Det finns ett uttryck som heter "pest eller kolera" vilket innebär att inget av de aktuella valen är särskilt attraktiva eller tilltalande. Pest är en blodinfektion och kolera är en mag/tarmsjukdom och båda kan orsaka en dödlig utgång. Dock kan man numera behandla båda sjukdomarna, men den man definitivt inte vill ha, om man nu faktiskt har möjlighet att välja, är pest då bakterierna skadar organen medan koleran går att bota tämligen enkelt utan kvarstående men eller skador.
Jag är varken bättre eller sämre än någon annan så jag brukar använda mig av uttrycket pest eller kolera. Ibland skapar jag lite varianter på uttrycket och idag blev det halt eller skit helt enkelt. Grunden till dagens uttryck uppkom under en av dagens promenader. Jag var inte ute och flanerade lite planlöst under dagen utan jag var på väg hem så förflyttningen var nödvändig. I alla fall om jag ville komma hem, och det ville jag. Det har varit nederbörd, varmt och kallt om vartannat de senaste dagarna och det har skapat en skaplig mängd is på gångvägarna. Sandning har det varit klart sparsamt med så det är verkligen mest is. Emellanåt kan man finna lite barmark men för att komma dit behöver man gå över is och sen slutar det vara isfritt efter en bit. Då står man liksom där och försöker finna bästa vägen framåt. Eller lite åt sidan. Alternativet är att gå bredvid gångvägen. Men där är det inte heller helt riskfritt att gå. För det som göms i snö kommer fram vid tö. Japp jag syftar på högarna med hundbajs som fått ligga kvar i snön och som nu ligger som små minor i gräskanten. De är som minor för när det är mörkt ute så ser man dem inte. Men man kommer att känna doften, och den kommer även troget att slå följe med en. I alla fall tills man begriper att man själv är orsaken till att doften enträget förföljer en. Eller snarare att det som sitter under skon är orsaken och man får anledning till att svära lite, jo jag kan vara rätt duktig på svordomar emellanåt, för att sedan skrapa av den oönskade sörjan som sitter under skon.
Just idag lyckades jag undvika att kliva på någon hundmina för jag hann se dem. Undvek även att dratta omkull på isen, men fick ur mig ett antal halvljudliga hmm, öh, ojoj, hoppla, uhum när jag balanserade fram på gångvägen. Och så kom jag fram till uttrycket halt eller skit, för ibland är det bara att välja ett av dem hur mycket man än ogillar dem båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar