söndag 22 maj 2016

Ofrivillig städning

Idag när jag kom hem så såg jag relativt omgående att en av de små fyrfota vännerna i hushållet hade protesterat över några timmars ensamhet genom att hetsäta torrfoder. Detta hade i sin tur resulterat i att densamma sedan mått dåligt på ena mattan i vardagsrummet. Efter att ha städat undan den lilla prydliga högen så såg jag mig omkring och kontrollerade även den andra mattan i vardagsrummet för att säkerställa att inga fler högar fanns även på den. Det är lite märkligt hur katter inte kan sätta sig på ett tomt golv och må dåligt utan liksom måste uppsöka en matta fortast möjligt så snart den inser att den är på väg att kräkas.

Efter att ha pysslat runt lite, druckit kaffe och satt igång några av hushållets maskiner så att de kunde jobba på elräkningen så tänkte jag passa på att vila lite medan maskinerna jobbade klart. Kände nämligen inte att jag kunde göra så mycket mer för att få räkneverket i elmätaren att snurra så mycket fortare. Gick upp på övervåningen och insåg då hur dumt det varit av mig att inte kontrollera att någon av de små fyrfotingarna inte även lämnat spår där. För det finns faktiskt mattor i alla våra sovrum! Såklart var även en av dem uppmärkt med spår av hetsätningen. Så, det var bara att gå ner igen och plocka fram rengöringsmedelel och trasa. Behövde även ta fram dammsugaren vilket i och för sig skulle göra susen för räkneverket på elmätaren, men jag hade faktiskt tänkt avvakta lite med att rasta den lilla svarta, men ibland behöver man frångå sina planer. Själva framtagande av den lilla svart ur städskåpet blev inte helt lyckat. Eller jo, den kom fram men inte utan att få med sig en helt ny flaska med såpa som stod lite på sniskan. Korken på flaskan sprack och gick sönder och hällde ut en skaplig mängd såpa på mitt köksgolv. Har alltid trott att ett städskåp innebär förvaring av diverse städartiklar och diverse annat och inte haft en aning om att det städar åt en. Fast skåpets och kanske mest såpans form av städning är inte direkt någon form av städning jag tror jag föredrar. Eftersom räckvidden utanför skåpet inte är särskilt stor och städningen blir fläckvis högintensiv, med tanke på mängden såpa som läckte ut, så tror jag att jag föredrar att även fortsättningsvis endast använda städskåpet för förvaring och hellre städar själv.



Nu hade jag lite tur eftersom jag inte hunnit gå bort med den gamla flaskan såpa till källsorteringen så jag kunde enkelt få bort resterna från den nya flaskans kork och sätta dit locket från den gamla flaskan. Mattan blev, efter att såpan i köket torkats upp, rengjord och hela övervåningen blev även dammsugen innan det blev något vila av. Men nedervåningen är kvar, och jag har inte orkat bemöda mig med att ställa in den lilla svarta i skåpet igen så den får stå i hallen ett tag så att den kan spana efter alla elefanterna.

torsdag 19 maj 2016

Källsortering

Jag gillar källsortering. Men, av helt fel anledning. Det är inte miljöaspekten som jag gillar utan det är tillfredställelsen som infinner sig efter att jag har tömt behållaren med papper, kartonger, plast, metall och glas. Jag har även två andra behållare i mitt sopskåp i köket och den ena innehåller restavfall och den andra komposterbart avfall såsom bland annat matrester. De sorteras i en sån där underbar extremt prasslig brun papperspåse. Den bruna papperspåsen skapar ett ofantligt oljud när man ska sätta dit en ny, vilket jag är övertygad om att alla som gjort så när det är helt knäpptyst i övriga hushållet kan intyga. Undrar hur många decibel man uppnår vid utvecklingen av påsen egentligen? Och då syftar jag inte på utvecklingen som i produktionen utan då man vecklar ut påsen för att kunna fylla den med sådant som så småningom ska komposteras. För övrigt fungerar otroligt nog kompostbiten av källsorteringen skapligt bra i vårt hushåll. Förutom för ett tag sedan när jag hade storhandlat och hade kolsyreis i diskhon och den bruna påsen som var lite för överfull med synnerligen ofräscha matrester valde att gå sönder i botten precis över diskhon. Kan inte påstå att kolsyreis och gamla sunkiga matrester är någon särskilt bra eller framförallt trevlig kombination direkt... Men för det mesta brukar det fungera skapligt bra ändå.

En annan insikt jag erfarit när det kommer till källsortering är att en schampoflaska som stått upp och ner i duschen under en tid, och det inte går att få ut en droppe till ur, efter en vecka i källsorteringen på något magiskt vis har lyckats läcka ut schampo för minst två eller möjligtvis ytterligare tre hårtvättar till. Nu går det inte direkt att använda schampot till någon tvätt av hår vid det här laget för det har smetats ut över hela botten av behållaren och allt annat som tillbringat tillräckligt kort tid i närheten. Kort tid räcker eftersom saker som läcker och dessutom är kladdiga behöver endast en millisekund för att sprida ut sig på något annat som alldeles nyss var tämligen rent och fräscht.

När jag med jämna, och ibland ojämna mellanrum, får för mig att verkligen tömma alla sopor samtidigt kan jag bli snudd på manisk. Jag kan nästintill leta efter sådant som nästan är tomt eller slut så att jag kan få slänga förpackningen på en gång så att det inte blir påfyllt i sopskåpet på direkten igen. För det känns inget vidare att gå iväg med alla sopor och sedan direkt efteråt inse att i kartongen med kattmat återstår endast en påse. För då hade jag kunnat veckla ihop även den och öppnat nästa kartong som även den genererar en kartongbit innan jag gått iväg.

Nu är det inte alltid jag som går iväg med källsorteringen utan jag har relativt god hjälp av äldsta sonen också. Jag får plocka ihop allt men han går gärna iväg med dem så snart det är färdigjagat runtomkring i huset. Själva uppsökandet av förpackningar och dylikt får jag än så länge sköta själv. Jag har börjat ana att han blir snudd på besviken då jag ber honom att gå med endast vanliga soppåsen och komposten. Då står han nämligen lite moloket och håller i nyckeln till miljöstationen, för det heter nämligen så tjusigt, och så brukar han fråga en extra gång om nyckeln verkligen inte behövs. Äldste sonen gillar precis som jag ordning och reda så jag kan tänka mig att han har liknande halvskruvade inställning som jag har till källsorteringen. Stackars barn.