Kaffebrist

Häromkvällen inträffade något helt fasansfullt i vårt lilla hushåll. Det var så horribelt så jag kunde först inte tro att det ens var sant. Jag menar att vissa saker helt enkelt inte får ske, och detta är en sådan sak, så jag blev redigt uppskakad. Det förskräckliga som inträffade var att kaffet var slut! Helt slut. När jag skulle göra kaffe efter att middagen och disken var avklarade så stod jag gapandes och tittade ner i en alldeles tom kaffeburk. Sökte därefter febrilt igenom skafferiet men det gick inte att finna ens lite små rester av något malt kaffe som jag kunde skrapa ihop och brygga i alla fall en halv kopp kaffe med. Sökte därefter upp den äldsta sonen och spände ögonen i honom och frågade om han hade använt det sista kaffet. Han svarade mer eller mindre viskande och oerhört ursäktande att jo han hade gjort kaffe, och druckit det, under dagen. Han kände sig tydligen nödgad att påpeka att han verkligen hade druckit upp det också så att det sista kaffet inte endast hade använts utan även förtärts också. Tror att han anade att om jag fick besked om att det sista kaffet endast hade gått till spillo så hade jag gått i taket helt och hållet. Jag skulle hade alltså inte ha fått gravitationen till att upphöra att fungera men jag skulle ha blivit lite lätt förargad och skapligt irriterad. Mer än jag redan var.

Jag slängde på mig skor och gav mig raskt iväg mot närmaste affär för att åtgärda det horribla som inträffat. Väl framme i affären sprang jag snudd på ner en kvinna och två män på väg till hyllan med kaffe. Sen stod jag där och beundrade alla kaffeförpackningar innan jag greppade ett paket och skapligt skyndsamt ilade hemåt igen. Passerade faktiskt en kassa och betalade för kaffet också innan färden hemåt påbörjades så ingen behöver anmäla mig för snatteri. Väl hemma bryggdes en kanna med kaffe men sedan kom jag liksom av mig med de övriga inplanerade göromålen för kvällen. Det i sin tur innebar att jag helt och hållet missade att storhandla vilket verkligen behövde göras. Det var nämligen inte bara brist på kaffe utan även övriga hyllor i både skafferiet och kylskåpet gapade rätt tomma. Mitt kaffesökande hade förvisso underlättats av att det inte stod så många saker i skafferiet men jag föredrar ändå att ha lite mer saker hemma för att undvika panikutryckningar. Sådana kan förvisso behöva göras ändå ibland men jag uppskattar om de inte sker så ofta.

Morgonen efter så hade jag kommit lite mer till sans och satte mig därför och storhandlade redan innan frukosten inmundigades. Jag klickade i att jag önskade få tre paket kaffe levererade, trodde jag, utöver allt annat också. Valde tre för jag brukar handla två men jag kände att jag denna gång behövde ett extra. Tänkte att jag kanske borde ordna en liten gömma för att undvika att fler paniksituationer kring kaffe uppstår i framtiden. Ni vet, lite som en första förbandslåda. Det där med att storhandla innan frukosten skulle visa sig vare en inte allt för god idé efter att leveransen skett, men jag ansåg just då att jag hade varit jätteduktig och kände mig riktigt nöjd med mig själv. Dagen efter, när jag kom hem från jobbet efter att sönerna tagit emot och packat upp allt jag handlat, så möttes jag i hallen av två rätt frågande söner. De ifrågasatte tämligen skarpt vad jag pysslat med morgonen innan. Enligt sönerna så hade mina inköp tett sig skapligt förvirrade. Mer än vanligt. Bland annat så var både mängden nyponsoppa och kaffe som inhandlats mer för ett kompani än något vi normalt gör av med under ett par veckor i vårt hushåll. I alla fall om vi inte är många fler än vi är och det är vi inte. Yngsta sonen öppnade skafferiet och visade skrattandes de sex paketen kaffe jag köpt och som han med nöd och näppe fått in på nedersta hyllan där de brukar stå. Men normalt i en klart mindre mängd då. Vi har i alla fall rätt gott om kaffe hemma ett tag framöver, men vi saknar en hel del annat som vi skulle behövt.

Om nu någon skulle vara lite osäker på hur sex paket kaffe ser ut...

Grannfejd

Jag satt och drack mitt förmiddagskaffe i godan ro på vår baksida och passade samtidigt på att studera torkningsprocessen som pågick på de stora gröna växterna som jag strax innan hade duschat av. Då kan ni kanske förstå temponivån jag befann mig i. Helt plötsligt blev jag dock avbruten då båda våra små fyrfotingar kom rusande som skjutna ur en kanon och sedan försvann i en tät följd in i en buske lite längre bort. Sekunden senare så kom grannen utrusande ur samma buske, även hon som skjuten ur en kanon. Det som slog mig var att våra två små fyrfotingar uppenbarligen faktiskt samarbetar emellanåt vilket jag inte noterat tidigare. De är bröder och är väl lite som syskon är överlag. De kommer rätt väl överens men de busar såklart med varandra också. När en av dem är på bushumör och den andra inte är det så brukar den andre oftast bli övertalad till att haka på men då är det en mot en och inte två i samspel mot en utomstående. Personligen så tycker jag faktiskt att två mot en är fusk. 

Grannen slapp dock undan med endast förskräckelsen av att ha två busfrön komma rusande emot sig och gick sedan in till sig så någon direkt grannfejd blev det väl inte egentligen. Grannen är en lite äldre dam så hon uppskattar säkerligen inte att ha två små spattiga terrorister i huset bredvid. De har i och för sig lite olika tider, då grannen föredrar att vara ute på natten medan våra små fyrfotingar oftast är inne nattetid och istället är ute på dagarna, så de brukar inte ses så mycket. Granndamen är alltså en katt precis som våra små fyrfotingar. Det är alltså inte så att jag skulle sitta kvar i godan ro om våra katter jagade en äldre mänsklig dam. Fast det är klart att det hade varit roligare om en äldre kvinna hade kommit ut ur busken, som våra fyrfotingar dök in i, istället för en kattdam. Det i sin tur hade även skapat en hel del ytterligare frågeställningar kring vad hon pysslat med i busken så det var nog tur att det inte var det ändå för då hade förmodligen min lilla hjärna exploderat av idéer.

Inköpslista

Gick iväg för att uträtta några ärenden och även inhandla några få saker. Jag brukar använda mig av en app som heter Shopshop för att komma ihåg vad det är som både behöver göras och handlas. Appen sparar en lista med tidigare inskrivna inköpsalternativ vilket jag gillar för då går det fortare att få till en ny lista eftersom jag oftast handlar ungefär samma saker. Ärenden sparas förvisso också, så den sparade listan kanske ser lite märklig ut, men det brukar fungera tämligen väl för mig ändå. Jag uträttade de få ärenden som behövde göras och skulle till slut bara handla matvaror. Eftersom jag faktiskt kom ihåg att det var mjölk och gröna äpplen jag behövde få med mig hem från affären så plockade jag ner de varorna i korgen. Tänkte sen att det kanske var bäst att öppna appen för säkerhets skull så att jag inte hade missat något ändå. Blev rätt snopen och fnissade lite för mig själv när det stod att jag skulle handla mjölkchoklad och gröna växter, för jag var tämligen säker på att det inte alls var något som jag behövde köpa. Appen hade tydligen helt andra åsikter om vad jag behövde komma hem med, eller så var det mitt undermedvetna som hade varit framme igen. Jag stod dock emot frestelsen att lägga ner varorna appen påstod att jag behövde och kom till slut hem utan vare sig mjölkchoklad eller gröna växter.

Ett lagom litet projekt, eller inte...

Det finns ett talesätt som lyder har man inte jobb så skaffar man sig. Det är ett av alla de talesätt som skulle kunna användas i en beskrivning av mig.

Dagen började i en ganska sävlig takt. Takten har kanske inte ökat direkt, i alla fall inte konstant, men mängden arbete har däremot gjort det med besked. Jag åt min frukost och drack mitt kaffe i godan ro för att så småningom ramla ner i träningskläder med avsikten att ta mig en rask promenad och rensa tankarna lite. Ja, jag ramlar ofta ner i mina kläder. När barnen var små lärde jag mig även konststycket att klä på mig samtidigt som jag gick uppför trappen i vårt dåvarande hus. Jag kom i alla fall på att jag inte hade inmundigat tillräckligt med kaffe för att vara riktigt vaken än så jag beslöt mig för att åtgärda det innan jag gav mig iväg. Det är ju bra att ha koll på vätskebalansen när man rör på sig så jag ansåg att det var ett klokt beslut. Medan jag drack mitt kaffe så påbörjade jag lite ansning av mina växter på vår baksida. De har blivit lite väl försummade den senaste veckan så det tog en stund. Efter den stunden så kände jag mig fortfarande ändå inte riktigt redo att lämna hemmets trygga vrå så jag tog fram en liten hink, såpa, en trasa och en putsduk för att torka av PS lamporna i barnens sovrum. Jag låg förra helgen på soffan i äldsta sonens rum och noterade då att taklamporna var fasligt dammiga så det kändes som att det var ett lagom projekt att ta tag i idag. För den som vill veta mer exakt hur lamporna ser ut så går det att söka på PS 2014 för jag orkar inte riktigt bemöda mig med att ta ett foto just nu.

Jag fick med mig allt upp till barnens sovrum, och en pall, och tog mig an mitt lilla projekt. Alltså det jag trodde skulle vara ett alldeles förträffligt lagom tidsödande litet projekt. Började med taklampan i äldsta sonens rum och även om det var lite pyssligt så gick det ganska bra. Jag hade förvisso haft i lite för mycket såpa i vattnet men jag orkade inte åtgärda det så det fick liksom lösa sig ändå, även om det var lite överdrivet mycket skum i både hinken och så småningom även trasan. När jag flyttade på pallen så ställde jag den först lite för nära dock. Jag stod då där och funderade över om jag kanske inte borde kliva ner igen och flytta på den fem centimeter så att det skulle vara lättare att nå än att riskera att ramla. Kom fram till att det troligen var ett klokt beslut så jag klev ner och flyttade pallen fem centimeter åt sidan och torkade av det sista. Kände mig rätt nöjd över resultatet och flyttade därefter på allt till yngsta sonens sovrum för att minska något på mängden damm även i hans rum.

Till en början gick det riktigt bra. Pallen hamnade på rätt avstånd på en gång och jag torkade av ena sidan medan lampan var ihopdragen. Tänkte att det skulle vara en god idé att torka av andra halvan av lampans utsida också innan jag öppnade den för att börja bråka med insidan. Dock var jag lite lat och drog mig till minnes mitt pallflyttande fyra minuter tidigare så jag plirade lite mot yngsta sonens säng och försökte bedöma avståndet mellan både pallens placering och nåbarheten till taklampan från den. Kom fram till att om jag tog ett lite större kliv så skulle det nog gå och avståndet till lampan ifråga verkade vara precis lagom från sängen för att kunna nå utan att jag skulle behöva sträcka på mig för mycket. Lyfte därefter på ena foten och benet och började ta sats för någonstans i bakhuvudet så kom jag ihåg att jag stod på en pall och inte på golvet. Någonstans i bakhuvudet var inte alls tillräckligt för att från första början förstå att jag borde ha klivit ner på golvet först och sen upp på sängen. Pallen började vicka i samma millisekund som jag lyfte på foten, eftersom den andra foten stod på ena kanten, och därefter for hinken med vatten och för mycket såpa i ner på golvet. Jag lyckades landa på den fot jag nyss stått på och pallen for iväg åt ett annat håll. Hinken innehöll tre liter såpvatten och det är väldigt mycket när man spiller ut det. Självklart har jag kontrollmätt mängden vatten efteråt så jag kan garantera att den stämmer sånär som på någon deciliter då. Innan jag mätte upp vattenmängden så hade jag lite annat att stå i dock.

Så snart jag konstaterat vad som skett så slängde jag mig ner mot golvet för att stänga av strömmen till förgreningsdosan som var på, och fylld till bredden av urtagen med vatten. Jag har genom åren lärt mig att vatten och el inte är någon bra kombination så den röda knappen mer eller mindre skrek åt mig. Efter det studerade jag förödelsen och suckade högljutt över min alldeles egna unika urkorkade klantighet. Ställde hinken upp på golvet och började torka upp vatten och såpa och vred ur det ur trasan ner i hinken. Vid det här laget så hade jag flera saker att ångra men en av dem var just mängden såpa. Trasan blev snabbt överfull av skum och var i stort sett oduglig till att torka upp något med. Jag ställde mig därför upp för att gå ut i badrummet och skölja ur den ordentligt. När jag kom till badrumsdörren så blev jag påmind om att den var full med smutsiga fingeravtryck på ena kanten så jag passade då på att använda den skummande trasan till att gnugga bort det. Sköljde sedan ur trasan och torkade av lite mer ordentligt innan jag återgick till yngsta sonens sovrum. Passade i och för sig på att torka av handfatet först också. Kopplade ur förgreningsdosan ur eluttaget och förflyttade den till badkaret i badrummet. La den förvisso först i handfatet men insåg relativt snabbt att jag förmodligen skulle behöva spola mer vatten där under det pågående upptorkningsförloppet så jag flyttade den därför till badkaret. Inte för att det skulle påverka det totalt dränkta stadiet som grenuttaget redan befann sig i men det känns liksom aldrig rätt att spola vatten över elrelaterade produkter.

Tog med mig en handduk tillbaka till sovrummet och vred ur nederdelen av gardinen i den innan jag hängde upp gardinen över ett fönsterhandtag. Började sen med att torka golvet under nattduksbordet. Hela bordet blev i och för sig avtorkat eftersom det hade skvätt upp vatten på undersidan av det. Metallbenen blev till och med putsade så pass så att metallbenen blänker som de inte gjort på ett bra tag. Flyttade undan nattduksbordet och pallen så att de var lite mer ur vägen och drog sedan ut sänglådorna. De behövde såklart torkas av på undersidorna men utan att ta ur sakerna som låg i dem för det orkade jag inte så det var förmodligen lite pyssligare än nödvändigt. Placerade dem på sängen efter att de var skapligt avtorkade på alla sidor. För det var ju lika bra att passa på att torka av dem ordentligt när jag ändå höll på liksom. Satt kvar på golvet och studerade den lilla insjön som jag så klantigt skapat. Funderade lite kort över hur jag bäst skulle åtgärda resterande del av upptorkningen. Gick därefter ännu en gång ut i badrummet, som jag besökt ganska många gånger vid det här laget, och hämtade ännu en handduk. Torkade upp allt jag kom åt och drog sedan ut sängen från väggen så att jag kunde komma åt kanalen som var kvar längst in. Den kvarvarande kanalen innehöll även en hel del dammrester så det tog en stund att få upp alla flytetyg. Jag var osmart nog att skölja ur trasan med jämna mellanrum så det finns viss risk att jag kommer behöva rensa avloppet i handfatet innan dagen är slut också. Till slut var det endast under benen till sängen som jag behövde torka av. Lyfte därför ett hörn i taget med en hand och föste in en handduk under och drog sedan ut den igen efter att jag sänkt ner sängen till lagom nivå. Fick faktiskt in en riktigt bra snits på det tills jag kom till det sista benet.

Med tanke på alla fysiska övningar jag behövde företa mig, de skulle kunna liknas vid ett smärre träningspass, så var träningskläder en skapligt passande klädsel ändå. Men det var definitivt inte därför jag hade ramlat ner i dem.

Ett antal koppar kaffe är nu konsumerade och jag funderar över att om jag ska ta mig tillbaka upp till övervåningen för att ge mig i kast med att ta hand om resten av förödelsen som jag skapat genom att flytta runt på allt för att kunna torka upp allt såpavatten. För tillfället ser det nämligen mer eller mindre ut som ett katastrofområde i yngsta sonens sovrum, så det är tur att han inte är hemma för han skulle bli vansinnig på mig.

En uträkning

Denna uträkning fanns på en utav väggarna när vi flyttade in i vårt lilla hus. Det tog ett tag innan jag upptäckte den men sedan dess har jag grubblat över vad som räknats ut. Ingen logisk förklaring går att finna och det stör mig lite. Jag har kunnat konstatera att det inte har med stenplattorna att göra. Inte heller är det ett mått som passar in på förrådet, husväggarna, rabatterna eller ens vårt lilla träd. Anteckningen är gjord utomhus, vi har inte kala tegelväggar inomhus, så jag har utgått ifrån att det är något utomhus som den bör relatera till men jag kan såklart ha fel. Dock finns det ingen direkt logisk koppling till något inomhus heller. Det kan ju i och för sig vara så att något som inte längre finns kvar i huset är uppmätt och att det är därför som jag inte kan koppla ihop uträkningen till något. Men, då kan jag tycka att man borde ha antecknat även det på samma ställe för att inte orsaka onödig huvudbry för nästkommande innehavare. Fast om det fortfarande står kvar när vi väl känner att det är dags för oss att byta ut vårt hem mot något annat så skulle jag ju kunna lägga till en uppställning bara för att göra det ännu mer förvirrande.

En brittisk komiker, som jag för närvarande inte kan dra mig till minnes namnet på, har ett lite roligt tips på vad man kan göra innan man flyttar. Hans tips är att när man tapetserar om så ska man måla texten "I will kill again" i blodröd färg på väggen innan man sätter upp den nya tapeten.  Det som är lite tråkigt är att man inte får se reaktionen när de nya invånarna hittar texten, men vetskapen i sig skulle förmodligen räcka ganska långt på tillfredsställelseskalan bara den. Vi har bara målat om väggarna i ett av rummen sedan vi flyttade in, men jag går och grunnar lite över om vi ska åtgärda väggbeklädnaden i något av de övriga rummen och då får det troligen bli en ny tapet. Mina planeringsstadier kan vara skapligt långa, när det kommer till vissa göromål, så det lär inte ske inom den närmsta framtiden. Jag har därmed relativt gott om tid på mig att fundera över om vi ska måla något på någon vägg innan någon eventuell ny tapet sätts upp.

Alternativet till båda ovanstående upptåg är såklart att jag hittar på något alldeles eget nytt litet påfund. Uträkningen är säkerligen inte ens tänkt som något hyss dock, utan är troligen endast en anteckning som för mer normala människor inte skulle skapa någon huvudbry alls. Men jag kan inte riktigt låta bli att vilja veta anledningen ändå.

Solskydd

Tidigare idag så fick jag för mig att jag skulle försöka ordna med ett lite provisoriskt solskydd vid våra takfönster i vårt vardagsrum. Jag har en mer långsiktig plan men eftersom själva planeringsstadiet i sig har blivit väldigt långt så har jag inte ordnat med något och tänkte att något temporärt kanske jag kunde ordna i alla fall. Trodde jag. En kort stund. En idé formade sig i alla fall i mitt lilla huvud under förmiddagen och vid lunchtid hade den format sig så pass att jag hade klurat ut vad jag skulle behöva av det material som fanns att tillgå hemma. Någon utflykt tänkte jag nämligen inte ge mig i kast med så solskyddet skulle skapas med befintligt material eller inte alls.

Började med att mäta upp bredden på fönsterna. Sedan rasslade jag upp i klädkammaren för att se vad för tygliknande material som fanns där. Stod och flaxade lite med armarna i hallen för att skaka ut en gardin varpå äldsta sonen såg mig och frågade om jag höll på att göra en klänning. Nekade till det och förklarade bara att jag hade fått en idé. Sonen släppte frågan då han känner mig tämligen väl och oftast vet när det är bäst att bara låta mig hållas och inte ifrågasätta så mycket. Jag greppade till slut fyra likadana gardinlängder, en spiklåda och en hammare och gick ner med allt till vardagsrummet. Även yngsta sonen frågade vad jag höll på med men han lät det snabbt bero även han. Dock påpekade han att om jag tänkte stå och utföra vad jag nu tänkte göra så borde jag nog hitta något bättre att stå på för att inte få otroligt ont i rygg och nacke efterföljande dag. Därför gick jag ut i förrådet och hämtade in en stege vilket underlättade rätt rejält. Efter att ha strukit på en gardinlängd så klättrade jag upp högst upp på stegen med en gardin, spikar och hammare i handen. Strök gardinen först för jag insåg att om jag lyckades så skulle jag bli mäkta irriterad på att gardinen var skrynklig och den skulle inte direkt gå att ta ner igen. Men jag strök bara en. Vilket senare skulle visa sig räckte gott och väl.

Tryckte igenom spiken genom tyget på lagom avstånd från väggen för att kunna använda hammaren och slå i den i listen. Slå i piken alltså, hammaren höll jag i ett rätt stadigt grepp för att inte råka tappa den och därefter slänga ut den genom fönstret. Takfönsterna är inte öppningsbara så skulle något åka igenom dem så skulle de gå sönder, och det skulle bli en lite jobbigare situation att hantera än att solen skiner in. Efter några försök så förstod jag att spik inte skulle gå att använda för att fästa tyget på planerat ställe. Listen var nämligen lika hård som sten. Klättrade ner från stegen och blängde lite surt på listen en stund. Det hjälpte föga men kändes bra. Kom då på ett annat eventuellt uppsättningsalternativ. Tidigare under förmiddagen hade jag använt dubbelhäftande fästkuddar för att sätta upp belysning bakom TV:n så jag hämtade dem. Klippte till ett stort antal bitar och tryckte fast dem både mellan tyget och på tyget och klättrade sedan upp på stegen igen för att trycka fast dem på listen bredvid fönstret. Pressade så pass mycket på fästkuddarna så att jag var på väg ner från stegen, utan att använda de steg som är avsedda för att kliva på, men lyckades i sista sekunden få tag i en vägg. Tog mig ner till golvet igen, den avsedda vägen, och studerade resultatet och funderade över om jag var nöjd eller inte. Helnöjd var jag inte men det skulle eventuellt kunnat accepteras. Sträckte ut mig på soffan för att vila nacken lite och kunde samtidigt studera upphängningen. Då släppte en tygbit från en fästkudde. Låg kvar på soffan och såg hur bit för bit släppte tills gardinen slutligen föll lite snyggt över stegen så att den såg ut som ett spöke. Insåg att fästkuddar inte skulle gå att använda heller och försökte komma på om vi hade något annat användbart hemma. Slumrade därefter till en stund men drömde inte om några genialiska uppsättningsalternativ så när jag vaknade till klev jag upp och plockade resolut undan alla sakerna igen. Kom till och med ihåg att ta bort de sista fäskuddarna  som satt kvar på listen innan jag bar ut stegen så jag kände mig lite nöjd ändå.

Tror att jag efter dagens övningar har utrönt de temporära lösningar jag skulle kunna tänka mig så jag får återgå till den mer långsiktiga planen. Och se till att den slutar vara endast en plan utan blir utförd istället. Men, jag tror att jag ska be någon annan sätta upp det. Efter att jag har gått hemifrån så att personen får svära ifred.

Hushållsbestyr

I början av sommarlovet så talade jag om för mina söner vilka sysslor jag önskade att de skulle sköta i hemmet under perioden de var lediga och jag arbetade. Viss ersättning utlovades också om jag inte konsekvent skulle behöva påminna dem om de bestämda hushållsbestyren. Detta har gjort att jag numera kan förstå hur jag själv låter emellanåt. Yngsta sonen har åtagit sig att se till att vissa sysslor har skötts exemplariskt och utan några som helst utrymmen för klagomål. Från min sida i alla fall. Han har däremot haft en del att påtala om mina förehavanden gällande framförallt disken. Jag har nämligen en viss ovana att lämna en mugg med rester av kaffe och mjölk i på köksbänken när jag ilar iväg till arbetet på morgonkvisten. Denna olat har såklart uppmärksammats och jag har fått påpekat för mig att det blir ränder i kaffemuggarna vid ett sådant förehavande och att så ska de inte se ut. Nu går dessa ränder bort efter att muggarna har stått en stund i diskmaskinen men det har inte riktigt accepterats som försvar. Själva diskmaskinen behöver såklart även startas och ett program behöver få gå färdigt för att disken ska bli ren. Det räcker inte med att man bara ställer in disken och väntar en liten stund och så är det per automatik rent sen. Någon sådan magisk maskin finns det nog inte ens. Om man inte har en hemlig betjänt som smyger runt och utför sysslor i smyg förstås. Fast då skulle ju denne behövt starta diskmaskinen ändå så det skulle vara fusk. En betjänt skulle i och för sig vara trevlig att ha ibland. Inte alltid, men ibland när man känner att man inte riktigt hinner med. Jag har även fått vissa klagomål från yngsta sonen om att disk som lämnats i diskhon inte alltid är ordentligt avsköljd. Nu är det sällan så att det står någon disk där men jag får erkänna att det händer. Vid förekommande fall är den dock oftast lämnad där av storebrodern och inte av mig, men jag har fått ta emot kritiken som uppstått. Yngsta sonen har med beskrivande tydlighet förklarat att det inte alls är trevlig att behöva ta upp kladdig disk med matrester på för att stoppa in den i diskmaskinen.

Äldsta sonen har inte riktigt med samma handlingskraft åtagit sig sysslorna men han har utfört de flesta av dem. Även om några påminnelser har behövt göras vid några tillfällen så känner jag att även han ändå har fullgjort sin del av mitt avtal. Får erkänna att det har varit mer mitt avtal eftersom det är utformat efter mina åsikter och idéer, och inte riktigt sönernas, även om de har godtagit avtalet. Även äldsta sonen har haft vissa synpunkter på mina morgonbestyr. Jag har under värmen som varit haft lite extra svårt att välja ut lämpliga kläder för dagen och särskilt en morgon så fick jag någon form av totalt hjärnsläpp och total beslutsångest vilket resulterade i en provnings och förkastningskavalkad utan dess like. Detta upptog klart mer tid än jag hade att spendera så när jag så småningom kom fram till något som jag ansåg att jag kunde känna mig något sånär bekväm i och inte heller skulle smälta bort i så hade jag inte riktigt tid till att dölja alla spår. Samma kväll fick jag därför påpekat för mig att man ska hänga upp sina kläder och definitivt inte bara slänga dem på sängen och låta dem ligga kvar där. Framförallt inte om de är rena för då kommer våra kära små fyrfotingar att mysa ner sig bland dem.

Jag är emellanåt lite lätt osäker på om jag har lyckats eller misslyckats med uppfostran av sönerna med tanke på deras uppfattning om mina förehavanden. Fast de kan faktiskt bete sig som riktig trötta odrägliga tonåringar också så helt totalt kan jag inte ha misslyckats ändå.