Att jag inte är särdeles morgonpigg har jag nämnt här tidigare, bland annat i denna text Väckningar. Vissa dagar verkar jag ändå ha vaknat till så pass att jag i alla fall kan ta in lite av allt som sker runtomkring mig och inte går iväg i ett totalt sömndrucket tillstånd. Häromdagen var det ett sådant tillfälle och trots att jag hade möjlighet att åka iväg lite tidigare än vanligt så var jag tämligen vaken när jag satte mig på bussen för att åka till kontoret.
Efter att bussen hade kört iväg, eller snarare chauffören hade kört iväg, bussen var inte självgående, så ljöd en väckning från en medpassagerares mobil. Det lät verkligen som en väckningssignal så därför tror jag att det faktiskt var det. Medpassageraren lyckades så småningom med att stänga av signalen och jag hoppas att denne vaknade till lite om den nu inte redan hade gjort det. Morgnar, för min del i alla fall, är skapligt rutinartade så personligen skulle jag nog själv nästan kunna ge mig iväg i sömnen.
En annan passagerare, som klev på efter en bit på rutten, luktade sockervadd. Jo, personen luktade verkligen just sockervadd. Jag satt nämligen och sökte en stund efter doften ifråga innan jag helt plötsligt kom på vad det var. Den väldoftande personen var inte inlindad i spunnet socker men hade kanske varit på någon marknad eller dylikt dagen innan och ätit sockervadd. Fast det är väl mer troligt att det finns någon parfym som luktar sockervadd. Smart affärsidé i så fall.
En annan lite yrvaken person, eller vad det nu var som gjorde att denne var försenad till bussen, sprang för att hinna med bussen och klarade därmed av att få med ett av veckans träningspass på morgonen. Personligen tycker jag att den springande individen klarade av löpturen med bravur då denne knappt var andfådd när den letade efter en ledig sittplats. Personen ifråga var även klok nog att tacka chauffören för att denna hade väntat lite extra så att den hann med bussen. En annan morgon var det nämligen en ung tjej som klev på den inväntande bussen och när chauffören frågade henne vad man säger så stod hon en bra stund och funderade innan hon klämde ur sig ett frågande "tack". Hon fick rätt och förhoppningsvis så kommer hon ihåg det framöver. För jag anser faktiskt att man spontant bör tacka någon som hjälper en.
Vid ett helt annat tillfälle så hade jag förmånen av att få lyssna på en saga på väg till jobbet. Det var en lite äldre storasyster som läste för sin lillebror. Jag kan inte längre dra mig till minnes alla detaljer, men kontentan av det hela var att bonden hjälpte alla djuren och som tack så tvättade de hans traktor som hade sett riktigt eländig ut. Kom ihåg att det var en saga, jag tror inte på riktigt att djur kan tvätta traktorer. Vid det tillfället så tackade jag storasystern för den trevliga sagostunden innan jag klev av bussen. Nu brukar jag försöka att inte lyssna på andra men hon läste med sådan inlevelse att det inte gick att låta bli.
De flesta morgnar är jag inte särdeles medveten om vad som pågår runtomkring mig. Jag är nog som de flesta andra och sitter med mobilen i handen och försöker ta till mig att det är en ny dag. Och att jag behöver få, inte bara kroppen som i och för sig kan gå lite på autopilot, utan även andra sinnen att vakna till lite mer innan någon försöker få något vettigt ur mig.
Fotot ovan är från ännu ett helt annat tillfälle. Men det är taget under en grymt tidig morgontimme så därigenom passar det in. I alla fall lite. Trots att det inte är taget en grå novembermorgon i Sverige utan är från en lite mer idyllisk medelhavsö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar