Att pendla

Gårdagens "tack för att du väntar" hade idag slutat eka i huvudet. Men, tålamodet har ändå utsatts för en smärre prövning under morgonen. Den var i och för sig inte särdeles stor i relation till andra prövningar som brukar förekomma tämligen frekvent. Orsaken till morgonens lilla frustrationsmoment var att pendeltågen inte behagade gå, alls, under en stund. I alla fall inte i den riktningen jag ville åka åt. Den stunden inföll sig när jag hade tänkt nyttja tågen ifråga och det kändes därför lite irriterande. Efter att ha tillbringat en stund på perrongen och ha sett att den beräknade ankomsttiden för nästföljande tåg ändrades från 3 minuter till, nu till, 6 minuter några gånger så beslöt jag mig för att leta reda på en buss istället. Jag valde en buss som har en hållplats skapligt nära min slutdestination så jag valde inte en buss på måfå och hoppades på någon form av extra tur. När jag kom fram till busshållplatsen så stod det på skylten att bussen skulle avgå om några minuter vilket passade mig perfekt. Hoppet om en någorlunda acceptabel ankomsttid återkom därmed. Medan jag stod där och väntade kunde jag se ett pendeltåg anlända till stationen. När så många resenärer som möjligt packat ihop sig som sillar i vagnarna så lämnade tåget perrongen igen. Då kunde man beskåda alla de resenärer som inte lyckats tränga sig in i sillburkarna. Antalet minuter som kvarvarade till bussens beräknade ankomst hade under tiden stigit istället för sjunkit så jag började fundera över om jag skulle stå kvar eller gå tillbaka till tågperrongen. Jag valde till slut att stå kvar och bussen dök så småningom upp, men inte förrän efter att ytterligare ett pendeltåg ankommit och avgått från stationen.

Att pendla kan ibland vara lite tålamodsprövande. Man kan även finna sig själv pendla mellan både hopp och förtvivlan samt platser att pendla ifrån.