10 smågodisar

För några veckor sedan så fick jag större delen av nedervåningen ommålad. Eller fick och fick. Jag anlitade en målerifirma och de skickade ut en superduktig och trevlig målare och så fick jag en faktura och betalade för jobbet. Det var välbehövligt så det känns lite som en vinst ändå och vinsten fick jag ju liksom på köpet.

När arbetet var klart så återstod endast äventyret med att få tillbaka möbler, tavlor, kablar och annat på plats igen. Möblerna hamnade snudd på exakt på samma plats. Jag tror att vitrinskåpet står några centimeter längre till höger, men det är nog den enda variationen av möblemanget. Tavlorna har jag hängt om på nya ställen däremot så lite nyinrett har det blivit genom det i alla fall. Sen var det det där med kablar. Igen. Har ju skrivit om kabelkanaler tidigare och, tja, de har en viss relevans även i denna text. Jag ogillar skarpt synliga kablar som slingrar sig fram längs med listerna och det gör att jag återkommer till kabelkanaler. För innan ommålningen så hade jag spikat fast antennkabeln med kabelklamrar längst med socklarna runt halva vardagsrummet. Det höll förvisso kabeln ifrån själva golvet, men den syntes fortfarande. Därför valde jag att investera i flera kabelkanaler som jag satte ovanpå socklarna så att de knappt syns. Det är bara det att antennuttaget sitter på en vägg och TV:n, box och allt annat är på helt andra sidan rummet. Kan för mitt liv inte förstå hur man tänkte när man valde att placera uttaget där man gjorde. Eller så gjorde de det med flit för att de hade en dålig dag och ville hämnas på främmande människor i framtiden. Inte för att de skulle få njuta av eländet de skapat eller höra svordomarna när man lite tillfälligt lägger en antennkabel tvärs över golvet och sen upprepade gånger fastnar i den. Men det kanske gjorde deras dag lite bättre på något märkligt sätt ändå. Och nu sitter uttaget där det gör så jag får hantera det helt enkelt. Nåväl, kabelkanaler inhandlades för att dölja kabeln så mycket som möjligt. Första inhandlingsrundan fick jag hjälp av en ung kvinna med att klura ut mått och vad som var prisvärt. Väl hemma började jag sätta dit kabelkanalerna och plutta i kabeln. Det gick väldigt bra, en bit i alla fall. För sen hade jag inte fler kabelkanaler kvar. Dagen efter reserverade jag därför ytterligare fyra kabelkanaler för att plocka upp lite senare under dagen. 

Gick så småningom iväg för att hämta upp min reservation. Jag betalade och gick förnöjt iväg med kabelkanalerna och tillhörande skarvset. Fast när jag betalade mina 299:90 för mina varor så nämnde jag för den unga mannen som expedierade mig att när jag var barn så fick man två smågodisar för 10 öre. Inte för att han hade någon glädje av min lilla anekdot men han höll god min och vi önskade varandra en fin dag. När jag kom hem så hade jag först lite annat att pyssla med men så småningom tog jag fram kabelkanalerna och såg då tämligen omgående att de var fel dimension, för självklart hade jag inte kontrollerat måttet på de jag redan hade monterat. De nyinköpta var smalare så det skulle inte gå att få in någon antennkabel i dem utan att få ett totalt nervsammanbrott. Så jag la dem åt sidan och beslöt mig för att gå tillbaka och byta dagen efter. 

Så, tredje besöket i samma butik ledde till ett återköp och sedan inhandling av kabelkanaler med rätt dimension. Den här gången hade jag tänkt till lite i förväg så jag hade tagit med en liten bit av den sort jag hade monterat hemma för att verkligen säkerställa att det blev rätt. Då det var samma unga man som expedierade mig denna gång så påtalade jag hur korkad jag kände mig för jag hade ju suttit hemma och lagt reservationen dagen innan och hade haft alla möjligheter att få till det rätt, dels genom att mäta kabelkanalerna eller till och med kontrollera kvittot, men näe det hade liksom varit för enkelt. Återköpet blev 299:90 och det nya inköpet blev 299:50. Det vill säga hela 50 öre under 300 kronor! För att fortsätta min anekdot från dagen innan så nämnde jag att nu hade jag fått hela 10 smågodisar för den slanten när jag var barn så det var en riktig vinst. Behövde uträtta ett par andra ärenden så jag fick vänligt nog lämna kabelkanalerna i butiken medan jag uträttade dem. Tror att den unge mannen vid det här laget ansåg att jag säkert skulle utgöra någon form av fara för allmänheten med kabelkanalerna under armen så han gjorde samhället lite av en tjänst. 

Äldsta sonen som slagit följe med mig nämnde att jag kanske borde köpa något för 50 öre till den trevlige unge mannen. Jag tyckte att det var ett toppenbra förslag. Nöjde mig dock inte med en sak för 50 öre, tror knappt att det är möjligt att finna något för 50 öre idag, utan bestämde mig för att handla 10 smågodisar istället. För det var ju det jag hade tjatat om vid två tillfällen så det är klart att han skulle få smågodis! Fann en liten påse och plockade ihop 10 godisar. Gick sedan lite nöjt tillbaka till butiken för att hämta kabelkanalerna och lämna över mitt byte. Kände mig lite halvbusig faktiskt så det var lite som att det var en hemlig skatt som skulle överlämnas. Lite som när man var barn. Den unge mannen blev både förvånad och glad över den lilla gåvan. Och nej, 10 smågodisar kostar inte 50 öre idag utan 11 kronor men det var det värt.