måndag 19 oktober 2020

Alternativ kokning av pasta?



Vissa dagar när jag kommer hem är jag tröttare än andra. Dagar alltså, jag tänker inte förringa någon annans trötthet någon dag i veckan. För ett tag sedan var det en sådan dag, eller kanske snarare kväll, då jag inte kom hem särskilt tidigt. Jag sjönk ihop lite på en stol i köket medan sönerna rotade runt i kylskåpet och frysen för att komma fram till något snabbt och relativt enkelt att laga till middag. Vårt kök är inte tillräckligt stort för att tre personer ska kunna rota runt i kylskåpet samtidigt så jag satt därför kvar på stolen under tiden. Sönerna konstaterade till slut att vi hade färdiga köttbullar hemma och att det skulle vara det enklaste alternativet. Äldsta sonen stekte på dem och kokade makaroner till så att vi inte behövde äta bara köttbullar. Det är förvisso inget fel i att göra det men vi kände ändå att vi ville ha något mer än bara köttbullarna. 

Jag satt under tiden kvar på min stol. Dels för att hålla mig ur vägen, men även för att finnas tillgänglig för att kunna svara på eventuella frågor som kunde uppstå. Det sistnämnda kunde dock vara lite klurigt för när jag är riktigt riktigt trött och slutkörd så är det lite som att jag lämnar av hjärnan, eller i alla fall eventuell intelligens, i brevlådan innan jag kliver in genom ytterdörren. Intelligensen får sen vila där till efterföljande morgon och så plockar jag upp den i återhämtat fräschare skick innan jag ger mig iväg nästa dag. Det i sin tur innebär att jag kan få ur mig de mest korkade saker och idéer på kvällarna dessa dagar. Det kan hända att jag lyckas få ur mig sådana även vid andra tillfällen men det sker inte riktigt lika frekvent som när jag är extremt trött. 

Just denna kväll fick äldsta sonen lyssna på mitt spånande kring pasta när han stod vid spisen. För jag tänkte att det vore ju smidigt om man kunde koka pastan i diskmaskinen! Vi hade behövt sätta igång vår diskmaskin strax innan, då den var full, vilket bidrog till mitt tankespår. Full med porslin, bestick och glas alltså. Den var inte onykter. För om man kunde göra det så hade ju även sonen klarat sig ifrån att stå vid spisen denna kväll. Fast nu var det snabbmakaroner som skulle kokas. Och de hade högst troligen blivit till en enda stor grötklump om man hade lagt in dem i diskmaskinen. För vi har inget tillräckligt kort program på diskmaskinen för snabbmakaroner. 

I mitt trötta, skapligt ointilligenta tillstånd, kom jag att tänka på att jag har sett videos på YouTube med oftast rätt onyktra ryssar som stoppar in udda saker i bland annat tvättmaskiner. Resultaten brukar inte vara så värst lyckade. Om det inte är så att målet är att uppnå fara och förödelse såklart. För i så fall brukar de lyckas väldigt bra. Fortsatte min monolog med äldsta sonen om att jag kanske borde göra en egen video om pastakokande i diskmaskinen. Fast pastan skulle nog inte orsaka någon direkt skada eller förstörelse på diskmaskinen. För jag skulle ju lägga pastan i en tvättpåse såklart. Annars skulle den troligen täppa till avloppet. Så där ser ni, jag tänkte till lite i alla fall. Och så kanske man skulle behöva använda fullkornspasta som har lite längre koktid. Fast fullkornspasta är ingen av oss i hushållet särskilt förtjusta i så ingen skulle förmodligen vilja äta den ändå.  

Nu var det kanske lite tur att köttbullarna behövde stekas ändå så att makaronerna kokades på ett helt odramatiskt vanligt vis i en kastrull på spisen. Och att det inte var jag utan äldsta sonen som stod för matlagningen. Men om ni hittar någon video med någon som kokar pasta i diskmaskinen så skulle det kanske, eventuellt, möjligtvis, kunna vara jag som har spånat vidare lite på min lilla idé. 


fredag 16 oktober 2020

En kabellängd, tack


För några dagar sedan så hörde äldsta sonen av sig för att fråga om han skulle handla något på vägen hem. Han brukar göra så tämligen ofta vilket är mycket uppskattat. Just denna dag svarade jag att han gärna kunde få handla mjölk om han orkade. Mjölk är ju något som det är en skapligt stor åtgång på i vårt lilla hushåll så det behövs det nästan alltid fyllas på med. Sen spårade det ur lite i vår sms konversation vilket skapade ett rätt rejält huvudbry för sonen. 

Jag - Din bror ser gärna att du handlar en kabellängd så att vi kan fika.
Son - Ser eller säger?
Jag - Han vill ha en kabellängd. Ser är ett lite äldre uttryck.

Sonens hjärna höll snudd på att explodera av förvirring vid det här laget så han ringde mig och frågade förtvivlat vilken sorts kabellängd hans bror önskade. Är det en laddkabel, förlängningskabel eller vad är det han behöver? Jag kikade då på vad jag hade skrivit och började skratta något hysteriskt samtidigt som jag försökte få fram till äldsta sonen att jag hade haft för avsikt att skriva KANELLÄNGD och inget annat. Sonen kom till slut hem med mjölk och en kanellängd till fikat så det slutade väl så småningom. Vi behövde därmed inte sitta och tugga i varsin ände på en kabel den eftermiddagen.

Idag hörde jag av mig till äldsta sonen för att be honom handla en kabellängd även till dagens fika. Lite på skoj så valde jag medvetet att skriva fel. Sen hade jag för avsikt att skriva (alltså kanellängd) men misslyckades totalt och fick istället iväg (alltså kabellängd) i mitt sms. Denna gång bekymrade han sig inte lika mycket och blev inte heller lika förvirrad så han brydde sig inte om att fråga vad jag syftade på. Han inhandlade därför en kanellängd och kände som så, att behövde jag något annat fick jag gå och handla själv. 

Så om du någon gång får ett meddelande från mig om att jag önskar en kabellängd så menar jag högst troligen någon form av fikabröd och inget annat. Om det inte är så att jag specificerar mitt önskemål lite närmare för då kan det hända att det faktiskt är just en kabel jag behöver. Det är förmodligen skapligt svårt, om inte rent av omöjligt, att till exempel ladda en telefon med en kanellängd. Och för den som inte har så mycket sjövana så kan jag passa på att nämna att en kabellängd är måttet på ett skepps ankarkabel. Måttet varierade från början i olika länder men standardiserades 1907 och fastställdes då till 185,2 meter. Även om jag är oerhört förtjust i att fika så skulle jag förmodligen inte mäkta med att äta upp en bulle som är 185,2 meter lång. Inte ens med sönernas hjälp.