Spår

När jag var barn så brukade vi skapa traktorspår i snön genom att gå med fötterna lite lätt åt sidan och ta små små steg så att det liknade spåret efter ett traktordäck. Vitsen med det hela har jag inget direkt minne av, och spåren liknade väl inte direkt ett traktordäck och det hade varit lite märkligt om en traktor hade kört på endast ett däck, men av någon outgrundlig anledning så var det roligt i alla fall. 

Jag blev påmind om detta när jag upptäckte att någon av våra små fyrfotingar hade skapat ett alldeles eget spår i snön på vår baksida. Om Mr T, som det förmodligen var eftersom det är han som är mest modig och trotsar snön och kylan medan brodern helst sitter i ett fönster och tittar ut, har försökt avskräcka eventuella andra fyrfotingar i området genom att försöka skapa ett tigerspår eller inte är jag inte helt säker på. Logiken är i så fall lika bristfällig som när vi som barn försökte skapa ett traktorspår för det finns endast ett tigerspår och ett spår räcker inte för att skapa illusionen av att det verkligen bor en tiger i vårt hushåll.

Mr T's bror vågade sig ändå ut en sväng häromkvällen och var riktigt modig och trotsade den lite djupare snön och tog sig till och med utanför tomtgränsen. Det blev dock inte så långvarig för när han upptäckte att jag stod innanför dörren och studerade honom så fick han väldigt bråttom tillbaka hem. Han glömde i sin iver helt bort, eller kanske snarare insåg han inte, att det vita fluffet på marken mellan honom och huset skulle utgöra ett visst hinder för honom eftersom han inte tycker om att få ner magen i snön. När han väl insåg att han sjönk ner och inte kunde gå bort till dörren utan att skapa en tunnel i snön så började han istället att ta långa språng. Det såg rätt komiskt ut men tyvärr han jag inte reagera snabbt nog för att fånga hans krumsprång vare sig på foto eller film. Jag har dock idag varit ute och fotat resultatet av hans försök till att undvika att försvinna ner helt i snön. Det syns inte särskilt väl men det är lite över en meter mellan nedslagen i snön. 

Om man studerar ett av dessa spår lite närmare och har en lite vildare fantasi så skulle man kunna tolka det som att en lite större tretåad dinosaurie har gått på vår baksida. Giganotosaurus var en köttätande gigantiskt stor dinosaurie som levde i i Sydamerika för 90 - 100 miljoner år sedan. Den var enligt forskarna större än Tyrannosauros rex, över 16 meter lång och vägde förmodligen över 8 ton. Den gick som alla theropoder på två ben och just Giganotosaurus hade tre tår. Det skulle alltså ha kunnat vara en sådan som smugit runt på vår baksida och skapat spåren i snön. Förutom att vi inte bor i Sydamerika under kritaperioden då men det lämnar jag därhän. Men, om våra små fyrfotingar försöker kreera avskräckande spår på vår baksida så har Mr S helt klart övertrumfat sin broders tigerspår.

Förutom spår av en enbent tiger, en smygande Giganotosaurus och våra katter så finns det en del fjädrar på vår baksida. När man har bjudit in små rovdjur att dela ens hem så får man acceptera att deras naturliga instinkter ibland genererar små gåvor i form av andra mindre djur. Igår morse så ansåg Mr T att frukosten som erbjöds av hans matte inte var tillräckligt mättande, näringsrik eller delikat så han gick därför ut för att komplettera näringsintaget inför den stundande dagen. Dagen ifråga skulle förvisso mest innehålla sömn men han ansåg av någon outgrundlig anledning att han ändå behövde fylla på med mer energi. Mr T kom stolt hem för att visa upp sitt byte, men hans matte skulle ge sig av för dagen och ville inte lämna honom utomhus i kylan hela dagen, så vi var inte alls överens om tidsåtgången som krävdes för att leka med bonusfrukosten. Det i sin tur resulterade i att jag behövde gå ut för att försöka sära på Mr T och bytet. Det uppskattades förståeligt nog inte alls och jag fick lyssna på en hel del morrande som förklarade att bytet inte var mitt. Eftersom jag inte fick fatt i fyrfotingen i fråga, utan endast en massa snö innanför jackan vid mina försök så greppade jag till slut fågeln i ena vingen och därigenom kunde jag sedan locka till mig Mr T. Jag är tack och lov inte särskilt kräsmagad vilket man förmodligen inte bör vara om man har små rovdjur hemma. För den som undrar så levde inte fågeln längre och jag har tagit hand om resterna men några fjädrar som behöver jagas rätt på finns fortfarande kvar. 

Att kika ut på vår baksida är lite som att besöka ett zoo. Fast det finns förvisso endast spår av olika djur och inga riktiga djur att beskåda. Man behöver även ha en skaplig portion fantasi för att ens tolka olika avtryck som spår men det kan i och för sig vara en intressant utmaning även det.