som att efter ett år växer det inget nytt. Alls. Men det gäller uppenbarligen inte. Kan därför anse att det borde finnas fler beteckningar än ettåriga och fleråriga växter så att icke trädgårdskunniga människor, som jag, skulle ha en utökad möjlighet att förstå hur det verkligen ligger till. Förvisso kanske det finns fler beteckningar men jag har i så fall inte kommit så långt i mitt lärande än. Jag har fullt sjå med att se till att alla växter som jag har tagit på mig någon form av ansvar för får rätt mängd vatten. 

 

FF

Igår kväll hade de små fyrfotingarna FF. Det innebar inte föräldrafritt som de flesta förmodligen tolkar det som, utan att de hade en förfärdigad födoutgivare. Alternativt kan det tolkas som fyrfotingsfest för det är en tämligen korrekt beskrivning av vad de små faktiskt hade. Efter att vi icke fyrfotingar hade intagit den middag jag hade handlat med hem så kraschade jag ner på soffan utan att passera gå. Mr T satt dock och tiggde vid matbordet men vi lyckades alla hålla oss från att erbjuda honom någon smakbit. 

Eftersom det är lite mer kylslaget väder ute under denna årstid så har vi inte längre dörren på baksidan öppen under kvällarna, så att de små kan gå in och ut som de själva vill. De behöver därför släppas in och ut när vi uppfattar att de vill åt ena eller andra hållet. Igår kväll var jag så pass slutkörd så att jag inte orkade med denna dörröppningstjänstgöring särskilt länge så när de båda hade hamnat på insidan av dörren, och jag hade lyckats stänga den efter dem, så beslöt jag mig för att inte släppa ut dem igen utan kröp ihop under en filt i soffan. Fyrfotingarna försökte påkalla min uppmärksamhet vid ett par olika tillfällen men jag stålsatte mig och stod emot deras jamande, krafsande och andra otyg som de företog sig och som brukar fungera. Så småningom slumrade jag till och då antar jag att de gav upp med sina försök till att få komma ut. Men de hade då lite långtråkigt. Eftersom jag inte befann mig i ett särskilt vaket tillstånd så vet jag inte vems idé, utav de två små, det var att börja leta efter saker de kunde roa sig med. Men de var båda rätt aktiva när jag vaknade till efter en stund. Vi har en kattställning i vardagsrummet och i den finns en kub med ett hål i och i den kuben brukar jag samla ihop alla leksaker som tillhör de små. En del leksaker är inköpta, några har de fått och några andra har vi gett upp kampen om föremålet ifråga och låter dem helt enkelt behålla dem. När jag tillfälligt vaknade upp ur mitt slumrande så var de små missarna fullt sysselsatta med att försöka övertyga sin broder om att en av alla de saker som de fått fram var just dennes. De var alltså rätt oense, så som syskon kan vara ibland, men jag ansåg inte att de behövde någon assistans så jag lät dem hållas och slumrade till igen. 

Mitt slumrande och fyrfotingarnas jakt på saker att ha roligt med pågick under större delen av kvällen i någon form av symbios. När jag emellanåt vaknade till så kunde jag konstatera att mängden saker fyrfotingarna släpat fram utökats markant mellan gångerna som jag lyckades öppna ögonen lite och faktiskt kunde ana i alla fall konturerna av dem. Sakerna alltså. De små var varken synbara eller urskiljningsbara varje gång. Så småningom ansåg jag att klockan var så pass mycket så att vi alla människor i hushållet borde ramla ner i respektive säng och sova på riktigt. Det var inte så att jag hade låtsassovit på soffan, utan på riktigt syftar mer på att man inte behöver kliva upp igen förrän det är morgon. Jag har tidigare lärt mig att tvinga de små fyrfotingarna att gå och lägga sig för natten är en i stort sett omöjlig uppgift så de fick fortsätta med sina aktiviteter. Föreslog dock för dem att de kunde hålla till på nedervåningen men de kände sig först manade att se till att jag kom uppför trappen ordentligt. Den omtanken hade jag gärna besparats då de istället höll på att fälla mig ett par gånger. Så småningom så sänkte sig lugnet i hushållet och jag somnade. Eller lugnet stämmer egentligen inte riktigt för de små verkar ha röjt järnet halva natten, men jag somnade gott i alla fall. 

På deras fyrfotingsfest har även viss förtäring erbjudits. Inte med min tillåtelse utan de har helt enkelt försett sig själva med vad de önskade. De har öppnat skåpet med kattmat och därinne finns även kattgodis. Eller snarare, det fanns. De har ätit upp allt godis under natten till idag. Dessa spår av nattens festligheter fann jag på mattan under köksbordet när jag kom ner till köket i morse. Det är en fluffig boll som tidigare satt fast på kattställningen, en tom och bitvis vältuggad förpackning för kattgodis och en del av en annan leksak som de tidigare har slitit i stycken. Fyrfotingarna verkar ha haft en rejäl tillställning för Mr T satt bredvid äldste sonen vid frukosten och såg väldigt trött ut. Båda såg i och för sig trötta ut men Mr T brukar vara klart piggare på morgnarna än han var just dag.  

 

I kväll får jag nog återuppta dörröppningstjänstgöringen så att vi får en lite lugnare kväll och natt. 

 

Lilla snigel akta dig

Denna lilla krabat har irrat runt de senaste dygnen på ett område som inte är större än 30 kvadratcentimeter. Om man vill att det ska verka som en lite större yta så kan man skriva det i kvadratmillimeter istället för då blir det hela 300 stycken men jag håller mig hellre till centimeter. Det är en vinbergssnäcka, vilket är en av de arter av sniglar som jag faktiskt kan namnge. Fast lite tidigare i livet så trodde jag att de hette vinbärssnäcka så jag får passa på att be alla sniglar om ursäkt för att jag har kallat dem vid fel namn. Vinbergssnäckorna i alla fall, resten av alla snigelar har jag inte lärt mig artbestämma än så jag får återkomma till de när jag har utökat mina kunskaper om blötdjur. Namnet vinbergssnäcka kommer från dess ursprungliga miljö bland vinbergen i mellaneuropa. Om just denna lilla snigel har fördruckit sig på vin kanske det kan vara förklaringen till att den bara verkar irra runt. Den kanske var med på grannens fest där de lekte svenske kocken och kastade rödlök omkring sig. Eller så lyckades den smita undan från att tillagas i sista stund och kanske har hamnat i chock efter det och därför inte är kapabel till att förflytta sig särskilt långt. Grannen hade kanske en fransman som gäst och fransmännen uppskattar att vitlöksgratinera just vinbergssnäckor, vilket är en rätt välkänd rätt och då kallas escargot. 

 

Den har förflyttat sig lite ändå så den är inte förstenad. Den har under natten till idag till och med tagit sig upp från en stenplatta på marken till väggen. Därav den lite udda vinkeln på fotot. Det är inte så att jag tog ett glas vin till frukost och ramlade omkull när jag rusade ut för att fotografera den innan jag ilade vidare till jobbet. Placeringen är dock rätt passande om man betänker att de i det brittiska köket länge kallade sniglar för wall fish. Vägfisken importerades förmodligen till Sverige under medeltiden av munkar. Den katolska kyrkan ansåg att snigeln var en fisk, och inte kött, och därför fick de äta dem även under fastan. Jag är inte särdeles förtjust i att äta sniglar så den lilla krabaten kan känna sig rätt trygg på väggen på baksidan ett tag till. Men, jag kan väl ändå anse att den borde vilja vidga sina vyer inom en relativt snar framtid för det borde bli lite långtråkigt att hålla sig inom ett område på endast 30 kvadratcentimeter.

En ny kabinväska

Jag ska resa bort några dagar under oktober och jag behövde därför inhandla en resväska. Eller snarare en kabinväska eftersom själva flygresan kommer att göras med Ryanair. Senast jag var ute och reste så fick jag låna en resväska av en kollega men jag har under en längre tid känt att jag vill ha en egen resväska. Min affärsplan kring elefantsafarin har inte vidareutvecklats men vem vet rätt som det är kanske jag får en briljant idé och har möjlighet att flytta till någon söderhavsö. Det är inte så att jag varken har rest eller ägt någon resväska tidigare men de hade gjort sitt och förpassats till resväskehimlen så jag gav mig iväg för att se hur utbudet såg ut.

Väl i butiken som säljer bland annat resväskor i mitt närmaste centrum så stod jag och tittade lite på utbudet och sedan började jag kika lite närmare på lapparna som satt på de två närmaste väskorna. Jag hade nämligen tagit rätt på att en kabinväska får inte överskrida måtten 50x40x20cm. Den närmaste mjuka väskan klarade måttkraven men den hårda som stod bredvid var för stor med 3cm så den behövde jag inte längre bry mig om. Den som klarade kraven var svart och något jag, och säkert de flesta andra som någon gång rest, har insett är att svart är en otroligt populär färg så därför vände jag mig mot väggen där fler kabinväskor fanns att beskåda och noterade att det fanns en blå mjuk väska också. Det var inget direkt fel på den blåa nyansen men den kändes inte som "oh den vill jag ha!" men jag lyfte i alla fall ner den på golvet för att ställa den bredvid den svarta mjuka väskan. Klurade ut hur dagens låsmekanismer fungerar och vände och klämde lite på dem båda. Väskorna alltså. Jag demonterade inte själva låsen. Läste på etiketterna om hur mycket de vägde och vilken volym de hade och började inse att den svarta tilltalade mig mer än den blå. Så mycket för att vara unik och individuell. Samtidigt som jag själv letade kabinväska så var det ett annat par som gjorde samma sak. De tittade på en röd och en svart och stod och valde mellan dem. Eftersom jag gett upp min originalitet i färgval så blev jag intresserad av den svarta som de tittat på. När de tittade på en annan väska så gick jag därför fram till den svarta hårda väskan och öppnade den för att se hur den såg ut inuti och kontrollerade även mått och vikt på etiketten. Det visade sig att de i ungefär samma ögonblick bestämt sig för att köpa just den väskan som jag satt på huk framför och höll i. Eftersom jag överhörde dem så förklarade jag att de absolut kunde få köpa väskan om jag bara fick titta klart på den först. Jag hade ju gott om tid på mig att inhandla en kabinväska och det kändes som att kvinnan i paret hade lite mer bråttom att få fatt i en väska så jag tänkte inte hindra henne utan kunde vänta på att få fatt i en likadan om jag nu ville ha just en sådan. Butiksbiträdet var då rask och försvann ut på lagret och hämtade en likadan som paret ifråga nöjt inhandlade. Det var inte enbart positivt för min del för jag hade ju då kvar ännu ett alternativ bland alla andra, och val är inte alltid min starkaste sida.

Den unga tjejen som jobbar i butiken frågade om jag behövde hjälp och jag kan inte riktigt erinra mig vad jag svarade men det var förmodligen ett jakande i någon form för jag hade vid det här laget insett att jag faktiskt behövde just hjälp. Hon förklarade att en del kabinväskor var expanderbara men det var inte vad jag sökte efter, eftersom jag har ett mått att hålla mig till. Nu kanske jag kommer att använda väskan ifråga någon mer gång men jag kände just då att jag inte behöver luras till att packa mer än nödvändigt någon gång. Det kan tänkas att jag kommer att ångra det beslutet men det får jag hantera då. Mina tankar började gå från att vilja handla en mjuk kabinväska till en hård så butiksbiträdet var vänlig och plockade ner ytterligare en svart som klarade måtten men som hade större volym. Hon ställde ner den bredvid den andra svarta som jag redan stod bredvid och föreslog att jag skulle dra dem båda samtidigt och till och med spegla mig med dem. Jag är inte förtjust i att spegla mig så den delen tackade jag nej till men jag stod där och snurrade lite på dem. Drog upp och ner handtagen några gånger på båda väskorna och jämförde dem storleksmässigt. Det gick att se att det senaste tillskottet bland valen skulle rymma mer. Jag stod där och snurrade på dem båda och funderade lite. Det är lite märkligt hur man beter sig när man ska köpa en sak ibland. Man gör saker som man aldrig mer kommer att göra efter att ha köpt produkten ifråga. I mitt fall så missar jag dessutom att göra sådan som man egentligen borde göra, som att kontrollera hur väskan ser ut inuti eller om tightsen har någon text på vaden till exempel.

Den sista väskan var nog den jag skulle kunna tänka mig att köpa men jag stod och plirade lite med ögonen och funderade över den svarta färgen. Den var svart men lite metallisk så den glittrade liksom lite och jag är inte glittrig av mig. Jag har några få klädesplagg i min klädkammare med glitter i och de kommer att behöva vänta oändligt länge på att komma ner från galgarna. Om de någonsin kommer att användas. Man kan undra varför jag köpt dem över huvud taget men av någon anledning så trodde jag väl att de skulle komma till användning när jag stod i butiken. Jag har i alla fall dragit viss lärdom av mina tidigare misslyckade inköp och förstod att jag inte skulle vara helt bekväm med en glittrig kabinväska. Butiksbiträdet var lika rask som när hon försvann ut på lagret en stund tidigare och plockade ner en grå likadan kabinväska. Den är förmodligen lite metallisk även i den gråa varianten men den glittrar inte lika mycket så den kändes som ett klart bättre alternativ och mer jag. Jag tog ett snabbt beslut om att köpa den gråa kabinväskan för då skulle jag inte behöva fundera mer över fördelar och nackdelar med en mjuk kontra en hård väska, mått, vikt eller volym. Meddelade mitt beslut till den unga tjejen och tackade henne för hjälpen med mitt uppdrag. Hon förklarade att det var hennes jobb och att det kunde vara knepigt för andra att ha koll på sådana saker som man behöver veta när man ska köpa en resväska. Jo det kunde jag väl hålla med henne om men jag var tacksam för hennes assistans ändå. Jag talade dock inte om att jag för typ 25 år sedan stod precis som hon gjorde idag och sålde bland annat resväskor inom samma butikskedja. Den kedja jag jobbade för finns förvisso inte längre för den blev uppköpt av butiksbiträdets arbetsgivare för ett antal år sedan. Innan jag betalade för väskan så frågade jag om det var möjligt att få lämna kvar väskan i butiken medan jag gick iväg för att handla äpplen och tvättmedel. Det var inga problem alls. Fick till och med förslaget att jag kunde storhandla för att testa väskan lite mer ordentligt. Det var ett fint förslag men hon har ingen aning om hur jag storhandlar så jag lät det bara bero. Det är väl förresten bara jag som är så egen så att jag talar om vad jag ska handla och inte bara nämner att jag ska handla.

Väl inne i nästa butik så plockade jag åt mig äpplen och la dem i en påse. Insåg sedan att jag inte brukar handla tvättmedel i butiken ifråga och började fundera över var det var placerat. Hittade så småningom rätt hylla och kom då på att sista jag skulle handla flytande tvättmedel så fick jag i stort sett bara upp förslag på kapslar. Denna förändring i tvättmedelsindustrin hade helt gått mig förbi. Eftersom jag nu stod i en butik och faktiskt kunde klämma lite på förpackningarna och även läsa vad som stod på dem så började jag studera beskrivningen. Jag kan förstå poängen med kapslar för det minskar förmodligen drastiskt överdoseringen av flytande tvättmedel men kapslar ska inte användas i en kombomaskin, vilket jag har, så jag ställde tillbaka förpackningen på hyllan. Efter en del sökande så fann jag till slut vanligt flytande tvättmedel som jag kunde tänka mig att köpa så jag la ner det i korgen. Begav mig sedan mot kassan för att betala även för dessa varor. Motstod impulsen att handla 41 liter mjölk för att testa om min nyinhandlade kabinväska verkligen kunde rymma så mycket som etiketten utlovade. Just mjölk kanske inte är så roligt att hälla ner i en ny fräsch väska men den skulle behöva hällas ner i väskan eftersom förpackningarna utökar volymen och därmed inte skulle ge ett korrekt resultat. Jag har burit hem otaliga liter mjölk genom åren så därför använder jag ofta det som jämförelse både för vikt och volym. Nu väger inte en liter mjölk ett kilo utan 1.062 gram men det får duga ändå. Självklart har frågan hur mycket en liter mjölk väger dryftats och kontrollerats i hushållet.

Uträttade ytterligare ett ärende innan jag gick tillbaka för att provpacka och hämta upp min nya väska. Tre äpplen och tvättmedlet gick ner utan några som helst problem. Butiksbiträdet var upptaget med andra kunder, men hon pausade för att ta fram min väska, så jag lät bli att berätta om mitt mjölktest. Jag hade ju ändå inte handlat 41 liter mjölk.

Tror att jag ska kalla den för Pärlan. Har ju ingen bil att namnge 

så då kan jag väl få namnge min kabinväska istället. 

Röd lök eller rödlök

Jag noterade igår kväll när jag släppte in de små att det låg en liten krumelur på en av stenplattorna på uteplatsen på baksidan. Det var rätt mörkt så det gick inte att utröna vad det var och jag tänkte att det kunde ju vara en daggmask även om den tanken inte var helt tillfredsställande då det ändå inte riktigt liknade en sådan. I morse efter frukosten så gick jag ut med de små och då såg jag vad det var för något. Blev både förvånad och fundersam över hur det som låg där hade hamnat där. Det var en bit rödlök...

Jag har inte grillat rödlök under hela sommaren så det kan omöjligt vara någon rest från någon grillmiddag som helt plötsligt har letat sig fram från något gömställe. Det är inte särskilt gott om rödlöksgömställen på vår baksida men någon liten vrå skulle den eventuellt ha kunnat hitta. Använder rödlök vid matlagningen emellanåt men nu tar vi inte ut sopor på baksidan utan det sker genom ytterdörren på framsidan så det kan inte heller vara en bit som smitit från någon soppåse. Om inte någon av sönerna har tagit soporna på en promenad förstås. De flesta har hört talas om att det i bibeln står att gud lät manna regna från himlen när israeliterna tågade ut ur Egypten. Men manna ser ut som korianderfrön och inte som rödlök. Det måste även ha varit otroligt spridda skurar om någon gud låtit det regna rödlök eftersom det endast fanns en bit på hela baksidan. Att den skulle ha blåst dit känns inte heller direkt rimligt då det, enligt mitt tycke, måste ha blåst riktigt ordentligt för att förflytta en bit rödlök.

Det mest troliga anser jag därför vara att någon granne igår under kvällen lekte svenske kocken ifrån mupparna.

Ett annat troligt scenario kan också vara att någon av de små fyrfotingarna har fångat ett byte och önskar få det tillagat med rödlök. De är inte alltid högintelligenta så bytet har dock glömts kvar där det fångats. Eller så har den andre av dem ätit upp bytet ifråga. Vårat tidigare syskonpar av fyrfotingar hade olika syn på rått och tillagat. Den ena en av dem önskade rå köttfärs medan den andre föredrog stekt köttfärs så det är absolut en helt rimlig förklaring i mitt tycke.

Att göra en tavla, eller två

Idag har jag gjort en tavla, eller snarare två faktiskt! Uttrycket att göra en tavla tros komma ifrån att andra kommer att komma ihåg att man har har gjort bort sig så till den grad att de kommer ihåg hur det såg ut. Som en tavla alltså. Nu har jag otroligt nog inte gjort bort mig katastrofalt idag utan jag har faktiskt gjort två tavlor som ska hänga på ena väggen i köket. Eller, gjort och gjort, ramarna inhandlades för flera år sedan men de hade ännu inte kommit till användning. Förrän idag. Planen för vad de skulle användas till utformades för några månader sedan men ibland tar det lite tid från tanke till en faktisk åtgärd. Förra tavlan som hängde på väggen i köket råkade åka i golvet för rätt länge sedan men jag blev inte alls besviken över dess fall och det förfall som själva fallet ledde till utan snarare tacksam. Det var nämligen en tavla jag bara hade hängt upp efter att vi flyttat in för att det inte skulle se tomt ut och inte för att jag egentligen ville ha tavlan, vare sig där eller någon annanstans. Jag letade sedan under några månader efter någon form av ersättning men efter att ha rådfrågat sönerna om vad de tyckte om mina olika förslag och inte fått särskilt positiva reaktioner så la jag sökandet på hyllan under en tid. De förslag som en av dem gillade ogillade den andra och tvärtom vilket bidrog till att jag tillfälligt gav upp. Jag lärde mig dock lite om vad de uppskattar och inte uppskattar. Yngsta sonen ogillar till exempel skarp alla dessa små positiva budskap som gärna skrivs på diverse saker för tillfället. Dock har vi en katt i trä på kylskåpet med texten "katt åt engelsk hund, dog" den gillar han men den är å andra sidan inte särskilt positiv.

Idag tog jag i alla fall till slut tag i att försöka förverkliga den plan vi kommit fram till och enats om var en god idé. Eftersökandet av motiven hade jag gjort tidigare under veckan så nu var det mer att se till att justera färgerna lite, skriva ut och passa in dem i passpartouterna. Efter diverse försök att redigera bilderna så fick jag till färgerna så att de inte skulle skära sig alltför mycket mot köksväggen. Därefter fortsatte jag med den inte helt förutsedda prövningen att skiva ut bilderna. Min skrivare och jag är inte alltid helt ense om vad som bör skrivas ut och så var fallet definitivt idag. Skrivaren hade ingen lust alls till att producera någon av mina utskrifter. Jag gick upp och klappade på den, det fungerade inte. Vidtog därefter lite mer verkliga åtgärder såsom att kontroller pappersmängden, mängden toner och internetuppkopplingen. Papper fanns, toner fanns och jag kopplade ifrån och tillbaka skrivaren till nätverket men den ville ändå inte åtgärda något av de dokument som stod och väntade. Jag tog bort alla dokument ur kön och påbörjade en ny kö. Även denna kö var helt stillastående. Ingen blev expedierad trots att mina dokument väntade lika tålmodig som en svensk som väntar på bussen i spöregn. Nu regnade det tack och lov inte i min klädkammare, där min skrivare står, utan det var en rätt behaglig miljö att vänta i. Även om det för min del kändes lite trångt att sitta på huk med datorn balanserades på ena armen för att slippa gå upp och ner för trappen hela tiden. Pausade med en mugg kaffe i köket, inte i klädkammaren för då hade det eventuellt kunnat bli spöregn för mina väntande dokument, och efter att jag hade fått i mig en tredjedel av muggen så fick jag en idé. Någon mer tekniskt kunnig person hade förmodligen kommit underfund med en lösning klart snabbare än mig men nu är jag inte mer kunnig än att jag kunde lösa problemet genom att göra på ett helt annat sätt. Men jag löste det ändå och det räcker alldeles utmärkt för mig, för det mesta.

Efter att jag skuttat ner för trappen med mina utskrifter i ena handen, jo jag skuttade, så tog jag fram saxen för att klippa isär och till motiven. Att klippa i papper lärde jag mig i en rätt tidig ålder så det ansåg jag inte skulle bli några problem. Det var det väl inte heller direkt förutom att jag fick lite oönskad hjälp av våra små fyrfotingar. Jag försökte vara lite försiktig för att inte vika papperna där jag ville att de även fortsättningsvis skulle vara släta och fina men det var inte helt enkelt när en fyrfoting samtidigt ville fånga den bit som jag försökte avlägsna. Ville även undvika att av misstag klippa i någon tass eller svans som for förbi. Till slut så lyckades vi enas om att de kunde få de bitar som jag inte tänkte använda till tavlorna och de fick ha dem på golvet och inte på bordet. Efter att ha klarat av konststycket att inte skada någon av de små eller klippa mig själv i fingrarna så plockade jag bort bakstyckena på tavlorna och la in papperna. Innan jag satte fast bakstyckena igen så var jag ordentlig och kontrollerade jag att jag hade satt alla bilderna åt rätt håll och att inte någon hade hamnat upp och ner, vilket lätt skulle kunnat ske.

Tada! Dagens två tavlor. Förvisso ligger de på 

köksbordet än så länge men de kommer förhoppningsvis

upp på väggen inom en relativt snar framtid.

Bakochfram

En kväll under veckan när jag kom hem från jobbet så påbörjade jag som vanlig i stort sett omgående att förbereda middagen. Äldsta sonen kom ner till köket för att hjälpa till att duka och plocka fram sådant som jag utropade att jag behövde ifrån kylskåpet eller skafferiet. Ingredienser och dylikt alltså, jag satt vare sig i kylskåpet eller i skafferiet. Det är inte så att sonen alltid hjälper till på det viset men vi var inte helt ense om hur dagens planerade aktiviteter hade utförts så han kände förmodligen på sig att han behövde blidka sin moder på något vis och han vet att jag alltid uppskattar hjälp med vardagsbestyr. Medan han började ana vad som skulle serveras till middag så började han rumstrera om i kylskåpet efter tillbehör som han önskade ha till. Det visade sig att det han sökte inte fanns hemma så han gav sig iväg för att handla. Jag pausade då matlagningen en stund för att middagen inte skulle bli klar och kallna innan han hann hem igen. Eftersom jag fick några minuter över så passade jag på att byta om för jag tänkte ta en promenad efter middagen. Och om jag var färdigklädd för det på en gång så skulle det bli så mycket svårare att krascha ner på soffan efter att middagen var avslutad. Kanske inte mycket svårare men samvetet skulle påpeka för mig att jag faktiskt redan var klar och det enda som saknades var skor och eventuellt en tröja.

När jag tog av mig byxorna jag hade haft på mig hela dagen, alltså bland annat på jobbet, så insåg jag att byxorna satt bakochfram. De små bakfickorna satt alltså på magen istället för strax ovanför rumpan. Jag hade under dagen haft en tröja som skymt fickornas lite märkliga placering så ingen hade förmodligen uppmärksammat min lilla fadäs under morgonens påklädning. Men om någon hade noterat det, före mig, så hade jag förmodligen endast förklarat det genom att påstå att jag inte orkade sträcka bak händerna för att använda fickorna och tyckte att det var mer lättåtkomliga på detta vis. Om jag själv hade upptäckt det så hade jag ju såklart vänt på byxorna så snart som möjligt. Inte ut och in då, utan så att fickorna hamnade på den bakre sidan av kroppen som den som designade byxorna avsåg att de skulle vara placerade. Efter att ha kliat mig i huvudet en kort stund, och funderat lite över vad som skett under morgonen som gjorde att jag så totalt misslyckats med byxorna, så vek jag ihop byxorna jag hade haft på mig, och tog fram de som skulle få mig till att komma ut genom ytterdörren efter att middagen var avklarad. När jag väl fått på mig dem så upptäckte jag att det var en lite käck text skriven längst med ena vaden. Texten var "energetics". Att jag inte noterat det tidigare var för att när jag inhandlade dem dagen innan så var fokuset på att finna idrottskläder åt äldste sonen och tightsen till mig plockade jag från en ställning mer eller mindre i farten. Jag är inte sådär jätteförtjust i kläder med text på, även om andra gärna får ha det, så jag är inte helt övertygad om att jag hade köpt tightsen om jag hade noterat ordet energetics innan vi passerade kassan. Men nu var de både inköpta och på, åt rätt håll också, så de fick duga.

När jag gick ner för trappen för att återgå till matlagningen så kan jag inte direkt påstå att jag märkte någon mer stuns i stegen eller att energin flödade. Jag var precis lika slutkörd som innan jag fått på mig tightsen. Äldste sonen kom tillbaka och vi lagade färdigt middagen. Vi förtärde den under sedvanliga diskussioner kring hur dagen avlöpt och allt mellan himmel och jord som kan dyka upp i tankarna och behöver dryftas. Äldste sonen var dock inte särskilt intresserad av att diskutera dagen ifråga, på grund av att vi fortfarande var lite oense om den, men det fanns mycket annat att prata om. Bland annat så berättade jag att jag hade haft på mig byxorna bakochfram hela dagen, vilket sönerna tyckte var lite väl roande. Efter middag och de sedvanliga bestyren med disk mm var avklarade så var jag på vippen att krascha ner på soffan men jag lyckades bygga upp en tillfällig osynlig mur i vardagsrummet och tog mig ut genom ytterdörren istället.