Asfalt

För denna genväg gäller inte talesättet "genvägar är senvägar" utan den förkortar faktiskt promenadtiden med någon minut. Om man ska dit jag ska i alla fall. Ska man åt ett annat håll stämmer det ju så klart inte. Och då kan jag anse att man får skylla sig själv lite. Om man inte gått vilse så klart, får då har jag inga problem alls med att visa medlidande. Då jag inte ensam är upphov till denna genväg över ängen så ska i alla fall rätt många åt samma håll som mig även om vår slutdestination inte är densamma. Genvägen i sig är inte orsaken till mina funderingar utan det är däremot en bit asfalt som går att beskåda vid ungefär mitten av sträckan. Det går säkerligen alldeles utmärkt att börja med att snubbla på den också, om man har annat att titta på från första början. Dock brukar vissa instinkter ta över när man snubblar på något och man brukar därefter eftersöka vad det var får något som gjorde att man tog ett litet extra steg åt sidan eller fick ont i tårna. Då kan man få se denna lilla asfaltsbit.

Asfaltsbetong, som det egentligen heter, består av bindemedlet bitumen och krossat stenmaterial. Det känns liksom rätt malplacerat mitt ute på en äng. Om nu någon händelsevis klivit i nylagd asfalt och det skulle ha råkat fastna under skorna så borde man ha insett det relativt snabbt och inte ha kommit så pass långt att det hamnade halvvägs över ängen. Sen borde det i så fall även finnas fotspår fram till den lite större klumpen och det gör det inte. Ett annat alternativ skulle möjligtvis kunna vara att någon har övat kulstötning med asfaltsklumpar. Men det finns bara en bit asfalt så det verkar tämligen ologiskt eller också blev det en oerhört kort övning. 

Asfaltsblommor har jag hört talas om men det handlar mig veterligen om maskrosor och inte  klumpar av asfalt. Det finns förvisso asfalt i naturlig form i fyra olika sjöar i Trinidad och Tobago, Venezuela och i Kalifornien i USA. Jag kanske ska anmäla någonstans att det finns en asfaltspöl i Sverige? 

Höst

För några helger sedan utförde jag någon form av höststädning i vår lilla trädgård. Jag städade egentligen inte så mycket utan jag röjde nog mer. Eller röjde kanske jag inte heller gjorde men jag plockade undan igelkottar, fåglar, grodor, fjärilar, ödlor, ljusslingor, lampor och lite annat som inte mår så bra av att befinna sig utomhus under vintern. Djuren ifråga är alltså skulpturer och prydnader så det var inte så att jag fick för mig att fånga in lite olika arter för att förvara dem i förrådet under vintern. Fast då hade jag haft en alldeles egen Noaks ark i miniformat! Men, riktigt så galen är jag alltså inte. Förrådet är inte isolerat så det skulle ha blivit för kallt och jag skulle högst troligen även glömt bort att utfodra dem. Och någon djurkyrkogård vill jag definitivt inte ha. Det räcker gott och väl med de smådjur som fyrfotingarna släpar hem och lämnar som gåvor utanför dörren. Om de egentligen är avsedda som gåvor eller om det är så att de bara tröttnat på dem låter jag dock vara osagt. Det är inte alls omöjligt att det är det senare som är mer korrekt.

Av de stora krukorna kunde jag dock endast förmå mig till att ställa undan tre av dem. För i resten av dem så blommade fortfarande pelargonerna som smått besatta. En av dem hade till och med en massa knoppar. Pelargonen alltså, inte någon av krukorna för det skulle sett lite märkligt ut. För den som nu tror att de inte skulle orka slå ut så kan jag meddela att den har fel, för samtliga har slagit ut och blommar som om det vore högsommar.

Finner för övrigt hösten rätt vacker och har glädjen av att få åtnjuta grannens fina vildvins vackra höstlöv. Så länge de sitter kvar på sina stänglar eller vad det nu heter i alla fall. När de ramlat av är de inte särskilt vackra och jag brukar få fylla en säck med dem. Men om rötterna skulle ha befunnit sig på min tomt så skulle jag förmodligen inte ens ha fått njuta dem när de fortfarande var vackra så jag brukar trösta mig med det.

En växt som dock både befinner sig och faktiskt växer på vår tomt är densomserutsomenluktärtmeninteärdet. Jag kan inte lära mig vad den heter och den ser ut som en luktärt, fast det är inte det, så därför har den fått sitt egna rätt långa namn av mig. Men jag kommer ihåg det och personer i min omgivning vet vilken växt jag syftar på och det anser jag vara huvudsaken. Även den blommade i alla fall på friskt när jag plockade in vår lilla djursamling. Nu har den dock börjat ge upp och snart kan jag nog förmå mig till att ställa in resten av de stora krukorna också så att vintern kan få dyka upp istället. 

Måndag

Idag är det måndag och jag började dagen med att försova mig. Inte så mycket så att jag blev sen iväg från hemmets trygga vrå, men så pass att jag behövde utföra morgonrutinerna i lite mer rask takt än jag föredrar i mitt sömndruckna morgontillstånd. Det faktum att jag försov mig har absolut ingenting att göra med att det är måndag för jag kan lätt försova mig vilken dag som helst i veckan. Kan ibland nästan bli lite avundsjuk på personer som aldrig försover sig. Insåg i alla fall så snart jag väl vaknade till så pass att jag uppfattade att det faktiskt var morgon att klockan var lite mer än jag önskade. Stirrade några millisekunder på telefonen medan jag lite tyst för mig själv sjöng upp inför dagen med svordomsvisan. I mitt yrvakna lite halvstressade tillstånd fick jag för mig att jag skulle försöka vinna lite tid genom att börja bädda sängen medan jag fortfarande låg kvar i den. Har aldrig testat det förut och efter lite dragande i täcket kom jag underfund med att det var en rent ut sagt urkorkad idé så jag kommer förhoppningsvis aldrig mer att försöka göra om det. Kravlade mig ur sängen och lät den vara obäddad för stunden. Rasslade ner för trappan, utfodrade de alltid lika utsvultna fyrfotingarna och fick igång kaffebryggaren. Hastade sedan tillbaka upp för trappan igen för att väcka de gott sovande sönerna. Om inte deras ömma moder skulle vara en sådan tjatmoster skulle de försova sig varje dag. Inklusive på helgerna.

Fick i mig frukost i rekordfart och rusade in i duschen. Rusandet fick ett rätt tvärt stopp när jag halkade in i väggen. Återfick balansen och skrubbade snabbt av det hala golvet. Tvättade håret varpå schampo rann ner i ena ögat. Det sved något förskräckligt! Svedan, överflödet av tårvätska och  rödheten i ögat höll sig kvar i några timmar. Har därefter gjort en liten mental notering, med en viss önskan om att även komma ihåg den, att jag inte ska köpa det märket på schampo igen. Ramlade hastigt ner i lite kläder och bäddade sängen. Det var klart lättare efter att jag hade klivit ur den. Sängen alltså, kläderna behöll jag på. För mina medmänniskors skull och för annars skulle jag frysa.

Fick ner dator, papper, matlåda och diverse annat i väskan tills den såg ut som om jag hade med mig snudd på halva bohaget. Gav mig sedan iväg mot dagens arbetsplats. Jag kan åka antingen buss eller tåg till kontoret jag skulle till och just idag valde jag buss vilket jag skulle få ångra lite smått. Bussen dök upp i tid så det var inte det som skulle besvära mig. Chauffören lyssnade dock på radio. Eller om han lyssnade vet jag egentligen inte för det som flödade ur högtalarna ansåg i alla fall inte jag vara särskilt lyssningsbart. Föreställ dig lite tysk typ oompah musik. Personligen skulle jag aldrig välja något sådant någon morgon. Inte direkt någon eftermiddag heller. Enda gången jag skulle finna det acceptabelt skulle möjligtvis vara om jag befann mig på en ölfestival. Det stannade dock inte vid valet av musik. Kanalen som chauffören försökte lyssna på var inte helt korrekt inställd så det förekom en hel del störande brusande biljud. Funderade lite över om det egentligen var inställningen det var fel på eller om det var så att stationen led brist på inkomster och därigenom inte hade råd att bekosta en komplett exakt frekvens att sända på.

Jag kom så småningom fram till arbetsplatsen och var vid det laget väldigt vaken. Dagen avlöpte sedan väl men jag valde att ta tåget hemåt för säkerhets skull.

Midnatt råder

Eller snarare så är det i stort sett total tysthet som råder då jag tappade bort rösten häromnatten och inte har återfunnit den än. De ljud som emellanåt går att urskilja i vårt lilla hushåll är därmed tvättmaskinen som talar om att den är klar med sitt jobb och är redo att ta sig an nästa uppgift. Om nu någon bara kan masa sig in i tvättstugan och tömma den först. Våra små fyrfotingar har inte heller några som helst problem att förtälja vad de tycker om saker och påpekar som vanligt tämligen högljutt att de vill gå in, gå ut eller få mat. Mr T har även haft en mysoffensiv för sig de senaste morgnarna vilket inneburit att han ligger på mig, samtidigt som han försöker krypa innanför skinnet på mig och spinner väldigt högt. Visst mysdreglande förekommer också vid dessa tillfällen vilket inte är sådär värst uppskattat av mig. Sen kommer det stundtals små väsande ljud från mig själv. Det är när jag glömt bort att jag inte bara är lite hes utan att stämbanden har gått i strejk. Jag tycker att de hade kunnat varsla i lite mer god tid så att jag hade kunnat åtgärda vissa saker i förväg men de gjorde de alltså inte. Eller också drog de på en sista minuten semester och då kan det ju vara lite mer i brådrasket och då hinns kanske inte så mycket annat med förutom möjligtvis att packa. Vad nu stämband skulle vilja packa?!

Jag har även feber så jag är ju inte sådär jättepigg på att göra så mycket varför jag låg i soffan en stund och tittade upp i taket medan tvättmaskinen utförde i alla fall sitt jobb. Övrig städning vill den inte åta sig så det får vara tills vidare. Vissa skulle säkert kunna tycka att febern och det faktum att jag även bland annat har ont i halsen skulle kunnat vara en ledtråd till att stämbanden sa upp sig men jag är av en annan åsikt och tycker att de kunde ha förvarnat mig i alla fall lite. Nåväl, då jag låg där och lyssnade på tystnaden, jodå man kan faktiskt göra det för det finns alltid något ljud någonstans som man kan leta rätt på, så började en melodi eka i mitt huvud. Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen, alla sova släckta äro ljusen....

Det var inte alls önskvärt att ha den snurrande i huvudet men eftersom den inte vill ge sig iväg så gjorde jag om texten lite. Nu var det ju dagsljus när denna började eka men lite trogen originalet kände jag mig manad att vara så tidpunkten, gällande klockslag dock inte årstid, fick vara kvar.

Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen,
Alla vakar, tända äro ljusen, alla ljusen,

Se, då krypa mamman upp ur soffan, upp ur soffan,
Feber ge dig, virrar ut i köket, ut i köket,

Snälla sonen, låtit chipsen vara, sonen rara
Kokar te och häller upp i muggen, i en stor en.

Hur hon fryser, poppar ut tabletter, fler tabletter
nyser, gråter, hosta är inte roligt, inte roligt

Te och chips, lite udda kanske, men bara kanske
tänk, det finns säkert något värre, mycket värre

Nu till TVn! kanalerna är många, väldigt många
bläddrar kanaler fram och tillbaka, fram och tillbaka,

Mamman kvider. Ont det gör i kroppen, hela kroppen
Hon rasslar ut i köket all i ordning ställa, ordning ställa

Sedan upp för trappen, upp för trappen
mamman kryper ner i sängen, ner i sängen

Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp tipp tapp.

Refrängen kan även den bytas ut och då blir det följande
host harkel, host harkel, atjo-snörvel-snyft-prosit, aj aj snyft