När jag blir tillsagd av den äldre generationen om vad jag skall göra så blir jag snabbt väldigt obstinat. Jag återgår till ett stadium av en treårings trots och som skapligt många vet så är den inte alltid att leka med. Det är inte alla ur den äldre generationen som skapar denna rektion utan den uppstår enkom när det är en förälder som utfärdar ordern. I övrigt så är jag så pass gammal att jag har kommit till insikt om att äldre har mycket erfarenhet, kunskap och även mycket intressant att förtälja. Det innebär dock inte att jag inte kan argumentera för min åsikt eller en sakfråga om jag vet att jag har rätt. Eller åtminstone en annan infallsvinkel som kan påverka utfallet, bara för att det är någon som är äldre än mig som är av en annan åsikt. Men när det kommer till en förälder så blir det mer ett rungande nej än någon särdeles intressant diskussion. Det var som sagt det där med att bli ett litet barn igen. Föräldern behöver inte heller ha fel utan jag kan vara fullt medveten om att denne egentligen har rätt men att bli tillsagd vad man ska göra får mig att reagera väldigt starkt. Jag tror inte på något vis att jag är unik i detta beteende utan har deltagit i diskussioner med vänner som reagerar på liknande vis.
Efter att ha begrundat mitt beteende en stund så försökte jag söka stöd hos den yngre generationen när den hade vaknat till liv. Det förväntade stödet uteblev dessvärre. Helt. Det i sin tur skapade en stor besvikelse hos mig. För inte nog med att den yngsta sonen tyckte att jag hade fel höll han även med sin morförälder. Kändes lite som att jag var utsatt för en konspiration. Även om både den äldre och yngre generationen i och för sig hade rätt. Men det visste de inte då. För ingen av dem är någon spåmästare eller har en liten glaskula som visar dem framtiden. För om de hade haft det så hade jag bett om råd vid betydligt fler tillfällen. Just vid detta tillfälle hade jag inte ens bett om råd utan fick ändå besked om vad jag skulle göra. Men ok då, jag gör väl som ni säger. Men bara denna gång. Och inte för att ni sa det utan för att jag själv har bestämt mig för det. Så det så.
söndag 25 augusti 2019
söndag 18 augusti 2019
Musjakt
Jag var inte själv närvarande vid början av denna berättelse men likväl vid upplösningen av den. Var dock delaktig i större delen via sms. De som däremot var närvarande var yngsta sonen, Mr T och Mr S. Sonen var inte helt stormförtjust i just sitt deltagande i det hela men förstod ändå att det var en god idé att vara det. Vi har nämligen erfarenhet av vad det innebär att lämna en katt som leker med en mus inomhus och sedan efter en stund tröttnar på leken. Det vill säga när musen är död. Så småningom börjar den också lukta illa. Musen alltså. Det senare var inte alls någon trevlig erfarenhet och just den gången innebar det även viss ommöblering för att komma åt kadavret och för att kunna utföra en välbehövlig sanering.
Min del i det hela började när jag meddelade att jag, om än lite sent, var på väg hem från jobbet. Sedan följde följande konversation via sms med yngsta sonen
- Ok, jag jagar en mus.
- Ajdå
Efter några minuter kom jag på att jag förmodligen borde skriva något mer.
- Har du eller en katt fått fatt i musen?
- Vet inte men Mr T morrar åt något bakom vinskåpet. (Sonen syftar här på vitrinskåpet. Vi har alltså inte ett stort skåp med vin i hemma. Men vi förvarar en del av vinet i vitrinskåpet så helt fel har han ju i och för sig inte.)
- Ok, då får vi se om musen vågar sig fram eller om Mr T lyckas ta sig in under det...
Sen var det tyst i några minuter vilket jag strax kom att få en förklaring till. Det visade sig nämligen att sonen hade lyckats få ut musen från under vitrinskåpet och därefter jagat den mot den öppna dörren. Musen, i sitt skrämda tillstånd, missade dessvärre dörren och kröp upp bakom ett element. Att det faktiskt var så tog dock en liten stund att fastställa.
Jag skäms lite men inser ändå att det förmodligen ändå inte är helt unikt att man har damm bakom sina element så jag har samlat mod till mig och lägger ändå ut fotot jag fick av sonen. Då jag ofta städar på lite mer udda ställen var sonen lite förvånad över statusen bakom elementet vilket möjligen påverkade hans misstro över att det faktiskt kunde vara damm. Jag fick i alla fall detta foto med texten:
- Det är antingen damm eller så har Mr T rätt och musen har klättrat upp bakom elementet. När den var så nära dörren också.
Jag fick kika på bilden en stund innan jag insåg att det var dammfällan bakom elementet jag faktiskt studerade. Blev lite imponerad över att sonen hade kommit åt att fota innan jag begrep att han hade tagit bilden från golvet och inte ovanifrån. Jag fann mig även tillfreds över sonens empati med den lilla musen samtidigt som jag gjorde en mental notering om att jag verkligen behöver städa bakom elementen. Fick samtidigt en till uppdatering av sonen.
- Det var damm.
- Det är damm! svarade jag.
- Tänkte det. Men jäveln är antingen där eller så sprang den ut. Jag la ögonen på den några gånger och fångade den tom en gång eller två. Den var där. Mr T är arg.
Vi det här laget hade sonen tröttnat på den oönskade sysselsättningen varför den lilla musen numera kallades för den jäveln.
- Update. Den är bakom elementet.
Jag försökte uppmuntra sonens tappra försök till att lösa situationen.
- Bra jobbat med musen!
- DEN ÄR FORTFARANDE DÄR
- Låt den vara där så länge jag är snart hemma.
- Katterna håller vakt.
- Vad bra då kommer den troligen inte kunna smita igen.
Vid det här laget hade jag kommit så pass långt så att jag endast hade en kortare promenad kvar varpå jag ringde upp sonen. Att skriva och gå samtidigt är förvisso möjligt men det saktar ner farten och ökar risken för att man hamnar på fel ställe så jag ansåg att det var bättre att talas vid istället. Under samtalet fick jag lite mer i detalj berättat för mig hur jakten hittills hade avlöpt. Fick även höra att varken Mr T eller hans bror varit till någon större hjälp. Mr T låg förvisso på rygg under elementet och försökte komma åt den stackars musen men utan framgång. När jag slutligen kom hem så sjasade jag undan våra fyrfotingar, gick och hämtade en lång pinne som jag sedan använde för att peta till den stackars lilla musen med så att han ramlade ner från sitt gömställe. Lyckades hålla fast musen samtidigt som jag höll undan framförallt Mr T. Bad yngsta sonen att ge mig något som jag kunde lägga musen i så att jag sedan skulle kunna bära ut den. Var nämligen rätt övertygad om att den skulle slingra sig ur mitt grepp om jag försökte förflytta den mer än några centimeter. Och jag behövde flytta den en klart längre sträcka än så om den skulle ha någon chans. När jag vred på mig för att se vad sonen kom med så lyckades musen slingra sig ur mitt grepp varpå Mr T var extremt snabb och greppade den. Han for sen som skjuten ut ur en kanon ut genom dörren med musen i munnen. Sonen och jag utbytte en lång blick vartefter sonen stängde dörren så att ingen av dem skulle kunna komma tillbaka in igen. Det blev verkligen ett rätt snöpligt slut på musjakten.
Min del i det hela började när jag meddelade att jag, om än lite sent, var på väg hem från jobbet. Sedan följde följande konversation via sms med yngsta sonen
- Ok, jag jagar en mus.
- Ajdå
Efter några minuter kom jag på att jag förmodligen borde skriva något mer.
- Har du eller en katt fått fatt i musen?
- Vet inte men Mr T morrar åt något bakom vinskåpet. (Sonen syftar här på vitrinskåpet. Vi har alltså inte ett stort skåp med vin i hemma. Men vi förvarar en del av vinet i vitrinskåpet så helt fel har han ju i och för sig inte.)
- Ok, då får vi se om musen vågar sig fram eller om Mr T lyckas ta sig in under det...
Sen var det tyst i några minuter vilket jag strax kom att få en förklaring till. Det visade sig nämligen att sonen hade lyckats få ut musen från under vitrinskåpet och därefter jagat den mot den öppna dörren. Musen, i sitt skrämda tillstånd, missade dessvärre dörren och kröp upp bakom ett element. Att det faktiskt var så tog dock en liten stund att fastställa.
Jag skäms lite men inser ändå att det förmodligen ändå inte är helt unikt att man har damm bakom sina element så jag har samlat mod till mig och lägger ändå ut fotot jag fick av sonen. Då jag ofta städar på lite mer udda ställen var sonen lite förvånad över statusen bakom elementet vilket möjligen påverkade hans misstro över att det faktiskt kunde vara damm. Jag fick i alla fall detta foto med texten:
- Det är antingen damm eller så har Mr T rätt och musen har klättrat upp bakom elementet. När den var så nära dörren också.
Jag fick kika på bilden en stund innan jag insåg att det var dammfällan bakom elementet jag faktiskt studerade. Blev lite imponerad över att sonen hade kommit åt att fota innan jag begrep att han hade tagit bilden från golvet och inte ovanifrån. Jag fann mig även tillfreds över sonens empati med den lilla musen samtidigt som jag gjorde en mental notering om att jag verkligen behöver städa bakom elementen. Fick samtidigt en till uppdatering av sonen.
- Det var damm.
- Det är damm! svarade jag.
- Tänkte det. Men jäveln är antingen där eller så sprang den ut. Jag la ögonen på den några gånger och fångade den tom en gång eller två. Den var där. Mr T är arg.
Vi det här laget hade sonen tröttnat på den oönskade sysselsättningen varför den lilla musen numera kallades för den jäveln.
- Update. Den är bakom elementet.
Jag försökte uppmuntra sonens tappra försök till att lösa situationen.
- Bra jobbat med musen!
- DEN ÄR FORTFARANDE DÄR
- Låt den vara där så länge jag är snart hemma.
- Katterna håller vakt.
- Vad bra då kommer den troligen inte kunna smita igen.
Vid det här laget hade jag kommit så pass långt så att jag endast hade en kortare promenad kvar varpå jag ringde upp sonen. Att skriva och gå samtidigt är förvisso möjligt men det saktar ner farten och ökar risken för att man hamnar på fel ställe så jag ansåg att det var bättre att talas vid istället. Under samtalet fick jag lite mer i detalj berättat för mig hur jakten hittills hade avlöpt. Fick även höra att varken Mr T eller hans bror varit till någon större hjälp. Mr T låg förvisso på rygg under elementet och försökte komma åt den stackars musen men utan framgång. När jag slutligen kom hem så sjasade jag undan våra fyrfotingar, gick och hämtade en lång pinne som jag sedan använde för att peta till den stackars lilla musen med så att han ramlade ner från sitt gömställe. Lyckades hålla fast musen samtidigt som jag höll undan framförallt Mr T. Bad yngsta sonen att ge mig något som jag kunde lägga musen i så att jag sedan skulle kunna bära ut den. Var nämligen rätt övertygad om att den skulle slingra sig ur mitt grepp om jag försökte förflytta den mer än några centimeter. Och jag behövde flytta den en klart längre sträcka än så om den skulle ha någon chans. När jag vred på mig för att se vad sonen kom med så lyckades musen slingra sig ur mitt grepp varpå Mr T var extremt snabb och greppade den. Han for sen som skjuten ut ur en kanon ut genom dörren med musen i munnen. Sonen och jag utbytte en lång blick vartefter sonen stängde dörren så att ingen av dem skulle kunna komma tillbaka in igen. Det blev verkligen ett rätt snöpligt slut på musjakten.
13 vid bordet
Ingen av oss är särskilt vidskepliga av oss så vi såg fram emot samtliga besökandes ankomst och hade inget alls emot att vi skulle bli just 13 runt bordet. Dock insåg jag samma förmiddag att vi lätt får plats 10 personer runt vårt stora matbord och även 12 men 13 skulle bli rätt svårt utan att någon skulle behöva sitta i knäet på någon annan. Jag är tämligen övertygad om att någon säkerligen hade kunnat husera någon i sitt knä men jag ville vara en god värdinna och erbjuda en sittplats åt samtliga gäster. Denna insikt skapade mig rejält med huvudbry men istället för att ge mig i kast med att lösa mitt lilla dilemma så gick jag ut i vår lilla trädgård för att plocka ihop några blommor för att ha på bordet. Jag fick ihop till tre små blomsterarrangemang och kände mig rätt nöjd över det.
Ibland är det så, eller snarare rätt ofta om man bara tillåter sig att ge sig den tiden, att om man lägger ett problem åt sidan en stund så kommer man enklare på en lösning när man tar sig an det igen. Det var i alla fall min plan. Jag började därför med nytt mod att ta fram stolar för att ställa runt borden. För jag hade kommit på att jag kunde förlänga vårt lite större bord med vårt köksbord och därigenom få plats med fler personer. Stolar kunde jag ta fram själv men borden behövde jag lite hjälp med att flytta på så det fick anstå tills någon av sönerna dök upp. Det i sin tur innebar att vårt vardagsrum började likna en sämre stolaffär. Sämre på grund av att det endast fanns två modeller att välja bland och att butiken aldrig har öppet. Jag tog därefter bort iläggsskivorna, som jag tidigare lagt i, från vårt stora bord då jag räknat ut att de inte längre behövdes eftersom vi skulle komplettera med ett till bord. Passade även på att ta bort iläggsskivorna från vårt köksbord så att bordet skulle bli lite lättare att lyfta när någon av sönerna väl dök upp.
Strax därefter kom yngsta sonen ner till min undsättning. Han var inte medveten om vad han skulle få beskåda, eller sedermera behöva göra, för om han hade varit det så hade han förmodligen dröjt sig kvar på övervåningen ett tag till. Jag berättade stolt om min plan och började sen räkna platserna igen. Och kom fram till att det blev 10 enligt min senaste plan. Satte mig därefter ner medan yngste sonen skrattade gott åt mitt lilla räknefel. Att sätta sig ner var i alla fall inga problem för det fanns väldigt gott om stolar att välja på. Det såg lite ut som om jag skulle leka hela havet stormar men helt hade missuppfattat reglerna. Och istället för att ställa fram en stol för lite, med tanke på antalet personer som deltog, så hade jag ställt fram 12 stolar för mycket. Jag satt i alla fall på en stol mitt bland alla andra och suckade högljutt över mitt räknefel. Sonen var fortfarande lite väl road över min fadäs medan jag försökte komma på hur jag kunde räkna så fel hela tiden. Då det är rätt välkänt i vårt lilla hushåll att jag inte kan räkna när jag är ledig var sonen inte särdeles förvånad. Jag lämnade till slut min stol och gick tillbaka ut i trädgården och fick ihop till ytterligare två blommor att ställa på borden om det nu skulle vara så att jag kunde räkna rätt någon gång.
Denna lilla exkursion gjorde i alla fall att när jag kom in igen så kom jag på att om jag la tillbaka en iläggsskiva i det stora bordet så skulle vi faktiskt kunna få plats 13 runt bordet. Yngsta sonen hjälpte mig därefter att justera det stora bordet och flytta vårt köksbord. Sedan kunde vi få undan alla stolar som kändes klart fler till antalet än 13 när de stod utspridda överallt. Dukningen avlöpte utan några som helst problem för tallrikar och glas klarade jag tydligen av att räkna. Efter det la jag mig på soffan en stund och fortsatte mitt suckande över mina räknefadäser. Men nu kunde jag i alla fall precis som yngsta sonen skratta åt det. Gästerna anlände så småningom och vi kunde sätta oss till bords. Ja alla utom två dök upp för de hade fastnat i några sagolika köer i trafiken. De sista två dök förvisso upp men först efter att de andra 11 hade rest sig från bordet och även börjat avvika. Det i sin tur innebar att jag hade kunnat sluppit allt huvudbry och övningarna under förmiddagen men det visste jag ju inte då. Dessutom så är jag numera väl förberedd inför nästa tillfälle som vi blir 13 runt bordet.
Ibland är det så, eller snarare rätt ofta om man bara tillåter sig att ge sig den tiden, att om man lägger ett problem åt sidan en stund så kommer man enklare på en lösning när man tar sig an det igen. Det var i alla fall min plan. Jag började därför med nytt mod att ta fram stolar för att ställa runt borden. För jag hade kommit på att jag kunde förlänga vårt lite större bord med vårt köksbord och därigenom få plats med fler personer. Stolar kunde jag ta fram själv men borden behövde jag lite hjälp med att flytta på så det fick anstå tills någon av sönerna dök upp. Det i sin tur innebar att vårt vardagsrum började likna en sämre stolaffär. Sämre på grund av att det endast fanns två modeller att välja bland och att butiken aldrig har öppet. Jag tog därefter bort iläggsskivorna, som jag tidigare lagt i, från vårt stora bord då jag räknat ut att de inte längre behövdes eftersom vi skulle komplettera med ett till bord. Passade även på att ta bort iläggsskivorna från vårt köksbord så att bordet skulle bli lite lättare att lyfta när någon av sönerna väl dök upp.
Strax därefter kom yngsta sonen ner till min undsättning. Han var inte medveten om vad han skulle få beskåda, eller sedermera behöva göra, för om han hade varit det så hade han förmodligen dröjt sig kvar på övervåningen ett tag till. Jag berättade stolt om min plan och började sen räkna platserna igen. Och kom fram till att det blev 10 enligt min senaste plan. Satte mig därefter ner medan yngste sonen skrattade gott åt mitt lilla räknefel. Att sätta sig ner var i alla fall inga problem för det fanns väldigt gott om stolar att välja på. Det såg lite ut som om jag skulle leka hela havet stormar men helt hade missuppfattat reglerna. Och istället för att ställa fram en stol för lite, med tanke på antalet personer som deltog, så hade jag ställt fram 12 stolar för mycket. Jag satt i alla fall på en stol mitt bland alla andra och suckade högljutt över mitt räknefel. Sonen var fortfarande lite väl road över min fadäs medan jag försökte komma på hur jag kunde räkna så fel hela tiden. Då det är rätt välkänt i vårt lilla hushåll att jag inte kan räkna när jag är ledig var sonen inte särdeles förvånad. Jag lämnade till slut min stol och gick tillbaka ut i trädgården och fick ihop till ytterligare två blommor att ställa på borden om det nu skulle vara så att jag kunde räkna rätt någon gång.
Denna lilla exkursion gjorde i alla fall att när jag kom in igen så kom jag på att om jag la tillbaka en iläggsskiva i det stora bordet så skulle vi faktiskt kunna få plats 13 runt bordet. Yngsta sonen hjälpte mig därefter att justera det stora bordet och flytta vårt köksbord. Sedan kunde vi få undan alla stolar som kändes klart fler till antalet än 13 när de stod utspridda överallt. Dukningen avlöpte utan några som helst problem för tallrikar och glas klarade jag tydligen av att räkna. Efter det la jag mig på soffan en stund och fortsatte mitt suckande över mina räknefadäser. Men nu kunde jag i alla fall precis som yngsta sonen skratta åt det. Gästerna anlände så småningom och vi kunde sätta oss till bords. Ja alla utom två dök upp för de hade fastnat i några sagolika köer i trafiken. De sista två dök förvisso upp men först efter att de andra 11 hade rest sig från bordet och även börjat avvika. Det i sin tur innebar att jag hade kunnat sluppit allt huvudbry och övningarna under förmiddagen men det visste jag ju inte då. Dessutom så är jag numera väl förberedd inför nästa tillfälle som vi blir 13 runt bordet.
onsdag 14 augusti 2019
REM
I slutet av 1900-talet fanns det en musikgrupp som hette R.E.M. och som blev väldigt kända. De valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2007 så de var med en bit in på 2000-talet också. Känner mig nästan alltid lite gammal när man diskuterar olika århundraden. Det var inte musikgruppen jag tänkte på när jag valde rubriken, men de ramlade liksom in i minnet på något magiskt vis, och då kan de vara värda ett omnämnande i alla fall. Min ålder har jag inte så värst mycket tankar kring heller utan den är mer som den är, och sen är det bra med det. Eller bra och bra, men den är inte påverkbar på något vis så den får liksom sköta sig själv och så hänger jag bara med.
REM kan även vara en förkortning av Rare Earth Element vilket innebär sällsynta jordartsmetaller. Mina kunskaper kring dessa är lika obefintliga som de är om REM som i detta fall syftar på ett kommando i olika programspråk. Men något jag däremot kan något om är REM-sömn. Jag vet att det, när det handlar om sömn, står för rapid eye movement. Exakt vad som pågår överlåter jag dock åt någon annan att förklara för där kommer åter igen mina kunskaper till korta. Det har i alla fall något med djupsömn att göra och det är bra för att man ska bli ordentligt utvilad. Detta diskuterade jag med en läkare under dagen idag när jag beskrev några av mina lite märkliga drömmar som jag har haft under den senaste tiden. De har alltså inte avtagit än. Drömmarna alltså.
De senaste tillskotten av drömmar, som jag kommer ihåg, är inte mindre märkliga än de tidigare och skulle säkerligen kunna ge en drömforskare något att begrunda en rätt lång stund. Tack och lov kommer jag inte ihåg alla drömmar även om en medvetenhet om att jag drömt lever kvar efter att jag har vaknat. Om jag skulle komma ihåg alla drömmar så skulle jag förmodligen rätt snabbt bli helt totalt galen för de är rätt rubbade. I en dröm så hittade jag gula lökar i alla skåp som finns i vårt hushåll. I par. Det var alltså inte så att skåpen var fulla med gula lökar utan de låg prydliga par i varje skåp. Att det skulle innebära att jag håller på med en storhandlingslista finner jag inte troligt då vi har gul lök hemma. Fast de kanske symboliserar något annat, vad vet jag.
En annan natt var jag på Ikea med tre vänner och jag hade handlat. Ingen annan fick handla utan de fick endast hjälpa mig att köra vagnar och bära. Då mitt rekord är tre överfulla vagnar på Ikea så skulle jag kunna tänka mig att jag försöker påtala för mig själv att jag inte ska göra om det, för det var faktiskt lite lätt besvärligt. Framförallt eftersom jag inte ens såg vart jag gick. Men det var några år sedan nu, och jag drog faktiskt viss lärdom av det, så jag borde inte behöva påminna mig själv om detta. Dessutom hade jag denna natt inte handlat särskilt mycket så jag hade till och med klarat det alldeles själv. Att man drömmer om att handla på Ikea är kanske inte så unikt. Många drömmer säkerligen både positiva drömmar och mardrömmar om det. Det som dock var lite mer udda i min dröm var att varje gång vi kom till en hiss för att åka ner till varuutlämningen så tog jag upp en kruka ur en kasse och drämde den i golvet. Det blev ett tjusigt skådespel av alla skärvorna varje gång. Den första var i en grön färg som jag inte gillade alls. Varför jag hade köpte den kan jag absolut inte förklara. Den andra var lila och jag kunde tycka att nyansen var acceptabel men slängde resolut ner även den i golvet för att se skärvorna sprida ut sig över golvet. Efter att jag slängt ner en kruka i golvet gick jag tillbaka till en kassa för att få hämta ut en ny kruka då den förra hade gått sönder innan vi lämnat varuhuset. Att det var jag som hade haft sönder dem nämnde jag inte. Och varför jag skulle bara få en ny kan jag definitivt inte förklara, men det fick jag. Detta moment upprepades väldigt många gånger. Jag kommer inte ihåg alla färger på krukorna förutom den fula gröna och den möjligtvis acceptabla lila men jag hann nog med hela regnbågen innan vi slutligen lyckades ta oss vidare. Minnet av drömmen förtäljer inte vad jag sedan fick för mig att göra på varuutlämningen men drömmen kanske återupptas någon annan natt och i så fall ber jag att få återkomma om det.
Kontentan av min lilla utläggning är den att läkaren tyckte att det var positivt att jag drömmer mycket för det borde innebära att jag har fått den djupsömn jag behöver. Drömmarna kommer tydligen mest efter det. Vi ska höras vid ett nytt tillfälle och om det är för att hon vill skratta åt mina lite märkliga drömmar och andra berättelser igen är jag lite osäker över.
REM kan även vara en förkortning av Rare Earth Element vilket innebär sällsynta jordartsmetaller. Mina kunskaper kring dessa är lika obefintliga som de är om REM som i detta fall syftar på ett kommando i olika programspråk. Men något jag däremot kan något om är REM-sömn. Jag vet att det, när det handlar om sömn, står för rapid eye movement. Exakt vad som pågår överlåter jag dock åt någon annan att förklara för där kommer åter igen mina kunskaper till korta. Det har i alla fall något med djupsömn att göra och det är bra för att man ska bli ordentligt utvilad. Detta diskuterade jag med en läkare under dagen idag när jag beskrev några av mina lite märkliga drömmar som jag har haft under den senaste tiden. De har alltså inte avtagit än. Drömmarna alltså.
De senaste tillskotten av drömmar, som jag kommer ihåg, är inte mindre märkliga än de tidigare och skulle säkerligen kunna ge en drömforskare något att begrunda en rätt lång stund. Tack och lov kommer jag inte ihåg alla drömmar även om en medvetenhet om att jag drömt lever kvar efter att jag har vaknat. Om jag skulle komma ihåg alla drömmar så skulle jag förmodligen rätt snabbt bli helt totalt galen för de är rätt rubbade. I en dröm så hittade jag gula lökar i alla skåp som finns i vårt hushåll. I par. Det var alltså inte så att skåpen var fulla med gula lökar utan de låg prydliga par i varje skåp. Att det skulle innebära att jag håller på med en storhandlingslista finner jag inte troligt då vi har gul lök hemma. Fast de kanske symboliserar något annat, vad vet jag.
En annan natt var jag på Ikea med tre vänner och jag hade handlat. Ingen annan fick handla utan de fick endast hjälpa mig att köra vagnar och bära. Då mitt rekord är tre överfulla vagnar på Ikea så skulle jag kunna tänka mig att jag försöker påtala för mig själv att jag inte ska göra om det, för det var faktiskt lite lätt besvärligt. Framförallt eftersom jag inte ens såg vart jag gick. Men det var några år sedan nu, och jag drog faktiskt viss lärdom av det, så jag borde inte behöva påminna mig själv om detta. Dessutom hade jag denna natt inte handlat särskilt mycket så jag hade till och med klarat det alldeles själv. Att man drömmer om att handla på Ikea är kanske inte så unikt. Många drömmer säkerligen både positiva drömmar och mardrömmar om det. Det som dock var lite mer udda i min dröm var att varje gång vi kom till en hiss för att åka ner till varuutlämningen så tog jag upp en kruka ur en kasse och drämde den i golvet. Det blev ett tjusigt skådespel av alla skärvorna varje gång. Den första var i en grön färg som jag inte gillade alls. Varför jag hade köpte den kan jag absolut inte förklara. Den andra var lila och jag kunde tycka att nyansen var acceptabel men slängde resolut ner även den i golvet för att se skärvorna sprida ut sig över golvet. Efter att jag slängt ner en kruka i golvet gick jag tillbaka till en kassa för att få hämta ut en ny kruka då den förra hade gått sönder innan vi lämnat varuhuset. Att det var jag som hade haft sönder dem nämnde jag inte. Och varför jag skulle bara få en ny kan jag definitivt inte förklara, men det fick jag. Detta moment upprepades väldigt många gånger. Jag kommer inte ihåg alla färger på krukorna förutom den fula gröna och den möjligtvis acceptabla lila men jag hann nog med hela regnbågen innan vi slutligen lyckades ta oss vidare. Minnet av drömmen förtäljer inte vad jag sedan fick för mig att göra på varuutlämningen men drömmen kanske återupptas någon annan natt och i så fall ber jag att få återkomma om det.
Kontentan av min lilla utläggning är den att läkaren tyckte att det var positivt att jag drömmer mycket för det borde innebära att jag har fått den djupsömn jag behöver. Drömmarna kommer tydligen mest efter det. Vi ska höras vid ett nytt tillfälle och om det är för att hon vill skratta åt mina lite märkliga drömmar och andra berättelser igen är jag lite osäker över.
lördag 10 augusti 2019
Se upp, städning pågår
Förra helgen var det dags för en god vän att städa. Jag fick då frågan via sms vad det är som gör att damm och annat skräp samlas cirka fem centimeter från mattkanterna och om jag kunde lösa mysteriet? Mitt svar var ett förslag om att vika upp alla mattkanter och sedan ordna korsdrag för att se om allt åkte ut eller åtminstone fördelade sig lite jämnare över hushållet så att det inte skulle vara lika märkbart. Ett annat förslag var att de skulle dansa en dammdans och se om de på det viset kunde få damm och annat att avlägsna sig. Indianerna dansar ju regndanser så varför inte. Dock påpekade jag efter lite närmare eftertanke att dammdansen eventuellt kunde slå fel ut då effekten skulle kunna bli att det ramlade ner en himla massa damm vilket inte alls var önskvärt. Då jag själv just då inte var särdeles dansant så kunde jag tyvärr inte åka dit och hjälpa till, men jag är övertygad om att de fick bukt med det okända fenomenet så småningom.
Denna helg var det min tur att städa. Nu brukar jag göra lite stundtals märkliga insatser fortlöpande men idag behövde hela huset dammsugas ordentligt. Vi hade inte uppnått elefantnivå någonstans men små embryon gick att finna under soffan och sängarna när jag sökte riktigt ordentligt. Om du inte hänger med vid omnämnandet av elefanter så kan du läsa inlägget om elefantsafari så förstår du förhoppningsvis lite bättre vad jag menar. Utlovar inget, men det kan kanske bli lite lättare i alla fall. Då jag egentligen inte alls hade energi till att jaga runt med den lilla svarta idag så hann jag göra rätt många andra saker innan jag till slut plockade ut dammsugaren ur skåpet. Hann till och med ta en liten siesta! Och det är inte illa. Det kan till och med vara så att den gav mig rätt mycket extra energi för när jag väl kom igång så var jag lite överallt. Samtidigt. Sönerna sprang till och med fortare än våra små fyrfotingar när jag närmade mig idag. När jag städar ordentligt så både klättrar och kryper jag för att komma åt på så många ställen som möjligt för att motverka tiden det tar tills jag behöver göra om mitt lilla träningspass. Detta sker snudd på i ett tillstånd som furie så jag kan i och för sig förstå att övriga medlemmar i hushållet helst håller sig undan.
Vid ett tillfälle så backade Mr S alldeles förskräckt tre meter då jag behövde passera honom. Han hade fri lejd åt ett annat håll men tydligen tänkte han inte på det eller så ville han helt enkelt inte åt det hållet. Mr S höll ett stadigt öga på den lilla svarta och mig medan han på sitt lite komiska vis backade och vi passerade så raskt som möjligt för att inte orsaka ännu mer stress. Att sönerna lämnar rummet med ljusets hastighet när de ser mig närma mig kan jag acceptera, men de små fyrfotingarna föredrar jag att inte skrämma för mycket. Mr T noterade redan när den lilla svarta plockades fram varpå han raskt smet ut och fann någon klart tryggare plats att tillbringa de närmsta timmarna på. Hann slapp därmed möta den hemska surrande besten öga mot öga. Och även mig.
Mitt furie tillstånd är sådant att jag idag fick för mig att rengöra ugnsluckan när jag passerade köket för att lämna ifrån mig något. Insåg vid en anblick av klockan att någon form av middag behövde tillredas och att det var dags att sätta på ugnen för att kvällens förtäring inte skulle behöva inmundigas vid midnatt. Så då kunde jag lika gärna rengöra ugnsluckan först. Återgick sedan till det tveksamma nöjet att lyfta på soffkuddarna för att se vilka fynd som gömde sig där. Det var nämligen det jag höll på med när jag kom på att jag skulle ta skott från en krukväxt. För en stund innan dess hade jag insett att samtliga orkidéer som stått i ena badrummet hade tröttnat på den styvmoderliga behandlingen och helt enkelt vikit hädan för gott. Eventuella försök till första hjälpen hade varit totalt onödiga då de passerat det stadiet för länge sedan. De små krukorna var det inget fel på så det var dem som jag kom på att jag skulle hälla vatten i för att sedan ta skott från en lite mer härdad växt och se om det kommer att hända något. Något lär väl förvisso hända. Antingen dör de eller så bildar de rötter. Men vilket det blir återstår att se.
Detta lite udda sätt att städa på är kanske inte det mest effektiva avseende själva städningen men jag får ofta väldigt mycket annat gjort samtidigt. Vita handskar undanbedes dock vid ett eventuellt besök för jag har säkert missat något ställe när jag helt plötsligt har kommit på något annat som behöver åtgärdas. Men jag har lyckats dammsuga hela huset och den lilla svarta har återgått till att stå lite ledsamt i skåpet. Den lilla svarta är fortfarande ingen klänning utan vår dammsugare om du undrar.
Denna helg var det min tur att städa. Nu brukar jag göra lite stundtals märkliga insatser fortlöpande men idag behövde hela huset dammsugas ordentligt. Vi hade inte uppnått elefantnivå någonstans men små embryon gick att finna under soffan och sängarna när jag sökte riktigt ordentligt. Om du inte hänger med vid omnämnandet av elefanter så kan du läsa inlägget om elefantsafari så förstår du förhoppningsvis lite bättre vad jag menar. Utlovar inget, men det kan kanske bli lite lättare i alla fall. Då jag egentligen inte alls hade energi till att jaga runt med den lilla svarta idag så hann jag göra rätt många andra saker innan jag till slut plockade ut dammsugaren ur skåpet. Hann till och med ta en liten siesta! Och det är inte illa. Det kan till och med vara så att den gav mig rätt mycket extra energi för när jag väl kom igång så var jag lite överallt. Samtidigt. Sönerna sprang till och med fortare än våra små fyrfotingar när jag närmade mig idag. När jag städar ordentligt så både klättrar och kryper jag för att komma åt på så många ställen som möjligt för att motverka tiden det tar tills jag behöver göra om mitt lilla träningspass. Detta sker snudd på i ett tillstånd som furie så jag kan i och för sig förstå att övriga medlemmar i hushållet helst håller sig undan.
Vid ett tillfälle så backade Mr S alldeles förskräckt tre meter då jag behövde passera honom. Han hade fri lejd åt ett annat håll men tydligen tänkte han inte på det eller så ville han helt enkelt inte åt det hållet. Mr S höll ett stadigt öga på den lilla svarta och mig medan han på sitt lite komiska vis backade och vi passerade så raskt som möjligt för att inte orsaka ännu mer stress. Att sönerna lämnar rummet med ljusets hastighet när de ser mig närma mig kan jag acceptera, men de små fyrfotingarna föredrar jag att inte skrämma för mycket. Mr T noterade redan när den lilla svarta plockades fram varpå han raskt smet ut och fann någon klart tryggare plats att tillbringa de närmsta timmarna på. Hann slapp därmed möta den hemska surrande besten öga mot öga. Och även mig.
Mitt furie tillstånd är sådant att jag idag fick för mig att rengöra ugnsluckan när jag passerade köket för att lämna ifrån mig något. Insåg vid en anblick av klockan att någon form av middag behövde tillredas och att det var dags att sätta på ugnen för att kvällens förtäring inte skulle behöva inmundigas vid midnatt. Så då kunde jag lika gärna rengöra ugnsluckan först. Återgick sedan till det tveksamma nöjet att lyfta på soffkuddarna för att se vilka fynd som gömde sig där. Det var nämligen det jag höll på med när jag kom på att jag skulle ta skott från en krukväxt. För en stund innan dess hade jag insett att samtliga orkidéer som stått i ena badrummet hade tröttnat på den styvmoderliga behandlingen och helt enkelt vikit hädan för gott. Eventuella försök till första hjälpen hade varit totalt onödiga då de passerat det stadiet för länge sedan. De små krukorna var det inget fel på så det var dem som jag kom på att jag skulle hälla vatten i för att sedan ta skott från en lite mer härdad växt och se om det kommer att hända något. Något lär väl förvisso hända. Antingen dör de eller så bildar de rötter. Men vilket det blir återstår att se.
Detta lite udda sätt att städa på är kanske inte det mest effektiva avseende själva städningen men jag får ofta väldigt mycket annat gjort samtidigt. Vita handskar undanbedes dock vid ett eventuellt besök för jag har säkert missat något ställe när jag helt plötsligt har kommit på något annat som behöver åtgärdas. Men jag har lyckats dammsuga hela huset och den lilla svarta har återgått till att stå lite ledsamt i skåpet. Den lilla svarta är fortfarande ingen klänning utan vår dammsugare om du undrar.
En fluga !?!
Det finns tydligen hela 120.000 flugarter över hela världen. I Sverige finns det cirka 6000 arter. Riktigt så många arter finns inte representerade i vårt lilla hushåll utan vi håller oss till endast en art. Tror jag i alla fall. Jag har inte dissekerat dem för att kontrollera vilken art de tillhör. Jag har ju till och med vissa svårigheter med att fånga dem eller ens slå ihjäl dem vilket är det jag helst önskar göra. Det senare alltså. Att försöka fånga dem känns rätt poänglöst så det lämnar jag över till andra att försöka göra. Våra små fyrfotingar är väldigt duktiga på att jaga men de anser dessvärre inte att de flugor som bor i vårt kök innebär någon särskilt meningsfull eller roande jakt. Utomhus kan de får för sig att jaga insekter så jag begriper inte riktigt varför de inte kan bemöda sig med att ta hand om de flugor vi har inomhus.
Vi har vårt racket men det går ju inte sådär värst bra för mig med det. Det blir mer som någon lite udda forma av stretching av annars inte så välanvända muskler när jag använder det. Tänker fortfarande inte påbörja utövandet av någon racketsport så det är inte en helt nödvändig träning. Det finns även kladdiga remsor man kan hänga upp, men det är mer troligt att jag själv skulle dundra in i dem än att flugorna skulle fastna. Även om jag skulle hänga dem på något lite mer obskyrt ställe så skulle jag säkerligen endast fånga mig själv så jag avstår därför från att hänga upp sådana.
Livscykeln för en husfluga är ungefär en månad så om vi inte lyckas bli av med dem på annat sätt så bör deras livstid ta slut så småningom ändå. Vi tror att vi har fått erfara detta. Sönerna hade nämligen anledning att rumstera om rätt rejält i kylskåpet häromdagen. Jag hade handlat och de skulle packa upp allt. Det är väl inte direkt det ställe där man förväntar sig att hitta en fluga. I kylskåpet alltså, men det var exakt där sönerna fann en fluga. Som var död. Hur den hamnat där har vi ingen som helst aning om. Det mest troliga är att den flugit in där själv. Kanske vid något tillfälle när dörren stått öppen en lite längre stund. Fast flugor kan vara rätt snabba så någon längre stund har egentligen inte behövts. Eller så har kompisarna, som fortfarande irrar runt här hemma, lagt honom där i avvaktan på begravningen. Sönerna ansåg emellertid att flugan inte skulle fortsätta med att ha sin sista viloplats i vårt kylskåp så de förflyttade honom till soporna. Om de höll en lite minnesstund eller inte förtäljde inte deras berättelse. Eller också hörde jag det inte då jag satt och skrattade så att tårarna rann när de berättade om deras lite makabra fynd.
Innan någon blir alldeles förfärad och upprörd över att jag har lagt upp en bild som inte överensstämmer med texten så vill jag endast påpeka att detta inte är ett forum för fakta. Nätet kan förvisso ibland vara det, men just denna blogg är det inte. I alla fall inte alltid utan endast vid enstaka tillfällen. Fotot har jag dessutom tagit vid ett tidigare tillfälle. Men det är på en flygande insekt i alla fall så det fick liksom duga.
Vi har vårt racket men det går ju inte sådär värst bra för mig med det. Det blir mer som någon lite udda forma av stretching av annars inte så välanvända muskler när jag använder det. Tänker fortfarande inte påbörja utövandet av någon racketsport så det är inte en helt nödvändig träning. Det finns även kladdiga remsor man kan hänga upp, men det är mer troligt att jag själv skulle dundra in i dem än att flugorna skulle fastna. Även om jag skulle hänga dem på något lite mer obskyrt ställe så skulle jag säkerligen endast fånga mig själv så jag avstår därför från att hänga upp sådana.
Livscykeln för en husfluga är ungefär en månad så om vi inte lyckas bli av med dem på annat sätt så bör deras livstid ta slut så småningom ändå. Vi tror att vi har fått erfara detta. Sönerna hade nämligen anledning att rumstera om rätt rejält i kylskåpet häromdagen. Jag hade handlat och de skulle packa upp allt. Det är väl inte direkt det ställe där man förväntar sig att hitta en fluga. I kylskåpet alltså, men det var exakt där sönerna fann en fluga. Som var död. Hur den hamnat där har vi ingen som helst aning om. Det mest troliga är att den flugit in där själv. Kanske vid något tillfälle när dörren stått öppen en lite längre stund. Fast flugor kan vara rätt snabba så någon längre stund har egentligen inte behövts. Eller så har kompisarna, som fortfarande irrar runt här hemma, lagt honom där i avvaktan på begravningen. Sönerna ansåg emellertid att flugan inte skulle fortsätta med att ha sin sista viloplats i vårt kylskåp så de förflyttade honom till soporna. Om de höll en lite minnesstund eller inte förtäljde inte deras berättelse. Eller också hörde jag det inte då jag satt och skrattade så att tårarna rann när de berättade om deras lite makabra fynd.
Innan någon blir alldeles förfärad och upprörd över att jag har lagt upp en bild som inte överensstämmer med texten så vill jag endast påpeka att detta inte är ett forum för fakta. Nätet kan förvisso ibland vara det, men just denna blogg är det inte. I alla fall inte alltid utan endast vid enstaka tillfällen. Fotot har jag dessutom tagit vid ett tidigare tillfälle. Men det är på en flygande insekt i alla fall så det fick liksom duga.
lördag 3 augusti 2019
Drömmar
För den som tror att det kommer att handla om kakor, eftersom jag har skrivit om det tidigare, så kommer jag dessvärre att göra den besviken. Det handlar nämligen om sådana drömmar man har när man sover. Man kan förvisso även dagdrömma men det brukar man göra i ett lite mer vaket tillstånd. Fast om man går riktigt in i sitt dagdrömmande så kan man i och för sig bli rätt frånvarande och hamna i ett mer halvvaket tillstånd.
Jag provar för närvarande en medicin och den ger vissa biverkningar. Om man glömmer att ta en tablett på kvällen så kommer huvudvärken från hell med besked dagen efter. Blir även otroligt trött och sover därmed väldigt hårt. Vet inte om det är så gott egentligen men jag blir i alla fall helt utslagen. Lite som om någon har slagit en stekpanna i huvudet på mig. Är tämligen övertygad om att ingen gömmer sig i mitt sovrum varje kväll och drämmer till mig efter att jag har lagt ner huvudet på kudden utan jag är rätt säker på att det är någon form av biverkning. Och om det nu skulle vara någon som har hittat en osynlighetsrock, för en sån skulle verkligen behövas för att undvika upptäckt, så önskar jag att den slutar slå mig i huvudet på kvällarna. Fast om det är så så skulle det förvisso förklara huvudvärken. Men jag har inga bulor, vilket jag tror att jag skulle få, så jag är ändå inne på spåret att det är en klart oönskad biverkning.
Och så verkar jag drömma om rätt konstiga saker. En vän erbjöd sig av någon outgrundlig anledning att provsmaka allt åt mig. Vi var på någon tillställning av något slag och det bjöds på olika snittar och annat gott småplock. Ansåg att det var en otroligt gentil gest av min vän att provsmaka allt så jag var helt tillfreds med arrangemanget. Det var även min vän vilket jag inte riktigt kan begripa. Är inte kunglig eller viktig alls på något annat vis så jag har ingen aning om varför provsmakning av förtäringen skulle behövas. En annan vän försökte hjälpa mig att åtgärda de rosa, lila och gröna slingor jag hade lyckats åstadkomma i håret. Tänk neonfärger så kanske ni förstår min önskan om att inte ha dem. Andra får gärna ha neonfärger i håret men jag är inte alls neonig av mig så de passade liksom inte i mitt hår. Jag hade färgat håret i en och samma färg men av någon märklig anledning så hade vissa slingor av håret antagit helt andra färger. Jag har även köpt ett hus som behövde totalrenoveras. Huset ifråga är ett av de hus jag bodde i under min barndom och inget har åtgärdats under alla år sedan vi flyttade därifrån så ni kan kanske förstå behovet av viss upprustning för det är rätt många år sedan jag var barn. Barnasinne kan jag ha men jag är definitivt inget barn sedan länge.
Jag av alla personer behöver inte påverkas mer till att få konstiga drömmar eller tankar då jag har rätt mycket av den varan ändå. Så min förhoppning är att alla dessa drömmar avtar så att jag får lite mer ro på nätterna.
Jag provar för närvarande en medicin och den ger vissa biverkningar. Om man glömmer att ta en tablett på kvällen så kommer huvudvärken från hell med besked dagen efter. Blir även otroligt trött och sover därmed väldigt hårt. Vet inte om det är så gott egentligen men jag blir i alla fall helt utslagen. Lite som om någon har slagit en stekpanna i huvudet på mig. Är tämligen övertygad om att ingen gömmer sig i mitt sovrum varje kväll och drämmer till mig efter att jag har lagt ner huvudet på kudden utan jag är rätt säker på att det är någon form av biverkning. Och om det nu skulle vara någon som har hittat en osynlighetsrock, för en sån skulle verkligen behövas för att undvika upptäckt, så önskar jag att den slutar slå mig i huvudet på kvällarna. Fast om det är så så skulle det förvisso förklara huvudvärken. Men jag har inga bulor, vilket jag tror att jag skulle få, så jag är ändå inne på spåret att det är en klart oönskad biverkning.
Och så verkar jag drömma om rätt konstiga saker. En vän erbjöd sig av någon outgrundlig anledning att provsmaka allt åt mig. Vi var på någon tillställning av något slag och det bjöds på olika snittar och annat gott småplock. Ansåg att det var en otroligt gentil gest av min vän att provsmaka allt så jag var helt tillfreds med arrangemanget. Det var även min vän vilket jag inte riktigt kan begripa. Är inte kunglig eller viktig alls på något annat vis så jag har ingen aning om varför provsmakning av förtäringen skulle behövas. En annan vän försökte hjälpa mig att åtgärda de rosa, lila och gröna slingor jag hade lyckats åstadkomma i håret. Tänk neonfärger så kanske ni förstår min önskan om att inte ha dem. Andra får gärna ha neonfärger i håret men jag är inte alls neonig av mig så de passade liksom inte i mitt hår. Jag hade färgat håret i en och samma färg men av någon märklig anledning så hade vissa slingor av håret antagit helt andra färger. Jag har även köpt ett hus som behövde totalrenoveras. Huset ifråga är ett av de hus jag bodde i under min barndom och inget har åtgärdats under alla år sedan vi flyttade därifrån så ni kan kanske förstå behovet av viss upprustning för det är rätt många år sedan jag var barn. Barnasinne kan jag ha men jag är definitivt inget barn sedan länge.
Jag av alla personer behöver inte påverkas mer till att få konstiga drömmar eller tankar då jag har rätt mycket av den varan ändå. Så min förhoppning är att alla dessa drömmar avtar så att jag får lite mer ro på nätterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)