Ett nytt år är i annalkande och det i sin tur innebär för många att ge löften till sig själva och ibland även till andra. Personligen så är jag ingen större förespråkare av nyårslöften. Andra får gärna ge dem, men jag gör det aldrig. Jag föredrar, om jag nu nödvändigtvis måste lova mig själv något alls, att göra det vilken dag som helst. För mig känns det bättre och enklare. Nu är jag fullt medveten om att vissa saker borde jag lova mig själv, att antingen sluta med eller börja med, men jag är inte mogen för det än så jag avvaktar lite till tills jag är det. Om jag nu blir det, det vet jag inte än. Jag anser även att ett löfte är skapligt kravfyllt så därför föredrar jag att till exempel säga, jag ska försöka. Framförallt när det gäller diskussioner med mina söner. Fast ibland lovar jag dem faktiskt saker och då håller jag dem.
Nåväl, nyårslöften är på ingång och ett ganska vanligt sådant är troligen att man ska börja träna. Jag i min tur försökte ta tag i det för ett tag sedan. Helt ärligt går det ju inte superbra, men jag har goda intentioner i alla fall. Och till mitt försvar, att jag inte har gått så många gånga som jag borde ha alltså, så lyckades jag ställa till med något i ena foten när jag var och tränade så jag ansåg att den skulle få återhämta sig lite. Jag är mycket väl medveten om att man inte måsta använda fötterna för allt när man tränar, men jag är inte bättre än någon annan så jag fann en, för mig, passande ursäkt. Så det så. Men idag var jag i alla fall lite duktig och var och tränade under förmiddagen. Inte hela förmiddagen då, för det hade varit väldigt överdrivet, utan mer en lite lagom kännbar stund sådär. En sak har jag i alla fall lärt mig under mina lite väl få träningspass på gymmet och det är att kontrollera inställningen av motståndet på roddmaskinen. Både första och andra gången gick jag ut starkt med rodden, men efter cirka fem minuter så kände jag mig väldigt klen och blev oerhört besviken på mig själv. Men när jag kikade lite på maskinen så kom jag på att det fanns ett vred för att ställa in motståndet och det var så klart inställt på max. Det är inte riktigt att föredra när man inte har tränat nästintill alls på några år.
Man skulle kunna tro att jag borde ha kommit ihåg det där med inställningen mellan första och andra besöket men det gjorde jag alltså inte. Däremot har jag numera lärt mig det. Tack och lov. Det i sin tur kanske minskar mitt motstånd mot att ta mig till gymmet och faktiskt träna lite mer frekvent. Men jag lovar inget, tiden får utvisa hur det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar