Läskigt skräp

Förra helgen hade vi städdag i vår förening. En av de saker som jag uppskattar extra mycket med dem är att en container hyrs in så att man enkelt kan slänga både eget och föreningens skräp. Jag tilltalas rätt starkt av att rensa ut och slänga saker. En del saker, så som koftor, har jag förvisso lite svårare för att förvisa från hemmets trygga vrå, men mycket annat som har fyllt sitt syfte och inte går att skänka bort tycker jag det är skönt att bli av med. Nu visste jag veckan innan städdagen att sönerna inte skulle vara hemma så jag frågade i förväg en granne om assistans med att forsla iväg det jag hade samlat på mig. Det jag inte visste, när jag plockade ihop sakerna, var varken att sönerna inte skulle vara hemma eller att jag inte skulle mäkta med att gå iväg med dem själv så därför behövde jag be om hjälp. För att låta allt stå kvar till vårens städdag var nog mer än min mentala hälsa skulle ha klarat av. I alla fall om jag skulle behålla en större mängd av mitt förstånd. Fast det är klart, jag hade kunnat gömma undan det lite för mig själv, skräpet alltså inte förståndet, och därigenom inte ha blivit helt galen. Men, nu löste det sig tack och lov genom mina hjälpsamma och modiga grannar. 

Normalt sett kanske det inte är så där direkt jättemodigt att hjälpa någon att slänga några hyllor och sopsäckar, men efter följande kommentar från mig så tycker jag faktiskt att det var lite modigt att gå iväg själv med säckarna till containern.
"Tack snälla för hjälpen nu när barnen inte är hemma, det är verkligen uppskattat. Och förresten, öppna inte sopsäckarna, de är inte så fräscha."

Anledningen till att jag sa att han inte skulle öppna sopsäckarna var att de stått utomhus med diverse trädgårdsavfall och utrensade kläder i under några veckor. Det i sin tur gjorde att jag kunde ana att det inte var sådär värst jättefräscht inuti sopsäckarna och jag ville att grannen inte skulle behöva hantera det. Den andra anledningen till varför jag över huvud taget sa, öppna inte säckarna, var den att ansvarige vid den inhyrda containern brukar be de som kommer med fulla lövsäckar att hälla ut löven ur säcken. Löven faller då ner i alla skrymslen och vrår och fyller därmed upp containern mer effektivt vilket är en god idé. Om det är fräscha löv i säckarna. I mina säckar var det ju inte det. 

Eftersom det blev några vändor med skräp och jag erfor lite dåligt samvete över att jag hade samlat ihop saker som jag inte själv kunde ta hand om så stod jag kvar utomhus och väntade mellan varven till containern. Grannfrun var ute på deras baksida så jag gick över till henne för att tacka även henne för assistansen. De hade en hel del som de själva skulle ta hand om också, och genom att hjälpa mig så minskade ju både tiden och energin för deras egna göromål. Grannfrun är en mycket kapabel kvinna så jag tror nog att enda anledningen till att just maken fick förflytta mitt skräp var att han liksom drog nitlotten genom att han råkade öppna dörren när jag ringde på några kvällar tidigare. 

Jag passade i alla fall på att försöka ursäkta min lite märklig kommentar om att inte öppna mina sopsäckar varpå grannfrun påpekade att det blev liksom ännu värre när jag började förklara att jag inte hade malt ner barnen utan att det skulle komma hem igen. Det var nämligen något liknande jag hasplade ur mig när jag först nämnde att sönerna var för stora för att få ner i stora delar i antalet sopsäckar som jag fick hjälp med att slänga. 

Vet inte riktigt om jag kände mig inspirerad av den annalkande Halloween aftonen men jag insåg själv, lite i efterhand vilket var i senaste laget, att jag kunde ha formulerat mig klart mindre skräckinjagande. Nåväl sönerna har kommit hem igen så att de inte låg i säckarna är numera säkerställt.