Flyende örhängen

Jag vill påstå att det är svårare att hitta ett litet örhänge i en kudd- och filthög än det är att hitta en nål i en höstack. Så det så. Häromveckan så stod jag i mitt sovrum och tog av en polotröja. När jag gjorde det så lyckades jag helt oavsiktligt få loss ett och ett halvt örhänge. Ett örhänge satt kvar i ena örat men båda plupparna på baksidorna och ett örhänge studsade ivrigt iväg. Lite som att de var trötta på mig och äntligen fann frihet. Jag lyckades, trots flyktförsöken, ganska omgående återfinna de båda plupparna men ett örhänge lös med sin frånvaro. Jag fick hjälp av äldsta sonen i mitt sökande genom lysande med ficklampa och runtflyttande på saker men dessvärre utan resultat. Vi sökte under sängen, i sängen, under och över byrån. Till och med mattan fick sig en rejäl genomklappning men utan resultat. Det flyende örhänget fick därför njuta av sin nyfunna frihet var det nu än hade sökt skydd. 

Efterföljande helg blev jag väckt av att Pyret flyttade ner utvalda saker från min byrå. Byrån är tämligen stor och jag har en skaplig mängd pryttlar på den, dels i form av prydnader men mestadels användbara saker. Oklokt nog av mig så hade jag bland annat lagt det örhänge som inte lyckades rymma och de två plupparna ovanpå en ask i glas. Dessa flyttade Pyret såklart ner till den dagens kudd- och filthög så att jag i min tur skulle ha något roligt att göra när jag väl behagade kliva upp ur sängen. Inte själva asken tack och lov utan endast örhänge och pluppar. 

Insåg att min efterlängtade sovmorgon var inställd så jag klev upp och skällde lite på den totalt oförstående Pyret. Efter att ha försökt vakna en stund, genom bland annat inmundigande av ett antal muggar kaffe, så tog jag tag i jakten på de flyende örhängena. Jag fann tämligen omgående det örhänge som gömt sig sedan tidigare under veckan, men nu var det andra borta istället. Eftersökningen blev väldigt grundlig och mitt sovrum blev extremt välstädat. Från tak till golv. Nu vet jag att man brukar säga tvärtom, men nu var det så sökning och städning utfördes, uppifrån och ned. Det senast försvunna örhänget fann jag dock inte och jag har svurit en hel del över min egen dumhet sedan dess. Någon dag kanske det har tröttnat på ensamheten i sitt gömställe och plötsligt dyker upp inom synhåll igen. Jag är nämligen helt övertygad om att Pyret inte har ätit upp örhänget. För även om han på många sätt beter sig som en hund, så är han en katt och de brukar vara lite kinkigare med vad det äter.