Årsmöte

Under veckan som gått var det årsmöte i bostadsrättsföreningen där jag bor. Som en ordentlig och tämligen ny innehavare av andelar i denna förening så gjorde jag min plikt och närvarade på detta årsmöte. Jag var också lite nyfiken på vilka andra människor som skulle dyka upp och vad som eventuellt skulle avhandlas före och efter mötet. Redan när jag kom dit fem minuter innan mötet skulle börja, och ställde mig i kö utanför dörren för att bli avprickad, så kände jag mig tämligen malplacerad. Det var mest pensionärer som denna vackra försommarkväll hade avsatt tid för att sitta inne i en lite väl varm lokal för att lyssna och avlägga sin röst på stämman. Jag i converse, hästsvans, långa shorts och linne väckte viss uppmärksamhet och jag är tämligen övertygad om att alla övriga närvarande kommer känna igen mig hädanefter. Mitt första avböjande vid stämman skedde strax innanför dörren där det bjöds på glass och jordgubbar. Tror att alla andra förnöjt försåg sig av det som bjöds men eftersom jag vet att jag ibland kan vara lite klantig kände jag inte att jag behövde dra ännu mer uppmärksamhet till mig genom att råka kasta jordgubbar eller spilla glass på någon så jag tackade artigt nej. Nu var det inte så att jag trodde att jag helt plötsligt skulle få för mig att ställa mig upp och direkt kasta jordgubbar på de andra medlemmarna men jag var ute på en middag för några månader sedan och då råkade jag skicka iväg en bit blomkål till bordet bredvid... Med denna erfarenhet tämligen färskt i minnet så avstod jag därför jordgubbarna. Och eftersom jag ännu inte hunnit äta middag så ansåg jag inte direkt att glass var riktigt lämplig som sådan.

Stämman öppnades och val av ordförande utfördes korrekt genom att utse en tidigare medlem i föreningen som tydligen är lite av en proffsordförande vid flertalet årsstämmor i olika föreningar. Dagordningen följdes och föreningens tillgångar, skulder, intäkter och kostnader gicks igenom i tämligen rask takt. Val av de nya styrelsemedlemmar som behövde utses skedde utan större besvär eftersom valberedningen hade utfört sitt arbete väl. Det var lite gnissel vid val av personer till fritidskomitten eftersom en person valde att avgå och några hade lite svårt att respektera detta. Jag har personligen, trots att jag har otroligt dålig koll på medlemmarna i området, stött på denna man som mer passande borde kallas vän av ordning. Eller i alla fall vän av hans ordning. Jag har själv, trots att jag anser mig vara en tämligen ordentlig person, råkat ut för vän av ordnings anfall av vad man får göra och inte får göra vid ett tidigare tillfälle. Nu hade jag inte gjort det jag blev anklagad för så jag blev skapligt förargad och det tog en skapligt bra stund för mig att släppa min frustration den gången. Jag ansåg hans påhopp vara riktigt ohyfsat, därav min ilska. Så, när vän av ordning angav som anledning att han fått så mycket skäll och därför ville avgå så kunde jag endast tillstyrka lämpligheten i att han inte blev omvald. Nu är det troligen så att alla områden har och till och med har ett visst behov av en vän av ordning men jag tror att de behöver bytas ut emellanåt för att inte övergå till endast sur gubbe, alternativt sur gumma, istället. Nu är jag inte övertygad om att denna förenings vän av ordning kommer att sluta vara just det bara för att han inte sitter med i fritidskomitten längre, men han kanske kan hitta något annat att förgylla sin tillvaro med och därigenom bli lite mer tillfredsställd och mindre sur. Hoppas kan man alltid i alla fall.

Vid val av ny valberedning blev det så illa så att stämman så småningom fick ta en paus. Hela valberedningen behövde bytas ut av olika anledningar. När så frågan lyftes kring nya medlemmar till detta uppdrag så blev det helt knäpptyst. Sådär tyst som när man kan höra att en nål faller till golvet. Det kan eventuellt vara så att man även hade hört ett hårstrå falla till golvet men jag fann mig inte just då, så jag missade denna möjlighet att testa. En av de avgående valberedarna var inte heller särskilt glad över sitt uppdrag eller styrelsen. Egentligen var det väl kanske inte så mycket uppdraget utan mer att motionerna som skickats in inför årsstämman inte hade fått de gehör hon önskat. En av motionerna, som det till och med diskuterades om det ens var en korrekt motion eftersom den handlade om styrelsens förvaltningen av föreningen, handlade om lövblåsar. Ni vet sådana som används för att rensa löv, sand och grus vid kanske två tillfällen per år. Dessa lövblåsar ansågs vara alldeles för störande och icke miljövanliga så krattor föreslogs som redskap istället. Jag blev tämligen lättad när jag insåg att jag inte var den enda som reagerat tämligen skeptiskt till just den motionen. Det fanns flera motioner men jag tror att det var den jag fann mest befängd. Allt detta och diskussionerna kring motionerna skedde förvisso efter val av valberedning men eftersom motionerna korrekt skickats ut i förväg så kunde vi nog alla förstå hur inställningen från just denna avgående valberedare var. Under själva pausen på stämman där nya valberedare eftersöktes fick jag en fråga från kvinnan som satt bredvid mig om jag inte kunde tänka mig att åta mig en av platserna i valberedningen. Jag förklarade artigt men bestämt att det kunde jag inte. Strax efteråt kom föreningens ordförande fram till mig för att ställa samma fråga. Även denna gång avböjde jag erbjudandet vänligt men skapligt bestämt. Så pass bestämt att ingen annan vågade fråga mig igen... Men vänligt ändå. För jag tänkte försöka undvika att få stämpeln som områdets ragata. Efter pausen så åtog sig tack och lov två av föreningens medlemmar till slut uppdraget som valberedare och mötet kunde således fortskrida och avhandla de få kvarvarande punkterna. Det tog dock en liten stund och under den stunden hann en kvinna som satt i andra änden av lokalen peka på mig som ett förslag, eftersom hon uppenbarligen hade missat min och ordförandens lilla diskussion under pausen. Jag fick därför för tredje gången högt och tydligt deklarera att det inte var möjligt inför samtliga närvarande medlemmar.

När så till slut årsmötet var avslutat så insåg jag att jag inte längre var sådär jättenyfiken på diskussionerna som eventuellt skulle uppstå kring vad man tyckte och inte tyckte efter mötet. Jag avlägsnade mig därför tämligen raskt, och eftersom jag förmodligen var bland de yngsta och minst rörelsehindrade så gick det skapligt bra att smita ut genom dörren. Tanken slog mig också att nu är jag inte längre oskuld så om solen skiner och jag har andra planer nästa år så kommer jag troligen inte att gå på årsmötet. Oskuld avseende årsmöten i en bostadsrättsförening alltså...

Jag har för övrigt stor respekt för de medlemmar som åtar sig det ofta otacksamma slitet med att sitta i styrelsen mm för en bostadsrättsförening men jag har inte riktigt den tiden så därför ville jag absolut inte bli invald någonstans över huvud taget. Min personliga uppfattning är också den att för en plats i särskilt valberedningen så bör man känna till åtminsonde några medlemmar, och lite mer kring föreningen som sådan, och eftersom jag endast nickat hej till några av mina närmsta grannar så anser jag inte riktigt att jag besitter den informationen.