Väskor

En kvinna och hennes handväska kan de flesta hålla med om är något av en lite speciell relation. Det brukar i och för sig röra sig om plural då det är nödvändigt att inneha mer än en handväska men oftast används bara en åt gången i alla fall. Jag är inget undantag till innehavet av flera handväskor. Det finns ju faktisk flera årstider och så beror det på tillfälle samt humör vilken som ska nyttjas för dagen eller aftonen. Personligen är jag i och för sig inget jättefan av att använda handväska men jag gör det stundtals ändå på grund av att jag jag har ett behov av att placera alla saker jag behöver ha med mig någonstans. Det skulle förmodligen se lite lustigt ut om jag gick runt med alla dessa saker i famnen och det skulle även hindra mig från att komma särskilt långt från hemmet då jag högst troligen skulle tappa några av sakerna bara några meter från ytterdörren.

När avkommorna var lite yngre så kunde diverse föremål placeras i handväskan då allt de gav mig, när vi var iväg någonstans, hamnade där. Det gjorde att förutom allt jag själv ansåg vara nödvändigt att ha med mig även kunde bära runt på stenar, halvätna smörgåsar, kapsyler, ficklampor, snuttetrasor, lego, kottar, studsbollar, kritor och diverse andra, för en vuxen, lite udda föremål. Men för ett barn så var de helt nödvändiga att spara på så de hamnade i handväskan tills vi kom hem. Några togs med hemifrån från första början för att användas under tiden vi var hemifrån också. Fast ibland glömdes föremålen bort och fick följa med mig i flera dagar till jobbet och andra ställen som jag besökte innan tyngden av handväskan började bli för övermäktig och därigenom framkallade en utrensning. Den märkligaste saken som jag hittat i min handväska är en dominobricka. Det kanske inte låter så märkligt men jag kom alltid ihåg när saker tillkommit till samlingen i min väska men just dominobrickan blev jag mäkta förvånad över att finna och jag vet ännu till denna dag inte var den kom ifrån. 

Saker som jag själv har placerat i handväskan har vid ett par olika tillfällen fått andra att reagera och ifrågasatt om jag inte är Mary Poppins. Ett tillfälle var vid en skolavslutning när yngsta sonens klasskamrat slog i en tå rätt rejält varvid jag plockade fram näsdukar så att vi kunde torka bort blodet. Plåster behövdes så jag fick fram några alternativ varav ett nöjt utvaldes av den sargade klasskamraten. Erbjöd ett klistermärke som tröst varvid storasystern storögd tittade på mig och frågade på största allvar om jag var Mary Poppins? Jag var lite fascinerad över att hon visste vem det var men nekade med bestämdhet till att vara sagda person. Hon kikade stundtals mot min handväska men lät frågan bero för jag tror hon tänkte att man bör förmodligen inte bråka med Mary Poppins eller hennes släkting som jag ju eventuellt kunde vara.

Andra saker som vid behov har plockats upp ur min handväska har till exempel varit en skruvdragare, suturtejp, USB minnen, en purjolök, en ficklampa (som inte tillhör barnen), tumstock, nål och tråd, värktabletter och diverse andra bra att ha saker. Paket och blommor brukar även kunna trollas fram vid bemärkelsedagar. Mitt senaste tillskott av handväskor, som inhandlades i höstas när jag var på jakt efter pärlan, innehåller ibland en dator, diverse papper och annat arbetsrelaterat. Dock har jag börjat fuska lite den senaste tiden och har bytt till att gå runt med ryggsäck istället för handväska. Dels rymmer en ryggsäck mer saker och ryggen mår lite bättre när man bär runt på lite tyngre föremål. Det är volymen på ryggsäcken som är det fuskiga och gör att det inte ser lika märkligt ut när man plockar upp saker ur väskan. Men för några veckor sedan så höjde äldsta sonen rätt rejält på ögonbrynen när jag hade varit iväg och uträttat några ärenden och packade ur ryggsäcken när jag kom hem. Själva grundärendet som var orsaken till min tur visade sig inte vara möjligt att utföra så jag passade då på att ordna några andra inköp. Jag packade därför bland annat upp några talgbollshållare, dörrstopp till ett handtag, en luvtröja till yngsta sonen, en klockradio, ett tv-spel, ett set med små glasflaskor, en laddkabel till en telefon och en såg. Det var sågen som fick äldsta sonen att reagera och börja gapskratta. Han ansåg att det såg hysteriskt komiskt ut när jag sträckte ner handen i ryggsäcken, som stod på köksgolvet, och utan att visa minsta tecken till att det skulle vara något konstigt la upp en såg på bänken tillsammans med de andra sakerna. Jag kan förvisso hålla med om att det troligen såg lite udda ut för en såg är ingen liten sak, och man brukar kanske inte gå runt med en sådan, men vårt hushåll har saknat en såg och jag hade därför inhandlat en sådan.

Något som fick till och med mig att höja lite lätt på ögonbrynen var när en av våra små fyrfotingar ville undersöka min ryggsäck inifrån och helt sonika hoppade ner i den efter att den packats ur en kväll. Jag fick lyfta ur honom till slut, för mycket kan jag tänka mig att bära runt på men inte en katt.