Att diska eller inte, det är frågan

Det här med att diska kan ibland kännas ohyggligt betungande. Man kan tillbringa oändligt med tid med att fundera över om man ska ta hand om disken på en gång, sen, senare eller nyss. Alternativet nyss är visserligen endast möjligt om man har passerat alternativen sen och senare för man behöver ändå ha genererat disken från första början för att ha någon disk att ta hand om. Det brukar i och för sig inte vara så svårt för disk dyker på något magiskt vis nästan alltid upp bara man befinner sig i köket. Den kan även helt plötsligt uppenbara sig på lite mer udda ställen om man inte riktigt är uppmärksam på vad övriga medlemmar i hushållet har för sig. I de fallen brukar ändå den berörda parten få ta hand om gömman själv, förvisso stundtals under viss övervakning. De små fyrfotingarna brukar vara helt oskyldiga till eventuella diskgömmor så det är alltså sönerna jag syftar på. Nu har i och förs sig en av de små fått för sig att flytta torrfoder från den för ändamålet utsedda skålen till mattan precis bredvid men det orsakar ingen disk bara små hårda rester som jag stundtals får nöjet att kliva på.

Under de senaste dagarna har jag känt att alternativen sen och senare har passat mig lite bättre än alternativet på en gång. Då syftar jag på en kastrull och en traktörpanna och inte disken som går att gömma i diskmaskinen. Mitt ordningssinne skulle förmodligen inte riktigt klara av att låta tallrikar, glas och bestick få husera på bänken ovanför diskmaskinen i flera dagar. Om det är särskilt sunt eller icke överlåter jag åt någon annan att ha åsikter om men jag vet hur jag fungerar så just för mig så skulle det skapa en onödig mängd frustration. Och frustrationsmoment kan jag finna ändå så jag behöver inte direkt lägga till de mest uppenbara momenten själv. Om inte annat för min omedelbara omgivnings trivsels skull.

I dag kände jag till slut att kastrullen och traktörpannan antagligen hade stått i blöt tillräckligt länge och troligen inte borde vara särskilt svårdiskade. Traktörpannan i fråga har ganska många år på nacken och jag har inget minne av hur motivet på undersidan uppkom men jag kan inte förmå mig till att skrubba bort det. Det känns ändå lite trevlig att en glad uppsyn möter en när man väl står där och tar hand om disken.