Tetris

För några veckor sedan så klev en högstadieklass samt några av deras lärare på bussen som jag åkte med. De skulle förmodligen på någon form av utflykt. Inte bara en busstur alltså, utan målet var förhoppningsvis något lite mer spännande och intressant. Det som jag reagerade på, och fnissade lite lätt för mig själv över, var en kommentar som en av lärarna försökte få skolungdomarna att lystra till. Han sa nämligen "ungdomar, och så tänker vi Tetris nu på bussen!". Fascinerades över valet av jämförelse av hur eleverna önskades placera sig. Såg framför mig hur de gängliga ungdomarna skulle försöka avgöra vilken plats de skulle sitta, alternativt stå, på för att få plats så många som möjligt på så liten plats som möjligt. Föreställde mig även att det i ungdomarnas tankar förekom uträkningar över ryggsäckars storlek och olika kroppshyddors omfång och längd i ett försök att avgöra vilken den bästa positioneringen skulle vara. Om läraren som uttryckte idén om Tetris färgkodat elever och deras packning innan avfärd så skulle det förmodligen gått fortare för dem att välja lämplig plats att fullgöra själva bussresan på men de hanterade det tämligen väl ändå och lyckades komma både på och med bussen allihopa.

Tetris skapades av en ryss och det släpptes 1984. Det har sedan skapats en större mängd uppföljare och varianter av spelet men det jag ändå fascinerades över var att ungdomarna faktiskt kände till Tetris. De var ju inte direkt födda på 80-talet utan det är mer troligt att deras föräldrar tillhör den generationen. Kontrollerade under kvällen om mina egna tonåringar kände till Tetris, och det gjorde de mycket väl, så det kanske inte var så speciellt ändå. Men det lät väldigt roligt.

Påsklämmor

Igår kväll när jag kom upp till mitt sovrum gjorde jag en lite lätt udda upptäckt och blev då även rätt orolig över mig själv. Den äldsta tonåringen utfrågades skyndsamt över om han hade lagt ifrån sig något i mitt sovrum som inte hörde hemma där. Han nekade med bestämdhet så jag fortsatte fundera över vad jag kunde ha pysslat med tidigare under kvällen och varför jag inte kunde dra mig till minnes att jag hade gjort vad jag nu hade gjort. Äldsta sonen föreslog att det kanske kunde ha varit våra små fyrfotingar som varit i farten men jag ifrågasatte det raskt då sakerna normalt ligger i en låda och den klarar de inte av att öppna. De små är fullt kapabla till att öppna skåp men inte lådor så jag konstaterade att de högst troligen var helt oskyldiga. I alla fall i just detta fall. Den yngsta tonåringen hade gått och lagt sig tidigare under kvällen och jag kände mig inte helt bekväm med att väcka honom bara för att fråga om han placerat ut saker i mitt sovrum av någon konstig anledning så jag lät det bero. Under förmiddagen idag fick jag dock möjlighet att fråga den yngsta tonåringen om han hade lagt saker på väl utvalda ställen i mitt sovrum. Han nekade först till upptåget men jag tror att han såg allvaret, eller snarare paniken, i min blick så han erkände kort därefter att han var den skyldige.

Sakerna som låg i mitt sovrum var påsklämmor och de hör verkligen inte hemma i ett sovrum vilket var orsaken till att jag blev väldigt betänksam. Ibland kan jag vara upptagen med en sak och helt plötsligt komma på en annan sak som behöver åtgärdas och då gå iväg och göra den och det var det jag trodde att jag eventuellt kunde ha gjort men inte kom ihåg att jag hade gjort. Kvällen hade inte innehållit någon större mängd aktiviteter så det var ändå inte särskilt troligt att jag gjort just så vilket starkt bidrog till min gnagande oroande känsla av att jag hade tappat förståndet.

Vadan detta uppsåt bottnade i förtäljer inte historien. Anledningen är förmodligen mest bara att yngsta sonen tycker om att driva sin moder totalt från vettet.

Finn fem fel

Jag har lite svårt att avgöra om jag har drabbats av värmeslag, eller någon annan hemlig åkomma de senaste dagarna, för jag har lyckats göra ganska många fel och några lite märkliga saker. Märkliga även för att var jag alltså. Det känns mer betryggande och komfortabelt att ge värmen skulden så därför väljer jag att se den som boven i mina dramer. Just idag har det varit skapligt svalt men de två tidigare dagarna innehöll klart varmare temperaturer så jag skyller även på att det har tagit extra tid för mig att återställa balansen i kroppen efter värmeböljan.

I förrgår så klarade jag mig relativt bra större delen av dagen men när den led mot sitt slut så tappade jag bort mig. Eller jag tappade inte bort mig själv men jag råkade förlägga min id bricka till skrivaren på kontoret. Dock förstod jag inte att jag hade förlagt den för jag hade en id bricka i min hand. Det var bara det att det inte var min, utan en kollegas, och eftersom vi är två olika personer med olika inloggningar så fungerar inte den för mina utskrifter. Jag pysslade en stund med att logga ut, starta om och försöka skriva ut mina handlingar ett antal gånger. Det fungerade såklart inte men det begrep jag inte förrän jag ringde vår IT support som raskt ifrågasatte om jag verkligen hade rätt id bricka. Först då tittade jag på brickan och insåg omedelbart att det inte var min och varför det var lite lätt problematiskt med mina utskrifter. Därefter sökte jag upp min egen bricka så att jag kunde samla ihop mina utskrifter och därefter avsluta arbetsdagen relativt hastigt. Förstod att jag förmodligen hade nyttjat det sista av dagens någorlunda vettiga tankar och beslöt mig därför för att gå hem innan jag gjorde något ännu värre.

Gårdagen avlöpte väl avseende utskrifter. Men, jag fann mig själv stående framför kaffemaskinen med id brickan till skrivaren i handen och skakade då lite lätt på huvudet åt mig själv. Jag kan för tillfället inte riktigt dra mig till minnes vad mer för märkliga saker jag gjorde igår men dagen idag har innehållit desto fler av dem.

Idag startade mina upptåg redan innan frukosten genom att jag råkade slänga mina smutsiga kläder i soporna. Normalt brukar smutsiga kläder läggas i tvättkorgen i tvättstugan och inte bland hushållssoporna men av någon totalt oförklarlig anledning så hamnade de alltså inte i tvättkorgen. Inte till en början hur som helst. Så småningom fann jag något som behövde slängas och då upptäckte jag vad som skett. Kliade mig lite i huvudet, funderade över vad jag sysslat med och flyttade på tvätten till en mer passande plats. En plats där de är lite tryggare från att obemärkt lämna hushållet och det även finns en viss möjlighet för dem att bli rena igen. I sinom tid i alla fall, för jag körde inte igång någon tvättmaskin på morgonen.

Kom precis på en annan rätt korkad sak som jag lyckades göra igår. Upptäckte den inte förrän jag kom hem idag men jag utförde det totalkorkade momentet igår vilket kändes på doften i köket när jag väl kom hem idag. Igår morse fick jag den briljanta idén att ta fram kycklingfiléer ur frysen så de skulle hinna tina så att vi kunde äta dem till middag. Så långt var allt väl, men eftersom våra små fyrfotiga vänner är fullkomligt galna i kyckling så tinas den med fördel inte på bänken utan i ugnen. Medan ugnen är avstängd alltså. Då jag var skapligt upptagen med annat under gårdagens morgon så missade jag att lägg upp kycklingfiléerna i en form och slängde därför sonika in påsen på botten i ugnen. De som någon gång har tinat kyckling i en påse vet att en påse inte håller tätt utan att det läcker ut vätska ur den. Normalt är även jag medveten om det men igår begrep jag följaktligen inte detta. Eftersom jag igår när jag kom hem bara ryckte ut påsen ur ugnen och sedan tillagade den, kycklingen alltså inte påsen, på spisen blev jag inte uppmärksammad på min fadäs förrän idag när jag kom hem. Idag använde jag ugnen för tillagning av dagens middag och vi kan väl säga så här att jag är väldigt tacksam över att jag för en gångs skull tittade in i ugnen innan jag satte på värmen. Men vi har nu en väl skrubbad, skinande ren ugn. 

Jag har idag även haft vissa svårigheter gällande användande och laddande av telefonen. Yngsta sonen kom ner till frukosten i morse och påtalade med bestämdhet att någon skolaktivitet skulle det inte bli för hans del under dagen. Plockade efter en osedvanligt kort diskussion åt mig telefonen och vad jag trodde var hörlurarna för att skyndsamt avboka skolskjutsen. Fick in en kontakt i telefonen men i andra änden fanns inga hörlurar utan istället en adapter som passar i ett eluttag. Kikade på adaptern men försökte inte koppla in den i något öra utan ryckte ur sladden från telefonen och greppade hörlurarna istället. Yngsta sonen förklarade roat att han ansåg att jag såg rätt komisk ut när jag stod där med adaptern i handen. Själv var jag lite mer frustrerad och fick till slut in hörlurarna i öronen. Väntan i telefonkön denna morgon blev inte olidligt lång ändå, vilket jag var tacksam för. Senare under dagen behövde jag ladda min telefon varpå jag plockad upp rätt kabel och adapter ur väskan och sedan började se mig om efter ett eluttag. Sökandet efter ett eluttag såg nog lite roligt ut då själva uttagen ofta är lite gömda. Jag förklarade i alla fall att jag letade efter ett telefonjack till telefonen. Jag har inte en snygg kobratelefon, eller som den egentligen heter en Ericofon, med kilometerlång förlängningssladd som jag behövde ladda utan jag har en relativt modern smartphone vilket innebär att jag inte alls letade efter ett klassiskt telefonjack utan just ett eluttag och inget annat. Fann ett eluttag och kunde därefter ladda telefonens batteri såpass att resterande del av arbetsdagen var räddad. För utan telefon kommer jag inte långt. Inte när jag är iväg någonstans i alla fall, hemma kan jag däremot lägga ifrån mig den utan några som helst problem.

Hur sommaren kommer att avlöpa återstår att se men jag har vissa förhoppningar om att min kropp och framförallt min hjärna ska ställa om sig så att de klarar värmen lite bättre än de gjort de senaste dagarna.

Ont i ryggen

I morse när jag vaknade ville jag sträcka mig efter telefonen och ringa min naprapat och be honom skynda sig hem till mig för att hjälpa mig att komma upp ur sängen. Eller min och min naprapat är han ju inte direkt för han har många andra kunder. Hans verksamhet skulle aldrig gå ihop med bara mig som kund så i det hänseendet är jag tacksam över att han har fler kunder så att även jag har möjlighet att vara en av dem. Fast i morse hade jag uppskattat om han var bara min för jag hade något ohyggligt ont i ryggen. I morse stämmer väl inte heller riktigt för jag hade somnat rätt sent kvällen innan så det var nog mer förmiddag än morgon när jag till slut gav upp mina försök till att sova. Jag hade faktiskt vaknat flertalet gånger tidigare men inte lyckats förmå mig till att stiga upp ur sängen. Dels på grund av värken i ryggen och dels på grund av att jag insåg att tre timmars sömn inte skulle räcka för mig för att ge mig i kast med dagen.  Det där med att jag somnade sent kvällen innan kanske inte heller riktig stämmer vid närmare eftertanke. Det var egentligen mer på morgonkvisten fast jag kallar det sent på kvällen ändå. För om jag inte har sovit sedan föregående morgon så torde det vara kväll nästa gång jag går och lägger mig. Det vill säga om jag inte tar en liten tupplur på eftermiddagen, vilket i och för sig kan förekomma på helgerna, men det hade jag inte gjort igår så då var det kväll när det var dags att sova. Det finns ju olika klockslag som ska hjälpa oss att beskriva om det är morgon, mitt på dagen eller kväll men natten är lite mer odefinierad. Så även om jag somnade vid tre, vilket kanske nästan borde vara morgon, så var det sent på kvällen. I alla fall om man bor i Sverige och det gör jag. Fast vore jag amerikan skulle jag ha beskrivit det som att jag somnade vid tre på morgonen, men nu är jag tack och lov inte amerikan. 

Oavsett hur man tolkar tiden på natten så önskade jag i alla fall i morse att min naprapat skulle göra ett hembesök. Eller i förmiddags då om man ska vara lite petig. Nu vet jag att han inte bor så långt bort, då vi har stött ihop utanför arbetstid och på annan plats, men jag tog mig ändå till slut upp ur sängen utan hjälp. Fast jag hade i och för sig lite hjälp av våra små fyrfotingar som buffade och puffade på mig, för att få lite mer fart på mig, så att de kunde få frukost någon gång. De var riktigt oförstående till min ovanliga seghet och långsamma förflyttning nerför trappen. Tror inte att katter har någon som helst aning om vad det innebär att ha ont i ryggen. De verkar stundtals dessutom helt sakna ryggrad eftersom de utan några som helst problem kan ligga med framtassarna åt ett håll och bakbenen åt ett helt annat håll och dessutom somna så. Med olika håll så syftar jag på att några tassar är riktade åt höger och några åt vänster medan kroppen är helt vriden. Så önskade jag i förmiddags att min kropp fungerade men det gjorde den alltså inte alls. Det gör inte min kropp annars heller, och för det mesta är det helt ok, men jag tror att jag inte hade haft lika ont i ryggen idag om den normalt fungerade så.

Vad jag har gjort för att tillskansa mig värken i ryggen har jag faktiskt ingen aning om. Det i sig är inte helt ovanligt då jag inte alltid tänker mig för och sällan kan svara på vad jag har gjort för att orsaka eventuell värk eller sårskador men jag har verkligen tänkt till ordentligt och kan ändå inte finna någon orsak. Dagens försök till att få ryggen att bli lite mer samarbetsvillig har haft delade framgångar. Den långa varma duschen efter frukosten hade en positiv effekt. Att gräva upp och flytta på betongplattor var inte alls en lika positiv upplevelse. Fast det var förmodligen inte betongplattorna som var den värsta övningen utan det var troligen ryckandet av kirskålrötter som jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att rensa bort just idag. Det var inte så att det fanns någon dagsplan över saker som verkligen behövde utföras just idag när jag vaknade utan det kom jag bara på helt plötsligt och då behövde det tydligen utföras. Trots värkande rygg. Jag har nu en förhoppning om att värken ska försvinna under kommande natt lika mystiskt som den dök upp under natten till idag så att jag inte i vild panik behöver ringa min naprapat imorgon bitti.

En skruv lös

Idag skiner solen så jag drog på mig ett par shorts och gick ut för att visa mina bleka ben för den. Nu är jag inte särskilt duktig på att sola så tanken var mer att klippa gräset och samtidigt förhoppningsvis få lite färg på benen. Vår lilla gräsplätt är inte särskilt stor så att få ner höjden på de få grässtrån som lyckats rota sig bland maskrosor, kirskål, mossa och andra växter som jag inte är kapabel till att namnge går på under tre minuter. I de tre minuterna ingår även att ta fram och ställa tillbaka gräsklipparen. Även jag, som inte är så duktig på det här med att sola, begriper att tre minuter i solen gör ingen större skillnad för mina vitaktiga ben så jag funderade lite över vad jag kunde åta mig för uppgift härnäst. Jag fick därefter hjälp av Mr S att dra upp några maskrosor. Hans hjälp var inte särskilt uppskattad av mig så jag gav upp relativt snabbt. Ungefär samtidigt fladdrade en fjäril förbi och fångade Mr S uppmärksamhet varpå han skuttande gav sig iväg efter den för att se om den gick att fånga. Det gjorde det inte. När han kom tillbaka hade jag förflyttat mig in i förrådet där jag fick hjälp av hans bror Mr T. Jag har tidigare lyckats spilla ut en inte helt oansenlig mängd jord på golvet så jag tänkte att jag kunde ta hand om den samt passa på att flytta om lite så att sommaraktiga saker står lättillgängligare och vintersaker såsom snowracer står svårtillgängligare. Mr T hjälpte mig genom att nyfiket klättra upp på hyllorna och sedan slänga ner löv och andra spännande saker han fann på dem. Han tröttnade relativt snabbt då jag plockade upp alla saker han hade ner vilket gjorde att han inte kunde utforska dem vidare som han verkade ha planerat att göra. Vi lyckades i alla fall till slut genom delvis gemensamma ansträngningar att lite hjälpligt städa ur vårt uteförråd. Denna aktivitet hjälpte inte alls till med att förändra färgskalan på mina ben, även om det var bra att det blev gjort, men det ingick definitivt inte i originalplanen. 

Om nu någon undrar över valet av rubrik så har rubriken att göra med den rätt imponerande mängden skruvar vi hittade i förrådet. Förvisso inte så imponerande som på en bygghandel men ändå en rätt märklig mängd för ett förråd. Jag vet i alla fall vart jag ska gå och leta nästa gång någon undrar om jag har en skruv lös. Jag har nämligen inte vågat slänga skruvarna utan de ligger kvar på en tvärslå i förrådet.