En lördagskväll i förorten

Jag låg på soffan och försökte återhämta mig efter en lite lätt ansträngande cykeltur. Nu var det varken första, eller sista, gången jag felberäknat mängden energi som går åt när jag ibland får för mig att göra saker men jag låg och begrundade min senaste felberäkning när en vän hörde av sig. Vännen frågade vad jag gjorde varpå jag svarade och även förklarade att när jag väl samlat ihop mig så pass att jag lyckades resa på mig så skulle jag gå och handla. Fick då en uppmaning om att även köpa smågodis eftersom jag ändå skulle till affären. Låg kvar på soffan ett tag till men så småningom började jag få lite dåligt samvete över att jag inte kom iväg någon gång och jag hade ju, som jag tolkade det, faktiskt lovat att handla smågodis innan kvällen var över. Vickade lite på tårna och fötterna och flyttade lite lätt på benen och konstaterade att de var i tämligen brukbart skick igen så jag bestämde mig för att de fått vila färdigt och gick att gå på igen. Eftersom jag har en lätt förkärlek för att planera, även om inte alltid planerna håller, och även tycker om att få flera saker gjorda samtidigt om jag ändå gör något så bestämde jag mig för att befria den stora påsen i tvättstugan från en del flaskor som skulle pantas. Det var en rejäl samling så jag fyllde två kassar men lät några ligga kvar för barnen skulle ju ha något att göra när de kom hem också. Eller så skulle jag ha sådan tur att några företagsamma barn i området skulle komma förbi och fråga om vi hade någon pant att skänka till något. Jag tycker om att kunna ge dem något vid sådana tillfällen som uppmuntran till att de gör någon form av insats. Om sedan insatsen resulterar i att de går och handlar godis så anser jag att de förtjänar det så det lägger jag mig inte i, utan den eventuella dusten överlåter jag åt deras föräldrar.

Efter att de små fyrfotingarna inspekterat kassarna grundligt och lyckas välta dem några gånger hade jag till slut fått på mig skor, jacka och letat fram en ryggsäck och gav mig av mot affären. Efter att ha fyllt kassarna en sista gång, för jag var ordentlig och lät inte flaskorna ligga kvar i hallen, även om det kändes lite lockande en kort stund. Väl framme vid affären och pantstationen så kunde jag få njuta av den inte särskilt vackra, totalt osynkroniserade, melodi som pantmaskinerna skapade eftersom de behövde viss tillsyn. Smålog lite för mig själv och kände mig lite lätt som urtypen för en skild trött kvinna som har en barnfri lördag. Tryckte på knappen som ska påkalla någon form av uppmärksamhet och aktivitet från personalen. Avvaktade en kort stund och under den tiden dök en man upp med två hela sopsäckar med pantflaskor. Kände mig lite bättre till mods vid åsynen av honom eftersom jag då insåg att jag inte är den enda som lämnar in sin pant en lördagskväll. Mannen tryckte även han på knappen för att påkalla uppmärksamhet. Vi nickade lite åt varandra för att visa att vi såg den andre och att vi båda förstod att vi påbörjat någon form av kö. En tredje person dök upp med en lite mindre skrymmande skörd från sin gömma. Vi som redan stod där nickade åt honom efter att även han tryckt på knappen för påkallande av uppmärksamhet. Jag funderade lite över om han trodde att vi andra två bara stod och hängde lite och väntade på bättre tider, istället för att ha tryckt på knappen, men lät det bero. Mannen med den minsta samlingen gick så småningom resolut iväg till kassorna för att där försöka få kontakt med någon då den magiska knappen verkade vara ur funktion. Det lät förvisso när man tryckte på den men den önskade effekten uteblev varje gång. Att jag själv inte gick iväg till kassorna på en gång var på grund av att jag var lite trött och inte hade någon tid att passa och ansåg att någon gång borde ju någon ur personalen komma förbi i alla fall. Samt att jag hade två stora kassar med pantflaskor att bära på och jag kunde för min inre syn se hur jag tappade dem någonstans på väg bort till kassorna. Den resoluta mannen lyckades med sitt uppdrag och två personer ur personalen kom för att åtgärda de tjutande maskinerna. Jag kunde därefter mata in alla flaskorna och kände mig lite nöjd efter att till slut ha avslutat ett delmoment av min utflykt till affären.

Gick in i affären för att handla kattmaten som var den verkliga orsaken till att utflykten behövde göras från början. Tog en korg vid ingången eftersom jag var lite orolig över att jag skulle glömma kattmaten om jag inte plockade på mig den först och ville inte riskera att jag skulle stå och kasta konservburkar omkring mig när jag plockade smågodis. Just vid godishyllorna kan det dessutom förekomma barn som inte riktigt tål att bli träffade av konservburkar lika väl som vuxna och det skulle inte bli så bra. Funderade över mjölkbeståndet hemma i kylskåpet och kunde konstatera att någon mjölk inte behövde handlas. Barnen var ju dessutom inte hemma så då hade jag lite mer kontroll över mängden mjölk och framförallt åtgången av den. Det vill säga så länge förpackningarna är hela och inte skapar små insjöar i kylen. Var inte direkt sugen på smågodis men jag hade ju gått med på att jag skulle handla det så jag tog en påse och studerade utbudet. Började förstrött plocka några bitar och började efter stund komma in i plockprocessen vilket i slutändan resulterade i en skapligt imponerande mängd smågodis. Vet inte vad som är värst, att handla smågodis när man är riktigt sötsugen eller när man helt saknar inspiration. Med tanke på den nästintill överfulla påsen som jag fick ihop till så kan det vara det senare. Lyckades i alla fall stänga ihop påsen så att godisbitarna inte rymde ut i varukorgen och jag skulle behöva plocka ihop dem en eller två gång till. Det kändes som att det räckte med att jag hade behövt plocka ihop pantflaskorna flera gånger hemma i hallen. Av någon outgrundlig anledning så drogs jag mot hyllorna med chips efter att jag var färdig med mitt plockande. I efterhand kan jag förstå att det var saltet som drog men just då begrep jag inte bättre. Jag begrep inte ens att jag skulle låta bli utan plockade ner en påse chips från en hylla och la även den i korgen. Jag hade ju ändå en korg som det var tämligen gott om plats kvar i. Eftersom jag unnat mig både smågodis och chips så ansåg jag att jag lika gärna kunde gå all in och klämma ner en stor flaska läsk i korgen också varpå jag gjorde det. Gick sedan relativt skyndsamt med blicken riktad mot golvet mot kassorna för att inte några fler dumheter skulle åka ner i korgen av misstag.

Scannade in kattmaten, smågodiset, chipspåsen och läsken och packade vartefter det var gjort ner dem i ryggsäcken. När jag skulle dra kortet för att betala insåg jag att det inte gick så bra eftersom mitt köp var utvalt för kontroll. Det lyser en röd lampa på en stolpe för att påkalla personalens uppmärksamhet vid dessa tillfällen, men precis som vid pantstationen en stund tidigare så var det ingen som kände sig uppmanad eller utvald till att utföra kontrollen av vad jag handlat och ville betala för. Eftersom jag inte längre bar runt på en massa pantflaskor och befann mig bara några meter från närmaste bemannade kassa så gick jag dit så att kassörskan kunde ropa på någon som kunde utföra kontrollen. En skapligt ung gänglig man dök så småningom upp och fick kika ner i min ryggsäck samtidigt som han kontrollerade innehållet mot varorna som var listade på skärmen. Jag började småfnissa för mig själv samtidigt som jag bekräftade att jag packat ner kattmat, smågodis, chips och en stor läsk. Återfick nämligen känslan av att vara en lite lätt patetisk kvinna som inte har något bättre för sig och som dessutom slog på stort en lördagskväll. Känslan blev inte direkt bättre av att den unga mannen såg nästan medlidande på mig när jag stod där och försökte låta bli att fnissa högt. Efter att ha blivit godkänd så att jag kunde betala så gick jag, fortfarande småfnissande, hemåt. Hällde upp smågodiset i en skål och studerade det en stund. Hällde därefter upp en skål med chips också, fyllde is och läsk i ett glas och slog mig åter ner i soffan.

Godiset gick definitivt inte åt samma kväll men så småningom lyckades jag faktiskt få i mig allt så inget gick till spillo denna gång.